Inlägg

Att äga sitt liv

Vad väljer vi att vara i livet
Artist Malin Skinnar at exhibition

Det tar tid att bygga liv. Men inget liv utan lust. Ingen lust utan eld. Inget koncept utan ljus. Så spänta, förbered och tänd ditt eget bål. 

Jag tänker ofta när vi skapar en föreställning eller bok eller vad det än är, ett hus, en fest eller en tavla. Att skapandet verkar  så märkligt. Så extremfokuserat.

Men det som bearbetas börjar konstigt nog alltid lysa. Det är faktiskt sant! Att det som pysslas med glöder….

Sen kommer andra kolla vare sig de vill eller ej. Nyfikenheten är alltid större än en cool attityd.

Så den som gör, den segrar…

Den som går, kommer vidare.

Den som tar ena klivet efter det andra kommer framåt.

Hur det går är oviktigt – men man behåller åtminstone styrfarten…. sin egen riktning.

Vad ska man satsa på då?
Vem är man?
En del av traditionen – eller en berättare utav den?

Ibland känns det som mänskligheten har för dåligt självförtroende. Att människan  tror att det gäller att härma bäst och kvittra som flest. Men till vems gagn?

Det verkar faktiskt gå lika bra att gå vid sidan av.

Den som tänder en eld tycks alltid få besök. Medan den som ber och frågar kommer ändå aldrig passa mallen och bli helt slut av alla försök att duga.

GapFusion berättarTrio, förtäljer grönländsk legend

Så rådet är nog att elda det egna fnösket, välj basläger och trampa sin egen stig. Tids nog kan man ändå inte gå dit du vill ty knäna ömmar och andra måste bära. – Hepp.

Förr låg vi om natten och badom till Gudar.
Nu trycker vi gill och godnatt och önskar ett svar.
Trots friheten fyller vi dagar med anpassaning och passivitet.

Det kunde nog ingen frihetskämpe från förförra seklet ana?

Att vi kan färdas jorden runt men hänger på dejtappar  i hopp om en tappad sko.

Jorå så e re. Jag e två över femtio och fattat.

Det mesta vi gör är drivet av ängslan och hormoner. Vi älskar inte frihet alls. Men en dag kommer man på att härmandet inte gagnar varken kulturråd eller pärleport.

Bäst virka egen piruett medan tid är.

Ting tar dock tid. Inget sker i en handvändning.

Fast tankens kraft är större än hinder och väcker viljan. Den som börjar dra i tåtar för egen seglats blir besatt.

Och det är bra.

Av Malin Skinnar

Det verkar faktiskt gå lika bra att gå vid sidan av. Den som tänder en eld tycks alltid få besök.

Förr låg vi om natten och badom till Gudar. Nu trycker vi gill och godnatt och önskar ett svar. Trots friheten fyller vi dagar med anpassaning och passivitet.

Vad väljer vi att vara i livet
Konstens berättare
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Höga Transsylvanien

Illustration och berättelse av Malin Skinnar
Hösteberg iTranssylvanien

Husbil på serpentinväg

Vägen smalnade, himmelen mörknade, dimman tätnade, bergen stupade. Ösregn. Långtradare. Tre timmar kvar till byn.

Stjärnor. Moln. Dimma. Upp och ned genom väderleken som spelade spratt mellan dalgångar.

Små hus. Rök ur skorsten. En ko. En häst. Höbalar. Klockan skjuts fram en timme.

Österlandet öppnar sig.

Det spritter i kroppen av välbehag. Jag känner mig hemma.

Taktegel i små brickor. Handslaget. Byar ringlar sig. Truckcenter. Bankomat. Räkna Ron. Hundra Ron lite mer än dubbla kronan.

Köra igen. Dricka vatten på flaska. Goda bubblor.

Köra mer.

Självhushållarna har alla en ko var.

Stup.
Det ringlar väg ovan huvud.
Det ringlar väg nedan huvud.
Det ringlar långtradare uppför berget.
Vi nedför.

Baam.

Plötslig insikt av stup.

Jätte brant.

Ser stugan på botten av dalen.

Funderar på räcket …

Böjt.

Tänker på taket.
På bondens familj.
Hur många husbilar har vält över?
Ned i gröten?
I halmbalar?
Blir man gift då?
När man trillar genom skorstenen.

Baam..

Tankar går in i kroppen.
Jag behörskar mig.


Baam.


Armar börjar tänka.
Baam.
Tungan domnar.


Boom.


Tittar frenetiskt på vägen.
Den regnar.
Nej himmelen droppar.
Eller billyktor glimmar.


