Vintersolståndets ljusbärare
VINTERSOLSTÅNDETS TRADITIONER
Jag hörde på bussen om en man som skulle bära ut lyktor på hela gatan för att gå ljuset till mötes. Alla samlades för att gå från hus till hus för att önska varandra lycka och välgång! De drack varma drycker, åt goda bröd och heta soppor. Värmde varandra med viljan att göra gott.
– Det lät mycket trevligt! Inte uteslutande som lätt själva julseden kan bli för många. Alla är inte i stress mellan flockar och tjocka släkter.
Det är en mytomspunnen tid just nu. I hela världen finns ritualer kopplade till årets kortaste dag men också ljusets återkomst.
Förr tändes ljus för alla själar över julen. De vi ser på allhelgonanatten lös på många håll just i juletid. Traditionen finns ännu kvar runt om i landet.
Men det finns så mycket annat. Spännande ungdomsberusningar… saker som handlar om otämjda krafter just runt lucia och julafton… slugt härjande de mörkaste dygnen… Lussebruden skulle dansas med, djuren kunde äntligen tala och de döda smyger upp ur vråna… Mat som tappades skulle ligga kvar på golvet och julfaten stå framme så hungriga stackare fick sitt årliga mål innan de åter till jord skulle varda.
Vi gick från gård till gård som vilda stollar fram till 1700-talets slut. Tjöt och söp med hin onde i koppel, bjällror och getskalle på knoppen. Precis som det görs i många ortodoxa länder ännu där stat och kyrka inte kunde lägga sig i vad folket gjorde.
Det vrålandes, tiggdes och slogs.. sen förbjöds det. En del bötfälldes andra fängslades som varnande exempel och Lucia framställdes i bättre dager än de brötbröliga tågen som julklappade på port och lucka.
Denna dagen är en skiljedag mellan ljus och mörker. Kanske är det viktigt att vråla och tjoa när mörkret sliter i hjärtat.
Vi lever här med värme och fylla skåp men ack så ensamma i trängseln. Det är förfärligt ensamt för många.
För inte så länge sen var det julens fyllda visthusbod som avgjorde om våren skulle klaras utan svält eller ej. Det är en gastkramande tid.
Iranier, för att beskriva ett av alla jordens folk, tillägnad den persiske solguden Mithra denna dag.
Dagen är en viktig händelse då familj ses och äter tillsammans för att umgås. Granatäpplen och brukas rituellt under festligheten för att beskydda årets grödor. En glädjens högtid.
I Rumänien hos mina vänner i dalen äter man snart grisen som offrades första advent. Och i Bulgarien dånas med bjällror och bockskallar så som vi en gång gjorde i högan nord.
Jag har gjort ett painted poem – en filmsång ute i snön under årets kortaste dag. Den handlar om att leva mellan trenne berg bland björn lo och varg. Att ge sitt hjärta och få någons åter…
Vi får tända ljus och vara glad för vad vi har… tända så många ljus vi bara kan. Det är vintersolstånd och årets mörkaste dag. Den vackraste för dem som vågar gå ut…
I mörkret märks jordens andetag.
Lägg dig på en fäll och vänta till det blir dag…
