Inlägg

Smygaren Dragos – Tara Lapusului

Roamanian farmer child

Hos självhushållarna i Tara Lapusului – Rumänien

Gospodina Zamfira Filip, Cupseni

Barnen som växer upp här blir kunniga, rörliga, nyfikna.

De bebor livet, verkligheten och kroppen.

Får doft och faror, sammanhang och kärlek,  ansvar och lek.

Ansvar och lek.

Kärlek.

Vi stod vid heta grytor, bland bräkande får, nära porlande vatten.

Han visade mig stigen – den som trampats av de större djuren.

– Hou hou, sa han och hukade sig.

Vallhundarna kom emot oss.

Farliga eller ej? Jag visste inte.

Cupseni, godpodar, sheep farmers

Han visade hur man blåser i ett strå, sen glömde han mig och rusade efter en valp som slitit sig.

Det var söndagen efter påsk då herdarna samlar byns djur för att ge sig av.

Det var sol och det var regn – sen palinka och skål för hälsan.

Det var svettigt och bråttom – sedan glädje och ro.

Det var sjätte dagen efter uppståndelsen och betet frodigt i dalen.

Picknick och filtar i långa rader.

Nu kan sommaren börja.

Gospodina Zamfira Filip and Viorica Podina, Cupseni Romania, photo Malin Skinnar
Cheese pot on fire, Cupseni
Gospodar Ioan Cupsa, Cupseni, Carpaths, Romania Portrait by Malin Skinnar
Gospodar in Cupseni, Romania. Horse, photo Malin Skinnar

Gospodar Cupseni, Romania, farmers photo Malin Skinnar


Dragos har en famn var han än går. Grannfru Zamfira pussar och matar honom med ost. Gammelfarfar hjälper honom med skorna och alla vuxna tar upp honom då fåren blir för stökiga.

Cornel Cupsa är Dragos pappa och en älskad sångare i Maramures. Folkmusiken är levande och dynamisk. Alltid levande musik på alla evenemang men idag ska fåren iväg med herdarna och allt fokus är på flocken.

Dragos gammelfarfar Ioan Cupsa – en av byns skickliga självhushållare.  Gospodar betyder husbonde men här med betydelsen; den som kan ordna allting själv.

Självhushållningens traditioner är unika bland dalarna i Tara Lapusului. Man arbetar i lag med årets tyngre sysslor och ritualerna kring det håller byn samman och levande.

Goat in Cupseni, Romania
Roamanian farmer child

Se filmer med Dragos Pappa – Cornel Cupsa, en älskad sångare i Maramures.





Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Songs for life – Cupseni

Documentary photographer Malin Skinnar The Blue House, Cupseni
Sustainable farming, Cupseni, Tara Lapusului, Romania

There are so many songs in each village. Songs with interesting variations and words that can be hundreds of years old.

Songs and stories kept alive from generation to generation from when singing was a way to pass the time spent working.

Not to perform – to live.

Songs for life –  song to greet. Narrative songs of surviving.

Beautiful calls to wedding or sad songs of a harsh reality. The human soul singing.

You still have them here. 

In times of mourning songs of grief are still sung and shared, a way to adapt to the changes loss brings while accepting that life must go on in another way.

Treasures of human heritage.

To share the expressions of the heart by singing.

Sustainable farming, Tara Lapusului, Romania

Tror jag sköljdes av bön.

En kallelse eller rit.

Hon talade högt och länge.

Höll mina händer.

Hennes mjuka och varma.

– Kalla, sa maken om mina. Att de var när han hälsat. Och han höll dem i sina och kysste dem.

Kunde få bröd om jag ville.

Varmt för frusna som inte kunde ta emot vårsolen.

Varmt för den som tänker så fingrarna stelnar …

Det bufflade under bordet. Fnysnosar som bufflade och sniffade.

Lammens mjuka nos kittlade. Lena ullpannor som stångades var gång jag flyttade foten.

Gospodar, Tara Lapusului, Romania
Womens Blues Cupseni, Tara Lapusului, Romania

Cementgolv. Ikoner. Tusentals små bilder. Käppen. Ljuset från fönstret. Elden i kaminen.

– Kom med ut får du se mina djur. Maken förde mig mot dörren och vi gick genom bark o späntved.

Såg så många saker jag inte vet något om. Alla specialstörar o öglor.

Bönder skulle nog älska  att få komma hit. Lämna storbruk i Sverige och se det lilla.

Handens kraft och möjligheten.

En livsresa för att se hur självhushållarna löser vardagen. Hur de följer hösten o sommaren, vintern o våren. Men inte bara jordbrukare. Alla. Alla borde åka hit o se hur man gör ett liv.

Sustainable farming, Tara Lapusului, Romania

De bor så nära oss. Likt vårt klimat men med kunskapen kvar om hur man är människa med djuren.. . Nu och  här.

Så många saker jag så gärna ville veta massor om.

Lien o skäran, plogen. Kan inget.

Det fanns en liten stege på ett krusifix.

Det är stegen för Gud att klättra på.

Tror jag – förstod ej helt.

Antingen vår väg till himmelriket eller den högstes väg till oss.

Cupseni, the blue house, Tara Lapusului, Romania

Sen for vi. Mötte tre droskor på en bro.
Det är så det är i Maramures små byar.

Levande kultur och människoland.

Människor delar vardagen med bergen, djuren med herdarna och året med vinden.

I Tara Lapusului bor folket som kan allt och lever i ett med naturen.

När jag kom åter igen, efter fem år. Efter fem vintrar, fem somrar och fem höstar, så hade hon farit till himmelen. Somnat in och lämnat.

Så liten med skyffeln i dörren. Så vacker med ögon som en drottning och böner viskades mot mina händer. Nu stod hennes man stod på trappan allena.

Frid vare över hennes minne. Må vintern bringa allt gott till hennes make.

Searching for the Women´s Blues, Cupseni, Tara Lapusului, Romania

Jag har rest till byn Cupseni i Rumänien var år sen sen 2014. Detta är min finaste bild. Den med kvinnan i de blå huset med lammen som rör hennes hand.

“Det började med att jag efter ett sorgeår sökte mig till gråterskesångerskor i österland. Men förvånande nog blev jag glad där. Och började skratta igen.

I byarna runt Tara Lapusului finns kvinnoröster som griper tag i hela min själ och dessa ömma gammelgummors stämmor är så starka. Jag lyssnar till Europa genom dem som bär minnet i sångens ränsel. Sitter tätt intill och hör livet sjunget alldeles på riktigt.” 

Malin Skinnar , berättare, dokumentärfotograf och folklivsskildrare

Searching for the Womens Blues, Tara Lapusului, Romania
Sustainable farming, tara Lapusului, Romania
Sustainable farming, tara Lapusului, Romania
Sustainable farming, tara Lapusului, Romania
tara Lapusului, Transylvania, Romania, Costeni
Cupseni, Tara Lapusului, Romania
Documentary photographer Malin Skinnar The Blue House, Cupseni
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Livets och kökens sånger – Calinesti, Rumänien

Mariuca Verdes Mother and Malin Skinnar , Calinesti, Romania

In the house of Maria in Calinesti, Romania

Traditional farm livingroom, Calinesti, Romania

En av kvinnorna säger att hon förstår att jag inte har en ny man. Det kan ju faktiskt gå bra utan…. och det är ju fint det där med att kunna resa och berätta – rent av bra… men synd på så vackra ögon att inte få möta en man i glädje och sorg.

Säger att det finns en man som väntar den som öppnar hela sitt hjärta.

My film from Calinesti 


Jag bjuds in på soppa nere i byn

Gården är full av folk, Det skymmer och ved bärs in.

Två kvinnor kokar plommonkompott över öppen eld och rör runt med stora stavar. Jag får höra att detta är ett är ett sorgehus. På gården många tecken.

Frun är vacker, ung, klädd i svart. Sjalett och snabba steg. Brödet varmt, soppan, rostade pumpakärnor.

Tv:n står på. Rosa väggar. Vackert porslin. Kaminen.

Grannkvinnor kommer in för att hälsa. Fler tallrikar. Bordsbön.

Alla ber.

Jag vet inte hur man gör men kan bete mig.

Böjer mitt huvud och lyssnar.

Plötsligt hörs en snyftning.

Sen hörs allas.

Vi är i ett sorgehus

Gråten är med oss. Öppen och direkt.

Alla säger de stora orden. Hans namn nämns. Bilden stryks.

Handen mot porträttet.

Tårar. Saknaden.

Orden; vi kunde inget göra.

Våndan delas. En gemensam bön.

Tåren torkas.

Sedan maten.

Jag känner sån tydlighet här.

Ingen tveksam förvirring.

Alla delar och vet.

Förlust och gåva.

Allt går hand i hand. Guds vilja.

Så många moment där livets kärna uttalas; glädjen, förlusten, hoppet.

Searching for the women's Blues Calinesti, Romania
Searching for the women's blues
Searching for the Womens Blues Calinesti

Ute på gården hörs djuren i sina spiltor.

Inne för natten.

Vargen smyger här.

Jag kikar in hos kon. Hon blir rädd för mig. Har aldrig sett mig innan. Jag älskar kor. Jag har aldrig mötte en ko som blir blyg. Hon blir orolig som ett barn.

Tjudrad börjar hon få panik av min närvaro så jag backar ut.

Jag grips av närhet till alltet.

– Djur, människa, hopp och tro.

Alla i byn delar livets faser.

Och på väggen i kyrkan sagor och legender,

kanske sanningar.

Dörren stängs och vi går ned längs stigen till gårdarna runt torget.

Cow in the stable, Romania
Farm in Calinesti, Romania
Pumkins, Romania, Cainesti
Searching for the women's blues Romania

Kvinnorna i köket frågar om min tro

De undrar om min man och mina barn.

Jag svarar som alltid väldigt underligt på alla dessa frågor. Men de ler. Säger jag är rar och görandet i livet räknas som större än bön.

Men frågan återkommer.

Har du inga barn? Jag hör att de lugnas av min vän som säger att jag har brorsbarn och systers med. Att jag står dem nära och mår bra men är singel efter att mannen min lämnade.

En av kvinnorna säger att hon förstår att jag inte har en ny man. Det kan ju faktiskt gå bra utan…. och det är ju fint det där med att kunna resa och berätta – rent av bra… men synd på så vackra ögon att inte få möta en man i glädje och sorg.

Hon tar min hand och klappar den. Säger att det är fint att jag kom och önskar mig lycka och välgång.

Ler.

Säger att det finns en man som väntar den som öppnar hela sitt hjärta.

Hela sitt hjärta.

Hennes sjalett är ljusgul

Mitt hjärta är rött, kanske rosa.

Jag vet inte. Men det bultar här bland tyll och gardiner.

Jag känner mig så välkommen.

Månen stiger över ängen.

I fjärran hörs herdar ropa sin flock till skranket.

Det är natt i byn nedan kullen.

Skalbaggen sover, kanske även rävungarna. Men vargen har nog berett en tur över ängen.

Jag kliver in i min husbil berörd av ännu en dag bland Maramures kullar.

Norra Rumäniens alla får har somnat… herden sover… och alla kvinnorna sover utom hon som rör och rör i kitteln på gårdsplanen..

Men sen släcker även hon elden. Endast jag verkar nu vaken …. väntandes mess från min egen, alldeles egna friare.

På telefonen en vaggvisa från Mariucas MammaJag lyssnar, nynnar och somnar.

Calinesti gospodar, Romania
Mariuca Verdes Mother and Malin Skinnar , Calinesti, Romania
Romanian handcraft, Calinesti
Traditional home Calinesti, Romania
Wool handcraft Calinesti, Romania
Wool carpet Romania, Calinesti
Womens art work in Calinesti, Transylvania
Calinesti traditional home
Calinesti village, Transylvania
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Änglarna och kärleken – miraklet i Calinesti

Mariuca Verdes, traditional singer, Calinesti Church

Rumänien

North Romania, Carpathian Mountains, Maramures region, Cosau valley – Călineşti

-Nitton oxar fick dra kyrkan upp för slänten. Nitton oxar efter att ett mirakel inträffade här… ett mirakel som visade var kyrkan egentligen skulle uppföras.

Mariuca viskar intensivt och lyser med telefonen mot väggen. Timret är gammalt och ådringen tydlig.  Hon tar min hand och lägger mot en mörk relief. Det finns ett krucifix i ådringen – man fann det då stocken klövs.

Traditional singer Mariuca Verdes and folklorist Alexandru Ilea, Calinesti

Oxarna drog upp kyrkan på kullen

Målade legender

Hela väggen är full, taket, tröskeln. Sanningar och besvärjelser. Längs med en molnbank ser man änglarna beskydda själen som ifrågasätts av underjordens utsända.

– Det ligger en träkyrka högt upp på kullen. Strax intill skogen. Nitton oxar har dragit den hit. En kyrka målad från golv till tak.

Här inträffade ett mirakel som gav hela byn en outsinlig kraft. Det var en flicka hon gick med ljus och bröd i skymningen. Plötsligt tändes hennes veke och ljuset brann i handen.

Skrämd rusade hon hem men hennes föräldrarna följde åter.

“Väl uppe på kullen hände igen. Ljuset tändes ännu en gång i flickans hand. Nu samlades hela byn för att beskåda. Och ljuset tändes en tredje gång och man visste detta platsen var helig. Kyrkan flyttades, drogs och baxades.

Oxar och tömmar, regn och hagel.

Högt upp ovan trädtopparna drogs kyrkan till kullen strax utanför byn.”

Vi går runt och tittar. Det doftar timmer. Förundrad och häpen ser jag motiven på väggarna. Det är oerhört vackert.

Jag kliver okunnigt runt och gapar.

Kan inget om allt detta som präglat människor i 2000 år.

– Eller kan jag?

Jag följer serier av målade kyrkoberättelser

Demoner med spyor och brinnande bockfot. Steg för steg försöker människan klara sig genom skärselden. En rökare står bunden mot stolpe. Det hälls aska i strupen. En lögnares tunga kläms och naglas.

Änglarna försöker. Räddar de bönande. De ser ut som kärleksfulla kuratorer på timmerväggen. De gör verkligen allt för den förtappade människans synder.

Jag förstår att berättelserna präglar. De är målade i otrolig rörelser. Man kan inte annat än följa deras väg. Gastar kommer med säcken full av svikare och lossar dem bland flammor. På andra sidan de visa. De stora kyrkofäderna. Med höjda fingrar visar de människan rätt.

Det doftar stillhet och gott.

Bara två kyrkbänkar. Resten ståplatser. Ullmattor. Rosa, rött orange. Låset stort.

Det är mörkt. Eller djupt. Eller bländande.

Jag upplever det som om jag går omkring i en utsnidad bok.

Vandrar i en legend.

Rör mig andäktigt under det låga kyrkovalvet  som under ytan av ett berättarhav.

Glasikoner. – Adam och Eva är bara namn för mig men här en hel världsbild.

Mobiltelefonens ljus fladdrar över väggarna.

– En världsbild.

Mariuca Verdes, folk singer and guide, Calinesti, Romania

Min vän som är djupt troende, skrattar och säger att jag är inte är nån ateist över huvudtaget, bara totalpräglad av protestantismens förnekelse av magi och mirakel… “and a feminist…”

Calinesti church north Romania
Mariuca Verdes shows the miracle of Calinesti

Sångerskan Mariuca Verdes,  visar oss kyrkan. Hon lär passionerat ut sånger till  bygdens barn och brinner för att väcka folkkulturen igen. “Det handlar om en livsstil – att fungera tillsammans med tillförsikt.”

Calinesti wooden church, Romania

Som en labyrint är Bibeln, man förstår inget utan överblick och hängivelse säger min vän.

Gud ger den nyckel som låter det ske..

“Du läser dig in i rum på rum och får nyckeln som kommer passa på en helt annan plats. Nyckeln till alltings uppkomst och mening men du kan inte se det förrän du glömt var du är och låter det ske. Då träder vissheten om alltings varande in.”

Mobillampan fladdrar över väggen. Handens skugga blir stor mot taket.

Jag ser utsikten. Den är oändlig. Rumänien var ett av de första kristna fästena i Europa och det genomsyrar allt. Varenda dekor, relief och ornament.

Korset finns ristat i dörrpost, invävt i kläder eller markerat i bröd. Överallt, till Jesu åminnelse.

Calinesti church, Romania
Calinesti church, Transylvania

Jag förstår att berättelserna präglar. De är målade i otroliga rörelser. Man kan inte annat än följa deras väg. Gastar kommer med säcken full av svikare och lossar de förtappade bland höga flammor medan hjälp-änglar försvarar själens svaghet. 

Calinesti church Transylvania
Calinesti wooden church, Romania
Calinesti wooden church, Romania
Wooden church of Calinesti, Romania
Ancient church instrument from Calinesti, Romania
calinesti Church, Transylvania
Fence of salix, Calinesti, Romania
Calinesti wooden church, Romania
Timber church of Calinesti, Romania

Mariuca frågar om vi vill följa med och hälsa på en av kvinnorna nere i byn.   Mannen, den starke bonden och omtänksamme maken, lämnade jordelivet för tre veckor sen. Det är ett sorgehus men alla samlas på gården efter dagsverkets slut ty i smärtans tid tillåts ingen ensamhet.

På bordet rostade solrosfrön. Tonåringar i grannskapet lavar ved och grannkvinnor rör om i de stora gårdsgrytorna. Det är höst och bråda skördetider. Allt ska samlas, bevaras, syltas och staplas.  Och allena klarar sig ingen.

Följ med vidare till berättelsen om kökens sånger.

Mariuca Verdes, traditional singer, Calinesti Church
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Att resa är att se sig själv – rumänien

The worlds smallest culture house visiting Bogdan Voda, Romania,

Att resa – är att se – sig själv – höra sitt liv – ur en annans klang. Att vara en del av något annat – för att förstå sitt eget liv – på jorden. Vi tittar och ser varandra.  Jag ser mig och du ser dig. Jag funderar på livet i fjärran och livet i min egen själ.

Berättarfilm från Rumänien med Världens Minsta Kulturhus

– Vi färdas och reser – vi tittar och ser varandra. 

Jag ser mig och du ser dig. Jag funderar på livet i fjärran och livet i min egen själ.

Ibland stannar jag.

Lyssnar på elden som sprakar.

Frågar efter vägen – och  hamnar nån helt annanstans. Stannar kvar. Får vara en del av vardagen. Kommer in säger hej – slår mig ner.

Alla hem jag kommer in i – alla människor jag först mötte.

Dom som jag nu vet – vem dom är – vems barnbarn dom talade om – elden som först var helt främmande  – där jag parkerade. Som jag nu helt och hållet förstår innebörden av.

Hunden – flickan.

Den snöar. Dörren står öppen – bonden som jag inte kände – är nu min vän.


Ana Buda and Malin Skinnar, Ungureni, Romania

Klänningen jag provade – vet jag hur den känns – och jag kan också bära vattnet.

Korna – herden – jag gick några minuter – där han gått ett helt liv.

Jag tänker ofta på det – alla dom möten man står inför – under resan. Hur dom plötsligt blir en verklighet – och nån man saknar.

Alla dörrar jag gått in genom – där sångerna bodde .

Alla platser jag inte visste något om – som jag nu vet allt om. – Sångerna hemma…

Sångerna som barnbarnen sen översatte. Smakerna jag fick prova för att jag stannade. Alla öppna famnar.

Nyfikenheten – vänligheten – möjligheten.

Att resa – är att se – sig själv – höra sitt liv – ur en annans klang . Att vara en del av något annat – för att förstå sitt eget liv – på jorden.


Gospodar Tomotei Filip, Cupseni

Malin Skinnar, in her mobile studio visiting Bixad in Satu Mare, Romania
Maria of Bogdan Voda, Romania
Malin Skinnar with shepherds in Bulgaria
Ana Buda and her sister in Ungureni is teaching Malin how to harvest
Malin Skinnar in Rila
The worlds smalles culture house, Ungureni, Romania
Afimia Filip, Cupseni, Romania
The doina singers Teodora and Lenuta Purja in Agries with storyteller Malin Skinnar
Maria of Bogdan Voda and Malin Skinnar
Documentary with Malin Skinnar in Maramures
Romanian gentleman
Searchin for the womens blues, Cupseni, Romania
Portraits of Romania by Malin Skinnar
The worlds smallest culture house visiting Bogdan Voda, Romania,
Meetings in Romania
Meetings with singers in Transylvania, Romania
Malin Skinnar, documentary, Romania
The worlds smallest culture huse, illustration by Malin Skinnar
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Fåraherden och varghundarna – Rumänien

Shepherd, Ungureni, Tara Lapusului, Romania

Enorma hundar rusade emot mig och la sig platt då han visslade.  Det är dom som slår ned björnen sa herden och log. – Ljuden från den fårflocken som rusade förbi mig…  nästan genom mig. Alla tusen ögon,  skällorna och den smygande vargen i skogen. Jag gick några minuter där han gått ett helt liv.

Malin Skinnars documentary from Romania about Shepherds and their dogs
Capra, goat in Tara Lapusului, Transylvania

Cioban Buda Ioan, Ungureni, Tara Lapusului, Romania

Herden – Cioban – Buda Ioan, Ungureni, Rumänien

Goat running in Tara Lapusului, Romania
Sheeps in Ungureni, Tara Lapusului, Romania
Travel to Romania and meet the shepherd's in Tara Lapusului

Djuren kommer möta dig – se dig

På andra sidan bergen, där är vi. Kom i morgon bitti. Där finns en bro. När du hör hundarna har du kommit fram.

Djuren kommer möta dig – se dig.

När du kommer fram är det bara att gå över bron. Bron över Lapus. Djuren kommer möta dig.

Han sa vi badade i floden, under sommaren; jag och min syster.

Han sa, det finns varg i skogen.

Han sa, dom stora hundarna, det är dom som slår ned björn och varg.

Han sa, titta bara rakt fram.



Documentary from visiting the shepherds, north Romania

Jag vinglar över röret de lagt som bro över floden. Vattnet strömmar under mig. Tiden rinner och står still.

Ljuden, gräset, flocken. Klövar, ögon, handen. Herdens hand. Allt berör mig.

Hälsandet, skrattandet. Leendet. Hundarna, bergen.

Jag gick några minuter där han gått ett helt liv.

Ett liv.

Han visslar. Runda ljud. Ovala ljud. Mullrande ljud.

Visslet rullar genom luften. Kommandots toner. Hundarna lägger sig ned, reser sig upp, är uppmärksam. En följer hans minsta vink.


Blue hills of tara Lapusului, Romania, Maramures
Cioban, sheep herder, north Romania, Tara Lapusului

Documentary about Europes Life Univeristy; Tara Lapusului , Romania by Malin Skinnar

Herdehundarna


De tre minsta  hundarna – Iancu, Rex och Lușcu – de mörka som svassar runt hans fötter är  hans trogna följeslagare och livsviktiga springare. De samlar och fångar in alla djur på vift, fokuserar på att driva medan varghundarna vakar och skyddar.

Här är min film.

Sen forntid har herdarna i Maramures, det nordliga länet som sträcker sig över Karpaterna från Rumänien in i Ukraina, avlat fram dessa kraftfulla slagskämpar även kallade Zavod  – Karpatiska herdehundar. De är enorma, respektingivande och tunga.

Rumänien har den största populationen av varg och björn i Europa men ändå lyckas de leva sida vid sida. Inga stängsel, enorma hjordar och skickliga herdar med förtroendet att vaka över självhushållarnas djur. En herde bär hela byns framtida ekonomi på sina axlar.

Herdehundarna fostras för att vaka och aldrig ge vika mot björn och varg. De liknar vargar, är listiga och intelligenta, trofasta, uthålliga och kämpar i grupp.  Från dagen de föds blir de ett med flockens rörelse – och lägger märke till minsta lilla yttring.  Romanian Carpathian Shepherd Dog, är det närmsta man kan komma vargens utseende och beteende, men de är fullständigt lojala herden och utan varghundarna skulle byns djur gå om intet.

Ciobanesc Romanesc Carpatin kallas de på rumänska.

Dumy Ionut, Ungureni, Romania

Vi har femhundra får här, sa han och vi är två herdar, men min vän vill inte vara med på film.

Djuren tillhör många familjer. Min vän som tagit mig dit röker. Han berättar. Handen pekar.

Under somrarna var vi här, med tre grisar, fem kor och alla fåren. Jag och min syster. Hela familjen. Alla

Herdarna tar hand om fåren hela året. Vi två sommarmånaderna.

Ljudet…

Kan man höra genom ord?

Doften…

Jag blir lycklig. Djuren är nyfikna, egna, individer. Dom lever fritt – utan stängsel. Dom stora hundarna – det är dom som skrämmer bort varg och björn – här finns mycket vilda djur.

Alla djuren är fria – de ser så upptagna ut. Av att beta, strida, leka.

Femhundra djur.  han sa femhundra djur. Hela bygdens guld.

Ansvar. Stort ansvar dygnet om. I ett med naturen.

Tio hundar, femhundra får och två herdar.

I skogen varg.

I bergen björn.

Dumy Ionut, Ungureni, local guide and carpenter, north Romania

Dumy Ionut and Sheepherd Buda Ioan, Tara Lapusului, Romania

Jag funderade mycket på livet – när jag stod där i flocken – på vägval och kartor – platser och destinationer. På varför vi lever och vad vi gör med våra liv.

Jag berättar var jag kommer från. Han pekar var han bodde. Han hade familj, många barn, fru och femhundra djur. Alla individer.

Det var en sällsam upplevelse. Jag stod nära. Hörde ljuden, såg djuren.

Blev visad dom med krumma horn.

Blev visad dom med vackrast päls.

Blev visad hundens konster.

Såg varghundarna vila och leka.



Sheeps and goats, Romania

Pastor Buda Ionel, Tara Lapusului, Romania, Transylvania


Jag kan välja min väg. Han, måste skydda sitt land, sin flock, sin jord, sin mark.

Det var som om jag förstod väldigt mycket; musiken, sångerna, hymnen till det egna ägandet.

Den stora skillnaden mellan mig och honom – jag med huset på ryggen som kör vidare och iväg genom hans dal.

Den enormt stora skillnaden.

Han, måste skydda sitt land, sin flock, sin jord, sin mark. Och jag kan lämna och fara vidare.

Berättat av  Malin Skinnar i Ungureni – Europas levande herdemarker. Vårt viktiga livsuniversitet.

#TaraLapusului, Transsylvanien, Rumänien.

Hör berättelsen


Romanian nature at autumn
Sheeps and goats in Tara Lapusului, Romania
Sheeps in Romania, Transylvania
Malin Skinnar with the worlds smallest culture house on wheels in Romania, tara Lapusului

#VisitAndStayRomania

Res hit Ungureni och stanna. Få kunskap för livet, upplevelser som aldrig lämnar själen. Bo på det vackra timmerhotellet Podina Resort mitt i Ungureni där kuskar samlas på aftonen med hästen väntandes utanför baren. I byn bor Dumy Ionut som guidar till herdarna i Ungureni

Map over Tara Lapusului, googel.
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Viorica of the Thorns – The soul of doina – Costeni

Porträtt av Viorica Heres, Cupseni, Romania - Doina singer

Lyssna till en Doina – Rumäniens urålderliga kultur. En sångens poesi, även kallad horă – hore. I byn Costeni bland herdar och självhushållare vid Țara Lăpușului bor kvinnorna som ännu kan.

