Inlägg

Malin in Romanian TV

Stirile Pro TV, Agries, Romania

O scriitoare din Suedia își dorește să promoveze tradițiile și muzica autentică din România

Stirile Pro TV, Agries, Romania

Dimma i Transsylvanien

I am a swedish storyteller travelling Europe   “Searching for the womens Blues“. Here below is e reportage from Stirile Pro TV in Romania about my visit in Agries.

The old traditions are important to all of us. Sustainble living is a golden treasure. One day we all will need to know how to make things on our own. Electricity and internet is not a stable source. To spend time on countryside of Maramures is a  life-university to put on the cv.

Världens minsta kulturhus på besök i Rumänien

“O scriitoare din Suedia cutreieră lumea în lung și-n lat într-o casă pe patru roți și ne învață ce înseamnă să trăiești frumos, departe de tumultul marilor oraşe.

A ajuns în #Maramureș, ademenită de folclor şi oamenii de aici. Şi-a propus să învețe tradițiIle noastre și să le așeze în paginile unei cărți cu ilustrații, totul din dorința de a promova muzica noastră autentică.

“Uite de ce îmi place #România. Este mâncare adevărată pe care toţi suedezii ar vrea s-o consume. E sanataoasă, din propria grădină!”, a precizat scriitoarea.

Malin Skinnar este freelancer şi a ajuns pentru prima oară în Maramureș în urmă cu 4 ani. S-a întors aproape în fiecare an, iar acum vrea să le arate şi altora cum se trăieşte aici. Impresionată de traiul oamenilor de la ţară, suedeza spune că s-a îndrăgostit de mâncarea noastră şi de tradiţiile încă vii.

“Aici în România aveţi o comoară de cântece şi oameni care încă ştiu să trăiască în satele mici, fără electricitate şi au puterea de a face orice cu mâinile lor şi sunt apropiaţi de animale”, a mai spus Skinnar. Casă şi atelier de creaţie îi este o rulotă! Deşi este vegetariană, Malin s-a lăsat convinsă de oamenii care au primit-o în casele lor să consume carne de porc.

În satul #Agrieș, scriitoarea a îmbrăcat straie populare şi a “gustat” şi din tradiţiile locului. “Parcă a crescut în satul nostru, aici. Aşa o văd că pe o simplă femeie din satul nostru”, s-a declarat încântată Teodora Purja, cântăreață de muzică populară.

Proiectul suedezei este susţinut de prieteni şi de cei care o urmăresc pe site-ul de socializare. Ei plătesc pentru fiecare 100km parcurşi şi primesc un loc de cinste în cartea ei.

Adina Timis, Stirila Pro TV, Romania, nov 2018

Sjunga på munnen utan att kunna ett språk

Photographer and storyteller visiting Doina singers in the village of Agries, Transylvania.

Teodora and Lenuta Purja with story singer Malin Skinnar . Swedish- Romanian culture exchange

Lenuta and Teodora Purja sings with Malin Skinnar from the smalles culture house on wheels.

The smallest culture house on wheels in Agries, Romania
Världens Minsta Kulturhus fick besök från Rumänsk tv under sin visit hos folksångerskorna Teodora och Lenuta Purja i norra Rumänien.
Malin Skinnar with the smallest culture house on wheels visiting folk singers in Romania
Malin Skinnar www.malinstoryteller.com

Transsylvanien med husbilen

Med min Chausson Flash 510 slår jag läger mitt i naturen.

Offroad i Rumäniens Karpater

Rumänien är ett stort rike i mitten av Europa med en urgammal historia. Vackert, vänligt, lärorikt och överraskande. Skall ni resa till en plats med oöndliga vyer och stora berättelser, så res till Transsylvanien.
De rumänska Karpaterna är förutom källa till rik folklore, ett nav för Europas stora rovdjur. Man tror att här finns runt 5000 björnar uppe i bergen, 3000 vargar och 2000 lodjur. Dessutom massor av vildhundar. Här finns nästan inga stängsel utan getter och får vaktas och vallas. Ser du en ko beta finns alltid en herde i närheten med pålitlig hund som bäste dräng.

Vi lyckades filma allt jag aldrig trodde jag skulle våga som chaufför i husbilen.

