Till min Mor Anita
Så sitter vi ju här … på Tellus. Som ufon i universum; en del krigar, andra älskar. Och vatten dricker vi. Och sen svettas vi lite. Lyfter ett och annat och hoppas.
Alla i samma farkost på klotet. Födda och sköra, levande och kämpande. Ömma. I samma båt för att bara fara genom liv.
Nu Mor Fru Moln är det din födelsedag! Och jag skulle måla dig dansande skrattande – men mina händer gör helt egna saker. Så du råka bli så här helt … blid… Ett hjärta i famnen fick du.. Och det har du alltid! Och dina undersköna silverlockar kunde jag inte måla så du fick din födelses flammande hårsvall istället. I den där hjärtefamnen får vi alla bo. Vet ingen så givande som du. Så tillmötesgående, glad, vattnande, nyfiken, lyssnande, coachande, rådig, stark, envis, ömsint och varm. Jag hade inte farit jorden runt utan alla dina glada rop!
Å sen vilken himla himla tur att du födde mirakelbror och drömsyster! Och att det var just Far du fick på kroken på den där maskeraden I Malung 1964. Fångade honom med råge iklädd fisknät och guldsprayade snäckor som livsfarlig sjöjungfruhuldra från Smålands djupaste tjärnar.
Sen har ni dragit runt oss.. i pulka, på spark över ängar o skogar. Ni har fixat o donat. Grävt och baxat. Byggt och fixat. Sytt och trixat. Skapat ett bo.
Undrar vem vi blivit utan er! Och om vi alls funnits. Eller det hade vi ju inte.. Födelsedagar får mitt sinne att svämma över om jag tänker på dem. Hur man är och finns och fanns.
Tänkte mycket på det då när syster och bror fick sina barn. Hur oerhört skör varenda liten sekund är av ett liv.
Att varje stund i magen kan bli precis hur som helst.. man får inte födas för tidigt och inte för sent och så många nervändar ska slutas, kopplas och fungera….så skört… sen ska man kunna så mycket.. äta o sova och andas…. Och att det är ett mirakel att vi finns överhuvudtaget.
Vill gå och skaka hand med alla på stan. Säga – ”Wohoo, skepp o hoj.. du blev åxå till.. tjoho o hej nu skapar vi ett paradis precis som vi vill.”
Å så sitter vi ju här … På Tellus. Som ufon i universum. En del krigar, andra älskar. Och vatten dricker vi. Och sen svettas vi lite. Lyfter ett och annat och hoppas.
Alla i samma farkost på klotet. Födda och sköra, levande och kämpande. Ömma. I samma båt för att bara fara genom liv.
Alla har vi en dag kommit ut med vånda eller i full fart. Men blivit till på ett helt förunderligt vis… Och nått ansvar för sin skepnad har man ju ej annat än att göra det bästa man kan av sitt kroppstyg. Vi e bara ett ägg och en spermie och the big bang… och sen bär vi på 65 millioner års genavel.
Perfekta med allt vi e födda med. Helt fullkomligt färdiga för att bara välja o vraka bland alla våra egenskaper för att just bara vara. Färdiga! Alla trampar, snubblar och hoppas å vi e fullkomliga i det där snubblandet! Helt klara.
Och som du sa Mor när systra mi åkte in till förlossningen för att föda lilla babyn… Att vi måste tänka på att det går bra… Att alla dom där huvudena på OS i publikhavet har ju en dag kommit ut .. varenda en i publiken precis samma väg… och det gick ju bra. Och det gjorde det sen.. Gick bra…
Ja så går vi vidare här på klotet och gör än det ena och än det andra.. samma riktning men på olika stigar …. och bär på liv.
Tack för du vattnar oss lilla SkimmerMor! Att allt är möjligt runt Dig o Far!
Länge leve Er! Och hurra på din födelsedag i morgon!
