Fåraherden och varghundarna – Rumänien
Enorma hundar rusade emot mig och la sig platt då han visslade. Det är dom som slår ned björnen sa herden och log. – Ljuden från den fårflocken som rusade förbi mig… nästan genom mig. Alla tusen ögon, skällorna och den smygande vargen i skogen. Jag gick några minuter där han gått ett helt liv.
Herden – Cioban – Buda Ioan, Ungureni, Rumänien
Djuren kommer möta dig – se dig
På andra sidan bergen, där är vi. Kom i morgon bitti. Där finns en bro. När du hör hundarna har du kommit fram.
Djuren kommer möta dig – se dig.
När du kommer fram är det bara att gå över bron. Bron över Lapus. Djuren kommer möta dig.
Han sa vi badade i floden, under sommaren; jag och min syster.
Han sa, det finns varg i skogen.
Han sa, dom stora hundarna, det är dom som slår ned björn och varg.
Han sa, titta bara rakt fram.
Jag vinglar över röret de lagt som bro över floden. Vattnet strömmar under mig. Tiden rinner och står still.
Ljuden, gräset, flocken. Klövar, ögon, handen. Herdens hand. Allt berör mig.
Hälsandet, skrattandet. Leendet. Hundarna, bergen.
Jag gick några minuter där han gått ett helt liv.
Ett liv.
Han visslar. Runda ljud. Ovala ljud. Mullrande ljud.
Visslet rullar genom luften. Kommandots toner. Hundarna lägger sig ned, reser sig upp, är uppmärksam. En följer hans minsta vink.
Herdehundarna
De tre minsta hundarna – Iancu, Rex och Lușcu – de mörka som svassar runt hans fötter är hans trogna följeslagare och livsviktiga springare. De samlar och fångar in alla djur på vift, fokuserar på att driva medan varghundarna vakar och skyddar.
Sen forntid har herdarna i Maramures, det nordliga länet som sträcker sig över Karpaterna från Rumänien in i Ukraina, avlat fram dessa kraftfulla slagskämpar även kallade Zavod – Karpatiska herdehundar. De är enorma, respektingivande och tunga.
Rumänien har den största populationen av varg och björn i Europa men ändå lyckas de leva sida vid sida. Inga stängsel, enorma hjordar och skickliga herdar med förtroendet att vaka över självhushållarnas djur. En herde bär hela byns framtida ekonomi på sina axlar.
Herdehundarna fostras för att vaka och aldrig ge vika mot björn och varg. De liknar vargar, är listiga och intelligenta, trofasta, uthålliga och kämpar i grupp. Från dagen de föds blir de ett med flockens rörelse – och lägger märke till minsta lilla yttring. Romanian Carpathian Shepherd Dog, är det närmsta man kan komma vargens utseende och beteende, men de är fullständigt lojala herden och utan varghundarna skulle byns djur gå om intet.
Ciobanesc Romanesc Carpatin kallas de på rumänska.
Vi har femhundra får här, sa han och vi är två herdar, men min vän vill inte vara med på film.
Djuren tillhör många familjer. Min vän som tagit mig dit röker. Han berättar. Handen pekar.
Under somrarna var vi här, med tre grisar, fem kor och alla fåren. Jag och min syster. Hela familjen. Alla
Herdarna tar hand om fåren hela året. Vi två sommarmånaderna.
Kan man höra genom ord?
Doften…
Jag blir lycklig. Djuren är nyfikna, egna, individer. Dom lever fritt – utan stängsel. Dom stora hundarna – det är dom som skrämmer bort varg och björn – här finns mycket vilda djur.
Alla djuren är fria – de ser så upptagna ut. Av att beta, strida, leka.
Femhundra djur. han sa femhundra djur. Hela bygdens guld.
Ansvar. Stort ansvar dygnet om. I ett med naturen.
Tio hundar, femhundra får och två herdar.
I skogen varg.
I bergen björn.
Jag funderade mycket på livet – när jag stod där i flocken – på vägval och kartor – platser och destinationer. På varför vi lever och vad vi gör med våra liv.
Jag berättar var jag kommer från. Han pekar var han bodde. Han hade familj, många barn, fru och femhundra djur. Alla individer.
Det var en sällsam upplevelse. Jag stod nära. Hörde ljuden, såg djuren.
Blev visad dom med krumma horn.
Blev visad dom med vackrast päls.
Blev visad hundens konster.
Såg varghundarna vila och leka.
Jag kan välja min väg. Han, måste skydda sitt land, sin flock, sin jord, sin mark.
Det var som om jag förstod väldigt mycket; musiken, sångerna, hymnen till det egna ägandet.
Den stora skillnaden mellan mig och honom – jag med huset på ryggen som kör vidare och iväg genom hans dal.
Den enormt stora skillnaden.
Han, måste skydda sitt land, sin flock, sin jord, sin mark. Och jag kan lämna och fara vidare.
Berättat av Malin Skinnar i Ungureni – Europas levande herdemarker. Vårt viktiga livsuniversitet.
#TaraLapusului, Transsylvanien, Rumänien.
Hör berättelsen
Res hit Ungureni och stanna. Få kunskap för livet, upplevelser som aldrig lämnar själen. Bo på det vackra timmerhotellet Podina Resort mitt i Ungureni där kuskar samlas på aftonen med hästen väntandes utanför baren. I byn bor Dumy Ionut som guidar till herdarna i Ungureni
