Musik är emotionell – och bor i mitten av vår längtan
– Det finns ingen nationell musik – det finns bara emotionell
Den sprids som en löpeld med lusten – med lyckan att klä sig i en ny skrud – att imponera – att få alla att rycka till – att dansa – att kanske göra nånting som … man skulle … vilja.
Musiken är inte ägd – musiken flyter, flaxar, flänger – vrider, bänder, går vidare, försvinner. Bärs med av dom som längtar hem – landar på någon annans bord.
Fäster i marken, skjuter upp som skott, gröna skogar – upp ur marken – ingen vet – från vems är barken – som man lossar, lyssnar och längtar efter.
Musik är inte klister – inte spik – inte stål.
Den far med vinden – den far med själen, med längtan med kärleken – med orden man vill klä i klang.
Musik är inte nationell – musik är inte nationell – musik är internationell – den går med herdar – den går med barn – den går med mödrar – den går med far.
Den går dit där dom som längtar efter att känna igen sig själva – öppnar sina öron – och sitt hjärta.
Den inre klangens strängar spelar – livet hörs på nytt – i dig själv – en gång till – en gång till – och du vill höra det en gång till det du en gång har känt.
Din mors vagg, vyss och amningssång – du vill höra den ännu en gång
I kärleken håv – fångas – be om lov – lyckas – dansa tindrande – charmande – få – förlora – gå – gråta …
Musik är inte nationell – musiken är emotionell – musiken binds till kroppen – såsom livet binds inom dig – såsom livet utvecklar vingar – på din rygg – att bära dig vidare.
Från vagga till himmelen.
