Att äga sitt liv

Vad väljer vi att vara i livet
Konstnär ställer ut

Det tar tid att bygga liv. Men inget liv utan lust. Ingen lust utan eld. Inget koncept utan ljus. Så spänta, förbered och tänd ditt eget bål. 

Jag tänker ofta när vi skapar en föreställning eller bok eller vad det än är, ett hus, en fest eller en tavla. Att skapandet verkar  så märkligt. Så extremfokuserat.

Men det som bearbetas börjar konstigt nog alltid lysa. Det är faktiskt sant! Att det som pysslas med glöder….

Sen kommer andra kolla vare sig de vill eller ej. Nyfikenheten är alltid större än en cool attityd.

Så den som gör, den segrar…

Den som går, kommer vidare.

Den som tar ena klivet efter det andra kommer framåt.

Hur det går är oviktigt – men man behåller åtminstone styrfarten…. sin egen riktning.

Vad ska man satsa på då?
Vem är man?
En del av traditionen – eller en berättare utav den?

Ibland känns det som mänskligheten har för dåligt självförtroende. Att människan  tror att det gäller att härma bäst och kvittra som flest. Men till vems gagn?

Det verkar faktiskt gå lika bra att gå vid sidan av.

Den som tänder en eld tycks alltid få besök. Medan den som ber och frågar kommer ändå aldrig passa mallen och bli helt slut av alla försök att duga.

GapFusion berättarTrio, förtäljer grönländsk legend

Så rådet är nog att elda det egna fnösket, välj basläger och trampa sin egen stig. Tids nog kan man ändå inte gå dit du vill ty knäna ömmar och andra måste bära. – Hepp.

Förr låg vi om natten och badom till Gudar.
Nu trycker vi gill och godnatt och önskar ett svar.
Trots friheten fyller vi dagar med anpassaning och passivitet.

Det kunde nog ingen frihetskämpe från förförra seklet ana?

Att vi kan färdas jorden runt men hänger på dejtappar  i hopp om en tappad sko.

Jorå så e re. Jag e två över femtio och fattat.

Det mesta vi gör är drivet av ängslan och hormoner. Vi älskar inte frihet alls. Men en dag kommer man på att härmandet inte gagnar varken kulturråd eller pärleport.

Bäst virka egen piruett medan tid är.

Ting tar dock tid. Inget sker i en handvändning.

Fast tankens kraft är större än hinder och väcker viljan. Den som börjar dra i tåtar för egen seglats blir besatt.

Och det är bra.

Av Malin Skinnar

Det verkar faktiskt gå lika bra att gå vid sidan av. Den som tänder en eld tycks alltid få besök.

Förr låg vi om natten och badom till Gudar. Nu trycker vi gill och godnatt och önskar ett svar. Trots friheten fyller vi dagar med anpassaning och passivitet.

Vad väljer vi att vara i livet
Konstens berättare
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist