Inlägg

Icaflickan – min sorgligaste visa

Vet Icahandlarna vilka trauman som pågår mellan butikshyllor och Kalles Kaviar?

En jättesorglig sång om att längta och handla

Det finns inget så ledsamt och ensamt som att gå och handla, vare sig det är ett storvaruhus eller en liten livsmedelsbutik. Jag klarar det nästan aldrig oavsett humör men värre än värst är när man är lämnad …  då är det alldeles obarmhärtigt.

Jag undrar om Sveriges ICA- handlare känner till detta trauma som utspelas mellan Kalles Kaviar, filmjölk och diskborstar.

Eller har ni köpmän hela personalrummet fyllt av nylämnade, kunder som behöver tröst?  Isåfall, plocka upp mig med nästa gång. Det är jag som går där sammanbiten med Icakassen tätt tryckt mot bröstet.

Men jag vet att i Säffle finns en underbar Ica-handlare, Stefan Källvik,  som faktiskt bjuder ensamma på julbord i butiken.

Här kommer en  sjungen dokumentär.  En sorts tyst pappersopera i folkviseton. En berättelse om att överleva – tvi vale.. och längta.

Egentligen tror jag att matvaruaffärer är en plats där allas känslor möts samtidigt

Alla bär sin vardag in genom dörren, måste något för att sen gå.

Där inne krockar och tvinnas stress, ekonomi, lust, samhörighet, svält, bantning, frosseri, medvetenhet, destruktivitet, stress, hopp och eoner av överflödig ensamhet.

Eoner av överflödig ensamhet… hör ni… överflödig ensamhet. Ingen tjänar något på ensamheten. Den som bär sorg vågar inte störa… röra. 

Överallt går par  runt och diskuterar; fetmjölk eller lätt, plast eller papp, eko eller lågpris… medan jag  själv bara önskar det fanns nån att samkarva osten med.

Ställer mig tätt intill några byggare i kön. De pratar polska. Jag känner musklerna, svetten och deras hemlängtan. Den är nästan som min, fast jag borde egentligen höra till.

Filmen

Nyskild i decennier

Jag försökte överleva dagen… månaden, året, livet.

När denna visa ramlade ur min mun hade jag fastnat på Icas parkering i tre timmar. Åkte inte hem. Tittade bara på alla som gick in och ut ur butiken.

In och ut…

Efter ett slag började jag se att det fanns fler som jag. Som liksom svävade runt planlöst utan förankring. Utan nån att skynda sig till…

Utan en tid att passa.

Stackars alla

Jag såg rökare som sög in det sista giftet, pantare som ingenstans hade att gå. Äldre, darrande  män med rollator, gamla kvinnor med tunga kassar.

Ensamma. Massor av oändligt ensamma.

Regnet sjöng med vindrutetorkaren och sången föll ur mina lungors botten. Det var  ganska olätt att finnas.

Väl hemma tände jag en brasa. Björknäver. Tröstedoft.  Klippte min Icaflicka och gjorde filmen.

Den natten kunde jag äntligen sova.

Jag lindrade sorgen och klippte mig en pappersfilm

Icaflickan – en sång om att längta och handla 

När ingen saknar en kan man sitta kvar, utanför Ica i fler dar .. och tänka på det ena och det andra. Och hur det är att sakna varandra

När ingen finns där hemma vid – så kan man leva sin egen tid

Men till sist så börjar själen sina – och man önskar att alla andra var de sina

Men man får faktiskt sluta klaga på att man inte alltid är två – att livet tar sig sin egen väg –  vem klarar det – mig säg ..

Jag undrar hur många här som jag  – skyndar hem helt oglad – utan någon att famna om  – som ropar älsklingen min kom  – så lägger vi oss och sover.

Tillslut så saknar man blott en själ – till och med ganska trista gräl – och någon som slänger i dörren

Mer sånger från min skog www.soundcloud.com/malin-sverige


En animation med pappersdocka av Malin Skinnar

Español


La chica en las marquesinas de ICA

Cuando nadie te ha de extrañar, durante días y días puedes vagar frente a las marquesinas meditando nada en particular, y cómo sería tener alguien a quien añorar.

Cuando nadie en casa te ha de esperar, corre el tiempo a tu voluntad mas al final el alma comienza a marchitar, deseando que los afectos no fuesen tan ajenos.