Vatten. Jord och måne.
Parkeringsficka i grevens tid.
Min vän Johan tar över.
Rullar på trean.
Pumpar på bromsen.
Och vi kommer ned.

Camping in Romania - Photo Malin Skinnar

Man skola icke köra om natten i främmande land.

Men vi är framme i Rumäniens Transsylvanien.

Vildsvinslever kokad i vitlöksmjölk. Lyckobo.

Ny dag.

Av Malin Skinnar   

Digital nomad skapar överallt.

Vägen som beskrivs kommer ganska snart efter gränsstaden Oradea mellan Rumänien och Ungern. Precis som många gränsbygder ligger i oländig terräng där få kunnat bygga och bo. Det är därför väldigt klokt att inte köra över en gräns om natten i nysnö. 

Vi var på väg med husbilen till Tara Nomada, vandrarhemmet som drivs av holländaren Jordi Kromwijk och hans fru  högt uppe i bergsbyn Runc i närheten Apuseni Nationalpark.  

Följ gärna min sida Visit and Stay Romania 

Inte så krokig men väldigt överrumplande och brant

Video från husbilsfärden in i Rumänien

Oktoberregn i norra Rumänien
Blommig kastrull och gröna glas
Husbilsresa genom östra Europa
Återvändsgränd i Transsylvanien
Illustration och berättelse av Malin Skinnar
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Malin in Romanian TV

Stirile Pro TV, Agries, Romania

O scriitoare din Suedia își dorește să promoveze tradițiile și muzica autentică din România

Stirile Pro TV, Agries, Romania

Dimma i Transsylvanien

I am a swedish storyteller travelling Europe   ”Searching for the womens Blues”. Here below is e reportage from Stirile Pro TV in Romania about my visit in Agries.

The old traditions are important to all of us. Sustainble living is a golden treasure. One day we all will need to know how to make things on our own. Electricity and internet is not a stable source. To spend time on countryside of Maramures is a  life-university to put on the cv.

Världens minsta kulturhus på besök i Rumänien

”O scriitoare din Suedia cutreieră lumea în lung și-n lat într-o casă pe patru roți și ne învață ce înseamnă să trăiești frumos, departe de tumultul marilor oraşe.

A ajuns în #Maramureș, ademenită de folclor şi oamenii de aici. Şi-a propus să învețe tradițiIle noastre și să le așeze în paginile unei cărți cu ilustrații, totul din dorința de a promova muzica noastră autentică.

“Uite de ce îmi place #România. Este mâncare adevărată pe care toţi suedezii ar vrea s-o consume. E sanataoasă, din propria grădină!”, a precizat scriitoarea.

Malin Skinnar este freelancer şi a ajuns pentru prima oară în Maramureș în urmă cu 4 ani. S-a întors aproape în fiecare an, iar acum vrea să le arate şi altora cum se trăieşte aici. Impresionată de traiul oamenilor de la ţară, suedeza spune că s-a îndrăgostit de mâncarea noastră şi de tradiţiile încă vii.

“Aici în România aveţi o comoară de cântece şi oameni care încă ştiu să trăiască în satele mici, fără electricitate şi au puterea de a face orice cu mâinile lor şi sunt apropiaţi de animale”, a mai spus Skinnar. Casă şi atelier de creaţie îi este o rulotă! Deşi este vegetariană, Malin s-a lăsat convinsă de oamenii care au primit-o în casele lor să consume carne de porc.

În satul #Agrieș, scriitoarea a îmbrăcat straie populare şi a “gustat” şi din tradiţiile locului. “Parcă a crescut în satul nostru, aici. Aşa o văd că pe o simplă femeie din satul nostru”, s-a declarat încântată Teodora Purja, cântăreață de muzică populară.

Proiectul suedezei este susţinut de prieteni şi de cei care o urmăresc pe site-ul de socializare. Ei plătesc pentru fiecare 100km parcurşi şi primesc un loc de cinste în cartea ei.

Adina Timis, Stirila Pro TV, Romania, nov 2018

Sjunga på munnen utan att kunna ett språk

Photographer and storyteller visiting Doina singers in the village of Agries, Transylvania.

Teodora and Lenuta Purja with story singer Malin Skinnar . Swedish- Romanian culture exchange

Lenuta and Teodora Purja sings with Malin Skinnar from the smalles culture house on wheels.

The smallest culture house on wheels in Agries, Romania
Världens Minsta Kulturhus fick besök från Rumänsk tv under sin visit hos folksångerskorna Teodora och Lenuta Purja i norra Rumänien.
Malin Skinnar with the smallest culture house on wheels visiting folk singers in Romania
Malin Skinnar www.malinstoryteller.com