Be quiet – cuckoo – don’t sing – for I can not bear your voice – When I had both parents – I liked it when you sang to me 

Now that I have none – I cannot listen to your voice

For you sang to me on a dry stump – and I live always upset – You sang to me on a blasted stump – and I lived always troubled

Händer fyllda av minnen

Var tyst – du ropande gök – sjung inte – jag mäktar ej din stämma

När mina föräldrar var vid liv – njöt jag alltid sång

Nu som ensam – kan jag dig inte tåla

Du ropade från stubben – med sorgens tomma ljud

Du sjöng från vittrad fura – och gav mig smärtans bud 

Portrait Viorica Heres - Cupseni, Romania, Lelea Viorica Heres, Taralapusului

Doina – själens egna sånger

Det är här sångerna bor. De som rymmer livet, dikten och vardagen.

Känslor samlade till ord som gått från generation till generation och brukats för att lindra ensamhet eller glädja i gemenskap.

Röster som burits genom sorg och fest, hopp och förluster till längtan, förtvivlan och insikt. Men doinas sjungs sällan utan en parallellhistoria som gör berättaren självständig.

Doina är en unik sångstil där rösten rullar fram djupt inne i strupen. Det är få sångare som sjunger doinas idag, men i dalarna runt Taralapusului finns traditionen kvar och de unga fångar upp tonerna och bär arvet vidare med brinnande hjärtan.

Jag kom hit till Transsylvanien  2014 efter att jag sett träsniderier på “Den Lyckliga Kyrkogården”  och jag har återvänt till Maramures var år sen dess och gör nu en bok och dokumentär.

Jag hade hört om gråterskesångerskor och självhushållare, samt bönder och fåraherdar som här kallade “gospodar – de som kan allting själva“. Men att jag skulle få vara med om en så unikt stark kultur gjorde mig helt ömsint.

Här finns ett liv vi sällan hör talas om. Ett helt livsuniversitet där alla har förvärvat kunskapen hur man bär livet vidare, tillsammans som familjer och bygd. Den folklore som finns här är invävd i vardagens göromål och livets vedermödor. En del av att vara människa.

Av Malin Skinnar 

Porträtt av Viorica Heres, Cupseni, Romania - Doina singer

May 2019 – Viorica Heres, Costeni  born 1938

Take me away with you if you hold me dear

My sweetheart with the black woollen hat – take me away with you if you hold me dear 

The loved one from my village – if you won’t like it with me – make me a belt around you

If you won’t like it with the belt – make me a flower on your hat – If you won’t like it with the flower- make me a candle of wax – the candle will give you light – and people will ask – what light is this

This is a candle of tallow – my loved one from my village  – this is a candle of wax – my loved one from my country

Take me away with you if you hold me dear – the loved one from my country.

Adaption from Romanian to English  by Alex Ilea


Author Malin Skinnars meeting with  Viorica Heres, Costeni, Romania – feb 2014

In the beautiful valleys of Lapus I visited Viorica in Costeni village. This was my first tour to northern Romania and I was invited to sing with the most beautiful ladies. The folk songs here are filled with poems.

Viorel Coroian, guide in Lapus, showed me the are and heard about my deep interest for voices and traditional singing. After sharing this clip on Youtube, Alex Ilea found my channel and helped me understand the lyrics of the songs. We became good friends and now we are travelling around in north Romania meeting singers together.

The village of Costeni, close to Ungureni and Cupseni is a magic place that I love to visit among the hills of Lapus .

Those valleys are the home of ancient doina’s that deeply touch my heart.

Thank you dear lelea Viorica Heres for sharing your  wonderful songs. Soon your granddaughter Diana Heres will carry the cultural heritage of Lapusului proud as you.

Mulţumesc, Malin Skinnar

Malin Skinnar och Viorica Heres Cupseni

 Malin Skinnar and  Viorica Heres, Costeni, Romania –  may 2019

Kurbits som girlang
Roamanian farmer child
Inuit Woman, Ikateq Greenland, 1993, Photo Malin Skinnar
Fano, legend from Senegal told by Ado the griot
Havva Kutlu, musician from Anatolia, now living in Sweden
Murhaf Fanos, musician Umeå from Syria
Documentary photographer Malin Skinnar The Blue House, Cupseni
Sveg, Härjedalen, swedish winter
Fine art photography storytelling by Malin Skinnar
Wood, timber, Härjedalen, Sweden
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Smygaren Dragos – Tara Lapusului

Roamanian farmer child

Hos självhushållarna i Tara Lapusului – Rumänien

Gospodina Zamfira Filip, Cupseni

Barnen som växer upp här blir kunniga, rörliga, nyfikna.

De bebor livet, verkligheten och kroppen.

Får doft och faror, sammanhang och kärlek,  ansvar och lek.

Ansvar och lek.

Kärlek.

Vi stod vid heta grytor, bland bräkande får, nära porlande vatten.

Han visade mig stigen – den som trampats av de större djuren.

– Hou hou, sa han och hukade sig.

Vallhundarna kom emot oss.

Farliga eller ej? Jag visste inte.

Cupseni, godpodar, sheep farmers

Han visade hur man blåser i ett strå, sen glömde han mig och rusade efter en valp som slitit sig.

Det var söndagen efter påsk då herdarna samlar byns djur för att ge sig av.

Det var sol och det var regn – sen palinka och skål för hälsan.

Det var svettigt och bråttom – sedan glädje och ro.

Det var sjätte dagen efter uppståndelsen och betet frodigt i dalen.

Picknick och filtar i långa rader.

Nu kan sommaren börja.

Gospodina Zamfira Filip and Viorica Podina, Cupseni Romania, photo Malin Skinnar
Cheese pot on fire, Cupseni
Gospodar Ioan Cupsa, Cupseni, Carpaths, Romania Portrait by Malin Skinnar
Gospodar in Cupseni, Romania. Horse, photo Malin Skinnar

Gospodar Cupseni, Romania, farmers photo Malin Skinnar


Dragos har en famn var han än går. Grannfru Zamfira pussar och matar honom med ost. Gammelfarfar hjälper honom med skorna och alla vuxna tar upp honom då fåren blir för stökiga.

Cornel Cupsa är Dragos pappa och en älskad sångare i Maramures. Folkmusiken är levande och dynamisk. Alltid levande musik på alla evenemang men idag ska fåren iväg med herdarna och allt fokus är på flocken.

Dragos gammelfarfar Ioan Cupsa – en av byns skickliga självhushållare.  Gospodar betyder husbonde men här med betydelsen; den som kan ordna allting själv.

Självhushållningens traditioner är unika bland dalarna i Tara Lapusului. Man arbetar i lag med årets tyngre sysslor och ritualerna kring det håller byn samman och levande.

Goat in Cupseni, Romania
Roamanian farmer child

Se filmer med Dragos Pappa – Cornel Cupsa, en älskad sångare i Maramures.





Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Songs for life – Cupseni

Documentary photographer Malin Skinnar The Blue House, Cupseni
Sustainable farming, Cupseni, Tara Lapusului, Romania

There are so many songs in each village. Songs with interesting variations and words that can be hundreds of years old.

Songs and stories kept alive from generation to generation from when singing was a way to pass the time spent working.

Not to perform – to live.

Songs for life –  song to greet. Narrative songs of surviving.

Beautiful calls to wedding or sad songs of a harsh reality. The human soul singing.

You still have them here. 

In times of mourning songs of grief are still sung and shared, a way to adapt to the changes loss brings while accepting that life must go on in another way.

Treasures of human heritage.

To share the expressions of the heart by singing.

Sustainable farming, Tara Lapusului, Romania

Tror jag sköljdes av bön.

En kallelse eller rit.

Hon talade högt och länge.

Höll mina händer.

Hennes mjuka och varma.

– Kalla, sa maken om mina. Att de var när han hälsat. Och han höll dem i sina och kysste dem.

Kunde få bröd om jag ville.

Varmt för frusna som inte kunde ta emot vårsolen.

Varmt för den som tänker så fingrarna stelnar …

Det bufflade under bordet. Fnysnosar som bufflade och sniffade.

Lammens mjuka nos kittlade. Lena ullpannor som stångades var gång jag flyttade foten.

Gospodar, Tara Lapusului, Romania
Womens Blues Cupseni, Tara Lapusului, Romania

Cementgolv. Ikoner. Tusentals små bilder. Käppen. Ljuset från fönstret. Elden i kaminen.

– Kom med ut får du se mina djur. Maken förde mig mot dörren och vi gick genom bark o späntved.

Såg så många saker jag inte vet något om. Alla specialstörar o öglor.

Bönder skulle nog älska  att få komma hit. Lämna storbruk i Sverige och se det lilla.

Handens kraft och möjligheten.

En livsresa för att se hur självhushållarna löser vardagen. Hur de följer hösten o sommaren, vintern o våren. Men inte bara jordbrukare. Alla. Alla borde åka hit o se hur man gör ett liv.

Sustainable farming, Tara Lapusului, Romania

De bor så nära oss. Likt vårt klimat men med kunskapen kvar om hur man är människa med djuren.. . Nu och  här.

Så många saker jag så gärna ville veta massor om.

Lien o skäran, plogen. Kan inget.

Det fanns en liten stege på ett krusifix.

Det är stegen för Gud att klättra på.

Tror jag – förstod ej helt.

Antingen vår väg till himmelriket eller den högstes väg till oss.

Cupseni, the blue house, Tara Lapusului, Romania

Sen for vi. Mötte tre droskor på en bro.
Det är så det är i Maramures små byar.

Levande kultur och människoland.

Människor delar vardagen med bergen, djuren med herdarna och året med vinden.

I Tara Lapusului bor folket som kan allt och lever i ett med naturen.

När jag kom åter igen, efter fem år. Efter fem vintrar, fem somrar och fem höstar, så hade hon farit till himmelen. Somnat in och lämnat.

Så liten med skyffeln i dörren. Så vacker med ögon som en drottning och böner viskades mot mina händer. Nu stod hennes man stod på trappan allena.

Frid vare över hennes minne. Må vintern bringa allt gott till hennes make.

Searching for the Women´s Blues, Cupseni, Tara Lapusului, Romania

Jag har rest till byn Cupseni i Rumänien var år sen sen 2014. Detta är min finaste bild. Den med kvinnan i de blå huset med lammen som rör hennes hand.

“Det började med att jag efter ett sorgeår sökte mig till gråterskesångerskor i österland. Men förvånande nog blev jag glad där. Och började skratta igen.

I byarna runt Tara Lapusului finns kvinnoröster som griper tag i hela min själ och dessa ömma gammelgummors stämmor är så starka. Jag lyssnar till Europa genom dem som bär minnet i sångens ränsel. Sitter tätt intill och hör livet sjunget alldeles på riktigt.” 

Malin Skinnar , berättare, dokumentärfotograf och folklivsskildrare

Searching for the Womens Blues, Tara Lapusului, Romania
Sustainable farming, tara Lapusului, Romania
Sustainable farming, tara Lapusului, Romania
Sustainable farming, tara Lapusului, Romania
tara Lapusului, Transylvania, Romania, Costeni
Cupseni, Tara Lapusului, Romania
Documentary photographer Malin Skinnar The Blue House, Cupseni
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Livets och kökens sånger – Calinesti, Rumänien

Mariuca Verdes Mother and Malin Skinnar , Calinesti, Romania

In the house of Maria in Calinesti, Romania

Traditional farm livingroom, Calinesti, Romania

En av kvinnorna säger att hon förstår att jag inte har en ny man. Det kan ju faktiskt gå bra utan…. och det är ju fint det där med att kunna resa och berätta – rent av bra… men synd på så vackra ögon att inte få möta en man i glädje och sorg.

Säger att det finns en man som väntar den som öppnar hela sitt hjärta.

My film from Calinesti 


Jag bjuds in på soppa nere i byn

Gården är full av folk, Det skymmer och ved bärs in.

Två kvinnor kokar plommonkompott över öppen eld och rör runt med stora stavar. Jag får höra att detta är ett är ett sorgehus. På gården många tecken.

Frun är vacker, ung, klädd i svart. Sjalett och snabba steg. Brödet varmt, soppan, rostade pumpakärnor.

Tv:n står på. Rosa väggar. Vackert porslin. Kaminen.

Grannkvinnor kommer in för att hälsa. Fler tallrikar. Bordsbön.

Alla ber.

Jag vet inte hur man gör men kan bete mig.

Böjer mitt huvud och lyssnar.

Plötsligt hörs en snyftning.

Sen hörs allas.

Vi är i ett sorgehus

Gråten är med oss. Öppen och direkt.

Alla säger de stora orden. Hans namn nämns. Bilden stryks.

Handen mot porträttet.

Tårar. Saknaden.

Orden; vi kunde inget göra.

Våndan delas. En gemensam bön.

Tåren torkas.

Sedan maten.

Jag känner sån tydlighet här.

Ingen tveksam förvirring.

Alla delar och vet.

Förlust och gåva.

Allt går hand i hand. Guds vilja.

Så många moment där livets kärna uttalas; glädjen, förlusten, hoppet.

Searching for the women's Blues Calinesti, Romania
Searching for the women's blues
Searching for the Womens Blues Calinesti

Ute på gården hörs djuren i sina spiltor.

Inne för natten.

Vargen smyger här.

Jag kikar in hos kon. Hon blir rädd för mig. Har aldrig sett mig innan. Jag älskar kor. Jag har aldrig mötte en ko som blir blyg. Hon blir orolig som ett barn.

Tjudrad börjar hon få panik av min närvaro så jag backar ut.

Jag grips av närhet till alltet.

– Djur, människa, hopp och tro.

Alla i byn delar livets faser.

Och på väggen i kyrkan sagor och legender,

kanske sanningar.

Dörren stängs och vi går ned längs stigen till gårdarna runt torget.

Cow in the stable, Romania
Farm in Calinesti, Romania
Pumkins, Romania, Cainesti
Searching for the women's blues Romania

Kvinnorna i köket frågar om min tro

De undrar om min man och mina barn.

Jag svarar som alltid väldigt underligt på alla dessa frågor. Men de ler. Säger jag är rar och görandet i livet räknas som större än bön.

Men frågan återkommer.

Har du inga barn? Jag hör att de lugnas av min vän som säger att jag har brorsbarn och systers med. Att jag står dem nära och mår bra men är singel efter att mannen min lämnade.

En av kvinnorna säger att hon förstår att jag inte har en ny man. Det kan ju faktiskt gå bra utan…. och det är ju fint det där med att kunna resa och berätta – rent av bra… men synd på så vackra ögon att inte få möta en man i glädje och sorg.

Hon tar min hand och klappar den. Säger att det är fint att jag kom och önskar mig lycka och välgång.

Ler.

Säger att det finns en man som väntar den som öppnar hela sitt hjärta.

Hela sitt hjärta.

Hennes sjalett är ljusgul

Mitt hjärta är rött, kanske rosa.

Jag vet inte. Men det bultar här bland tyll och gardiner.

Jag känner mig så välkommen.

Månen stiger över ängen.

I fjärran hörs herdar ropa sin flock till skranket.

Det är natt i byn nedan kullen.

Skalbaggen sover, kanske även rävungarna. Men vargen har nog berett en tur över ängen.

Jag kliver in i min husbil berörd av ännu en dag bland Maramures kullar.

Norra Rumäniens alla får har somnat… herden sover… och alla kvinnorna sover utom hon som rör och rör i kitteln på gårdsplanen..

Men sen släcker även hon elden. Endast jag verkar nu vaken …. väntandes mess från min egen, alldeles egna friare.

På telefonen en vaggvisa från Mariucas MammaJag lyssnar, nynnar och somnar.

Calinesti gospodar, Romania
Mariuca Verdes Mother and Malin Skinnar , Calinesti, Romania
Romanian handcraft, Calinesti
Traditional home Calinesti, Romania
Wool handcraft Calinesti, Romania
Wool carpet Romania, Calinesti
Womens art work in Calinesti, Transylvania
Calinesti traditional home
Calinesti village, Transylvania
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Änglarna och kärleken – miraklet i Calinesti

Mariuca Verdes, traditional singer, Calinesti Church

Rumänien

North Romania, Carpathian Mountains, Maramures region, Cosau valley – Călineşti

-Nitton oxar fick dra kyrkan upp för slänten. Nitton oxar efter att ett mirakel inträffade här… ett mirakel som visade var kyrkan egentligen skulle uppföras.

Mariuca viskar intensivt och lyser med telefonen mot väggen. Timret är gammalt och ådringen tydlig.  Hon tar min hand och lägger mot en mörk relief. Det finns ett krucifix i ådringen – man fann det då stocken klövs.

Traditional singer Mariuca Verdes and folklorist Alexandru Ilea, Calinesti

Oxarna drog upp kyrkan på kullen

Målade legender

Hela väggen är full, taket, tröskeln. Sanningar och besvärjelser. Längs med en molnbank ser man änglarna beskydda själen som ifrågasätts av underjordens utsända.

– Det ligger en träkyrka högt upp på kullen. Strax intill skogen. Nitton oxar har dragit den hit. En kyrka målad från golv till tak.

Här inträffade ett mirakel som gav hela byn en outsinlig kraft. Det var en flicka hon gick med ljus och bröd i skymningen. Plötsligt tändes hennes veke och ljuset brann i handen.

Skrämd rusade hon hem men hennes föräldrarna följde åter.

“Väl uppe på kullen hände igen. Ljuset tändes ännu en gång i flickans hand. Nu samlades hela byn för att beskåda. Och ljuset tändes en tredje gång och man visste detta platsen var helig. Kyrkan flyttades, drogs och baxades.

Oxar och tömmar, regn och hagel.