Pero si dejas de llorar, porque nadie te ha de arropar la vida sigue su propio derrotero, dime ¿quién lo puede explicar?

Me pregunto cuántos aquí como yo, con paso apresurado retornan al hogar, con plena desdicha sin nadie a quien abrazar, sin nadie que llame por ti ¡amada mía, ven, tiéndete junto a mí a descansar!

Al final… solo al alma has de extrañar, patéticas discusiones quizás también y alguien que golpea la puerta al marchar.

Tranlation into spanish by Omar Falero, Uruguay

English


I just miss someone slamming the doors

When you’re not missed then you can stay outside the Ica supermarket for several days – And be thinking about this and that and about what it’s like to miss someone

When no one’s waiting for you at home –  you start living in a time of your own

But eventually your soul starts to drain and you wish that everyone around you was yours

After all one shouldn’t complain or moan about the fact that sometimes you’re alone –  You should let Life find its own way.

The “shoulds” and “shouldn’ts” are easy to say …

I wonder how many around me rush home joyless – without someone to embrace – who calls out “My love, let’s lie down and sleep” 

In the end you just miss a soul to keep and you even miss those silly quarrels and someone slamming the doors.

English translation by Ingvar Karpsten

Min sorgligaste sång om att handla och längta
På stormarknadens parkering
Klockan kan vara vad som helst när man är ensam

Tillslut så saknar man blott en själ – till och med ganska trista gräl – och nån som slänger i dörren

Vet Icahandlarna vilka trauman som pågår mellan butikshyllor och Kalles Kaviar?

Fler berättelser ….



Malin målar sagor och berättelser
Målar i mitt hus framför brasan
teckning med två små gubbar och en stor kvinna i eka
Malin på väg genom vinterlandskapet
Husbil om kvällen
Rymdkvinna vid sin tjur
röd sardinföepackning med konungabild
Malin ser ut över landskapet
Jag ville flytta till utomhuset.

Fåglar satte sig på mina bröst

Första natten i utomhuset Natten husbilen var så fylld av ljud. Gräset. Vinden. Ösregnet. Tillplattat berg, smält och processat var mitt tak. Aluminium? Är taket i ett hem på hjul gjort av aluminium. Regnet. Dånet. Som en fors från…
Vilka saker ska jag behålla?
Musiker spelar och friar på bädden för brud

De man drömt om men inte fått

passionerade forskare med höghatt Jag vill berätta om livet. Om det minimalistiska steget. Min nuvaro. Existensen i skiftesepoken. Om platsen på liten yta där rymden råder och möjligheter planteras. Jag har ju slängt…

Vi behöver dödliga – de aktivt levande

ur min dagbok från skiftestiden Det tog mig 2,5 år att skifta från bofast till rörlig. Här är en sida ur dagboken. I skiftestid kan man välja. Gallra eller svälja. Levt så länge med liknande ritualer att det växt gran…

Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Icaflickan – min sorgligaste visa

Vet Icahandlarna vilka trauman som pågår mellan butikshyllor och Kalles Kaviar?

En jättesorglig sång om att längta och handla

Det finns inget så ledsamt och ensamt som att gå och handla, vare sig det är ett storvaruhus eller en liten livsmedelsbutik. Jag klarar det nästan aldrig oavsett humör men värre än värst är när man är lämnad …  då är det alldeles obarmhärtigt.

Jag undrar om Sveriges ICA- handlare känner till detta trauma som utspelas mellan Kalles Kaviar, filmjölk och diskborstar.

Eller har ni köpmän hela personalrummet fyllt av nylämnade, kunder som behöver tröst?  Isåfall, plocka upp mig med nästa gång. Det är jag som går där sammanbiten med Icakassen tätt tryckt mot bröstet.

Men jag vet att i Säffle finns en underbar Ica-handlare, Stefan Källvik,  som faktiskt bjuder ensamma på julbord i butiken.

Här kommer en  sjungen dokumentär.  En sorts tyst pappersopera i folkviseton. En berättelse om att överleva – tvi vale.. och längta.

Egentligen tror jag att matvaruaffärer är en plats där allas känslor möts samtidigt

Alla bär sin vardag in genom dörren, måste något för att sen gå.

Där inne krockar och tvinnas stress, ekonomi, lust, samhörighet, svält, bantning, frosseri, medvetenhet, destruktivitet, stress, hopp och eoner av överflödig ensamhet.

Eoner av överflödig ensamhet… hör ni… överflödig ensamhet. Ingen tjänar något på ensamheten. Den som bär sorg vågar inte störa… röra. 

Överallt går par  runt och diskuterar; fetmjölk eller lätt, plast eller papp, eko eller lågpris… medan jag  själv bara önskar det fanns nån att samkarva osten med.

Ställer mig tätt intill några byggare i kön. De pratar polska. Jag känner musklerna, svetten och deras hemlängtan. Den är nästan som min, fast jag borde egentligen höra till.

Filmen

Nyskild i decennier

Jag försökte överleva dagen… månaden, året, livet.

När denna visa ramlade ur min mun hade jag fastnat på Icas parkering i tre timmar. Åkte inte hem. Tittade bara på alla som gick in och ut ur butiken.

In och ut…

Efter ett slag började jag se att det fanns fler som jag. Som liksom svävade runt planlöst utan förankring. Utan nån att skynda sig till…

Utan en tid att passa.

Stackars alla

Jag såg rökare som sög in det sista giftet, pantare som ingenstans hade att gå. Äldre, darrande  män med rollator, gamla kvinnor med tunga kassar.

Ensamma. Massor av oändligt ensamma.

Regnet sjöng med vindrutetorkaren och sången föll ur mina lungors botten. Det var  ganska olätt att finnas.

Väl hemma tände jag en brasa. Björknäver. Tröstedoft.  Klippte min Icaflicka och gjorde filmen.

Den natten kunde jag äntligen sova.

Jag lindrade sorgen och klippte mig en pappersfilm

Icaflickan – en sång om att längta och handla 

När ingen saknar en kan man sitta kvar, utanför Ica i fler dar .. och tänka på det ena och det andra. Och hur det är att sakna varandra

När ingen finns där hemma vid – så kan man leva sin egen tid

Men till sist så börjar själen sina – och man önskar att alla andra var de sina

Men man får faktiskt sluta klaga på att man inte alltid är två – att livet tar sig sin egen väg –  vem klarar det – mig säg ..

Jag undrar hur många här som jag  – skyndar hem helt oglad – utan någon att famna om  – som ropar älsklingen min kom  – så lägger vi oss och sover.

Tillslut så saknar man blott en själ – till och med ganska trista gräl – och någon som slänger i dörren

Mer sånger från min skog www.soundcloud.com/malin-sverige


En animation med pappersdocka av Malin Skinnar

Español


La chica en las marquesinas de ICA

Cuando nadie te ha de extrañar, durante días y días puedes vagar frente a las marquesinas meditando nada en particular, y cómo sería tener alguien a quien añorar.

Cuando nadie en casa te ha de esperar, corre el tiempo a tu voluntad mas al final el alma comienza a marchitar, deseando que los afectos no fuesen tan ajenos.

Pero si dejas de llorar, porque nadie te ha de arropar la vida sigue su propio derrotero, dime ¿quién lo puede explicar?

Me pregunto cuántos aquí como yo, con paso apresurado retornan al hogar, con plena desdicha sin nadie a quien abrazar, sin nadie que llame por ti ¡amada mía, ven, tiéndete junto a mí a descansar!

Al final… solo al alma has de extrañar, patéticas discusiones quizás también y alguien que golpea la puerta al marchar.

Tranlation into spanish by Omar Falero, Uruguay

English


I just miss someone slamming the doors

When you’re not missed then you can stay outside the Ica supermarket for several days – And be thinking about this and that and about what it’s like to miss someone

When no one’s waiting for you at home –  you start living in a time of your own

But eventually your soul starts to drain and you wish that everyone around you was yours

After all one shouldn’t complain or moan about the fact that sometimes you’re alone –  You should let Life find its own way.

The “shoulds” and “shouldn’ts” are easy to say …

I wonder how many around me rush home joyless – without someone to embrace – who calls out “My love, let’s lie down and sleep” 

In the end you just miss a soul to keep and you even miss those silly quarrels and someone slamming the doors.

English translation by Ingvar Karpsten

Min sorgligaste sång om att handla och längta
På stormarknadens parkering
Klockan kan vara vad som helst när man är ensam

Tillslut så saknar man blott en själ – till och med ganska trista gräl – och nån som slänger i dörren

Vet Icahandlarna vilka trauman som pågår mellan butikshyllor och Kalles Kaviar?

Fler berättelser ….



Malin målar sagor och berättelser
Målar i mitt hus framför brasan
teckning med två små gubbar och en stor kvinna i eka
Malin på väg genom vinterlandskapet
Husbil om kvällen
Rymdkvinna vid sin tjur
röd sardinföepackning med konungabild
Malin ser ut över landskapet
Jag ville flytta till utomhuset.

Fåglar satte sig på mina bröst

Första natten i utomhuset Natten husbilen var så fylld av ljud. Gräset. Vinden. Ösregnet. Tillplattat berg, smält och processat var mitt tak. Aluminium? Är taket i ett hem på hjul gjort av aluminium. Regnet. Dånet. Som en fors från…
Vilka saker ska jag behålla?
Musiker spelar och friar på bädden för brud

De man drömt om men inte fått

passionerade forskare med höghatt Jag vill berätta om livet. Om det minimalistiska steget. Min nuvaro. Existensen i skiftesepoken. Om platsen på liten yta där rymden råder och möjligheter planteras. Jag har ju slängt…

Vi behöver dödliga – de aktivt levande

ur min dagbok från skiftestiden Det tog mig 2,5 år att skifta från bofast till rörlig. Här är en sida ur dagboken. I skiftestid kan man välja. Gallra eller svälja. Levt så länge med liknande ritualer att det växt gran…

Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Stjärnbärerskan

På ryggen stod hon, av Rodopis skuldror

En berättarfilm av Malin Skinnar

Älskade önska – om du förr inte hann

Lev du människa.
Av stjärnfall o drömmar.
Hoppas – tro och bli till.

Denna saga är inte sagt. Inte sjungen. Inte tydlig. Men hörd om natten vid midnatt. Just efter åskan och regnen. Lyssna till min berättelse från Rodopibergen.

Fiol Sofia Teljebäck Högstadius o Henrik Nybom. Berättelse och film Malin Skinnar, Människa Karin Svensson och två fantastiska skogsbarn.

På ryggen stod hon, av Rodopis skuldror

På ryggen stod hon

– På ryggen stod hon.
Under himmelen.
Vid Rhodopes skuldra. Med skålen högt.
Fångade stjärnfall som ingen sett.
Plockade gnisterbit o drömmar.

Satte samman. Till färdig udd.
For och gav. Stjärnor ur skålen.
Den snidade från boden. Till dem som bad.

För kraft att åter drömma.

Höll upp en stjärna o lät den falla.
Singla en gång till. För den som inte hann.

Skynda min älskade.
Ger dig ett stjärnfall.
Blunda min lilla.
Vill dig ett liv.
Lyfter din stjärna.
Igen och igen.
Älskade önska.
Om du förr inte hann.

Din egen Tindra – Din andra Stjärna.
Din skira Längtan – Du lilla Tärna.

Lev du människa.
Av stjärnfall o drömmar.
Hoppas o tro
och bli till.

Så kunde förblindade se. Förstummade ropa.
Och frusna räcka handen mot sin himmelen.
Dansande åter sin önskan.

Hon samlade bland tuvor, bland barr o kottar – de bitar som höll världarna samman.

Så stilla under vintergatan. Den höga vägen.
Vid människans sinne. I sin träskål.
Den för osten. Den snidade, röda.
Målad av Baba i gammeltid.

I den skålen, den runda, skavda, samlade hon jordens himlar. Stjärnbärerskan på Rhodopes skuldra.

Och jag stod där. Nära hennes platser. På vägen i mörkret. Timmerbil det enda som hördes när något ljöd. Och fåglarna. Som togs av lodjuren. Och vargarnas hesa sagor.

Där var jag.

Och hörde. Från träden – sagor igen. Som om Rodopi svämmar över.

Och jag gråter. Var gång på hennes runda slänter.

Får av något. Stora ord. Och måste luta mig mot träden för att fatta. Sen åka för att själv få plats.

Stjärnplockerskan från Bulgarien

Denna saga är inte sagt. Inte sjungen. Inte tydlig. Men hörd om natten vid midnatt. Just efter åskan och regnen.

