Att angöra ett land
S:ta Clara Kyrka, Stockholm.
Han knäböjer – ber om tecken – kontakt med sin bror.
Jag är där för en konsert. Han för att rädda sin familjs liv.
Art by Malin Skinnar
Den stora lungan av väntande
Still i bänk tänkande
Ser de nykomna undrande
De sökande frågande
Får jag stanna
Kan min tid få rum – livet plats… tillhöra
Drabbad av andetaget – det ömma
Alla runt mig nya kämpande hit komna – frågar om nåd – ber om tröst – kanske råd – i en kyrka dit ingen går – av oss sen länge boende
Han knäböjer – ber om tecken – kontakt med broder – syster, fader, moder.
Moder.
Tystnad
På vägen hem – de som inte hinner ringa sin kära – träffa sin nära – hämta, bära – de käraste man har
Kontrasten i välfärden o freden
Hans ord i bänken – bakom
Händerna i knät – trötta ögat – unga hyn – luggen han en gång kammat
hemma
för henne
för dagen
för skolan
för grannen
vilar nu mot ögonbryn – tungt mot ögats lock och blick
Jag vet inte,
hör jag honom säga
om jag får blir kristen
Jag var tidigare muslim
eller vi kallades det – det var inte viktigt
Vi har kristna i släkten
det var inte viktigt – Mors sida
Tolken talar – händer knäppta – diakonen lyssnar.
Men du behöver inte – säger hon – besluta dig här och nu – ens aldrig – fri att vila – tillhöra ändå – vara – och gå. Du får vila nu oavsett vad.
Jag släntrat förbi för en lunchkonsert med en vän
Klockan var tolv – jag skyndade – råkade bara vara – där och då
Medan han – mannen bakom – bad om liv
om att få angöra – ett land – en tro
en tradition med hela sitt hjärta
På partiledardebatt – vansinnesord – om gränserna och stopp
Ett andetag – bakom mig – han gråter
Ännu en dag – ett försök att fortsätta – räddad men ensam
Längtan större än himmelen – smärtan vidare än tiden
Delade en stunds andetag
