Inlägg

Internet och friheten

Nätverk, av Malin Skinnar

Facebook, Google och gränslös kontroll

Facebook äter vilja, att kommunicera med varandra och få närhet. – Vilken fälla.

Tänk att det är människorättsorganisationen Amnesty International som kommer med varningen! En ny rapport  i november 2019, varnas för  Googles och Facebooks extrema  övervakning av  världens internetbrukare  och att det utgör ett systematiskt  hot mot mänskliga rättigheter.

Yttrandefriheten hotas och det gemensamma rummet utnyttjas.

Jag förstår inte hur Facebook, Instagram, Messenger, WhatsApp och Googles system kan fortgå. Men det är ju uppbyggt på vår största vilja, att kommunicera med varandra och få närhet.

Vilken sockerfälla.

Ännu värre är hur alla tidningar faktiskt dansar på envåldshärskande plattform. Hur kan redaktioner med heder ens finnas på Facebook? Jag ser hur noggranna ETC stoltserar med alla möjliga aktioner för en bättre värld, men samtidigt lägger sina kampanjer på just FB.

En tidning som är helt uppfylld av pressfrihetens roll …

 Internet erbjuder utveckling, förståelse och kommunikation. 

Det finns ett TED talk från 2011 med Roger McNamee. Det är som att backa tiden. Det är nyss men ändå inte.

Jag städade huset och lyssnade genom alla Ted om social mediautveckling sen 2011 och det är helt märkligt att inse att vi lever mitt i rusningstrafiken av teknik som gått oss ur händerna. Allt som troddes, visstes och förutspåddes.

Lyssna på hur man kreerar och konsumerar nätinnehåll. – Det handlade om det stora skiftet. Och det blev verkligen ett jättestort skifte.

 Internet är fritt och möjligt. En stor chans till utveckling, förståelse och kommunikation. Bäst vi tar det åter och inte låter någon sälja vår kreativitet och lust att kontakta varandra.

Många kommer till oss i från flammande himlar.

Mitt internet gick i en 7 km hängande telefontråd.

Det kom två barn  och  frågade mig hur min första dag kändes då jag fick en smartphone med internet och appar på.

Jag sa det var i deras livstid – att mina första bilder på dem är med suddig gammal Nokia.

Att jag hade telefonlina i träden men snö på. Ett modem och ofta ingen kontakt via nätet. Att den där långa linan föll ibland, tyngd av fallna träd i storm. 

Att mitt internet gick i en 7 km hängande telefontråd.

Att jag ständigt ringde och fick boka en svårfångad  servictekniker som kom och upprättade mitt internet till huset igen.

Att det var dyrt.

Att alla gånger de hälsat på mig i min skogsatelje som småbarn så  hade jag inget internet i telefonen.

– Va, sa de och stönade.. fanns det inte ens då vi var små?!

Nej.. det var en liten revolution. Eller stor… jag kunde ju sälja huset och bo till vägs via skärmen. På riktigt.

Vuxna som på en millisekund skiftar humör från “nämenvafan” till skälmska leenden.

Minns första gången då jag tog med internet upp i sängen.. och skrev om natten till en vän i Turkiet.

Att det åskade.

Jag skrev om det. Jag skrev att en fladdermus kom in genom fönstret, filmade och  delade upplevelsen på fb.

Det var helt mystiskt men det gick. Hur den lilla fladdermusen flög och hur den blev  gillad, delad och kommenterad.

Hur jag flyttade in i ett sammelsurium av kommunikation och tankar om vad man gjort bör och skulle.

Nu  växer alla unga upp med detta.

Ser en värld med böjda inåtvända vuxna som på en millisekund utan tillsynes klar anledning skiftar humör från “nämenvafan” till skälmska leenden.

Jag som aldrig ens valt att ha en TV. Jag följde  vänner i Ryssland och deras frusna brunnsvatten, hörde om paniken i Palestina och säljakt på Grönland.

  • Alltså 2009 var jag ny på Facebook..
  • 2011 hade jag inte YouTube i mitt hus.
  • 2013 kunde jag plötsligt ta med mig internet till sängen med min iPhone.. En jättestor förändring.

Minns att det var en sån säregen skillnad. Jag bodde i min skog, ekarna utanför, den oändliga stjärnhimmelen ovanför och mörkret … det stora vackra landsortsmörkret. Och plötsligt var jag  sammankopplad med alla mitt i natten. Via telefonen. Inget bökigt modem som aldrig fungerade. Ingen sladd från ställverk i byn bredvid.

