Att resa är att se sig själv – rumänien
Att resa – är att se – sig själv – höra sitt liv – ur en annans klang. Att vara en del av något annat – för att förstå sitt eget liv – på jorden. Vi tittar och ser varandra. Jag ser mig och du ser dig. Jag funderar på livet i fjärran och livet i min egen själ.
Berättarfilm från Rumänien med Världens Minsta Kulturhus
– Vi färdas och reser – vi tittar och ser varandra.
Jag ser mig och du ser dig. Jag funderar på livet i fjärran och livet i min egen själ.
Ibland stannar jag.
Lyssnar på elden som sprakar.
Frågar efter vägen – och hamnar nån helt annanstans. Stannar kvar. Får vara en del av vardagen. Kommer in säger hej – slår mig ner.
Alla hem jag kommer in i – alla människor jag först mötte.
Dom som jag nu vet – vem dom är – vems barnbarn dom talade om – elden som först var helt främmande – där jag parkerade. Som jag nu helt och hållet förstår innebörden av.
Hunden – flickan.
Den snöar. Dörren står öppen – bonden som jag inte kände – är nu min vän.
Klänningen jag provade – vet jag hur den känns – och jag kan också bära vattnet.
Korna – herden – jag gick några minuter – där han gått ett helt liv.
Jag tänker ofta på det – alla dom möten man står inför – under resan. Hur dom plötsligt blir en verklighet – och nån man saknar.
Alla dörrar jag gått in genom – där sångerna bodde .
Alla platser jag inte visste något om – som jag nu vet allt om. – Sångerna hemma…
Sångerna som barnbarnen sen översatte. Smakerna jag fick prova för att jag stannade. Alla öppna famnar.
Nyfikenheten – vänligheten – möjligheten.
Att resa – är att se – sig själv – höra sitt liv – ur en annans klang . Att vara en del av något annat – för att förstå sitt eget liv – på jorden.
