Ett sjukhus för ledsna – tappade bland bergen

En man tar min hand. Vi är lika gamla. Han ler och kysser den. Handen som är min. Han lyser. Stjärnöga.

Jag ser att han bott här länge. Han vill dansa. Med min hand i sin och kroppen efter. Den kropp som jag fått turen att bo i. Vi dansar ringdans mellan väskor och stolar. En stund är vi ett. Sen glömmer han mig.

Han kysser min hand

Vi kommer till en liten bergsby i sydvästra Bulgarien. Alla känner alla här. Gamla familjeband och verkande samarbete mellan grannar för att bära framtiden vidare.

På hospitalet mitt i byn finns en långvårdsavdelning. Vi ska komma för att spela och dela med oss av våra musikskatter. Jag tittar på varenda detalj. Samlar mig för att kliva in. Vet inte hur det ska bli men lämnar varm.

Rum

Vi kliver in i dem.

Befolkar och fyller dem.

Kokar, lagar, kysser och reparerar.

Passar tider.

Vaknar och lägger oss.

Skakar ett klädesplagg, draperar kroppen.

Kokar potatisen. Stämmer vardagen.

Det är så vi lever vi som kan klara dagen själva.

Nu besöker vi rum.

Andras tid.

Kliver in i gröna kammare.

Ett sjukhus för ledsna. De tappade och glömda. Jag känner igen mig. Ser mina grubblande drag i den bistra pannan.

Här är salen inte vald.

De som kommer för att lyssna på vår musik går från en kammaren till en annan. På led. Ler.

Det är tyst och rent.

Kanske lever de som bor här i nuet.

I sekundens början och slut.

Vem var de som små?

Nyfödda.

Efterlängtade små hopp.

Handen…

Kostym och pullover.

En gång bäbis nu böjd.

Böjda herrar.

Stämmer vardagen.

Besöker rum.

Andras tid.

Vi har kommit för att dela med oss.

Personalen välkomnar. Vi sjunger och spelar.

En man tar min hand.

Stjärnöga. Vi är lika gamla. Han ler och kysser den.

Handen som är min.

Jag ser att han bott här länge. Han vill dansa. Med min hand i sin och kroppen efter. Den kropp som jag har turen att bebo.

Vi dansar ringdans mellan väskor och stolar. Mitt hjärta i hans.

Solar. Målningar och broderier.

Personalen har stickat filtar.

Alla soffor prydda med rut och ros.

Fönstret står på glänt.

Ingen går hungrig.

Alla har ett eget bo och vi bjuds karameller.

Alltid som gäst en sötsak.

Applåder och farväl.