Äppelträden blommar i i byar som ser ut att vara hämtade från Bröderna Lejonhjärta.

Vidsträckta Transsylvanien

Det vi kallar Transsylvanien är uppdelat i 16 områden med olika landskapsprägel. Här finns mjuka böljande jordbruksområden, kullar och slättland genomskuret av bergskedjan Karpaternas sylvassa bergstoppar i syd. Vi färdades genom nordvästra Transylvaniens Karpater där bergen är mer runda och skogsgröna.

Transsylvaniens mittpunkt är ett högland , 300-500 högt, omgivet av bergskedjan Karpaterna. I väst ligger Ungern med floddeltan som kopplar samman Rumäniens och Ungerns historia med aktiv handel och omtumlande gränsdragningar.

Inne i rumänska Transylvanien finns många ungersktalande byar. Ett laddat ämne av begripliga skäl eftersom alla släkled i gränstrakt sällan är kompatibla med nationers önskemål. Efter första världskriget blev Transsylvanien en bricka i fredsavtalet och kom att ingå i den Rumänska staten.

Här filmen hur vägen blev smalare och smalare … och nästan offroad.

Nyfiken ko kikar ut genom dörren i den Rumänska bergsbyn.

Livskunskap i Rumäniens hjärta

Kulturrikedomen är enorm, skönheten hänförande och folkets historia stark. Byarna här har genomlevt många politiska skiften. Sedan 60- talet styrdes Rumänien av diktatorn Ceausescu vilket isolerade folket från resten av Europa. Det är svårt för mig att förstå att allt detta var helt avskuret från oss fram till 89. Men vännerna här berättar om kölden, håglösheten och ett land i armod och förfall. Efter den dramatiska folkkuppen mot Cesusescu blev EU inträdet möjligt. Optimismen var stor i landet men det blev ett övermäktigt förfarande att kliva ut från total isolering till marknadsekonomi över en natt. Det klarar nog få företag. Många industrier gick omkull och hela städer påverkades.

Vi passerade bergens angränsande industristad, Turda som en gång slukat mängder av anställda för teknisk produktion mot dåvarande Sovjetunionen. Utanför staden sträcker rapsfälten ut sig åt ena hållet och bergen åt det andra.
Överallt småbrukare och små entreprenörer. Det liv som kan levas med egen täppa, känns eftersträvansvärt. Men det mest äldre som lyckats bo kvar. Varenda gård har nån sorts aktivitet på gång. Hästar passerar oss. Drar kärror med ved och säckar med utsäde. Alla arbetar för maten och värmen, skörden och veden. Laga tak och dika ut. Det som inte måste betalas med kontanter försöker många göra själv. Överallt små odlingar som bereds för hand. Äldre kvinnor går längs vägen med hacka och spade. Män bär yxor, kör droskor och baxar stockar. Små gummor för oxar med lass. Det är ett hårt liv men nog känns det som vi alla borde gå i en livsskola här. Som om något vi glömt och borde se till att lära oss illa kvickt, faktiskt bor här i Rumäniens hjärta. Livskunskap på riktigt.

Vi körde över bergen på slingrande vägar längs med floden. i Transylvanien.

Vi valde en slingrig väg

Vi ville göra en tvådagarstur med husbilen tvärs igenom Transsylvaniens nordvästra del från Turda till Ungerska gränsen. Färden var enastående vacker. Vägen slingrig och floden brusade nästan i linje med vägrenen. Jag rekommenderar dock alla att körhugade att välja stora landsvägen från Ungern öster in mot centralorten Cluj. Där kan man stanna och njuta bakelser, spatsera och se Transsylvaniens alla studenter flanera gågatan fram och åter. Vem du än frågar om råd kommer försöka hjälpa dig med tips. Värdshusvärdinnan pussade mig, kyparen kom med penna och ritade ut specialvägar på kartan och en man lotsade mig gåendes genom hela stan i jakt på grej till kameran. Nåväl, åter till beskrivningen. Från staden Cluj kan du köra söder ut mot industriorten Turda och söka dig in på småvägarna väster ut. Vi valde väg 75 från Turda via sub Piatra till Albac. Den sista delen av sträckan var det skyhöga berg på den ena sidan och vansinnesstup som jag är glad att jag inte såg på den andra. Det ömsom snöade och fluffade hela vita moln omkring oss. Jag färdades med skräckblandad förtjusning medan min kollega Daniel tjöt av stupycka.

Men Daniel var bergtaget stupkär och log förbi rasbranterna … Vi körde in i snömoln med sommardäck …

Ost och bröd i husbilen medan hästekipage går förbi.

Sub Piatra naturreservat

Men högst upp på toppen bör ni stanna över natten och vända åter ty deltavägen på västra sidan om Karpaterna är nästan inte farbar med stora skador i asfalten. Bergsvägen var dock inga problem, heller inte i norra Maramures små bygder. Håller man tungan rätt i mun, hastigheten låg och mod i blick är det en makalös väg förbi hästar, vagnar och ett och annat vedlass. Pensionat finns längs hela vägen och vi stannade i Sub Piatra på gården hos Pensuina Codro som har resturang mellan äppellundarna. Här kan man stanna och göra dagsvandringar i bergen och hänga med gummor vid staketen eller gubbar i baren. Hatt med brätte och stora stövlar verkar vara det som gäller.

I bergen finns nästan bara gamla kvar.

Farbara vägar i bergen

Bränsle för vintern är staplat överallt i Rumänien.

Pensuina Codro

Långtradare kör om häst och vagn samt cykel i velig manöver…

Gästfriheten är enorm i Rumänien. Det var svårt att få betala för att stå vid gästgiveriet med min Chausson Flash 510.

Gästfriheten är enorm

Var man än kommer behandlas man som om man var en släkting på visit. Det var till och med svårt att få betala för att få stå över natten på pensionatets innergård. Vi fick veta gömstället för nyckeln till duscharna och sen bjöds vi kaffe med några söta sopgubbar som råka komma samtidigt. Offroad med husbilen blir en tur mellan kaffekoppar och vänliga leenden.

Vita kyrkor i Rumänska Transylvanien.

Jag läser historia

Nästa morgon körde vi vidare. På ett ställe var det så trångt mellan berget och floden att vi nästan körde in under klippväggen med vattnet virvlandes längs vägrenen. Och just där, där ingen nånsin kunnat bygga eller bo, just där solen aldrig når in så låg det små, små brädkåkar klättrandes längs med klipporna. En romsk bosättning med stall och ladugårdar byggda på små pontoner klängande vid floden. Familjerns bodde på andra sidan vägen i en ravin vid stupet. Barn vinkade. En gumma ställde sig på tå för att se oss. Röken steg genom skorstenen och en häst kikade ut bakom ett plank. Vi hade ingen plats att stanna på. Byn var så inträngd mellan klippor och vägbana att det nästan såg overkligt ut. Efter fem kilometer vecklade en ny värld ut sig. Ljusa byggnader och rött handslaget taktegel. Kyrkspira i mässing och ett torg. Nästa resa måste jag få med mig översättare och höra mer om klippbyn i dalen.

Med min Chausson Flash 510 slår jag läger mitt i naturen.

Uppleva Europa på riktigt

Jag läste mycket om folkens historia under färden och kommer berätta mer om Rumänien efter hand på mina Folkloretisdagar. Det var lärorikt att geografiskt se så många bygder på en gång. Bara färden gjorde många obegripliga saker tydliga.

Ser man en ko finns alltid en herde strax intill.

Res hit

Rumänien är ett stort rike i mitten av Europa med en urgammal historia. Skall ni resa till ett land med stora vyer och oändliga berättelser, så res till Rumänien. Vackert, vänligt och överraskande.

Rumänien, de gamla åkermarkerna

Det är fridfullt i Fântâne, en av Rumäniens vackraste bygder.

Människorna i Sverige och mitt Bucharest

Jag målade under hela Rumänienresan.

Rumäners kamp och svenskens olyckliga livspussel – Kvinnorna runt fikabordet ser på mig. – Åh ni borde vara så glada för så mycket i Sverige … är ni inte det! Snälla, säg ni är lyckliga? Jag svarade som det var … Att folk är bekymrade för än det ena och än det andra där hemma. […]

Sångboken klar

Lilla husbilsscenen, musikvideo och vidgat europa Det händer så mycket saker samtidigt. Allt jag kämpat med i evighet bär frukt på en gång. Den här digitala trädgården med min webbsida har blivit en plattform med husbilen som mötesplats. Bland molnen i rörelse verkar allt möjligt! Samtal och jam i mitt lilla kulturhus på fyra hjul […]

Kultur är människans långa släp – Transylvania

Alla har en brudkista fylld med sina anmödrars dräkter.

Kultur är människans långa släp – hennes frömjöl och morgondag

Szek – Transylvania

Kultur är människans långa släp.
Del av natt o potatis …
Kängor o krona.
Hennes mantel och fotsteg.

Det som kommer ur liv.
Människans frömjöl.

Det som växer.
Ur tid.
Genom hunger o överflöd.
Ur behov att uttrycka o förmå.

Människans spår. Teckning av Malin Skinnar från Rumänien.

Finnas.
Orka.
Berusas.
Önska.
Skildra.
Förmera.
Mildra.
Mumla.
Basuner ut.

Del av natt o potatis, kängor o krona…

Hos självhushållarna leker djuren som hundvalpar.

Nationalitet är tidens tillfälliga äktenskap.
En praktisk konstruktion. Tippar med vind eller välter av vågor, krig o jorskred.

Infrastruktur.
Nationens skelett.
Pulsen – folket präglade av naturens möjligheter.

Vi tror vi blir själva vad vi är.. pytsan…

Nerver djuren, regnen, naturen.

Nationen är boningens tak. Golv och vägg.
Samfundets väg till försörjning.

Kvinnor väver sånger, ull och verser.

Man blandar samman begreppen.
Krigar mot sitt eget när man glömt jord o himmel. Grannen.. När man glömt grannen…

Livet på klotet.

Planeten i stjärnsystemet sysslar med sitt medan vi krampaktigt håller fast vid stil, åsikt o tradition.
Sliter gamla politiska jargonger som om de vore magiska trollspön istället för att tänka nytt. Se och fråga.

Som om månen skulle tappa varv eller människan dö några färre gånger med tro klyschetal.

Religion med långa tolkningens trådar.
Virade med lag o stadga, stad och tradition för att bära genom liv till större hopp om död eller skoning – boning.

Galder för allas milda avgång. Samhällen styrs av döden.

Mönster i klara färger även på kyrkogården.

Tänk … syn på död visar vår tango…

Religionens tolkning o förhållning.
Säg vad du tror och dina ord får fäste.

– Du är andligare än du tror trodde min vän prästen.
– Nä, inte jag. Bara tänkande, kännande, medmänsklig.
Inte andlig. Kämpande för att vilja vara kvarg på klot. Intet annat. Kollar vad människan gör hela dagarna.

Hon längtar. Och sliter.
Människan.

Mattor och sjalar på Rumänsk marknad.

Jag får visorna.
Följer klang till främlings hjärta. Hennes källa.

Ställer frågor. Skulle frågat om födsel och längtan om jag hade språket.

Istället får jag fantisera. Dra alla möten genom mig egen själs nålsöga.

Allt jag berättar är bara tro. Och kärlek.
Vetande saknar jag. Kan bara dela en stunds känslor.

Hon ger mig fem sånger.
Sjungna med klar stämma.
Hon skänker dem en och en. Ser på mig med ljusblå ögon. Plirigt glada, snälla då kameran släcks. Varma.

Teckning av människa som pekar mot solen med en blå fågel på handen .

I denna by bär kvinnor ännu huckle o dräkt. De äldre.

Jag har aldrig förstått hur man knyter. Sjaletten. Nu kan jag. Vika, lägga över, snurra snibb och knyta under hakan. Varenda blomma är broderad. Med tunna tunna skimmertrådar.

Tappar andan då jag förstått. Broderade …

Dräkten gammal sedvänja.
Röd som blodet.
Det spillda.
Blå väst som saltblommorna.
Mannens.
De som bara växer vid gruvan.

Ordning och reda runt fäbovallarna.

Från åkern kom hon.
Det hade börjat blåsa.
– Oh, ni stör inte. En gäst får all min tid.

– Youtube? En gång kom ett team och intevjudade mig om våra traditioner. Jag kom från skörd i vanlig tröja. Alla talade om filmen sen. Hur oklädd jag var.

Vänta säger hon o skrattar.
Ska bara klä om och kan tända i spisen med om ni vill. En soldatsång ska du få.

