Inlägg

Valen tittade på mig – Grönland

Kajak in Sweden

Valen dök upp och tittade på mig under kajaken

Hör om späckhuggarmötet på Grönland. Om att hantera livet i naturen och att klara sig själv mitt i universum. Och bästa knepet för att få varma fingrar.

Berättat under en kajaktur på Ljusnan när jag färdades med husbilen genom Härjedalen. 

Hör berättelsen  


Stor som ett urtidsdjur reser hon sig ur klippblock och is – inslandsisen. Med ett muller kraftigare än tordön, släpper hon sitt innanmäte i havet – ännu ett isberg i fjorden – jordens svalka. 

Vi paddlade och spejade – allt levde – hav, himmel och is. En morgon då fjorden höjde och sänkte sig som en jättelik lunga efter nattens orkan, gled våra kajaker fram bland ytterskärens drivis. Vi paddlade in mellan två höga isberg där luften svalnade.

Ljudet av paddeln ekade mellan de två branta isväggarna. En ring vidgade sig på ytan framför kajaken, blev dubbel och sprack som en bubbla. Mitt hjärta slog fortare och fortare. Ur havet reste sig en gråskimrande kropp likt en vågbölja som följde kajaken.

– En val!

Tanken på den tunna vattenytan och den stora kroppen som simmade omkring mig, gjorde mig andlös.

Valen sjönk men kom kort därefter upp på andra sidan, välte kroppen mot solen och försvann.

– Valen hade sökt sig upp ur djupen för att se vem som plaskade på hans himmel.

Valen i Tasilaq fjord

Då kände jag mig som människorna där alltid måste ha känt sig inför naturkrafterna. Jag var mindre än allting runtomkring mig men varken viktig eller oviktig, bara en del av alltihop. En människa som måste skapa min stund på jorden men ändå fri att ingå i livets rytm.

Det som sker det sker när man färdas genom livet på ett klot i ett hav av stjärnor.

Grunden till de gamla myterna och berättelserna om mod och styrka kunde för mig inte åskådliggöras på ett klarare sätt.

Jag fascinerades av hur naturen präglat människorna och den kultur de skapat kring de arktiska livsvillkoren.

Naturkrafterna gör sig ständigt påminda och tillåter människan att bara vara. .. att bara vara med.

– Silarsuaq kisimi naalaagavoq – Naturen är vår härskare, som en jägare sa då stormen äntligen bedarrat.

Swedish spring, Sveg, Härjedalen

Storytelling from a kajak

Under nittotalet vistades jag på Grönland en stor del av mitt liv. Under elva expeditionslika resor färdades jag längs med kusterna och levde med jägare och hårdrockare, hiphopare och forskare i ytterbygderna.

Denna berättelse finns i sagoboken jag skrev om Kuitse – Pojken som blev stark som en isbjörn. Läs mer av mina Grönlandsberättelser här. 

TV 4 – 1994 ; jag berättar om Grönland 


Sveg, Härjedalen, swedish winter

Här är hela visan från inslaget ovan


Kajak in Sweden
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Goknul o lyckotips – Nyvallens Fäbod

Nyvallen fäbod fungerar nästan som Sonfjällets basläger.

Här får man tips om såväl de bästa vandringslederna som knepet för ett långt och lyckligt äktenskap! 

Se min film om kärlek på dialekt hemma på gården i byn! 


Sonfjällets nationalpark

Strax före Hede tar man av in mot Sonfjällets Nationalpark och följer sedan vägen upp till Nyvallens Fäbod.

Bron över älven är liten och men utsikten över blånande fjäll enorm…

Blånande, skimrande, eviga…

Här ligger en levande fäbod och allsköns varor från vallen säljs i gårdsbutiken.

-Turister ska alltid känna sig välkomna, säger Margareta Kristofferson som äger och driver vallen tillsammans med sin man, naturbevakaren Alf-Erik.

Dottern Ann-Katrin kommer för att visa mig getterna.

– Vi är Sonfjällets turistambasadörer och förklarar vart de skall gå.

Vi säger hej och önskar dem lycka till med små råd om vägen


Malin besöker, Alf-Erik, Margareta och Anna-Karin med Världens Minsta Kulturhus.

Familjen Kristofferson bor på vallen från midsommar till 15 september.

Den mesost man kan köpa i vanlig butik är utblandad med socker o sirap och jag råder den som aldrig provat äkta vara att testa Nyvallens.

Den fullkomligt smälter i munnen och man får inte nog.

Vi sitter i köket. Hundar, barnbarn, tunnbröd.

Jag kunde skrivit en bok om besöket.

Jag lär mig om mjölkkor som medvarelser. Om natur som bärs likt en skatt och att vilja ge alla en stund i naturen… för att bli människa.

På vallen gör Margareta ost, smör och messmör av den mjölk som de får.

Alla djuren går på naturbete.  Hit färdas folk för att handla ekologiska fjällprodukter från när och fjärran. 

Nyvallen fungerar nästan som Sonfjällets basläger och är öppet under hela sommaren.

Alf-Erik som varit med och anlagt de flesta lederna på Sonfjället kan ge dig de bästa vandringstipsen.

Katten Bosse jamar och getterna bräker.

Jag lämnar lycklig med råd från Alf-Erik om hur man håller samman ett långt förhållande.

– Margareta och jag gifte oss -79, men det blir bara bättre och bättre för vi tar det lugnt, respekterar varandra – ge och ta – ingen har rätt alltid!

Det är dags att fara vidare fast jag vill stanna.

Kör och vinkar farväl och känner mig fylld av välbehag och levnadsmod.

Av Malin Skinnar


Anna-Karin Kristoffersson, dotter till Margareta och Alf-Erik.

Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Tallhedars Friare – Härjedalen

Sveg, Härjedalen, swedish winter

– Här gick det bara att odla potatis o rabarber, sa hon och så gjordes ju världens vackraste vantar!

Jag var gps-vilse och hade hamnat i ett islandskap jag trodde bara var Arktis förunnat.

Sand, grus och sten. Under marken, läste jag, så ligger den Kaledoniska bergskedjan. Nedslipad sen urminnes tid. Ville fatta. Tittade på teckningar och diagram.

– Tag bara skogsbilsvägen åter så kommer du till Sveg, sa hon och pekade.

Kvinnan skyndade vidare med två vita älghundar över hedar med nästan krullig lav.

Jag klev upp på ett berg.

Plötsligt såg jag hur små bykullar stack upp ur tallheden. Odlingsbara lotter som likt sagor poppade upp i landskapet. Böljor av hemman där familjer skapat överlevnad i kylan.

Sveg, Härjedalen, swedish winter
Swedish spring, Sveg, Härjedalen

Is. En sjö. Det är blått och långt och kargt.

Svegsjön står det på navigatorn. Ett nordpolsliknande landskap.

Jag måste rusa ut ur husbilen och springa på skaren.

– Härjedalen …

Under mina fötter skulle det tydligen ligga en sorts skrynkliga fjällflak som pannkaksskivor med olika bergarter inskjutna från väst.

Googlar namnen och det låter som en magisk galder; Tännäs ögongnejsskollan, Vemdalsskollan och Hedeskollan.

Jag slukas av geologiska berättelser.

Tänk att det finns travar av fjäll med rosa ögon som lyser i det grå under marken.

Överst är Helagsskollan med kalkförande bergarter. Det är en av de viktiga ingredienserna för att göra odling möjlig.

Marken är verkligen våra bygders näring.

Vi blir det vi bebor. Jorden är en sorts salig kropp i det kalla universum men just här kan knappt något kan växa. Bär kanske …

Jag följde en stig.

Swedish spring, Sveg, Härjedalen

Undrade om det var nån av de gamla lederna. Vanliga vägar fanns inte i Härjedalen ens på början 1900 talet men vattenlederna bar.

