Mormor jag och fosterlandet
Varken stat eller kapital styr medmänsklighet. Bara vi, du och jag.
Endast i fredstid kan man göra som man brukar – men i kris som man bör.
Hon var en överlevare.
Född utan fader. Okänd i boken men smärtsamt närvarande i hela hennes liv som en stor fråga. – Vem är han?
Hon gick till en den grav hon trodde var hennes fars tills hon kunde räkna och förstod att den fader modern uppgivit måste avlidit före hennes tillblivelse. Att det inte kunde vara han som skapat henne.
Hon gick till tandläkaren och frågade, handlaren, skalden.
Jag förstår att gammelmormor försökte skyddade sina små med påhittad fader för att skona dem från att sjunka av samhällets skambeläggning.
Men vem var den saknade fadern som inte trädde fram?
Det fundamentalistiska Landskrona där Citadellets spinnhus låg som en fästning mitt i staden – skrämde alla.
En ett fängelse för ogifta mödrar – ett epitet som inte heller männen ville förknippas med.
Med tiden utvecklades Citadellet till en forskningsanstalt där läkare och professorer undersökte kvinnor ur alla perspektiv – en plats som verkligen avhumaniserade människor.
Mormor berättade att gammelmormor fick ett borstbindarbord för att skydda henne från lösdriverilagen. – Lösdriverilagen…. den som kunde uppvisa handarbete med viss utkomst gick fri. Industrialismens intågande gjorde kvinnor till fabriksarbetare istället för näst intill livegna pigor. Men stadens faror var lika svåra. Och att klara sig allena var förenat med stor utsatthet.
Jag ser statistiken, det var så många födda utom äktenskap som hamnade på barnkrubba, auktion eller lämnades till främlingar i hopp om god adoption.
– Mormor placerades på barnhem … direkt som nyfödd.
Ensamma mödrar kämpade samman månadskostnad för barnet och betalade i hopp om att en dag som gift, kunna hämta hem sitt älskade barn. Kvinnor som knappt hade tak över huvud. Kanske skulle någon ändå äkta henne trots tidigare barn.
Och då, då kanske den lilla kunde hämtas hem igen.
Lilla Mormor .. Men någon måste skött, vyssat och vattnat min Mormor på barnhemmet, för det myllrade av spirande kärleksfrön i hennes kropp.
På sitt tredje år kunde Mamman hämta henne igen och de blev grannar men Lina som kom att bli Mormors fostermor. Mormor, just då tre år fyllda, sprang mellan köken hos Lina och sin egen mamma. Om Linas godhet hörde jag hela min barndom.
Hur det gick till att Mormor fick en fostermor vet jag inte men jag har hört talas om system där man ibland tog sig an både Mor och barn istället för att auktionera ut barnet till lägst bjudande. Den sociala välfärdsreformen diskuterades under hela Mormors uppväxt och just Landskrona var huvudsätet för hård klassificering av människor.
Mormor lyckades snirkla sig genom tonårstidens alla frågor om fadern, hitta min Morfar, bli gift trots okänt ursprung och omtyckt av sina svärföräldrar. En bedrift i hederskulturen Landskrona. Att vara barn till ogift moder med okänd Fader var stigmatiserande.
Detta är inte länge sedan.
Mormor berättade att hon blev penslad av en gammal gumma i hamnkvarteren med hönsfjädrar mot hotande sjukdom och bar sitt faderslösa arv som ett ok mellan skrock och religion. Född 1911.
Tid gick.
Hon skapade en familj. Hon skapade verkligen en familj. Ett rikt liv med fyra barn, hus och staket, blommande trädgård och lärde sig sköta ett stort hushåll.
När kriget i Finland härjade tog mormor emot barn från öst. De kallades krigsbarn och många for tyvärr illa i Sverige. Men lilla finska pojken Raymor hade tur och fick komma till Mormor och växte upp som en del av syskonen. Han är en del av min verklighet även om vi aldrig möttes.
När andra världskriget slog sönder våra grannländer kom barn från Polen, Danmark och Tyskland. Och Mormor öppnade sitt hem, bjöd bäddar, liv, skor och tak fast det tillslut borde varit trångt.
När Europa var i totala spillror och kvinnor led över hela kontinenten kom vuxna flickor utan män med barn födda i läger från främmande land och jobbade som barnflickor hos Mormor. Ett sätt att kunna hjälpa och samtidigt få hjälp utan medel.
Utan bistånd. Utan blanketter. Utan funderingar. Dessa kvinnor ur krigets Europa bestod sedan livet ut som nära vänner till familjen och var namn jag alltid hörde som liten.
Detta var en tid utan pengar i stadskassan då delad nöd gick före lagrat bröd. Då defenitivt ett barns väl och gick före kakel och klackar, vad man borde och bör.
En tid då välfärd var det samma som hjärterum, inte statens ansvar eller socialens gebit. Då barmhärtighet och annorlunda lösningar var möjliga utan att brandskyddsbabbel och arbetstider, försäkringar och religion.
En tid då ingen undrade om barn for illa av att sova tätt samman, skavfötter, i gemensam kammare efter hemskheter.
En tid då man visste att familjens trångbodda turbulens var en lugnande självklarhet för det barn som förlorat allt.
En tid då man visste att gemenskap och dagsverk gav sammanhang och skingrade svåra tankar.
Mormor och jag 1970
Detta var en tid då man visste att det gör ont i kroppen att frysa under regn.
Att det värker i magen utan bröd och sliter hjärtat ur kroppen om ingen tar en i famn och säger godmorgon lilla vän, vad ska du göra idag då?
Men godmorgon lilla vän,
vad ska du göra idag då?
En tid då man visste att varken stat eller kapital styr medmänsklighet.
Bara vi, du och jag.
Endast i fredstid kan man göra som man brukar – men i kris som man bör.