Fredens våg och tunga
Lyssna till min filmberättelse
Intrycken välte mig
I sökandet efter sånger i Europa tappade jag plötsligt fotfästet. Jag körde mil efter mil i gränsland och filmade för mitt dokumentärprojekt ”The Women’s Blues”.
Husbilen krängde mellan byar i Europas ytterkanter, mellan känslor, mellan liv som levts och kunde levts…
Intrycken blev så starka att jag var tvungen att krypa samman ett slag.
Jag tog digital paus och höll mig utanför alla digitala plattformar.
Det varade bara i fyra månader men blev en paus som förstärkte min syn på kommunikation.
Det är det mest livsviktigaste medlet vi har att tillgå för att fred alltid ska vara möjlig. Och social media en otrolig möjlighet. Men det är inte säkert att vi orkar så mycket intryck. Att vi kanske slår av, även det bästa…
Jag färdades i gränsland för att förstå
Vilken är vår historia och hur har folk har kunnat överlevt och gå vidare i trots svårigheter.
Jag blev desperat medveten om hur kontinuerlig kommunikation, utbyte mellan folk, främlingar och grupper är det viktigaste för att locka fram kompromissens möjligheter.
Att vi ständigt måste vattna oss med viljan att försöka förstå vår nästa. Att viljan att försöka är vägen. Din och min, inte staters eller politikers allena.
Det är vår rätt och möjlighet.
Jag insåg att vad vi än tycker om beslut så är demokrati verkligen redskapet för att mäkla fred – den enda kompromissens våg och tunga. Det blev så starkt för mig att jag tappade fotfästet på riktigt. Att jag insåg hur skör vår väg är och allas vår insats livsviktig.
Det teknikmirakel som nu genomfar allt och alla är en otrolig väg till förståelse. Men algoritmbubblorna lurar oss från varandra och vi får en förvriden bild om vi inte också kommunicerar utanför nätet. Det känns oerhört viktigt att inte stänga ute varandra… Inte skända, bråka och stänga.
Bara öppna, öppna, öppna…mer och mer och mer…
