Folklore / searching for the women's blues

Stor resguide – Estland världsarv

Malins långa resguide genom grannlandets natur & kultur.

Estland – vårt mångsidiga grannland

En resa mellan byarnas skördefester är en stor upplevelse av smaker, sånger, hantverk och folklore. I klungor samlas man och sjunger natten lång, till elden brunnit ned och dragspelarna somnat.

Estland – vårt mångsidiga grannland har modet att blanda uråldriga traditioner med digitala kommunikationer. Jag färdas, förundras och fylls!

Ta färjan till Estland. – För er som ska köra ut i Europa är resan genom Estland, Lettland och Litauen ett spännande alternativ till färjorna mot Tyskland.

Stränderna på andra sidan Östersjön är oändligt långa, rena och vackra. Längs med vägen finns intressanta städer och upplevelser.

Det går mängder av skepp från Sverige raka vägen in till Tallinns underbara gränder. Så vi struntade i södra Europa och stannade och njöt Estland fullt ut istället.

Artikeln är publicerad i MIN HUSBIL Text & Foto Malin Skinnar

Medeltid och supervacker modern arkitektur

Här är förbluffande vackert. Husen i gamla stan lyser i olika färger, slingrande kullerstensgator och ringmur, torggummor längs ringmuren säljer sitt vackra hantverk.

Husbilen fylldes av blommiga vantar, linnesjalar samt ovanligt designade reflexer som här kallar ”helkur”. Jag som sällan handlar blev helt bedårad av allt tovat och täljt, broderat och stickat.

Dessutom glittrar jag numera i mörkret. I Estland finns nämligen en lag att man skall bära reflexer på kappans högra uppslag nattetid vilket utvecklat mängder av juvelliknande medaljonger att bära.

Tallinn är den bäst bevarade medeltidsstaden I Europa och värd en långtur med guide. Här får vi vår nordiska historia klarlagd, med det snillrika Hansakompaniets handelsvägar ut över Östersjön. Den pedantiska ordningen i de Estniska magasinen gjorde visst Tallinn till bas för hela handelskompaniet. Guiden är intensiv, rolig och tydlig.

Designbutiker och mysiga cafeer blandas med konstnärers gallerier. Här kan man stanna hur länge som helst men idag skall vi ut på landsbygden.

Vi ska besöka två Unescoskyddade områden I Estland, uppmärksammade för sina immateriella värden: Setomaa i sydöst och Kihnu ute i Rigabukten.

Jag färdas i min husbil även kallad ”Världens minsta kulturhus” och livesänder från vägen.

Googel Map upp och ned ger bästa perspektiv på Världen

Nedsaja sångläger för intresserade av kvädesvisornas klanger i sydöstra Estlands Setomaa.

Supertuffa kvinnor i folkdräkt på Kynö – Kihnu

Vi börjar på den mytomspunna ön Kynö eller Kihnu som det heter på estniska. Den ligger två timmars färjeresa ut i Rigabukten. När jag kör av den pråmliknande färjan möts jag av festligheterna omkring en regatta. I hamnen säljs det fisk och bakelser.

Här är faktiskt kvinnorna väldigt ofta klädda i dräkt; randig, knälång kjol, sjalett och lågskor.

Besökare från hela världen lockas precis som jag av öns säregna traditioner. Kynös kultur sägs även vara en ledstjärna för jämställdhet mellan könen och har listats av Unesco som ett kulturarv värt att beskyddas.

Är du där under midsommar eller annan högtid får du se en del av deras urgamla traditioner, men ta chansen att boka guiden Mare Mätas.

Hon berättar om säljägarfolkets kultur och sjunger öbornas sånger som är mer än 2000 år gamla.

Guide Mare Mätas, Kihnu / Anne Helene Gjelstad Photography

Photo Mare Mätas, Guide Kihnu

Köksträdgården Pärnu

Åter på fastlandet kör jag fel men får hjälp av tjej som erbjuder mig parkera på hennes garageuppfart över natten. Jag är vilse i Pärnu och det börjar skymma. De har plats och och tycker inte jag ska behöva allena på en camping. Det låter mysigt och jag lotsas hem till deras lilla gröna villa strax utanför centrum. Hennes dotter visar upp hundens cirkuskonster medan vi talar om världen, husbilar, facebook och om livet som ung mamma i Estland.

Trädgårdslandet har Mormor anlagt och det är av henne hon lärt att safta och sylta. Arbetstillfällena är få och trädgården drygar ut ekonmin. Nu är mormor i himmelen men kunskapen finns kvar och jag lämnar nästa morgon med en korg full av kompotter och en ny vän.

