Internet och friheten

Nätverk, av Malin Skinnar

Facebook, Google och gränslös kontroll

Tänk att det är människorättsorganisationen Amnesty International som kommer med varningen! En ny rapport  i november 2019, varnas för  Googles och Facebooks extrema  övervakning av  världens internetbrukare  och att det utgör ett systematiskt  hot mot mänskliga rättigheter.

Yttrandefriheten hotas och det gemensamma rummet utnyttjas.

Jag förstår inte hur Facebook, Instagram, Messenger, WhatsApp och Googles system kan fortgå. Men det är ju uppbyggt på vår största vilja, att kommunicera med varandra och få närhet.

Vilken sockerfälla.

Ännu värre är hur alla tidningar faktiskt dansar på envåldshärskande plattform. Hur kan redaktioner med heder ens finnas på Facebook? Jag ser hur noggranna ETC stoltserar med alla möjliga aktioner för en bättre värld, men samtidigt lägger sina kampanjer på just FB.

En tidning som är helt uppfylld av pressfrihetens roll …

Det finns ett TED talk från 2011 med Roger McNamee. Det är som att backa tiden. Det är nyss men ändå inte.

Jag städade huset och lyssnade genom alla Ted om social mediautveckling sen 2011 och det är helt märkligt att inse att vi lever mitt i rusningstrafiken av teknik som gått oss ur händerna. Allt som troddes, visstes och förutspåddes.

Lyssna på hur man kreerar och konsumerar nätinnehåll. – Det handlade om det stora skiftet. Och det blev verkligen ett jättestort skifte.

 Internet är fritt och möjligt. En stor chans till utveckling, förståelse och kommunikation. Bäst vi tar det åter och inte låter någon sälja vår kreativitet och lust att kontakta varandra.

Många kommer till oss i från flammande himlar.

Det kom två barn på 10 år och  frågade mig hur min första dag kändes då jag fick en smartphone med internet och appar på.

Jag sa det var i deras livstid – att mina första bilder på dem är med suddig gammal Nokia.

Att jag hade telefonlina i träden men snö på. Ett modem och ofta ingen kontakt via nätet. Att den där långa linan föll ibland, tyngd av fallna träd i storm. 

Att mitt internet gick i en 7 km hängande telefontråd.

Att jag ständigt ringde och fick boka en svårfångad  servictekniker som kom och upprättade mitt internet till huset igen.

Att det var dyrt.

Att alla gånger de hälsat på mig i min skogsatelje som småbarn så  hade jag inget internet i telefonen.

– Va, sa de och stönade.. fanns det inte ens då vi var små?!

Nej.. det var en liten revolution.

Eller stor… jag kunde ju sälja huset och bo till vägs via skärmen. På riktigt.

Minns första gången då jag tog med internet upp i sängen.. och skrev om natten till en vän i Turkiet.

Att det åskade.

Jag skrev om det. Jag skrev att en fladdermus kom in genom fönstret, filmade och  delade upplevelsen på fb.

Det var helt mystiskt men det gick. Hur den lilla fladdermusen flög och hur den blev  gillad, delad och kommenterad.

Hur jag flyttade in i ett sammelsurium av kommunikation och tankar om vad man gjort bör och skulle.

Nu  växer alla unga upp med detta.

Ser en värld med böjda inåtvända vuxna som på en millisekund utan tillsynes klar anledning skiftar humör från “nämenvafan” till skälmska leenden.

  • Alltså 2010 var jag ny på Facebook..
  • 2011 hade jag inte YouTube i mitt hus.
  • 2013 kunde jag plötsligt ta med mig internet till sängen med min iPhone.. En jättestor förändring.

Minns att det var en sån säregen skillnad. Jag bodde i min skog, ekarna utanför, den oändliga stjärnhimmelen ovanför och mörkret … det stora vackra landsortsmörkret. Och plötsligt var jag  sammankopplad med alla mitt i natten. Via telefonen. Inget bökigt modem som aldrig fungerade. Ingen sladd från ställverk i byn bredvid.

Jag som aldrig ens valt att ha en TV. Jag följde  vänner i Ryssland och deras frusna brunnsvatten, hörde om paniken i Palestina och säljakt på Grönland.

Direkt.

Går det att beskriva för små hur extremt detta är? Och hur det välter sinnet.. eller gör en avtrubbad.

  • 2014 var jag superbra på  allt som en smartphone kunde erbjuda. Jag illustrerade, sålde, redigerade filmer och livemålade från telefonen.
  • 2015 hade jag lämnat mitt hus, min atelje och verkstad. Jag levde helt till vägs med skärmen som målarstudio, kontor och berättarscen. Jag uppträdde live från Rumänsk by på teater i Skåne.

Jag kunde alltså minska mitt levnadsutrymme från ett trähus med mark runt om till  en kvadratmeter och ha det väldigt bra.

Ja, och  intressant.

Det var så intuitivt och roligt att hantera nätet i fickan att jag skulle kunnat stå på en millimeter i ett år utan att få klaustrofobi. Jag hade fått rymden i handen och hemmet på hjul och jobba precis som innan fast effektivare och smartare. Vilket tidsunder.

Gav mig av till vägs och med husbil som bostad och studio i luren. Tänk att det går!

Youtube … tänk att jag kunde starta Världens Minsta Kulturhus på hjul och söka folksånger i Europa genom att smyga in på bröllopsfilmer och bakgårdsklipp. Höra röster, hitta sångare via social media, resa till fjärran dal bland höga berg och sen livesända urålderliga visor på Facebook.

  • 2015 var jag digital nomad. Heltidsnomad. Mitt hus var sålt. Ateljen med samt alla verktyg, paletter och yxor. Målade på skärmen med mitt finger… Njöt friheten. Var en del av frukten från den stora digitala revolutionen och jag älskade verkligen Facebooks möjligheter.

Såg förstås farorna med folks klickande men det var inte förrän jag själv jobbade för andre företag på Facebook som jag såg hur mycket information jag kunde få ut av varenda en som en gång lockats trycka på en sida.

Jag hade  kontor och butik i fickan. Allt jag behövde. Nyheter, vänner, samtal och fikaraster.  Jag hade karta, kamera och kommunikation, kompass, kompis och kontakter. Allt i en lur.

  • 2001 då jag botade svår whiplash stod jag med ett skevt kassettband och en walkman i naturen och lyssnade på  qigong för att överleva. Dag ut och dag in samma vingliga instruktioner. I mitt liv är det nyss. Jag har samma förlängningssladdar kvar från den tiden. Samma elkällor. Hörlurarna såg jag nyligen.
  • 1993 sålde jag mina turnéer med fax.
  • 1988 klippte jag bokstäver till teateraffischer ur tidningar o kopierade.
  • 1987 hade jag skrivmaskin med skrivdator uti, där var rad kunde raderas innan slog ned mig på nästa steg. En kula fästes in för olika typsnitt. Jag var teknikrikast av alla mina kompisar, kopiator, skrivkula och portomaskin…. Jag jag skrev en rad som kunde justeras innan den smattrande ut… Superhightech.
  • 1984 satte jag lappar på dörren att jag sökte kompisar och hade kronor till telefonkiosk i fickan. 
Malin Skinnar

Jag gillar all utveckling. Men registrerad social media måste bort. Den lurar alla lämna ut sig.  Trots att jag haft några oerhört roliga Facebook-år med livesändningar från Europas ytterkanter och digital lägereldar så hoppar jag av nu.

Laddar ned allt jag skrivit. Sen bort.

Facebook har varit min ateljé, mitt torg och min forskningsarena med folkmusik.

Men jag måste ur.  Facebook har sen länge gått för långt med sitt styrande och sparande. De säljer våra mentala rörelsemönster.

Alla konstkunder har jag haft via “sk social media”men nu blir det vatten och bröd tills jag har egen butik på denna sajten. Eller blir jag eremit med papper, skorpa och tipex.

Gå in under AKTIVITETSLOGG på FaceBook.

Det är verkligen förfärligt.  Alla interaktioner finns sparade och det är för enkelt att med ett klick få reda på allt du gjort inom ett visst ämne.

Vad du sökt efter, alla du velat bli vän med, alla bilder, grupper du gillat är registrerat och katalogiserat in absurdum.

Det är så många systematiseringar att det gått varenda kotte ur händerna.

Jag växte upp i en tid då alla skyddade sitt privatliv, när man visste att kontroll ska hållas borta från ens sfär. Jag kommer från en Far som kämpade mot personnummer med kunskap om vad som sker då tokar med storhetsvansinne allt för  snabbt kan sortera individer.

Nu ligger vi på ett globalt nät med bara två stora ägare. Google och Facebook och i gör det frivilligt!!!

Varenda relation och går att spåra via Facebook och Google lockar oss nu att göra berättelser på deras pedagogiska sajt Earth – historiens mest detaljerade världskarta.

Kanske fint.  Vi personifierar världen och gör den mindre men mänskliga berättelser och filmer .. men utan broms blir det ännu mindre fria zoner och allt för lätt för den med negativa ambitioner att selekteras folk och landområden.

Facebooks sitter som en semestrande piraya  på andra stranden och metar våra ryck och tryck.  Som stora trålfångster med våra attityder till annonsavdelningar som spårar och säljer varenda rörelse som görs på skärmen.

Värst är Facebooks App. Den har så mycket lagrat så ni skulle storkna om ni orkade kollade.

I’m going back to tipex.. kanske bäst.

AKTIVITETSLOGG finns noga registrerat för var månad sen du gick med på facebook. Allt kan presenteras med ett klick.  Alla dina sökningar, vad du ser och lyssnar på, vilka tider på dygnet och om du råkat kryssa i annat läggs det ihop till en smörja  som säljs för direktreklam var gång du slår på appen.

Det syns vem du sökt, vem du skrivit med, när på dygnet och om du ofta gillar hundfilm eller stannar vid visst material. Det syns om du fyllt i personlig status som tex skild och reser ofta, prenumererar på jakttidning och puffar folk om natten…. Infon är privat och öppningsbar för dig men säljs vidare till företag som behöver ditt intresse.

Är du med i många grupper för grön värld läggs det samman med dina resvanor och en snitsig profil presenteras dig. Eller mindre trevlig om det råkar vara så.

Nätjättar utkämpar kamp om herraväldet medan vi föder dem med  tummar, hjärtan och kramizar.  Ett socialt DNA som förberett och katalogiserat kan  missbrukas av första bästa infiltratör för helt andra avsikter.

Facebook lurar skjortan av individen med människors längtan efter vänskapsband.


Nätverk, av Malin Skinnar
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist