Smygaren Dragos – Tara Lapusului
Hos självhushållarna i Tara Lapusului – Rumänien
Barnen som växer upp här blir kunniga, rörliga, nyfikna.
De bebor livet, verkligheten och kroppen.
Får doft och faror, sammanhang och kärlek, ansvar och lek.
Ansvar och lek.
Kärlek.
Vi stod vid heta grytor, bland bräkande får, nära porlande vatten.
Han visade mig stigen – den som trampats av de större djuren.
– Hou hou, sa han och hukade sig.
Vallhundarna kom emot oss.
Farliga eller ej? Jag visste inte.
Han visade hur man blåser i ett strå, sen glömde han mig och rusade efter en valp som slitit sig.
Det var söndagen efter påsk då herdarna samlar byns djur för att ge sig av.
Det var sol och det var regn – sen palinka och skål för hälsan.
Det var svettigt och bråttom – sedan glädje och ro.
Det var sjätte dagen efter uppståndelsen och betet frodigt i dalen.
Picknick och filtar i långa rader.
Nu kan sommaren börja.
Dragos har en famn var han än går. Grannfru Zamfira pussar och matar honom med ost. Gammelfarfar hjälper honom med skorna och alla vuxna tar upp honom då fåren blir för stökiga.
Cornel Cupsa är Dragos pappa och en älskad sångare i Maramures. Folkmusiken är levande och dynamisk. Alltid levande musik på alla evenemang men idag ska fåren iväg med herdarna och allt fokus är på flocken.
Dragos gammelfarfar Ioan Cupsa – en av byns skickliga självhushållare. Gospodar betyder husbonde men här med betydelsen; den som kan ordna allting själv.
Självhushållningens traditioner är unika bland dalarna i Tara Lapusului. Man arbetar i lag med årets tyngre sysslor och ritualerna kring det håller byn samman och levande.
