Byn ovan kullarna – Bulgarien
Där fanns så många berättelser
Och jag kunde stannat.
Lyssnat.
Men där fanns så många berättelser.
Min parabol blev full.
Av fåglar. Av vind. Av ögon. Tvättlinan. Elden. Kastrullen.
Barnen som bar vatten. Släpade. Den långa backen och snälla herden. Taken. De lappade.
De modiga. De sorgsna. De lyckliga.
Dörrpost utan handtag. Inte heller dörrblad.
Vintern.
Ingen skorsten.
Men barnen var med. Dansade. Deltog. Tittade. På oss underliga musikanter och berättare. Vi var komna för att leka. För att spela och samla. Vi var där för att fira och delta.
Jag fick höra en kvinna som tackade min väninna med långa vokaler. Ett eget språk vi aldrig hört. En tacksägelse. När ord och böner inte räcker till blir stunden sjungen. Fast talad. Långa ord med darr på mitten.
Högt upp låg byn. Klamrande ingrävd. Med utsikt över tusen kullar.
Klädlinan vajade högt ovan träden, stupen och fortsättningen.
Berättat av Malin Skinnar med stöd av Sofia Teljebäck Högstadiusstipendiet för kreativ fors with suport from Daniela Dikova Cultural House
