NOG SWIDER MITT HJERTA
våra amerikavisor
Denna veckan har jag gjort två Painted Poem filmer fulla av tårar. Skillingtrycken är det närmsta vi kan komma den lilla människans rop på hjälp. Våra förfäders sånger. Sjungna reportage. Dokumentärberättelser ur vårt förflutna. Mina tårar föll i dockspelsskålen. Samma historia utanför vår dörr. Livet är så skört så skört. Jag och Maria Misgeld skapade sångboken Thousands Are Samling förra året, med skillingtryck från 1800-talet. 1,3 millioner svenskar gav sig av. Svälten var stor och hoppet om en bättre framtid i främmande land gjorde att var tredje svensk bröt upp från sina hemman. Det var som om små, små människor stod bakom min rygg då jag målade boken. De viskade sina liv. Bad mig måla deras historia. Breven som aldrig kunde sändas. Orden som inte skrevs. Svåra epidemier ombord som bröt ned dem innan de ens kommit över det stora havet. Samtidigt går de vilsna barnen runt i i svenska städer. De nyss hitkomna. Lika sköra som Anna, Kristin och Pär en gång kom till Ellis Island. Sångerna beskriver fasor och ondska, men även godhet. Främlingar som räcker ut en hand utan annan förväntan än Guds fred. De var en dygn att hjälpa och en utsatt emigrant kunde få kraften åter trots umbäranden.
Hoppet är människans ledljus ….
Gud hjälpe oss alla som resa idag, Gud vet om vi skall komma åter …
Nu tiden sig närma med hastigare fart – att jag nu ifrån er skall vandra
Jag avsked må taga ty det är min plikt – allt detta har lärt utan andra
Vi människor tumla som vågorna blå – den ena far hit och den andra far dit
I Amerikavisorna sjungs om gråtande fäder som för sina små över livsfarligt hav för att kanske de små kunna mätta. I Sverige sitter nu mängder av Syrier i förvar vars enda mål med flykten varit att hitta en fristad för sina barn. En möjlighet Sverige släcker med stoppad anhöriginvandring. Obarmhärtigt för en människa i nöd.
