Kommunikation – fredens våg och tunga
I sökandet efter sånger i Europa till min dokumentärfilm “The Women’s Blues” tappade jag plötsligt fotfästet. Jag körde mil efter mil i gränsland med min husbil och intrycken blev så starka och många att jag var tvungen att krypa samman ett slag.
Det blev en berättelse om mina fyra månader utanför alla digitala plattformar. En tid som förstärkte min syn på mänsklig kommunikation som det absolut livsviktigaste medlet vi har att tillgå för att fred alltid ska vara möjlig. Se min film.
Jag färdades i gränsland för att förstå vår historia och hur folk har överlevt och gått vidare i trots svårigheter.
Jag blev desperat medveten om hur kontinuerlig kommunikation, utbyte mellan folk, främlingar och grupper är det viktigaste för att locka fram kompromissens möjligheter.
Att vi ständigt måste vattna oss med viljan att försöka förstå vår nästa. Att viljan att försöka är vägen. Din och min, inte staters eller politikers allena. Det är vår rätt och möjlighet.
Att demokrati verkligen är nånting som handlar om att mäkla fred – kompromissens våg och tunga. Det blev så starkt för mig att jag.. tappade fotfästet på riktigt.
Det teknikmirakel som nu genomfar allt och alla är en otrolig väg till förståelse. Det känns så oerhört viktigt att inte stänga ute varandra, skända, bråka och stänga.
Bara öppna, öppna, öppna…mer och mer och mer…