Kvinnor arbetar och sliter. Många är änkor och kämpar för dagen.

Det var hårt då armén kallade.
Ensamma var kvinnorna med all skötsel och kort varsel. Våndan.
En kärlekssång.
Om fågeln som skulle stanna o sjunga.
Om kvinnan som saknade och vännen som fick beskydda.

Jag hade aldrig klarat detta. Hör orden.
Får ont.
Om natthimmelen lika mörk som hans sorgsna blick.
Hon visar hur de gick. Iväg och bort.

Jag är sångmålare och bilder blir till i musiken.

Det är tur människan inte vet vad som väntar henne.

Sen fick jag en sång man sjunger inför bröllopet.
Det var lättare att bära.
Hon log.
Och det var dags att ta farväl av söta frun i ungerska byn Szek i Rumänien.

Alla tankar om stadsskick är mina.
Sångerna hennes gåva.

Alla har en brudkista fylld med sina anmödrars dräkter.

Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Den lyckliga kyrkogården – Transsylvanien

Folkloristiks sevärdhet i Maramures.

liv och död går hand i hand Vi reste med min husbil till den den lyckliga kyrkogården i Rumänien. – Săpânţa, en plats där liv och död verkligen går hand i hand. En kyrkogård för verklighet och fortsättning. En plats för reflektion och glädje. Strax under Ukraina i norra Rumäniens Maramures finns en av de […]

Husbilen genom östra Europa

Husbilen Chausson Flash 510, med milsvid utsikt

följ med oss till Maramures mjuka kullar Med vinglig uppkoppling har jag försökt blogga från Rumäniens mjuka kullar uppe vid gränsen mot Ukraina! Men nu funkar det och flera berättelser laddas upp efter hand ikväll. Europa är så fullt av intressant och rik  kulturhistoria. Man behöver bara snirkla en mil hit och en mil dit […]

Vandra bland Maramures kullar

Ungureni, Maramures, herdestig

vandra i klar luft – en liten fäbodvandring i Rumänien

Vandra mellan Maramures mjuka kullar där luften är så klar att det känns som du flyger då du andas. Äppelblom, doft av timjan. Tuppar, fasaner, får och herdar.  Se även Visit & Stay Romania

Malin och folksångerska på maskrosäng i Rumänien

Här i byn Ungureni i Maramures bor självhushållare med kunskapen kvar för livet. För överlevnad. De gör allting själva.

I stallet en häst, några kor, höns och tre grisar. Överallt hörs grymt och nöff och man hör herdar ropa på avstånd. Kullarna runt Ungureni är fulla av får. Vägen genom byn skär dalen men många hus har bara trampade stigar tvärs genom fälten.

Jag är här just nu och spelar in gamla kvinnors sång. I byn Ungureni bor guiden Maria Podina som arrangerar turer runt bygden.

Ordning och reda runt fäbovallarna.

Detta är en vandring som jag ska ta med min Mor och syster med barn på i höst. En livsvandring. Men du som längtar efter vidunderlig skönhet res hit. Under året har ett vackert timmerhotell uppförts, Podina Resorts. Utanför står hästarna och väntar efter jobbet då kuskar möts i baren. I grannbyn Cupseni finns Bed & Breakfast står hotellet mitt i byn klart men reser du hit före finns hotell och pension i samhället Targu Lapus eller grannbyn Rochas. Man tältar och campar inte här. Varje fläck är odlingsmark, herdeled eller husdjurens. Ett sorts hem utomhus.

Det är äntligen enkelt att resa till norra Rumänien för att uppräcka byarna i norr. Wizz Air har upprättat en linje mellan Malmö och Cluj i Transylvanien. Detta är de böljande, grönskande delarna av Transylvanien. Ungureni ligger vid vägs ände.

Alla ropar och frågar vem vi är. Guide Maria svarar igen och igen att jag är här för att sjunga med de äldre kvinnorna för jag älskar deras sånger. Nyfikna nickar de och hälsar. Jag tillfrågas om ålder och om jag är gift sen önskas jag lycka och långt liv. Det är april månad. Göken o tupp galer i kapp och varenda teg är beredd. Jag reser alltid höst och vår. Vi går klädda i fleecejacka och tunn vindjacka i reserv.

Det är en bygd som gör oss helt hänförda. Här finns allt jag någonsin drömt om. Vi tittar upp och ned, förvånas och förundras i ett. En saga. Fast helt verklig. Jag frågar om sommartempraturen. Upp till 35 svarar Maria, fast under dygnets hetaste timmar är man under tak med behaglig aftontempratur runt 25 grader.

Vi går över gamla herdemarker, genom lundar av druvorodlingar och äppleträd. Stigen passerar genom gravgårdar och flockar av får. I Rumänien finns inga stängsel trots massor av rovdjur. Dock herdar. Jag hör skällor och rop flätas med vinden och tårar strömmar. Liv.

Turen runt byn Ungureni tar enligt Maria två timmar men jag och min vän Daniel fastnade överallt förtrollade av vy på vy. Efter fyra timmar bad Maria oss skynda på för maten väntade hemma. Traditionella potatisplättar med ost och yoghurt. Vi har varit i ett paradis på riktigt.

Detta är en av de starkaste upplevelser jag haft i Europa. En viktig upplevelse. Människor lever tätt samman med varandra och djuren, med tiden och traditionen vävd i dräkt och tro. En allmänbildande vandring hos folket som skapar sin mat, sitt, hus och tak, sitt liv alldeles själva men tillsammans.

Ungureni, Targu Lapus, Maramures, Rumänien.

Jag har tidigare samarbetat med Experience Transylvania i Stockholm och de hjälper gärna till att även arrangera färd till Transylvanien. I byn Ungureni bör man ha guide för att visa respekt. Detta är en liten bygd. Allt är ett hem. Marken, lundarna, bergen. Herdar sover med flocken och hundar vaktar djur och trädgårdar. Man rör sig respektfullt med Maria Podina som är från byn. Det känns viktigt. Alla frågar vem du är.

Husbilen till norra Rumänien

Malin o Gumma i dörr

sjunger med finherrar bland bergen

Vi for med färjan från Ystad till Polen och sen ned via Karpaterna in i Slovenien till Ungern vidare mot landskapet Mara Mures i Rumänien. Jag tror vi körde fyra dygn för att äntligen landat i Satu Mare vid Rumäniens norra infart strax under Ukrainska gränsen. dagarna går samman. Sträckan lång. Natt blev dag, och timmar dygn. Jag är här för att sjunga med gullegummor och finherrar på landsbygden. Denna gången ville jag resa hit med husbilen för att kunna ta mig överallt. Det har varit en oerhört intressant resa genom kultur och historia, nutid och livskunskap. Mer loggar om färden och tips kommer. Jag är nu på resande fot och uppkoppling knapp. Se igen under veckan och framöver specifikt på onsdagar när det gäller husbilandet. En fantastisk färd. Gör den! Jag tipsar gärna om hur man går till väga.

Jag kom till Rumänien för en timme sen

Häst o vagn i Rumänien

Återvände med husbilen för att få uppleva allt en gång till

Hos sångaren Nicolai Maramures

De fantastiska självhushållarna i Maramures

Sjunga med farbröder i Rumänien

Jag är här för att sjunga med äldre i bergen

Utsikt Maramures Kyrka

Samla sånger och författa min bok

Kyrkogård Sapanta Rumania

Under kommande veckor beskriver jag husbilsfärden hit

Hos självhushållarna i Rumänien, Maramures, Fântâne

Vi reste från mellansverige till Ystad över till Polen med färjan – sen ned över Karpaterna in i östra Slovakien, sneddade över nordöstra Ungern och in i Rumänska Maramures strax under Ukraina. Resan tog oss 4 dygn med fokuserad körning.

Man med får Rumänien

På FB kan du ställa frågor och kommentera min blogg.

Gå in och gilla MALIN STORYTELLER

Malin o Gumma i dörr

Jag är starkt berörd av alla de människor jag mött

Res hit! Det är en förunderlig färd genom otroliga landskap in i en främmande värld av svunnen kunskap

Självhushållarna Rumänien

Hos självhushållarna i Maramures färdas man för att lära sig leva igen

Bokskog bilväg

I Stockholm finns Experience Transylvania som jag samarbetar med. De kan skräddarsy program vare sig du reser med dem eller allena.