Äppelgåvan – Rumänsk höst
– Hallå, kom in! Vandrar i höstregnet genom bergsbyarna vid Runc. En äldre man lavar ved och vinkar in mig genom grinden.
Det är oktober i Transylvanien och färgerna på träden längs med branterna liknar de broderier jag sett på folkdräkterna.
Följde vägen i ösregn. Kor, kors, höstackar och rykande skorstenar. Jag mötte en kvinna med kor en annan med getter.
Traktor, jeep och nylagd asfalt. Eu- stöd mellan stupen. Stora kontraster. Ett stenblock fallet just intill varningsskylt för ras.
– Hur tar de sig upp och ned på vintern? Trenne byar mellan berg. Stannar nog. Bidar tid. Klarar sig.
Några herrar i hatt under paraplyer hälsade.
Gummistövlar. Korg och låda.
Värme. Skratt. Inga ord. Jag tror jag råkade säga något om vädret. De gestikulerade och visade att snart slutar det regna. Jag hade försökt säga att byn var så vacker. Men orden blev andra och molnen beskrevs.
– Kaffe? Om det skulle smaka?
I trädgården en fiskdamm. I källaren äpplen och en brunn.
– Vardågod, fyll dina fickor.
Händer söker rödaste frukt. Ger mig. Förtrollad tittar jag på brunnen… Porlande fjällvatten rakt genom huset. Den svämmar alltid över. Konstant friskt. Äppellådor. Burkar. Palinka – det hembrända man bjuds vid besök.
– Kom in!
Ett bord med stolar i carporten. Det kokas kaffe. Mysigt. Jag bjuds in som passerande och det känns rätt.
Som på riktigt. Som liv.
Ett samtal med hjälp av bilder i telefonen och nickningar.
Anhörig, saknad. Ensamhet. Vi tystnar.
Jag får se bilderna.
Vet inte riktigt när det hände men handen mot bröstet visar smärtan.
På vägen kom grannbonden släntrande. Bred hand.
– Goddag.
Två nya vänskaper på en kvart. Möjlighet och fortsättning.
Enkelt.
Kändes som verklighet.
Som något bekant som försvann då jag var liten.
Hälsandet och besökandet.
Det enkla mötet för att höra sig för.
Fråga om gästen som kommit och landet. Vädret, maken och politiken.
Tog farväl och sa jag kommer åter.
En kvinna högg ved. Såg ingen som bar in den. Trappan vittrad.
”Men hellre i bergen än i stan! ”
Jag hörde röster från de jag tidigare hade mött. De med barn som bad dem lämna torpet.
Hur illa det än var så hade de iallafall chansen att rå sig själv och stannade.
Korna betade utan stängsel. I bergen lo och varg.
Människor i byn bor nära.
Ser och vet då ulven nalkas.
Lever ihop.
En katt. En vedtrave. En stuga.
En hand som vinkar farväl.
I fickan äpplen och en lapp; Vasilis karta över bergen.
Vasilii med fiskedamm vid bergets fot.
Res till Cluj i norra Rumänien. Tag taxi en timme upp i bergen till byn Runc. Bo på Tara Nomada vandrarhem hos holländska Jordi Kromwijk och hans fru. Mysigt mitt i byn.
#TaraNomada Camping
