Kulturentreprenör – få en humla att lyfta
Att vara en liten kulturentreprenör är lika administrativt omöjligt som det är för en humla att lyfta rent tekniskt.
Kanske behövs administrativ revolution. Bara för att man kan bokföra handlingar är kontroll inte livets gåva till mänskligheten.
Folk överallt är slutkörda av registrering och dokumentering.
Förenklandet via datorer verkar tydligen inte ge effektivitet utan istället förmering av ännu fler kolumner.
Vi har öppnat för fritt spelrum bland extremsystematiker. Men det främjar inte kreativitet och handel.
Jag minns i skolan hur jag aldrig förstod varför vissa ämnen lyftes fram framför andra. Och skolan var verkligen en kreativ misär där härmandet premierades.
Jag vet att förvaltning ofta sköts av dem som härmade bäst, men resultatet är katastrof.
Ty alla jag möter… sjukvårare, tandläkare, lärare, småföretagare eller bönder, alla säger samma sak; “Orkar inte!! Går inte – Kan inte mer, allt vi ska fylla i.. jag hinner inte ens fakturera hur ska jag klara momsredovisa och sen alla nya bokföringsprogram där momsen är en djungel… “
Och superskickliga mästare lägger ned sin verksamhet för att knega på kommunen istället och pyssla med sitt gebit på fritiden istället…
– Alltså.. hur ska man rimligen hinna arbeta kombinerat med allt krångel för att administrera sitt lilla gryn till världen.
En vis sa att det samhälle som överkontrollerar sina medborgare skapar passivia människor som i risk för att göra fel istället ligger lågt.
Att vara entreprenör är en förmåga... Inte ett brott.. som allt ser ut känns det som man kollas in absurdum.
Det finns nån märklig syn på företagande människors mod som dumdristig satsning.. Hur kom denna mening ens in vår tid?
För att våga ta nya kliv krävs insikt att sådden kanske inte ger skörd, men man måste prova och ingen har varken kraft eller råd att testa utan att fullständig hängivelse. Det är väl det utveckling handlar om?
Liv går inte ut på byråkrati allena. De ger förmodligen jobb åt redovisningsbyråer och utbrändhetsterapeuter… men jag betvivlar att samhället tjänar på detta.
Det tar kopiöst mycket tid att göra rätt och det man vinner på karusell försvinner på gungorna…
Att vara en liten kulturentreprenör är lika administrativt omöjligt som det är för en humla att lyfta rent tekniskt.
Statens administratörer verkar utgå ifrån att alla som skapar service, handel och utbyte är marodörer… – Vad är det för konstigt samhälle vi skapat?
Skatteverkets nya slogan är; Tillsammans gör vi samhället möjligt. Det är en bra vision. Men det går inte att driva kreativa småföretag smidigt – så vem är egentligen modellen för skattesamhället?