Av Malin Skinnar

Ur boken ATT KLÄ SIG I ETT FOLKS ANDEDRÄKT
51 dagar i Bulgarien av Malin Skinnar

Det verkar faktiskt gå lika bra att gå vid sidan av. Den som tänder en eld tycks alltid få besök.

Denna saga är inte hörd, inte sagd, inte berättad

Jag har en trädgård i hela världen.
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

En berättarfilm av Malin Skinnar

Älskade önska – om du förr inte hann

Lev du människa.
Av stjärnfall o drömmar.
Hoppas – tro och bli till.

Denna saga är inte sagt. Inte sjungen. Inte tydlig. Men hörd om natten vid midnatt. Just efter åskan och regnen. Lyssna till min berättelse från Rodopibergen.

Fiol Sofia Teljebäck Högstadius o Henrik Nybom. Berättelse och film Malin Skinnar, Människa Karin Svensson och två fantastiska skogsbarn.

Jag har en trädgård i hela världen.

På ryggen stod hon

– På ryggen stod hon.
Under himmelen.
Vid Rhodopes skuldra. Med skålen högt.
Fångade stjärnfall som ingen sett.
Plockade gnisterbit o drömmar.
Satte samman. Till färdig udd.
For och gav. Stjärnor ur skålen.
Den snidade från boden. Till dem som bad.
För kraft att åter drömma.

Höll upp en stjärna o lät den falla.
Singla en gång till. För den som inte hann.

Skynda min älskade.
Ger dig ett stjärnfall.
Blunda min lilla.
Vill dig ett liv.
Lyfter din stjärna.
Igen och igen.
Älskade önska.
Om du förr inte hann.

Din egen Tindra – Din andra Stjärna.
Din skira Längtan – Du lilla Tärna.

Lev du människa.
Av stjärnfall o drömmar.
Hoppas o tro
och bli till.

Så kunde förblindade se. Förstummade ropa.
Och frusna räcka handen mot sin himmelen.
Dansande åter sin önskan.

Hon samlade bland tuvor, bland barr o kottar – de bitar som höll världarna samman.

Så stilla under vintergatan. Den höga vägen.
Vid människans sinne. I sin träskål.
Den för osten. Den snidade, röda.
Målad av Baba i gammeltid.

I den skålen, den runda, skavda, samlade hon jordens himlar. Stjärnbärerskan på Rhodopes skuldra.

Och jag stod där. Nära hennes platser. På vägen i mörkret. Timmerbil det enda som hördes när något ljöd. Och fåglarna. Som togs av lodjuren. Och vargarnas hesa sagor.

Där var jag. Och hörde. Från träden.
Sagor igen. Som om Rhodope svämmar över. Och jag gråter. Var gång på hennes runda slänter.

Får av något. Stora ord. Och måste luta mig mot träden för att fatta. Sen åka för att själv få plats.

Stjärnplockerskan från Bulgarien

Denna saga är inte sagt. Inte sjungen. Inte tydlig. Men hörd om natten vid midnatt. Just efter åskan och regnen.

Av Malin Skinnar

Ur boken ATT KLÄ SIG I ETT FOLKS ANDEDRÄKT
51 dagar i Bulgarien av Malin Skinnar

Denna saga är inte hörd, inte sagd, inte berättad

Det verkar faktiskt gå lika bra att gå vid sidan av. Den som tänder en eld tycks alltid få besök.
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Sverige lämnades

Trehundratusen ogifta svenskor for till America

Emigrationen till Amerika

Målar mig genom smärta.
Målar mig genom hopp.

Övermod, sjunger de rädda.

Om Gud vill, ber de tvungna.

Lyssnar till historiska dokument.
Sjungna reportage.
Skillingtryck.

Våra Amerikavisor.
Ingen människa kliver ombord på skepp till
främmande land, mot annan kontinent om de inte måste.

Hunger.
Förföljelse.
Krig.

Jag lyssnar på svenskarnas öden. Vår missväxt och svält. Jag hör samma sånger som de facebook-rop jag nu läser. Från vänner i världen som nu ger sig av för hoppet om överlevnad.

1.2 milioner svenskar utvandrade till Amerika
25.000 till Australien
10.000 till Brasilien
Okänt men mycket stort antal till Canada via New York dit många ogifta män for dit. Ett okänt och stort antal for till Sydafrika och grundlade många farmar. Det var även ett stort antal emigrerade till Ryssland. Det sägs att 314 av St Petersburgs guldsmeder var svenskar.

Att komma som ny är alltid mycket svårt. Alla pengar slut efter biljett är kvitterad. Utmattade och okunniga om nya seder och bruk gjorde dem underlägsna bofasta. Man ska orka mycket efter steget är taget.

Trehundratusen ogifta svenskor for till America

Läser reportage i Hemmets Journal från 1930 om missionssystern från Norrland som modigt for till svenskkolonin i Brasilien för att understödja utvandrarnas ättlingar. De var då utslagna, sjuka och smutsiga. Levandes i svårt armod. Till Brasilien lockades många som var för fattiga för att utvandra till USA med förbetalda biljetter.

Trots svåra nederlag emigrerade ännu fler till Brasilien efter industrikrisen 1891 i Sundsvall och Stockholm. Även Kirunaborna såg ingen annan utväg än att ändå försöka emigrera efter storstrejken 1909 till Brasilien.

Trots rykten om ond bråd död i syd var nöden så stor att hoppet om ny chans gav dem modet att ändå våga.

Havet vagga mången själ.
Landet tiger still och öde.

Liten och stor.
Syster och bror.

Människornas livskamp.

Av Malin Skinnar under målandet av vår bok Thousands are sailing.

Paper cut art
Emigrantviseboken kan beställas från www.ejeby.se

Fredens våg och tunga

Malin Skinnar, berättar om digital kommunikation
Malin på vandring

Intrycken välte mig  

I sökandet efter sånger i Europa tappade jag plötsligt fotfästet. Jag körde mil efter mil i gränsland och filmade för mitt dokumentärprojekt “The Women’s Blues”.

Husbilen krängde mellan byar i Europas ytterkanter, mellan känslor, mellan liv som levts och kunde levts…

Intrycken blev så starka att jag var tvungen att krypa samman ett slag.

Jag tog digital paus och höll mig utanför alla digitala plattformar.

Det varade bara i fyra månader men blev en paus som förstärkte min syn på kommunikation.

Det är det mest livsviktigaste medlet vi har att tillgå för att fred alltid ska vara möjlig. Och social media en otrolig möjlighet. Men det är inte säkert att vi orkar så mycket intryck. Att vi kanske slår av, även det bästa…

Se min film.

Filmen

Jag färdades i gränsland för att förstå

Vilken är vår historia och hur har folk har kunnat överlevt och gå vidare i trots svårigheter.

Jag blev desperat medveten om hur kontinuerlig kommunikation, utbyte mellan folk, främlingar och grupper är det viktigaste för att locka fram kompromissens möjligheter.

Att vi ständigt måste vattna oss med viljan att försöka förstå vår nästa. Att viljan att försöka är vägen. Din och min, inte staters eller politikers allena.

Det är vår rätt och möjlighet.

Jag insåg att vad vi än tycker om beslut så är demokrati verkligen redskapet för att mäkla fred – den enda kompromissens våg och tunga. Det blev så starkt för mig att jag tappade fotfästet på riktigt. Att jag insåg hur skör vår väg är och allas vår insats livsviktig.

Det teknikmirakel som nu genomfar allt och alla är en otrolig väg till förståelse. Men algoritmbubblorna lurar oss från varandra och vi får en förvriden bild om vi inte också kommunicerar utanför nätet. Det känns oerhört viktigt att inte stänga ute varandra… Inte skända, bråka och stänga.

Bara öppna, öppna, öppna…mer och mer och mer…

Ur Malins film om kommunikation
Malin Skinnar, berättar om digital kommunikation
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Vända på smal väg med husbilen i Lettland

extremkörning och youtube Hade jag inte haft youtube i mobilen hade jag inte klarat av att vända med husbilen. I jakten på Lettiska musiklärare körde jag vilse bland nedlagda kolshoser  på vishan. Men jag lyckades vända! På en femöring … Jag körde i flera timmar och vägen blev mindre och mindre. Tillslut var det bara […]

Spännande lugnadrenalin på mossen

Ligga i grön mossa

visste ni att mossan är helt torr på gungflyets topp Ibland måste människor med skog i magen smyga ut till mossen. Klä sina fötter bara och kliva ut på myrarna. Med risk för slukhål, sump och sjunkemark, går man från tuva till tuva ut på gungfly för att vila. Det är läskigt och underbart på […]