Alla dessa människor som korsat Sveg för handel och tro. En del for till Röros marknad andra till Nidarosdomen för bikt och lycka.

Krig och regenter.

Katolisism, potatis, vaccin.

Norskt och svenskt.

Allt påverkade.

De var inga regenters folk utan blev sina egen lyckors smeder.

Jag går i timmar längst stranden.

Isvallar, mosskullar och tjälfrusen sand.

Små lingon sover i frosten.

Fäbodbruket bestod av sommar och höstland, härbrän och flötgröt.

Flötgröten kokades på vetemjöl och grädde och man var skicklig på utvinning av malm i myren.

Swedish spring, Sveg, Härjedalen

Läser för att fatta.

Förstår inte hur man överlevde.

Måste gjort ont att leva.

Jag passerar alla timmerhus.

Solbrända, skimmerbruna och silvriga. Hus vid slutet av en sjö. På en udde, ett berg. Klungor av hemman dit inga vägar gick.

Värmlänningarna kom upp en gång när skogen plötsligt blev värdefull.

De visste allt om rötter, kottar, nötter – kunde skog. De var utbölingar i gäng, frimodiga och raka.

Tog Härjedalens kvinnor.

Det gjorde dom.

Blev kära och bäbisar föddes.

Swedish history

I Härjedalen behövdes inga giftemål. Av hävd slog man sig i lag med den som bar ens avkomma.

Värmlänningar  drog hem igen och lämnade havande efter sig.

Det var ett bekymmer .. illa sedda nykomlingar.

Men nu är folk stolta hör jag.

Berättar om sina invandrade rötter.

Ville höra mer. Detta var långt bort från storstadens kutym. Egna traditioner och ritualer.

Friargången till exempel.

Killarna som i kavaljerklungor som gick och la sig hos flickorna om natten.

De klättrade in där fönster ställts på glänt för att lära känna varandra på tu man hand.

Tätt intill i bingen.

Swedish traditions

Jag hörde om flickor som trampat upp stigar utanför stugan så det skulle se ut som om friarna varit många.

– Som likes på facebook tänker jag, trampad gång.. gillandets troféer.

Regeln var att båda skulle vara fullt påklädda. Flickan under bolster han ovan. Ro att tala och skratta.

Men skulle barn bli till var det ingen nationell katastrof utan man sågs som par. Även ensamma mödrar blev accepterade.

Annat här än i det fundamentala Skånes tukthus för ensamma mödrar.

Måste få reda på mer. Det är så stora skillnader på acceptansen här och där min Mormor växte upp.

Storyteller Malin Skinnar

Swedish spring, Sveg, Härjedalen

Väl inne i Sveg känns det vänligt. Här är det glesbygd med ett centrum. Tretusen invånare. Mack och fabriker.

Bibliotek, träskulptur och callcenter.

Alla tittar utifall jag är nåns släkting.

Härjedalen verkar vara en bygd där folk lever till de dör – mer än flyttar. Superbilliga hus, bra skolor, och 3000 invånare.

Men befolkningen har sjunkit från 14.000 – 10.000 invånare på 20 år.

Konditorn på Café Cineast i Sveg svarar tålmodigt på alla mina frågor.

– Det är underbart här och helt galet att statistiken upp en avfolkningsbygd.  Här är ju så fantastiskt fint att bo.

Jag får den största kopp kaffe jag någonsin sett och hon skrattar.

– Fler borde komma hit och stanna. Här finns allt utom storstadesstress.  Vildmark runt om knuten, myskoxar, superfin hantverksskola, och världens godaste bullar!

All tourists visit the film cafe in Sveg, Sweden
Winter Sweden, illustration Malin Skinnar

Jag kör ut i skogen igen. Tittar in ett nytt landskap. Ser ett hus och stannar.

Om en stund får jag en väldigt speciell levnadsberättelse.

Jag kommer få möta en kvinna  jag väldigt länge hoppats att få möta.

Illustration Malin Skinnar, Swedish woods
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist