Inlägg

Vintersolståndets ljusbärare

Vintersolståndet

VINTERSOLSTÅNDETS TRADITIONER

Jag hörde på bussen om en man som skulle bära ut lyktor på hela gatan för att gå ljuset till mötes. Alla samlades för att  gå från hus till hus  för att önska varandra lycka och välgång! De drack varma drycker, åt goda bröd och heta soppor. Värmde varandra med viljan att göra gott. 

– Det lät mycket trevligt!  Inte uteslutande som lätt själva julseden kan bli för många. Alla är inte i stress mellan flockar och tjocka släkter.

Det är en mytomspunnen tid just nu. I hela världen finns ritualer kopplade till årets kortaste dag men också ljusets återkomst.

Förr tändes ljus för alla själar över julen. De vi ser på allhelgonanatten lös på många håll just i  juletid. Traditionen finns ännu kvar runt om i landet.

Men det finns så mycket annat. Spännande ungdomsberusningar… saker som handlar om otämjda krafter just runt  lucia och julafton…  slugt härjande de mörkaste dygnen… Lussebruden skulle dansas med, djuren kunde äntligen tala och de döda smyger upp ur vråna… Mat som tappades skulle ligga kvar på golvet och julfaten stå framme så hungriga stackare fick sitt årliga mål innan de åter till jord skulle varda.

Vi gick från gård till gård som vilda stollar fram till 1700-talets slut. Tjöt och söp med hin onde i koppel, bjällror och getskalle på knoppen. Precis som det görs i många ortodoxa länder ännu där stat och kyrka inte kunde lägga sig i vad folket gjorde.

Det vrålandes, tiggdes och slogs.. sen förbjöds det. En del bötfälldes andra fängslades som varnande exempel och  Lucia framställdes i  bättre dager än de brötbröliga tågen som julklappade på port och lucka.

Denna dagen är en skiljedag mellan ljus och mörker. Kanske är det viktigt att vråla och tjoa när mörkret sliter i hjärtat.

Vi lever här med värme och fylla skåp men ack så ensamma i trängseln. Det är förfärligt ensamt för många.

För inte så länge sen var det julens  fyllda visthusbod som avgjorde om våren skulle klaras utan svält eller ej. Det är en gastkramande tid.

Iranier, för att beskriva ett av alla jordens folk, tillägnad den persiske solguden Mithra denna dag.

Dagen är en viktig händelse då familj ses och äter tillsammans för att umgås. Granatäpplen och brukas rituellt under festligheten för att beskydda årets grödor. En glädjens högtid.

I Rumänien hos mina vänner i dalen äter man snart grisen som offrades första advent. Och i Bulgarien dånas med bjällror och bockskallar så som vi en gång gjorde i högan nord.

Jag har gjort ett painted poem – en filmsång ute i snön under årets kortaste dag. Den handlar om att leva mellan trenne berg bland björn lo och varg. Att ge sitt hjärta och få någons åter…

Vi får tända ljus och vara glad för vad vi har… tända så många ljus vi bara kan. Det är vintersolstånd och årets mörkaste dag. Den vackraste för dem som vågar gå ut…

I mörkret märks jordens andetag.

Lägg dig på en fäll och vänta till det blir dag…

Vintersolståndet
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Malin in Romanian TV

Stirile Pro TV, Agries, Romania

O scriitoare din Suedia își dorește să promoveze tradițiile și muzica autentică din România

Stirile Pro TV, Agries, Romania

Dimma i Transsylvanien

I am a swedish storyteller travelling Europe   “Searching for the womens Blues“. Here below is e reportage from Stirile Pro TV in Romania about my visit in Agries.

The old traditions are important to all of us. Sustainble living is a golden treasure. One day we all will need to know how to make things on our own. Electricity and internet is not a stable source. To spend time on countryside of Maramures is a  life-university to put on the cv.

Världens minsta kulturhus på besök i Rumänien

“O scriitoare din Suedia cutreieră lumea în lung și-n lat într-o casă pe patru roți și ne învață ce înseamnă să trăiești frumos, departe de tumultul marilor oraşe.

A ajuns în #Maramureș, ademenită de folclor şi oamenii de aici. Şi-a propus să învețe tradițiIle noastre și să le așeze în paginile unei cărți cu ilustrații, totul din dorința de a promova muzica noastră autentică.

“Uite de ce îmi place #România. Este mâncare adevărată pe care toţi suedezii ar vrea s-o consume. E sanataoasă, din propria grădină!”, a precizat scriitoarea.

Malin Skinnar este freelancer şi a ajuns pentru prima oară în Maramureș în urmă cu 4 ani. S-a întors aproape în fiecare an, iar acum vrea să le arate şi altora cum se trăieşte aici. Impresionată de traiul oamenilor de la ţară, suedeza spune că s-a îndrăgostit de mâncarea noastră şi de tradiţiile încă vii.

“Aici în România aveţi o comoară de cântece şi oameni care încă ştiu să trăiască în satele mici, fără electricitate şi au puterea de a face orice cu mâinile lor şi sunt apropiaţi de animale”, a mai spus Skinnar. Casă şi atelier de creaţie îi este o rulotă! Deşi este vegetariană, Malin s-a lăsat convinsă de oamenii care au primit-o în casele lor să consume carne de porc.

În satul #Agrieș, scriitoarea a îmbrăcat straie populare şi a “gustat” şi din tradiţiile locului. “Parcă a crescut în satul nostru, aici. Aşa o văd că pe o simplă femeie din satul nostru”, s-a declarat încântată Teodora Purja, cântăreață de muzică populară.

Proiectul suedezei este susţinut de prieteni şi de cei care o urmăresc pe site-ul de socializare. Ei plătesc pentru fiecare 100km parcurşi şi primesc un loc de cinste în cartea ei.

Adina Timis, Stirila Pro TV, Romania, nov 2018

Sjunga på munnen utan att kunna ett språk

Photographer and storyteller visiting Doina singers in the village of Agries, Transylvania.

Teodora and Lenuta Purja with story singer Malin Skinnar . Swedish- Romanian culture exchange

Lenuta and Teodora Purja sings with Malin Skinnar from the smalles culture house on wheels.

The smallest culture house on wheels in Agries, Romania
Världens Minsta Kulturhus fick besök från Rumänsk tv under sin visit hos folksångerskorna Teodora och Lenuta Purja i norra Rumänien.
Malin Skinnar with the smallest culture house on wheels visiting folk singers in Romania
Malin Skinnar www.malinstoryteller.com

Griotlegender på Världens Minsta Kulturhus – Ado Cissokho

Malin Skinnar sjunger med Ado Cissokho, på gården Jalikunda i Senegal .

Den lyckliga kyrkogården – Transsylvanien

Folkloristiks sevärdhet i Maramures.

liv och död går hand i hand Vi reste med min husbil till den den lyckliga kyrkogården i Rumänien. – Săpânţa, en plats där liv och död verkligen går hand i hand. En kyrkogård för verklighet och fortsättning. En plats för reflektion och glädje. Strax under Ukraina i norra Rumäniens Maramures finns en av de […]