Ikonen Arne Weise – Sverigetraditioner
Nu är det jul, sa Arne Weise och tände ljuset i tv-apparaten. Under trettio år bjöd han oss fira helg med Kalle Anka och Benjamin Syrsa. I hela långa Sverige tindrandes det framför Sveriges Television på ett sätt som få länder varit i närheten av.
Arne Weise talade i slott och koja, radhus och lägenheter. Han hördes precis överallt och blev en ikon likställd med tomten, änglarna och julkrubban. Men varför då, frågade mina vänner från världen. Samlas ni runt en TV?
Jag försökte förklara Kalle Anka – seden för mina rumänska vänner, för mina engelska och polska kompisar. men ingen förstod helt vad jag sa.
De gick till kyrkan, tände ljus och bad. Delade ut mat till fattiga och bakade bröd med kors och fruktbarhetssymboler. De delade julhelhelgen med släkt och vänner, strukna, uppklädda och andäktiga.
Jag skulle illustrera typiska jultraditioner i Sverige för mångkulturella almanackan och grubblade över val av motiv och stämning.
Tillslut märkte jag att handen målat en stor hög med staplade julklappar på en på tv-apparaten invid ett dignande julbord. Men jag lyckades inte måla så många människor runt bordet.
Det syns tycker jag, att där finns en ensam människa som just lämnat stolen. Kanske för att hämta julmust och komma åter i väntan på att några skall någon komma.
Förmodligen kommer det nån eftersom paketen ligger på tv-apparaten. Inunder sitter Arne Weise lugnt och lotsar genom eftermiddagen.
– Sverige har flest ensamhushåll i världen… och oerhört många skilda par som tråcklar samman dagen för att mor och farföräldrar i förskingringen skall få sin beskärda del av gemenskapen.
Var det detta jag kände då jag målade sveriges trygga ikon som gestaltning av en Svensk jul?
Jag tror Arne Weise sällskapat många ensamma julfirare genom åren. Brutit ensamheten och värmt en och annan förlist nutidssvensk.
Jag har aldrig gillat varken ritual eller tradition och än mindre sett på TV.
Men jag hör honom i mitt mjuka inre …från oss alla – till er alla önskas ett Gott Nytt År!
Men det är ändå märkligt precis som min rumänske vän säger.
– Hur kommer det sig att ett välfärdsland som Sverige efter ett sekel av fred och frihet väljer att samlas kring en tecknad film och en TV-apparat just på julen som i sig har helt andra kraftpunkter att bemärka än en anka, en syrsa och två hundar som käkar spagetti…
Men hur kommer det sig att ett välfärdsland som Sverige efter ett sekel av fred och frihet väljer att samlas kring en anka, en syrsa och två hundar som käkar spagetti…
Television, tro och tradition
Jag tror att svenskarna lämnade en fruktansvärd fattigdom och blev yra av lycka och glömska. Trons och hopp förknippades med armod och traditioner och ritualer för ödmjukt livsmod åkte ut med badvattnet. Televisionen blev vårt nya altare. En gemensam njutning av det goda.
Läs nästa artikel här om Television, tro och tradition.
