Folklore / searching for the women's blues

Tallhedars Friare – Härjedalen

– Här gick det bara att odla potatis o rabarber, sa hon och så gjordes ju världens vackraste vantar!

Jag var gps-vilse och hade hamnat i ett islandskap jag trodde bara var Arktis förunnat.

Sand, grus och sten. Under marken, läste jag, så ligger den Kaledoniska bergskedjan. Nedslipad sen urminnes tid. Ville fatta. Tittade på teckningar och diagram.

– Tag bara skogsbilsvägen åter så kommer du till Sveg, sa hon och pekade.

Kvinnan skyndade vidare med två vita älghundar över hedar med nästan krullig lav.

Jag klev upp på ett berg.

Plötsligt såg jag hur små bykullar stack upp ur tallheden. Odlingsbara lotter som likt sagor poppade upp i landskapet. Böljor av hemman där familjer skapat överlevnad i kylan.

Is. En sjö. Det är blått och långt och kargt.

Svegsjön står det på navigatorn. Ett nordpolsliknande landskap.

Jag måste rusa ut ur husbilen och springa på skaren.

– Härjedalen …

Under mina fötter skulle det tydligen ligga en sorts skrynkliga fjällflak som pannkaksskivor med olika bergarter inskjutna från väst.

Googlar namnen och det låter som en magisk galder; Tännäs ögongnejsskollan, Vemdalsskollan och Hedeskollan.

Jag slukas av geologiska berättelser.

Tänk att det finns travar av fjäll med rosa ögon som lyser i det grå under marken.

Överst är Helagsskollan med kalkförande bergarter. Det är en av de viktiga ingredienserna för att göra odling möjlig.

Marken är verkligen våra bygders näring.

Vi blir det vi bebor. Jorden är en sorts salig kropp i det kalla universum men just här kan knappt något kan växa. Bär kanske …

Jag följde en stig.

Undrade om det var nån av de gamla lederna. Vanliga vägar fanns inte i Härjedalen ens på början 1900 talet men vattenlederna bar.

Alla dessa människor som korsat Sveg för handel och tro. En del for till Röros marknad andra till Nidarosdomen för bikt och lycka.

Krig och regenter.

Katolisism, potatis, vaccin.

Norskt och svenskt.

Allt påverkade.

De var inga regenters folk utan blev sina egen lyckors smeder.

Jag går i timmar längst stranden.

Isvallar, mosskullar och tjälfrusen sand.

Små lingon sover i frosten.

Fäbodbruket bestod av sommar och höstland, härbrän och flötgröt.

Flötgröten kokades på vetemjöl och grädde och man var skicklig på utvinning av malm i myren.

Läser för att fatta.

Förstår inte hur man överlevde.

Måste gjort ont att leva.

Jag passerar alla timmerhus.

Solbrända, skimmerbruna och silvriga. Hus vid slutet av en sjö. På en udde, ett berg. Klungor av hemman dit inga vägar gick.

Värmlänningarna kom upp en gång när skogen plötsligt blev värdefull.

De visste allt om rötter, kottar, nötter – kunde skog. De var utbölingar i gäng, frimodiga och raka.

Tog Härjedalens kvinnor.

Det gjorde dom.

Blev kära och bäbisar föddes.

I Härjedalen behövdes inga giftemål. Av hävd slog man sig i lag med den som bar ens avkomma.

Värmlänningar drog hem igen och lämnade havande efter sig.

Det var ett bekymmer .. illa sedda nykomlingar.

Men nu är folk stolta hör jag.

Berättar om sina invandrade rötter.

Ville höra mer. Detta var långt bort från storstadens kutym. Egna traditioner och ritualer.

Friargången till exempel.

Killarna som i kavaljerklungor som gick och la sig hos flickorna om natten.

De klättrade in där fönster ställts på glänt för att lära känna varandra på tu man hand.

Tätt intill i bingen.

Jag hörde om flickor som trampat upp stigar utanför stugan så det skulle se ut som om friarna varit många.

– Som likes på facebook tänker jag, trampad gång.. gillandets troféer.

Regeln var att båda skulle vara fullt påklädda. Flickan under bolster han ovan. Ro att tala och skratta.

Men skulle barn bli till var det ingen nationell katastrof utan man sågs som par. Även ensamma mödrar blev accepterade.

Annat här än i det fundamentala Skånes tukthus för ensamma mödrar.

Måste få reda på mer. Det är så stora skillnader på acceptansen här och där min Mormor växte upp.

Väl inne i Sveg känns det vänligt. Här är det glesbygd med ett centrum. Tretusen invånare. Mack och fabriker.

Bibliotek, träskulptur och callcenter.

Alla tittar utifall jag är nåns släkting.

Härjedalen verkar vara en bygd där folk lever till de dör – mer än flyttar. Superbilliga hus, bra skolor, och 3000 invånare.

Men befolkningen har sjunkit från 14.000 – 10.000 invånare på 20 år.

Konditorn på Café Cineast i Sveg svarar tålmodigt på alla mina frågor.

– Det är underbart här och helt galet att statistiken upp en avfolkningsbygd. Här är ju så fantastiskt fint att bo.

Jag får den största kopp kaffe jag någonsin sett och hon skrattar.

– Fler borde komma hit och stanna. Här finns allt utom storstadesstress. Vildmark runt om knuten, myskoxar, superfin hantverksskola, och världens godaste bullar!