Nattpromenad – Slovakien
Det slår mig hela tiden… hur otroliga vi människor är på att laga och samsas. Hur många det finns som delar med sig och försöker göra gott för sin nästa.
Jag står nu i jordbrukarlandet i Slovakien – världen bärs upp av människor som litar på varandra – som handlar med varandra och blir kära.
Det blir .. fred.
Det slår mig hela tiden… hur otroliga vi människor är på att laga och samsas.
Hur många det finns som delar med sig och försöker göra gott för sin nästa.
Jag reser, stannar, lever till vägs.
Möter vänliga överallt.
Jag bjuds på kaffe, på en guidning på en historia.
Berörs av människors gästfrihet.
Av friheten.
Det är vi som skapar världen. Det är vi som lotsar fortsättningen och möjligheterna.
Vi som med tillit öppnar för en annan.
Och de flesta vill väl. Orkar vilja väl. Gör väl.
När det blir fel.. när tid slår omkull handel, när tjänst och gentjänst inte längre fungerar, när familjer inte behövs, när staten tar över hela ruljansen.. hela vänligheten – hela välfärden.. då skyller man lätt på att systemet är ut led..
Men det är vi som är själva funktionen.
Människors välvilja och tillit.
Måhända är mina ord enkla. Men så lätt känns mig livet – där jag stannar och märker hur vi alla bär dagen vidare tillsammans.
Jag tycker att det är helt otroligt.. att det är just så det fungerar.