Högt upp ovan trädtopparna drogs kyrkan till kullen strax utanför byn.”

Vi går runt och tittar. Det doftar timmer. Förundrad och häpen ser jag motiven på väggarna. Det är oerhört vackert.

Jag kliver okunnigt runt och gapar.

Kan inget om allt detta som präglat människor i 2000 år.

– Eller kan jag?

Jag följer serier av målade kyrkoberättelser

Demoner med spyor och brinnande bockfot. Steg för steg försöker människan klara sig genom skärselden. En rökare står bunden mot stolpe. Det hälls aska i strupen. En lögnares tunga kläms och naglas.

Änglarna försöker. Räddar de bönande. De ser ut som kärleksfulla kuratorer på timmerväggen. De gör verkligen allt för den förtappade människans synder.

Jag förstår att berättelserna präglar. De är målade i otrolig rörelser. Man kan inte annat än följa deras väg. Gastar kommer med säcken full av svikare och lossar dem bland flammor. På andra sidan de visa. De stora kyrkofäderna. Med höjda fingrar visar de människan rätt.

Det doftar stillhet och gott.

Bara två kyrkbänkar. Resten ståplatser. Ullmattor. Rosa, rött orange. Låset stort.

Det är mörkt. Eller djupt. Eller bländande.

Jag upplever det som om jag går omkring i en utsnidad bok.

Vandrar i en legend.

Rör mig andäktigt under det låga kyrkovalvet  som under ytan av ett berättarhav.

Glasikoner. – Adam och Eva är bara namn för mig men här en hel världsbild.

Mobiltelefonens ljus fladdrar över väggarna.

– En världsbild.

Mariuca Verdes, folk singer and guide, Calinesti, Romania

Min vän som är djupt troende, skrattar och säger att jag är inte är nån ateist över huvudtaget, bara totalpräglad av protestantismens förnekelse av magi och mirakel… “and a feminist…”

Calinesti church north Romania
Mariuca Verdes shows the miracle of Calinesti

Sångerskan Mariuca Verdes,  visar oss kyrkan. Hon lär passionerat ut sånger till  bygdens barn och brinner för att väcka folkkulturen igen. “Det handlar om en livsstil – att fungera tillsammans med tillförsikt.”

Calinesti wooden church, Romania

Som en labyrint är Bibeln, man förstår inget utan överblick och hängivelse säger min vän.

Gud ger den nyckel som låter det ske..

“Du läser dig in i rum på rum och får nyckeln som kommer passa på en helt annan plats. Nyckeln till alltings uppkomst och mening men du kan inte se det förrän du glömt var du är och låter det ske. Då träder vissheten om alltings varande in.”

Mobillampan fladdrar över väggen. Handens skugga blir stor mot taket.

Jag ser utsikten. Den är oändlig. Rumänien var ett av de första kristna fästena i Europa och det genomsyrar allt. Varenda dekor, relief och ornament.

Korset finns ristat i dörrpost, invävt i kläder eller markerat i bröd. Överallt, till Jesu åminnelse.

Calinesti church, Romania
Calinesti church, Transylvania

Jag förstår att berättelserna präglar. De är målade i otroliga rörelser. Man kan inte annat än följa deras väg. Gastar kommer med säcken full av svikare och lossar de förtappade bland höga flammor medan hjälp-änglar försvarar själens svaghet. 

Calinesti church Transylvania
Calinesti wooden church, Romania
Calinesti wooden church, Romania
Wooden church of Calinesti, Romania
Ancient church instrument from Calinesti, Romania
calinesti Church, Transylvania
Fence of salix, Calinesti, Romania
Calinesti wooden church, Romania
Timber church of Calinesti, Romania

Mariuca frågar om vi vill följa med och hälsa på en av kvinnorna nere i byn.   Mannen, den starke bonden och omtänksamme maken, lämnade jordelivet för tre veckor sen. Det är ett sorgehus men alla samlas på gården efter dagsverkets slut ty i smärtans tid tillåts ingen ensamhet.

På bordet rostade solrosfrön. Tonåringar i grannskapet lavar ved och grannkvinnor rör om i de stora gårdsgrytorna. Det är höst och bråda skördetider. Allt ska samlas, bevaras, syltas och staplas.  Och allena klarar sig ingen.

Följ med vidare till berättelsen om kökens sånger.

Mariuca Verdes, traditional singer, Calinesti Church
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Att resa är att se sig själv – rumänien

The worlds smallest culture house visiting Bogdan Voda, Romania,

Att resa – är att se – sig själv – höra sitt liv – ur en annans klang. Att vara en del av något annat – för att förstå sitt eget liv – på jorden. Vi tittar och ser varandra.  Jag ser mig och du ser dig. Jag funderar på livet i fjärran och livet i min egen själ.

Berättarfilm från Rumänien med Världens Minsta Kulturhus

– Vi färdas och reser – vi tittar och ser varandra. 

Jag ser mig och du ser dig. Jag funderar på livet i fjärran och livet i min egen själ.

Ibland stannar jag.

Lyssnar på elden som sprakar.

Frågar efter vägen – och  hamnar nån helt annanstans. Stannar kvar. Får vara en del av vardagen. Kommer in säger hej – slår mig ner.

Alla hem jag kommer in i – alla människor jag först mötte.

Dom som jag nu vet – vem dom är – vems barnbarn dom talade om – elden som först var helt främmande  – där jag parkerade. Som jag nu helt och hållet förstår innebörden av.

Hunden – flickan.

Den snöar. Dörren står öppen – bonden som jag inte kände – är nu min vän.


Ana Buda and Malin Skinnar, Ungureni, Romania

Klänningen jag provade – vet jag hur den känns – och jag kan också bära vattnet.

Korna – herden – jag gick några minuter – där han gått ett helt liv.

Jag tänker ofta på det – alla dom möten man står inför – under resan. Hur dom plötsligt blir en verklighet – och nån man saknar.

Alla dörrar jag gått in genom – där sångerna bodde .

Alla platser jag inte visste något om – som jag nu vet allt om. – Sångerna hemma…

Sångerna som barnbarnen sen översatte. Smakerna jag fick prova för att jag stannade. Alla öppna famnar.

Nyfikenheten – vänligheten – möjligheten.

Att resa – är att se – sig själv – höra sitt liv – ur en annans klang . Att vara en del av något annat – för att förstå sitt eget liv – på jorden.


Gospodar Tomotei Filip, Cupseni

Malin Skinnar, in her mobile studio visiting Bixad in Satu Mare, Romania
Maria of Bogdan Voda, Romania
Malin Skinnar with shepherds in Bulgaria
Ana Buda and her sister in Ungureni is teaching Malin how to harvest
Malin Skinnar in Rila
The worlds smalles culture house, Ungureni, Romania
Afimia Filip, Cupseni, Romania
The doina singers Teodora and Lenuta Purja in Agries with storyteller Malin Skinnar
Maria of Bogdan Voda and Malin Skinnar
Documentary with Malin Skinnar in Maramures
Romanian gentleman
Searchin for the womens blues, Cupseni, Romania
Portraits of Romania by Malin Skinnar
The worlds smallest culture house visiting Bogdan Voda, Romania,
Meetings in Romania
Meetings with singers in Transylvania, Romania
Malin Skinnar, documentary, Romania
The worlds smallest culture huse, illustration by Malin Skinnar
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Fåraherden och varghundarna – Rumänien

Shepherd, Ungureni, Tara Lapusului, Romania

Enorma hundar rusade emot mig och la sig platt då han visslade.  Det är dom som slår ned björnen sa herden och log. – Ljuden från den fårflocken som rusade förbi mig…  nästan genom mig. Alla tusen ögon,  skällorna och den smygande vargen i skogen. Jag gick några minuter där han gått ett helt liv.

Malin Skinnars documentary from Romania about Shepherds and their dogs
Capra, goat in Tara Lapusului, Transylvania

Cioban Buda Ioan, Ungureni, Tara Lapusului, Romania

Herden – Cioban – Buda Ioan, Ungureni, Rumänien

Goat running in Tara Lapusului, Romania
Sheeps in Ungureni, Tara Lapusului, Romania
Travel to Romania and meet the shepherd's in Tara Lapusului

Djuren kommer möta dig – se dig

På andra sidan bergen, där är vi. Kom i morgon bitti. Där finns en bro. När du hör hundarna har du kommit fram.

Djuren kommer möta dig – se dig.

När du kommer fram är det bara att gå över bron. Bron över Lapus. Djuren kommer möta dig.

Han sa vi badade i floden, under sommaren; jag och min syster.

Han sa, det finns varg i skogen.

Han sa, dom stora hundarna, det är dom som slår ned björn och varg.

Han sa, titta bara rakt fram.



Documentary from visiting the shepherds, north Romania

Jag vinglar över röret de lagt som bro över floden. Vattnet strömmar under mig. Tiden rinner och står still.

Ljuden, gräset, flocken. Klövar, ögon, handen. Herdens hand. Allt berör mig.

Hälsandet, skrattandet. Leendet. Hundarna, bergen.

Jag gick några minuter där han gått ett helt liv.

Ett liv.

Han visslar. Runda ljud. Ovala ljud. Mullrande ljud.

Visslet rullar genom luften. Kommandots toner. Hundarna lägger sig ned, reser sig upp, är uppmärksam. En följer hans minsta vink.


Blue hills of tara Lapusului, Romania, Maramures
Cioban, sheep herder, north Romania, Tara Lapusului

Documentary about Europes Life Univeristy; Tara Lapusului , Romania by Malin Skinnar

Herdehundarna


De tre minsta  hundarna – Iancu, Rex och Lușcu – de mörka som svassar runt hans fötter är  hans trogna följeslagare och livsviktiga springare. De samlar och fångar in alla djur på vift, fokuserar på att driva medan varghundarna vakar och skyddar.

Här är min film.

Sen forntid har herdarna i Maramures, det nordliga länet som sträcker sig över Karpaterna från Rumänien in i Ukraina, avlat fram dessa kraftfulla slagskämpar även kallade Zavod  – Karpatiska herdehundar. De är enorma, respektingivande och tunga.

Rumänien har den största populationen av varg och björn i Europa men ändå lyckas de leva sida vid sida. Inga stängsel, enorma hjordar och skickliga herdar med förtroendet att vaka över självhushållarnas djur. En herde bär hela byns framtida ekonomi på sina axlar.

Herdehundarna fostras för att vaka och aldrig ge vika mot björn och varg. De liknar vargar, är listiga och intelligenta, trofasta, uthålliga och kämpar i grupp.  Från dagen de föds blir de ett med flockens rörelse – och lägger märke till minsta lilla yttring.  Romanian Carpathian Shepherd Dog, är det närmsta man kan komma vargens utseende och beteende, men de är fullständigt lojala herden och utan varghundarna skulle byns djur gå om intet.

Ciobanesc Romanesc Carpatin kallas de på rumänska.

Dumy Ionut, Ungureni, Romania

Vi har femhundra får här, sa han och vi är två herdar, men min vän vill inte vara med på film.

Djuren tillhör många familjer. Min vän som tagit mig dit röker. Han berättar. Handen pekar.

Under somrarna var vi här, med tre grisar, fem kor och alla fåren. Jag och min syster. Hela familjen. Alla

Herdarna tar hand om fåren hela året. Vi två sommarmånaderna.

Ljudet…

Kan man höra genom ord?

Doften…

Jag blir lycklig. Djuren är nyfikna, egna, individer. Dom lever fritt – utan stängsel. Dom stora hundarna – det är dom som skrämmer bort varg och björn – här finns mycket vilda djur.

Alla djuren är fria – de ser så upptagna ut. Av att beta, strida, leka.

Femhundra djur.  han sa femhundra djur. Hela bygdens guld.

Ansvar. Stort ansvar dygnet om. I ett med naturen.

Tio hundar, femhundra får och två herdar.

I skogen varg.

I bergen björn.

Dumy Ionut, Ungureni, local guide and carpenter, north Romania

Dumy Ionut and Sheepherd Buda Ioan, Tara Lapusului, Romania

Jag funderade mycket på livet – när jag stod där i flocken – på vägval och kartor – platser och destinationer. På varför vi lever och vad vi gör med våra liv.

Jag berättar var jag kommer från. Han pekar var han bodde. Han hade familj, många barn, fru och femhundra djur. Alla individer.

Det var en sällsam upplevelse. Jag stod nära. Hörde ljuden, såg djuren.

Blev visad dom med krumma horn.

Blev visad dom med vackrast päls.

Blev visad hundens konster.

Såg varghundarna vila och leka.



Sheeps and goats, Romania

Pastor Buda Ionel, Tara Lapusului, Romania, Transylvania


Jag kan välja min väg. Han, måste skydda sitt land, sin flock, sin jord, sin mark.

Det var som om jag förstod väldigt mycket; musiken, sångerna, hymnen till det egna ägandet.

Den stora skillnaden mellan mig och honom – jag med huset på ryggen som kör vidare och iväg genom hans dal.

Den enormt stora skillnaden.

Han, måste skydda sitt land, sin flock, sin jord, sin mark. Och jag kan lämna och fara vidare.

Berättat av  Malin Skinnar i Ungureni – Europas levande herdemarker. Vårt viktiga livsuniversitet.

#TaraLapusului, Transsylvanien, Rumänien.

Hör berättelsen


Romanian nature at autumn
Sheeps and goats in Tara Lapusului, Romania
Sheeps in Romania, Transylvania
Malin Skinnar with the worlds smallest culture house on wheels in Romania, tara Lapusului

#VisitAndStayRomania

Res hit Ungureni och stanna. Få kunskap för livet, upplevelser som aldrig lämnar själen. Bo på det vackra timmerhotellet Podina Resort mitt i Ungureni där kuskar samlas på aftonen med hästen väntandes utanför baren. I byn bor Dumy Ionut som guidar till herdarna i Ungureni

Map over Tara Lapusului, googel.
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Viorica of the Thorns – The soul of doina – Costeni

Porträtt av Viorica Heres, Cupseni, Romania - Doina singer

Lyssna till en Doina – Rumäniens urålderliga kultur. En sångens poesi, även kallad horă – hore. I byn Costeni bland herdar och självhushållare vid Țara Lăpușului bor kvinnorna som ännu kan.

Be quiet – cuckoo – don’t sing – for I can not bear your voice – When I had both parents – I liked it when you sang to me 

Now that I have none – I cannot listen to your voice

For you sang to me on a dry stump – and I live always upset – You sang to me on a blasted stump – and I lived always troubled

Händer fyllda av minnen

Var tyst – du ropande gök – sjung inte – jag mäktar ej din stämma

När mina föräldrar var vid liv – njöt jag alltid sång

Nu som ensam – kan jag dig inte tåla

Du ropade från stubben – med sorgens tomma ljud

Du sjöng från vittrad fura – och gav mig smärtans bud 

Portrait Viorica Heres - Cupseni, Romania, Lelea Viorica Heres, Taralapusului

Doina – själens egna sånger

Det är här sångerna bor. De som rymmer livet, dikten och vardagen.

Känslor samlade till ord som gått från generation till generation och brukats för att lindra ensamhet eller glädja i gemenskap.

Röster som burits genom sorg och fest, hopp och förluster till längtan, förtvivlan och insikt. Men doinas sjungs sällan utan en parallellhistoria som gör berättaren självständig.

Doina är en unik sångstil där rösten rullar fram djupt inne i strupen. Det är få sångare som sjunger doinas idag, men i dalarna runt Taralapusului finns traditionen kvar och de unga fångar upp tonerna och bär arvet vidare med brinnande hjärtan.

Jag kom hit till Transsylvanien  2014 efter att jag sett träsniderier på “Den Lyckliga Kyrkogården”  och jag har återvänt till Maramures var år sen dess och gör nu en bok och dokumentär.

Jag hade hört om gråterskesångerskor och självhushållare, samt bönder och fåraherdar som här kallade “gospodar – de som kan allting själva“. Men att jag skulle få vara med om en så unikt stark kultur gjorde mig helt ömsint.

Här finns ett liv vi sällan hör talas om. Ett helt livsuniversitet där alla har förvärvat kunskapen hur man bär livet vidare, tillsammans som familjer och bygd. Den folklore som finns här är invävd i vardagens göromål och livets vedermödor. En del av att vara människa.

Av Malin Skinnar 

Porträtt av Viorica Heres, Cupseni, Romania - Doina singer

May 2019 – Viorica Heres, Costeni  born 1938

Take me away with you if you hold me dear

My sweetheart with the black woollen hat – take me away with you if you hold me dear 

The loved one from my village – if you won’t like it with me – make me a belt around you

If you won’t like it with the belt – make me a flower on your hat – If you won’t like it with the flower- make me a candle of wax – the candle will give you light – and people will ask – what light is this

This is a candle of tallow – my loved one from my village  – this is a candle of wax – my loved one from my country

Take me away with you if you hold me dear – the loved one from my country.

Adaption from Romanian to English  by Alex Ilea


Author Malin Skinnars meeting with  Viorica Heres, Costeni, Romania – feb 2014

In the beautiful valleys of Lapus I visited Viorica in Costeni village. This was my first tour to northern Romania and I was invited to sing with the most beautiful ladies. The folk songs here are filled with poems.

Viorel Coroian, guide in Lapus, showed me the are and heard about my deep interest for voices and traditional singing. After sharing this clip on Youtube, Alex Ilea found my channel and helped me understand the lyrics of the songs. We became good friends and now we are travelling around in north Romania meeting singers together.

The village of Costeni, close to Ungureni and Cupseni is a magic place that I love to visit among the hills of Lapus .

Those valleys are the home of ancient doina’s that deeply touch my heart.

Thank you dear lelea Viorica Heres for sharing your  wonderful songs. Soon your granddaughter Diana Heres will carry the cultural heritage of Lapusului proud as you.

Mulţumesc, Malin Skinnar

Malin Skinnar och Viorica Heres Cupseni

 Malin Skinnar and  Viorica Heres, Costeni, Romania –  may 2019

Kurbits som girlang
Arne Weise - TV Icon, Sweden, illustration Malin Skinnar
Mariuca Verdes Mother and Malin Skinnar , Calinesti, Romania
Mariuca Verdes, traditional singer, Calinesti Church
The worlds smallest culture house visiting Bogdan Voda, Romania,
Live from the smallest culture house on wheels, Lithuania
Riga, Latvia russian folk songs
Shepherd, Ungureni, Tara Lapusului, Romania
Ana Buda Ungureni, Romania
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Små gröna knippen – portrait lelea Iliana Miholca, Ungureni

Portrait Iliana Miholca, gospodar, Transylvania

Rumänien, Transsylvanien, Lapusului, Ungureni

Portrait Transylvania Gospodina collage

Hon berättar om bot och bättring, om hopp, tro och kärlek. Om tiden som inte räckte till men som sen blev full och nästan gick över.

Portrait Transylvania Iliana Miholca

Ögonblick

Porträtt av Fru Iliana Miholca,  #Ungureni   Rumänien.

– Hon går med ryggsäcken full av gräs. Stegen lätta som en flickas. Gröna små knippen i ena handen och nässlor i den andra.

Hönsen rusar henne till mötes. Hunden. Himmelen.

Runt dalen gröna kullar, bakom dem oändliga fjällhedar. Sen kommer Ukraina. Vi är vid Karpaternas släta fot, vid vägs ände. Asfalt anlades för trettio år sen. Före vägen fanns bara en ringlande droskstig.

Det har regnat och det doftar gott.

På vinden valnötter och torkade bönstjälkar.

Hela golvet fyllt av majs.

Hon drar av kitteln från elden när vattnet skummas. Märgben från den ena grisen.

Den slaktades. Måste ha färre djur att sköta då tiden klär kroppen i ny skrud. Men jag ser de lätta stegen. Styrkan. Ryggen. Händerna, hennes ögon.

Svärsonen kommer.

Fru Iliana är Vioricas Mormor och Marias Mamma. Hon kan allt. De står varandra nära kvinnorna i familjen. Skrattet har burit dem fram genom tiden, över sorg och genom förluster.

Jag stannar och dricker kaffe.

Jag frågar om jag får filma en vattenritual.

De har berättat om bot och bättring, om hopp, tro och kärlek. Om tiden som inte räckte till men som sen blev full och nästan gick över.
Om kolbiten som läggs i vatten och dropparna på dörrkarmen för fredat hem.

Jag följer med kameran husets alla göromål.

Små porträtt från livet i byn.

Min kamera har blivit som en pensel. Ingen skillnad på mig och dess lins. Ingen skillnad på mig och berättelserna.

Jag är lika närvarande som klockans tickande.

Omärkligt berättande med små ögonblick ur tiden.

www.malinstoryteller.com #WomensBlues #bok #dokumentär

Av Malin Skinnar i Rumänien

Portrait Iliana Miholca, Transylvania

– Fru Iliana går med ryggsäcken full av gräs. Stegen lätta som en flickas. Gospodina kallas kvinnorna i byn; de som kan allt. 

Portraits of Transylvania
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Höga Transsylvanien

Illustration och berättelse av Malin Skinnar
Hösteberg iTranssylvanien

Husbil på serpentinväg

Vägen smalnade, himmelen mörknade, dimman tätnade, bergen stupade. Ösregn. Långtradare. Tre timmar kvar till byn.

Stjärnor. Moln. Dimma. Upp och ned genom väderleken som spelade spratt mellan dalgångar.

Små hus. Rök ur skorsten. En ko. En häst. Höbalar. Klockan skjuts fram en timme.

Österlandet öppnar sig.

Det spritter i kroppen av välbehag. Jag känner mig hemma.

Taktegel i små brickor. Handslaget. Byar ringlar sig. Truckcenter. Bankomat. Räkna Ron. Hundra Ron lite mer än dubbla kronan.

Köra igen. Dricka vatten på flaska. Goda bubblor.

Köra mer.

Självhushållarna har alla en ko var.

Stup.
Det ringlar väg ovan huvud.
Det ringlar väg nedan huvud.
Det ringlar långtradare uppför berget.
Vi nedför.

Baam.

Plötslig insikt av stup.

Jätte brant.

Ser stugan på botten av dalen.

Funderar på räcket …

Böjt.

Tänker på taket.
På bondens familj.
Hur många husbilar har vält över?
Ned i gröten?
I halmbalar?
Blir man gift då?
När man trillar genom skorstenen.

Baam..

Tankar går in i kroppen.
Jag behörskar mig.


Baam.


Armar börjar tänka.
Baam.
Tungan domnar.


Boom.


Tittar frenetiskt på vägen.
Den regnar.
Nej himmelen droppar.
Eller billyktor glimmar.


Vatten. Jord och måne.
Parkeringsficka i grevens tid.
Min vän Johan tar över.
Rullar på trean.
Pumpar på bromsen.
Och vi kommer ned.

Camping i Rumänien

Man skola icke köra om natten i främmande land.

Men vi är framme i Rumäniens Transsylvanien.

Vildsvinslever kokad i vitlöksmjölk. Lyckobo.

Ny dag.

Av Malin Skinnar   

Digital nomad skapar överallt.

Vägen som beskrivs kommer ganska snart efter gränsstaden Oradea mellan Rumänien och Ungern. Precis som många gränsbygder ligger i oländig terräng där få kunnat bygga och bo. Det är därför väldigt klokt att inte köra över en gräns om natten i nysnö. 

Vi var på väg med husbilen till Tara Nomada, vandrarhemmet som drivs av holländaren Jordi Kromwijk och hans fru  högt uppe i bergsbyn Runc i närheten Apuseni Nationalpark.  

Följ gärna min sida Visit and Stay Romania 

Inte så krokig men väldigt överrumplande och brant

Video från husbilsfärden in i Rumänien

Oktoberregn i norra Rumänien
Blommig kastrull och gröna glas
Husbilsresa genom östra Europa
Återvändsgränd i Transsylvanien
Illustration och berättelse av Malin Skinnar
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Malin in Romanian TV

Stirile Pro TV, Agries, Romania

O scriitoare din Suedia își dorește să promoveze tradițiile și muzica autentică din România

Stirile Pro TV, Agries, Romania

Dimma i Transsylvanien

I am a swedish storyteller travelling Europe   “Searching for the womens Blues“. Here below is e reportage from Stirile Pro TV in Romania about my visit in Agries.

The old traditions are important to all of us. Sustainble living is a golden treasure. One day we all will need to know how to make things on our own. Electricity and internet is not a stable source. To spend time on countryside of Maramures is a  life-university to put on the cv.

Världens minsta kulturhus på besök i Rumänien

“O scriitoare din Suedia cutreieră lumea în lung și-n lat într-o casă pe patru roți și ne învață ce înseamnă să trăiești frumos, departe de tumultul marilor oraşe.

A ajuns în #Maramureș, ademenită de folclor şi oamenii de aici. Şi-a propus să învețe tradițiIle noastre și să le așeze în paginile unei cărți cu ilustrații, totul din dorința de a promova muzica noastră autentică.

“Uite de ce îmi place #România. Este mâncare adevărată pe care toţi suedezii ar vrea s-o consume. E sanataoasă, din propria grădină!”, a precizat scriitoarea.

Malin Skinnar este freelancer şi a ajuns pentru prima oară în Maramureș în urmă cu 4 ani. S-a întors aproape în fiecare an, iar acum vrea să le arate şi altora cum se trăieşte aici. Impresionată de traiul oamenilor de la ţară, suedeza spune că s-a îndrăgostit de mâncarea noastră şi de tradiţiile încă vii.

“Aici în România aveţi o comoară de cântece şi oameni care încă ştiu să trăiască în satele mici, fără electricitate şi au puterea de a face orice cu mâinile lor şi sunt apropiaţi de animale”, a mai spus Skinnar. Casă şi atelier de creaţie îi este o rulotă! Deşi este vegetariană, Malin s-a lăsat convinsă de oamenii care au primit-o în casele lor să consume carne de porc.

În satul #Agrieș, scriitoarea a îmbrăcat straie populare şi a “gustat” şi din tradiţiile locului. “Parcă a crescut în satul nostru, aici. Aşa o văd că pe o simplă femeie din satul nostru”, s-a declarat încântată Teodora Purja, cântăreață de muzică populară.

Proiectul suedezei este susţinut de prieteni şi de cei care o urmăresc pe site-ul de socializare. Ei plătesc pentru fiecare 100km parcurşi şi primesc un loc de cinste în cartea ei.

Adina Timis, Stirila Pro TV, Romania, nov 2018

Sjunga på munnen utan att kunna ett språk

Photographer and storyteller visiting Doina singers in the village of Agries, Transylvania.

Teodora and Lenuta Purja with story singer Malin Skinnar . Swedish- Romanian culture exchange

Lenuta and Teodora Purja sings with Malin Skinnar from the smalles culture house on wheels.

The smallest culture house on wheels in Agries, Romania
Världens Minsta Kulturhus fick besök från Rumänsk tv under sin visit hos folksångerskorna Teodora och Lenuta Purja i norra Rumänien.
Malin Skinnar with the smallest culture house on wheels visiting folk singers in Romania
Malin Skinnar www.malinstoryteller.com