Svensktalande i Estland

Jag kör nu vidare till färjeterminalerna i Harpsuund och på halvön Nuckö för att besöka de forna svensktalande öarna Ösel/Saaremaa, Dagö/Hiiumaa och Ormsö/Vormsi.

Där blir svenskesternas öde mycket påtagligt. En röd stuga på Ormsö har en guldplakett på väggen som informerar att alla på denna gård gav sig av. Läs mer om den Estlandssvenskarna här.

Det gör ont i mig… jag ser äppelträdet, blommorna vid förtukvisten.. minnen av dem som byggde och skapade ett liv.

Hör om paniken då grannar deporterades mot okänt öde i Sibirien. Om de fasansfulla besluten att lämna allt de har för flykt bland havets svarta vågor.

Om småsystrar som själva fick ro mot redden för att för att plockas upp av en lots medan Farfar stannade på gården allena för att sköta djuren och vänta på den försvunne sonen.

Berättelserna

Min väns mormor gömde sin nyfödde i en stövel till skydd mot stormen. De skulle nu lämna, gård, hagar, liv. Flykten var noggrant planerad för att i skydd av natten ta båten över havet i en eka. Efter motorhaveri drev de in mot Gotska Sandön där familjen räddades.

Fasan. Jag hör dessa historier igen och igen. De som kom iväg och de som fängslades och stannade.

Vissa kom aldrig fram.

Att besöka dessa platser är att gå genom historiens sammanhang. Flyktingens utsatthet är så påtaglig.

Jag följer stigen mellan vassruggarna. Hör barnen som leker.. precis som då innan allt förändrades.

Att färdas här är att dela historien med dem som bär den med sig. Och att ge kraft till allt det nya och vackra som blomstrar igen.

Aiboland Museum – Rannarootsi och svenskbygderna

Över 80.000 människor flydde vid den sovjetiska ockupationen hösten 1944 och 25.000 av dem hamnade i Sverige. Från svenskbygderna lämnade över 8000 människor och öarna blev därmed nästan helt utrymda.

I Hapsal/Haapsalu finns det fina Aibolandsmuseet som skildrar den svensktalande befolkningen i kustbältet. Det är mycket värdefullt att besöka för att få en bild över den svensktalande befolkningens kulturyttringar och leverne. Här finns svensktalande guider och även spännande berättelser för de minsta av Lydia Kalda. Se gärna min film om TorsdagsTanternas broderade minnesväv

Läs mer här.

Varg på Dagö – Hiiuma

Jag besöker en barndomsvän som flyttat åter till Estland från Öland dit hon kom med sin Mamma 1990.

När utbildningen som landskapsarkitekt var färdig i Lund var hemlängtan för stor och Mor och dotter flyttade åter för att bygga upp en sagolik trädgård som nu är en turistattraktion på ön.

Här på Dagö är naturen mycket lik Ölands. Samma kalkstenslager sträcker sig under havet och bildade detta landskap.

Enar, ängar och får på bete. En varg sägs ha kommit till ön så vi ser till att djuren hålls i stallet om natten. Det doftar trädgårdsland och kamomill. Jag somnar i husbilen vyssad av vågornas sång vid Östersjöns strand. –Västerhavet säger min värdinna och önskar godnatt.

Vandringsleder, myrar, fladdermöss och sjungande sand

Estland är verkligen ett kur- och hälsoland. Ekobönderna är många och kreativa unga blåser liv I gamla jordbrukstraditioner. Man är rädd om sin nyfunna frihet, kämpar för att bredda och fördjupa sin kultur. Med den charmiga universitetsstaden Tartu som utgångspunkt tar man sig lätt ut I naturen med husbilen. Fint uppmärkta vandringsleder går genom hela landet.

Här finns enorma sandgrottor med ovanliga fladdermöss, mäktiga myrar och skogar som ger fågelskådare glädjefnatt. Här kan du vandra, hyra stugor och uppleva stillhet.

Estlands kustlinje är dessutom berömt för speciella sandkorn som sjunger i vinden. En sällsam upplevelse när man går längs de milslånga stränderna. Här en artikel från Lettlands sjungande stränder.

Setomaakvinnors sångsköldar

Målet med min resa är att få höra den ovanliga Setoklangen. Kvinnorna sjunger med en klang jag aldrig tidigare hört.

Unesco har betecknat deras kvädessång som unik och värt att hålla vid liv för framtiden; ett immateriellt världsarv.

Setomaa ligger I gränslandet Ryssland/Estland. Här klär sig kvinnorna till fest I bröstsköldar som enligt traditionen fångar sångord och skyddar familjen.

Deras glittrande pannband skall täcka ögonbrynen och under sjaletten finns en ställning av flätat lin som ger huvudduken dess fyrkantiga form.

De möts regelbundet och sjunger långa ballader – uråldrliga, traditionsbundna improvisationer där den skickligaste skalden hyllas. Dräkternas glittrande band trollbinder mig.

Jag färdas mellan byarnas skördefester och upplever smaker, sånger, hantverk och äkta folkliv. De har även särskilda lökveckor. I klungor samlas man och sjunger natten lång, till elden brunnit ned och dragspelarna somnat.

Lyssna till sång i Setomaas Lador

Kaffe och kaka med duk på graven

I Obinitsa, i Setoomas centralort, möts alla släktingar en gång om året för att hedra sina anfäder. Det var en av de mest sällsamma upplevelser jag erfarit på en kyrkogård. På gravarna dukas det upp till fest och ett mjukt sorl av gästande besökare minglar runt på kyrkogården. Alla kommer hem från när och fjärran för att hedra sina döda anfäder och samtidigt visa upp de nyfödda.

En delad sorgedag i livets tecken där generationers led åskådliggjordes mellan snittar, huttar, barns lek och vuxnas skålande för hälsan.

Läs min artikel på sajten Till Minne Av Livet om denna vackra sedvänja.

IT och Digitala Nomader

På landsbygden i de baltiska staterna arbetar många utomlands för att återvända och bygga upp sin gård. Just nu pekar det på att flera återvänder vilket är fantastiskt!

Folkkulturen är stark, stoltheten stor och kunskapen om vad krig kan göra med ett folk gör alla envist kämpande för vardagens lycka.

Estland har de främsta IT teknikerna, den bästa IT säkerheten och flest digitala nomader i världen. Det är en öppen digital nation där man även kan rösta online vid valet och varannan VD är kvinna. Det är ett ungt land med urgamla rötter som kämpar och lyckas för att växa.

Geografi

Estland är lika stort som Danmark och gränsar till Ryssland, Finland Lettland och Sverige. Landskapet är mestadels platt jordbruksbygd med stora myrområden och massor av sjöar. Kustlinjen består av vita sandstränder och skärgården har uppåt 1500 öar. De största floderna är Emajõgi, Narva och Võhandufloden.

Rökbastu och lugna samtal

Ester är glada för sina traditioner och försöker väcka liv i de som försvunnit under ockupationen. Att bada bastu är en tradition som dock alltid funnits oavsett regim och unesco har utmärkt detta lögande som en av världens immateriella kulturarv värda att bevara till eftervärden.

På landet tycks det som om var gård har en egen rökbastu. Den tänds långt före gästerna anlänt och det är noga hur det sköts. Folk möts, samtalar och badar i dammen om det finns för att samlas i bastun. Nåde den som väsnas. Efteråt ses alla över en sorts knytis i köket eller bastuhuset och samtalen är lugna och långa.

Att basta är en ritual där även barnen visar respekt och stillnar. Hälsan handlar om att ge kroppen bästa möjlighet till återhämtning. Det vet esterna. Sanatoriets svavelhaltiga lera ger huden lyster och själen ro. Det är värt att prova!

Besök www.visitsetomaa.ee och pricka in din resa på en av de stora festhelgerna I sommar och få dig en kulturupplevelse för livet.

Esternas historia och framtidskraften

Estniskan är ett finnougriskt språk besläktat med finskan och på långt håll ungerska. Befolkningen uppgår till 1,3 miljoner och sägs tala bäst engelska i EU. Estland delas även av en stor rysktalande grupp och språk påverkar identitet till viss del. Det finns fler erkända minoritetsspråk i Estland, däribland finska och faktiskt svenska.

Det baltiska nationerna kristnades sent och den gamla tron påverkade livet långt in i nutid. Numera räknar sig endast 25 procent tillhöra någon kyrka och de ryskortodoxa och lutherska trossamfunden samsas om de som är kvar.

Estlands digitala infrastuktur är utvecklad med Wifi-stop likt busshållplatser i varenda by. Ester är vana att rösta online och signera digitalt sen länge.

Minnen från krigen och Sovjettiden är inte lätta att tala om. Såren är djupa hos den äldre befolkningen. De som växt upp under 90-talet har dock en radikal iver att utveckla landet till en självständig nation. De vill skapa en framtid och ett nu på helt egna villkor. En kompromisslös kraft tycks sjuda i Estland och jag upplever att de unga vägrar låta sig tyngas av historien. Nu är nu och den som sår den skördar.

Alla jag möter känns så oerhört fokuserade, ambitiösa och mycket effektiva. De vill att framtiden bär ljus. Och imorgon är redan här. Inget ska stoppa dem igen.