Jag som aldrig ens valt att ha en TV. Jag följde  vänner i Ryssland och deras frusna brunnsvatten, hörde om paniken i Palestina och säljakt på Grönland.

Direkt.

Går det att beskriva för små hur extremt detta är? Och hur det välter sinnet.. eller gör en avtrubbad.

  • 2014 var jag superbra på  allt som en smartphone kunde erbjuda. Jag illustrerade, sålde, redigerade filmer och livemålade från telefonen.
  • 2015 hade jag lämnat mitt hus, min atelje och verkstad. Jag levde helt till vägs med skärmen som målarstudio, kontor och berättarscen. Jag uppträdde live från Rumänsk by på teater i Skåne.

Jag kunde alltså minska mitt levnadsutrymme från ett trähus med mark runt om till  en kvadratmeter och ha det väldigt bra.

Ja, och  intressant.

Det var så intuitivt och roligt att hantera nätet i fickan att jag skulle kunnat stå på en millimeter i ett år utan att få klaustrofobi. Jag hade fått rymden i handen och hemmet på hjul och jobba precis som innan fast effektivare och smartare. Vilket tidsunder.

Gav mig av till vägs och med husbil som bostad och studio i luren. Tänk att det går!

Jag hade karta, kamera och kommunikation, kompass, kompis och kontakter. Allt i en lur.

Youtube … tänk att jag kunde starta Världens Minsta Kulturhus på hjul och söka folksånger i Europa genom att smyga in på bröllopsfilmer och bakgårdsklipp. Höra röster, hitta sångare via social media, resa till fjärran dal bland höga berg och sen livesända urålderliga visor på Facebook.

  • 2015 var jag digital nomad. Heltidsnomad. Mitt hus var sålt. Ateljen med samt alla verktyg, paletter och yxor. Målade på skärmen med mitt finger… Njöt friheten. Var en del av frukten från den stora digitala revolutionen och jag älskade verkligen Facebooks möjligheter.

Såg förstås farorna med folks klickande men det var inte förrän jag själv jobbade för andre företag på Facebook som jag såg hur mycket information jag kunde få ut av varenda en som en gång lockats trycka på en sida.

Jag hade  kontor och butik i fickan. Allt jag behövde. Nyheter, vänner, samtal och fikaraster.  Jag hade karta, kamera och kommunikation, kompass, kompis och kontakter. Allt i en lur.

  • 2001 då jag botade svår whiplash stod jag med ett skevt kassettband och en walkman i naturen och lyssnade på  qigong för att överleva. Dag ut och dag in samma vingliga instruktioner. I mitt liv är det nyss. Jag har samma förlängningssladdar kvar från den tiden. Samma elkällor. Hörlurarna såg jag nyligen.
  • 1993 sålde jag mina turnéer med fax.
  • 1988 klippte jag bokstäver till teateraffischer ur tidningar o kopierade.
  • 1987 hade jag skrivmaskin med skrivdator uti, där var rad kunde raderas innan slog ned mig på nästa steg. En kula fästes in för olika typsnitt. Jag var teknikrikast av alla mina kompisar, kopiator, skrivkula och portomaskin…. Jag jag skrev en rad som kunde justeras innan den smattrande ut… Superhightech.
  • 1984 satte jag lappar på dörren att jag sökte kompisar och hade kronor till telefonkiosk i fickan. 
Malin Skinnar

Facebook har sen länge gått för långt med sitt styrande och sparande. De säljer våra mentala rörelsemönster.

Jag gillar all utveckling. Men registrerad social media måste bort. Den lurar alla lämna ut sig.  Trots att jag haft några oerhört roliga Facebook-år med livesändningar från Europas ytterkanter och digital lägereldar så hoppar jag av nu.

Laddar ned allt jag skrivit. Sen bort.

Facebook har varit min ateljé, mitt torg och min forskningsarena med folkmusik.

Men jag måste ur.  Facebook har sen länge gått för långt med sitt styrande och sparande. De säljer våra mentala rörelsemönster.

Alla konstkunder har jag haft via “sk social media”men nu blir det vatten och bröd tills jag har egen butik på denna sajten. Eller blir jag eremit med papper, skorpa och tipex.

Vi lämnar frivilligt eller dumdristigt ut vårt privataste till ett  på ett globalt nät med bara två stora ägare.

Gå in under AKTIVITETSLOGG på FaceBook.

Det är verkligen förfärligt.  Alla interaktioner finns sparade och det är för enkelt att med ett klick få reda på allt du gjort inom ett visst ämne.

Vad du sökt efter, alla du velat bli vän med, alla bilder, grupper du gillat är registrerat och katalogiserat in absurdum.

Det är så många systematiseringar att det gått varenda kotte ur händerna.

Jag växte upp i en tid då alla skyddade sitt privatliv, när man visste att kontroll ska hållas borta från ens sfär. Jag kommer från en Far som kämpade mot personnummer med kunskap om vad som sker då tokar med storhetsvansinne allt för  snabbt kan sortera individer.

Nu ligger vi på ett globalt nät med bara två stora ägare. Google och Facebook och i gör det frivilligt!!!

Varenda relation och går att spåra via Facebook och Google lockar oss nu att göra berättelser på deras pedagogiska sajt Earth – historiens mest detaljerade världskarta.

Kanske fint.  Vi personifierar världen och gör den mindre men mänskliga berättelser och filmer .. men utan broms blir det ännu mindre fria zoner och allt för lätt för den med negativa ambitioner att selekteras folk och landområden.

Facebooks sitter som en semestrande piraya  på andra stranden och metar våra ryck och tryck.  Som stora trålfångster med våra attityder till annonsavdelningar som spårar och säljer varenda rörelse som görs på skärmen.

Värst är Facebooks App. Den har så mycket lagrat så ni skulle storkna om ni orkade kollade.

I’m going back to tipex.. kanske bäst.

Ni är så katalogiserade att ni skulle svimma om ni visste

AKTIVITETSLOGG finns noga registrerat för var månad sen du gick med på facebook. Allt kan presenteras med ett klick.  Alla dina sökningar, vad du ser och lyssnar på, vilka tider på dygnet och om du råkat kryssa i annat läggs det ihop till en smörja  som säljs för direktreklam var gång du slår på appen.

Det syns vem du sökt, vem du skrivit med, när på dygnet och om du ofta gillar hundfilm eller stannar vid visst material.

Det syns om du fyllt i personlig status som tex skild och reser ofta, prenumererar på jakttidning och puffar folk om natten….

Infon är privat och öppningsbar för dig men säljs vidare till företag som behöver ditt intresse.

Är du med i många grupper för grön värld läggs det samman med dina resvanor och en snitsig profil presenteras dig. Eller mindre trevlig om det råkar vara så.

Nätjättar utkämpar kamp om herraväldet medan vi föder dem med  tummar, ilska, hjärtan och kramisar.  Ett socialt DNA som förberett och katalogiserat kan  missbrukas av första bästa infiltratör för helt andra avsikter.

Facebook lurar skjortan av individen med människors längtan efter vänskapsband.


Nätverk, av Malin Skinnar

Om författaren: 

Malin Skinnar är samhällsutvecklande kreatör, digital nomad och scenisk berättare med Europas gränstrakter som arbetsplats.

Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Historielösa Sverige o beredskapen

Kris och beredskap – det kontantlösa samhället

Liten Yta Stor Rymd

I hela Europa vet man vad det betyder då maten tar slut, då gränser ändras, regimer söndrar och individen står och faller med turen att överleva eller inte. Att  avskaffa jordbrukare, hantverkare och kontanter och tro att digitaliseringen är en grundform för framgång är jätte konstigt.

Jag är minimalist och digital nomad, men det går bara för att jag inte måste producera verklighet. Verklighet kräver utrymme och strävsam vardag. Jag trodde aldrig jag skulle skriva om kris och beredskap, men så blev det. Liten Yta Stor Rymd är mitt måtto, men det kräver förutseende och ganska stor noggrannhet annars blir det bök med onödigt bestyr.

Illustrationer och text Malin Skinnar 


Kriser kommer och kriser går, livet ändras men världen består. Hur det blir när allt gnisslar kan bero på hur förutseende man varit. Det kan i vissa lägen hjälpa.

Som vandrare och resenär tänker jag på allt. Man måste det annars står man sig slätt och får vända hem efter minsta blessyr.

Men hur kan ett helt land  vilja digitalisera allt och dessutom en stor grupp propagera för kontantlöst samhälle? Kontanter är ett avtal för att slippa byteshandel och själv kunna värdera varor och tjänster. För att slippa sälja sig själv. En mellanhand så det inte blir ur hand i mun.

Men symbolen för värde får inte vara kopplad till institutioner som inventerar varje steg vi tar. Då kliver vi rakt in i det som nästan hela världen kämpat sig ur… kontroll och övermakt.

Vi kommer  stå där med   digitaliserade institutioner utan djur, gårdar och jordbrukare. Utan renskötare,  utan fiskare och utan människor som kan rodda dagen oavsett väder och vind.

Vi kommer va först med ett kontantlöst samhälle och först med en hyperdigitaliserad generation som inte rört sig mer än i huvudet på sina första 20 år.

Och först med att se konsekvenserna.

Hur kunde frihet, välfärd och fred leda till så mycket lättja och verklighetsfrånvaro?

Vi kommer stå där när elen försvinner i glappet mellan november – december och se hur måsarna flaxar runt grillen.. den stängda.

När lastskepp inte kan lägga till för styrsystemet är ur led. Då inte bara maskmedel är slut på apoteken som nu utan det mesta.

Då inget går att handla trots kort och dosa.

Då ingen nås för telefoner inte fungerar och få inte ens kan någons nummer när väl speciallinje upprättas.

Är på Arlanda. Går av flyg mellan olika länder. Ska in via Stockholm med tunnelbanan och sen vidare med båten till Estland.

Vid utgången ska jag betala och mitt SL-kort är fyllt men jag måste köpa utgångsbiljett och det går ej via SL-kortet. 

Vill handla kontant  – mitt visakort är skadat.

Det går inte – man  får inte.

De har råd på flygplatsen att ha fyra personer som igen och igen säger;

No cash – only card.

Jag måste springa till Pressbyrån för att handla biljett kontant. Pressbyrån accepterar  sedlar. 

Bryter mig in med tunga väskor förbi choklad, bananer och mammor med hett kaffe.  Springer åter.

– Varför får ni inte ta kontanter?

– Säkerheten, vi får inte hantera pengar.

Pressbyrån får. Ensam flicka i jumper inbakad i handelsbod. Inte fyra personer bakom öppen disk vid utgången.

Efter mig kommer man från London;

– No cash…

Sen en från Indien;

– No cash…

Sen äldre kvinna från Sveg;

– Näpp bara kort!

Jag missar pendeln jag tänkt mig och senare båten. Men vad gör väl det … Att pengar inte går att betala för när allt skall vara effektivt är väl något man bara får tåla… eller?

När ofärdsår kommer. Vad handlar vi då med, alla ni som framför kontantlöst.

Det är redovisningsmässigt billigare att låta alla transaktioner vara digitala. Men beredskapsmässigt? Ska man inte ordna så en kris inte blir kaos? Det är väl det som kallas att ha beredskap?

Vad är värdet eller hårdvalutan mellan tvenne storstadsbor – eller mellan två digitala nomader?

Blir det bara de starkare som klarar kris med elavbrott; muskler, maffia och mördare …

Om kontanter utesluts som bytescheck blir det undre världar som får makten på första dagen.

Det gick inte att köpa kaffe på planet ens för mynt. Oviktigt med dock. Min sedel på reston var även där ett bestyr att växla. Så jag hade tre krångel med kontanter på en eftermiddag.

Och jag är absolut kortbrukare annars. Gillar det enkla, snabba. Vet inte ens  hur kontanter ser ut efter nya kommit. Men igår när kortet inte fungerade var det för påtagligt att ingen vill hantera pengar nånstans. Och tillslut finns inga smidiga system för hanterbar, verklig kosing.

Det är konstigt att få talar om faran med vad som sker då  värdehandlingar som kontanter inte längre ska finnas när nästan ingen i stadsmiljö har något att byta med. I kris alltså.

Inte finns det mat och takproducenter som har nytta av digitala koder?

Som om livet går på räls.. som om inget kan hända trots att allt som kan hända redan finns bevis för att det hänt…  Att hela samfund lätt slåss ut på några dagar..

Jag talar inte om kontrollen nu. Men borde vi nog tala om för inget digitalt är fritt. Allt vi handlar registreras och inventeras i förtroende med bankens/utdelarens säkerhetssystem.

 Inte gör det något…

– En glass eller en banan?

– Var var du? Vad heter du? Vem är du?

Vi måste verkligen lita på storebror staten men vem är staten? Är alltid staten alltid den vi valt? Vem är vi?

Eller.. är det inte viktigt att alla får handla anonymt vad de vill? Är inte det viktigt? Handla tjänster av vem vi vill, information, media, varor.

Det är inte länge sen alla våra grannländer hade folkfördrivningar, massaker. Även  inbördeskrig.

Vi var med i detta men vi var en tyst leverantör, utvisare och transportör som märkligt nog kallades neutral.

Vad händer om en viss grupp inte får understödjas ekonomiskt. Att byteshandel är så kontrollerad att individen själv inte får handla hur den vill. Det måste väl vara en livsviktig rättighet som människa i ett civiliserat system? Att  individen kan handla mot övermakten okontrollerat.

Ett kontantlöst samhälle ger vi vissa rätt att kontrollera andras möjlighet att föda sig. Det blir ett kontrollsamhälle. Kontroll. Bra om kontrollanten tycker samma sak.

Handel ger mat och tak. Överenskommelsen utöver byteshandel är valuta. Staten tillhandahåller bytesvalörer. Människan och individen är livsviktig när staten ges befogenhet att kontrollera allt.

Den som kan bromsa och sätta sig emot kan vara den som vänder vansinne i sista sekunden. Att den enskilda människan är fri att tänka, yttra sig och handla är det som ger många aspekter på förändringar och beslut.

Frihet ger möjligheter för många att påverka vad massan beslutat. Massan måste alltid ifrågasättas i en demokrati för att säkra just kontrollen av beslutens relevans.

Jag ser även en annan sorglig konsekvens av digital valuta som enda transaktion i samhället. De som halkat utanför eller aldrig kommit in. De som lämnar straff eller har tunga skulder har svårt att få ett bostadskontrakt igen och knappt är betrodda ett betalkort.

Hur ska de klara sig? De måste ordna så de kan klara sig och dom kommer ordna så de klarar sig. Om man marginaliserar hela grupper stigmatiserar man dem som behöver mest hjälp av samhället att komma på fötter igen.

Förr kunde människor med vilda sinnen, otur eller  sargade hjärtan orka ta dagshugg för penning i kuvert till mat mat för dagen.

Men nu är det helt omöjligt.

Ansvar för en arbetsgivare att satsa på den med vaga referenser är orimligt och kontanta betalningar finns nästan bara i svartjobb. Och dessa jobb är så många människors överlevnad.

Äta bör man annars dör man. Eller hur?

Vad ordnar man då när ens enda chans att försörja sig försvinner? Det måste iallafall vara bästa energi till skuggsamhällen oavsett vad lag och vän av ordning tycker.

Alla kommer försöka klara sig. Människans drift är överlevnad. Endast de med chansen till socialbidrag och antidepressiva sitter kanske paralyserat väntande. Men resten?

Dom botar med det som dövar. Det som dövar förblindar, det som förblindar sargar.

Hunger är vår arvedel… vårt hjärtas skri i världen…

Det är dyrt att leva frisk. Och som sökande bedövning ännu dyrare.

Helt omöjligt.

tecknat Universum av Malin Skinnar

Historielöst går vi vidare med telefonen i fickan som om ingenting någonsin hänt.

Vi rör vid skärmen oftare än en annan människa och aldrig planterar vi ett frö.

Så fort gick det.

Ladorna är definitivt tomma och unga lockas till helt osynliga utbildningar som står och faller med energi.

Så fort vi blev digitaliserade så var minimaliseringen  ett självändamål och effektiviseringen en religion helt på bekostnad av allas säkerhet.

Som  att lita till vinden på båt utan paddel. Som att vandra över soligt kalfjäll utan jacka i bagaget.  Som att skriva utan backup.  Ok, jag vet min liknelser är mesiga. Men då enkelt är det.

Det är enklare att leva lätt men bygger helt på tur.

Att vara förutseende kräver viss omsorg. Kanske lite tyngre, lite mer tidskrävande och dyrare. Men förmodligen hållbart för det samhälle man tror sig värna om.

Vi har ej så många liv. Den som ser om sitt hus kanske klarar sig men den utan får vända kappan efter vinden och lyda den som styr för dagen.

Inget samhälle fungerar med önsketänkande vare sig det är religiöst samordnat eller demokratiskt om man inte ger folk chans till driften att överleva, för då ordnar människan det själv.

Det är det som det innebära att leva. Att vara människa.

Vi kan tycka vad vi vill men syvende och sist är det hunger som styr och söndrar.

Vi har flyttat in i paradiset trots att klotet snurrar kallt i världsalltet. Ingen tror den  gemensamma världshistorien angår oss, att verkligt hantverk har substans och måste läras med händerna, att nån sorts självhushållning eller hushållning överhuvudtaget handlar om just vad ordet säger; hushållning.

Ganska sorgligt resultat på ett  enastående framgångssekel.

Må alla lycka till  i nästa epok –  som bygger teori och på tur  utan konkret beredskap.

Illustrationer och text Malin Skinnar 


Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Jag lämnar facebook – flyttar inomlands

I am leaving facebook

Vi har fred, mat, frihet. Vi kan leka, röra oss, tala men varandra. Men vi lever till näts och jag är en av dem som producerar blå frukt till nätets monster.

Min filmberättelse om Babels Torn som byggdes allt för högt.

Jag har börjat hata social media. Den är inte social. Utan vansinnig.

Vi går in i värsta livsfällan  med alla likes och nätliv.

Jag känner verklig ångest när jag ser småbarnen med skärmen tryckt mot ögat, när jag ser vilda teens stilla ivra över effekter.

Jag mår illa av att folk dejtar via nät och att den finaste mekanism som finns, kropp, syn, reaktion och hjärna skrumpnar.

Vi sitter klistrade vid en glasbit i handen och stirrar på andras världar.

Jag har alltid tyckt livet är konstigt. Men nu är det värre än nånsin. Och det är inte internets fel. Utan den sk sociala median – sockerbiten – där  vi enkelt kan hjärta och tumma varandra. Vi luras in i ensamhet.

Jag är i en stor revolt inombords och släcker mina så kallade sociala kanaler.

Instagram, bort. Facebook, bort. LinkedIn, bort.

Jag lever i pass om fem år för att hinna fånga dagen. Nu en ny tid. Kokar inombords…

Det känns så vansinnigt bortkastat allt liv just nu.

Vi har fred, mat, frihet. Vi kan leka, röra oss, tala men varandra. Men vi lever till näts och jag är en av dem som producerar blå frukt till nätets monster.

Men jag älskar att skriva, att berätta.. fast vad är vitsen.. Är i tid av att montera ned, stänga och leva.

Vet ej hur än.

Malin Skinnar

Artikel om bra ting med facebook innan det blev världens värsta kartläggning av allas beteende.

Malin Skinnar storyteller
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Fredens våg och tunga

Malin Skinnar, berättar om digital kommunikation

Lyssna till min filmberättelse


Intrycken välte mig  

I sökandet efter sånger i Europa tappade jag plötsligt fotfästet. Jag körde mil efter mil i gränsland och filmade för mitt dokumentärprojekt “The Women’s Blues”.

Husbilen krängde mellan byar i Europas ytterkanter, mellan känslor, mellan liv som levts och kunde levts…

Intrycken blev så starka att jag var tvungen att krypa samman ett slag.

Jag tog digital paus och höll mig utanför alla digitala plattformar.

Det varade bara i fyra månader men blev en paus som förstärkte min syn på kommunikation.

Det är det mest livsviktigaste medlet vi har att tillgå för att fred alltid ska vara möjlig. Och social media en otrolig möjlighet. Men det är inte säkert att vi orkar så mycket intryck. Att vi kanske slår av, även det bästa…

Se min film.

Malin på vandring

Jag färdades i gränsland för att förstå

Vilken är vår historia och hur har folk har kunnat överlevt och gå vidare i trots svårigheter.

Jag blev desperat medveten om hur kontinuerlig kommunikation, utbyte mellan folk, främlingar och grupper är det viktigaste för att locka fram kompromissens möjligheter.

Att vi ständigt måste vattna oss med viljan att försöka förstå vår nästa. Att viljan att försöka är vägen. Din och min, inte staters eller politikers allena.

Det är vår rätt och möjlighet.

Jag insåg att vad vi än tycker om beslut så är demokrati verkligen redskapet för att mäkla fred – den enda kompromissens våg och tunga. Det blev så starkt för mig att jag tappade fotfästet på riktigt. Att jag insåg hur skör vår väg är och allas vår insats livsviktig.

Det teknikmirakel som nu genomfar allt och alla är en otrolig väg till förståelse. Men algoritmbubblorna lurar oss från varandra och vi får en förvriden bild om vi inte också kommunicerar utanför nätet. Det känns oerhört viktigt att inte stänga ute varandra… Inte skända, bråka och stänga.

Bara öppna, öppna, öppna…mer och mer och mer…

Ur Malins film om kommunikation
Malin Skinnar, berättar om digital kommunikation
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist