Icaflickan – min sorgligaste visa

Vet Icahandlarna vilka trauman som pågår mellan butikshyllor och Kalles Kaviar?

En jättesorglig sång om att längta och handla

Det finns inget så ledsamt och ensamt som att gå och handla, vare sig det är ett storvaruhus eller en liten livsmedelsbutik. Jag klarar det nästan aldrig oavsett humör men värre än värst är när man är lämnad …  då är det alldeles obarmhärtigt.

Jag undrar om Sveriges ICA- handlare känner till detta trauma som utspelas mellan Kalles Kaviar, filmjölk och diskborstar.

Eller har ni köpmän hela personalrummet fyllt av nylämnade, kunder som behöver tröst?  Isåfall, plocka upp mig med nästa gång. Det är jag som går där sammanbiten med Icakassen tätt tryckt mot bröstet.

Men jag vet att i Säffle finns en underbar Ica-handlare, Stefan Källvik,  som faktiskt bjuder ensamma på julbord i butiken.

Här kommer en  sjungen dokumentär.  En sorts tyst pappersopera i folkviseton. En berättelse om att överleva – tvi vale.. och längta.

Egentligen tror jag att matvaruaffärer är en plats där allas känslor möts samtidigt

Alla bär sin vardag in genom dörren, måste något för att sen gå.

Där inne krockar och tvinnas stress, ekonomi, lust, samhörighet, svält, bantning, frosseri, medvetenhet, destruktivitet, stress, hopp och eoner av överflödig ensamhet.

Eoner av överflödig ensamhet… hör ni… överflödig ensamhet. Ingen tjänar något på ensamheten. Den som bär sorg vågar inte störa… röra. 

Överallt går par  runt och diskuterar; fetmjölk eller lätt, plast eller papp, eko eller lågpris… medan jag  själv bara önskar det fanns nån att samkarva osten med.

Ställer mig tätt intill några byggare i kön. De pratar polska. Jag känner musklerna, svetten och deras hemlängtan. Den är nästan som min, fast jag borde egentligen höra till.

Filmen

Nyskild i decennier

Jag försökte överleva dagen… månaden, året, livet.

När denna visa ramlade ur min mun hade jag fastnat på Icas parkering i tre timmar. Åkte inte hem. Tittade bara på alla som gick in och ut ur butiken.

In och ut…

Efter ett slag började jag se att det fanns fler som jag. Som liksom svävade runt planlöst utan förankring. Utan nån att skynda sig till…

Utan en tid att passa.

Stackars alla

Jag såg rökare som sög in det sista giftet, pantare som ingenstans hade att gå. Äldre, darrande  män med rollator, gamla kvinnor med tunga kassar.

Ensamma. Massor av oändligt ensamma.

Regnet sjöng med vindrutetorkaren och sången föll ur mina lungors botten. Det var  ganska olätt att finnas.

Väl hemma tände jag en brasa. Björknäver. Tröstedoft.  Klippte min Icaflicka och gjorde filmen.

Den natten kunde jag äntligen sova.

Jag lindrade sorgen och klippte mig en pappersfilm

Icaflickan – en sång om att längta och handla 

När ingen saknar en kan man sitta kvar, utanför Ica i fler dar .. och tänka på det ena och det andra. Och hur det är att sakna varandra

När ingen finns där hemma vid – så kan man leva sin egen tid

Men till sist så börjar själen sina – och man önskar att alla andra var de sina

Men man får faktiskt sluta klaga på att man inte alltid är två – att livet tar sig sin egen väg –  vem klarar det – mig säg ..

Jag undrar hur många här som jag  – skyndar hem helt oglad – utan någon att famna om  – som ropar älsklingen min kom  – så lägger vi oss och sover.

Tillslut så saknar man blott en själ – till och med ganska trista gräl – och någon som slänger i dörren

Mer sånger från min skog www.soundcloud.com/malin-sverige


En animation med pappersdocka av Malin Skinnar

Español


La chica en las marquesinas de ICA

Cuando nadie te ha de extrañar, durante días y días puedes vagar frente a las marquesinas meditando nada en particular, y cómo sería tener alguien a quien añorar.

Cuando nadie en casa te ha de esperar, corre el tiempo a tu voluntad mas al final el alma comienza a marchitar, deseando que los afectos no fuesen tan ajenos.

Pero si dejas de llorar, porque nadie te ha de arropar la vida sigue su propio derrotero, dime ¿quién lo puede explicar?

Me pregunto cuántos aquí como yo, con paso apresurado retornan al hogar, con plena desdicha sin nadie a quien abrazar, sin nadie que llame por ti ¡amada mía, ven, tiéndete junto a mí a descansar!

Al final… solo al alma has de extrañar, patéticas discusiones quizás también y alguien que golpea la puerta al marchar.

Tranlation into spanish by Omar Falero, Uruguay

English


I just miss someone slamming the doors

When you’re not missed then you can stay outside the Ica supermarket for several days – And be thinking about this and that and about what it’s like to miss someone

When no one’s waiting for you at home –  you start living in a time of your own

But eventually your soul starts to drain and you wish that everyone around you was yours

After all one shouldn’t complain or moan about the fact that sometimes you’re alone –  You should let Life find its own way.

The ”shoulds” and ”shouldn’ts” are easy to say …

I wonder how many around me rush home joyless – without someone to embrace – who calls out ”My love, let’s lie down and sleep” 

In the end you just miss a soul to keep and you even miss those silly quarrels and someone slamming the doors.

English translation by Ingvar Karpsten

Min sorgligaste sång om att handla och längta
På stormarknadens parkering
Klockan kan vara vad som helst när man är ensam

Tillslut så saknar man blott en själ – till och med ganska trista gräl – och nån som slänger i dörren

Vet Icahandlarna vilka trauman som pågår mellan butikshyllor och Kalles Kaviar?

Fler berättelser ….



Minimalism
Nätverk, av Malin Skinnar
Andra hinner gifta sig. Inte jag.
I am leaving facebook
Malin målar sagor och berättelser
Malin Skinnar, studio, south sweden
teckning med två små gubbar och en stor kvinna i eka
Malin på väg genom vinterlandskapet
Husbil om kvällen
Rymdkvinna vid sin tjur
röd sardinföepackning med konungabild

Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist