Paper Cut Medieval Ballad – Animation
PTSD – kunde den gamle Lindormen vara instängd i psykets vrede? En visa jag hört för länge sen med hundraåriga anor hade kanske helt annat bud än romansen mellan en man och en kvinna? Handlade balladen om chocken som aldrig tycktes ta slut? Om stressen när man inte räcker till och ett monster slår klorna i ens kött. Plötsligt hörde jag visan på nytt. Jag hade mött en man med psyket sönderslaget av kriget där han inte kunde skydda sina nära.
Se filmen och hör sången;
När jag första gången hörde Gotte sjunga 1996 var det som om något jag aldrig varit med om inträffade. – Jag klev in genom flera dimensioner.. Gottes oerhört vackra röst, den djupa, klara, mjuka och mullrande stämman – balladen – orden och tyngden i poesin… och sättet som Gotte framförde visan på… Jag fastnade i ett mellanrum…
Bland alla viktiga sånger som bor i min själ så finns just Gottes tolkning av Lindormen – och den har aldrig flyttat ut. Att den senare plötsligt skulle nynns runt i huvudet i mötet av en annan man i en helt annan situation gjorde att jag fick nya perspektiv på livet – det sköra levande som kan brista och förstelna i ett odjurs grin.
Lindormen sjöngs på 1800-talet på Hven och nedtecknades av Eva Wikström, musik fanns av Bo-Anders Dahlskog på Fyn och sjöngs av Marie Länne Person i gruppen Sågskära. Gotte Roland Gottlow tolkade sången och med kollegorna Anders Birgersson och Jali M’bye från Gambia skapades denna inspelning. Inspelad av Jaakko Vitala, 2002
Malin Skinnar som är jag, tårades och skapade pappersklippfilmen och längre ned finns min tolkning av Lindormen.
Marie Länne Persson https://balladsangerskan.wordpress.com
Gotte Roland Gottlow https://www.gottlow.com
Malin Skinnar Art https://malinstoryteller.com
Jag driver Världens Minsta Kulturhus i en husbil som far land och rike runt. Jag mötte Gotte igen 17 år efter första gången jag hörde honom sjunga på Ljungby Berättarfestival. Vi möttes utanför hans hem i Höör och han sjöng sången som livesändes på nytt. Efteråt fick jag den otroliga inspelningen han gjort med vår gemensamme vän berättaresångaren Jali Alagi Mbye från Gambia och Anders Birgerson och bestämde mig för att klippa en pappersfilm.
Tiden som gått från när balladen en gång började sjungas för många hundratals år sen till nu är enorm… Alla tolkningar – alla beskrivningar – kärlekens väsen och skrämselns förstelning.
– Vad handlar den om? Det finns tusentals avhandlingar om Lindormens väsen och var tid så kläs den i ny skrud. Politiska manifestationer, kärlekens berusning eller balladens innersta kärna.. Många tolkar och tror…
Jag vet ej heller vad Lindormen handlar om och tror sällan på vedertagen symbolik så det jag tolkar nu är min känsla…
Lindormen har för mig som mött människor genom mitt lyssnande i världen – att göra med en förstelnad chock… PTSD – människor skadade av posttraumatiskt kaos – ett trauma som frusit fast och driver dem till vansinne när de minst anar. Den svårt sinnesskadade längtar ur sin kropp – och drömmer om att få vara en del av kungadömet och få sin älskades förtroende.
Det hände sig en dag att just denna sången var den jag tänkte på när en av de starkaste män jag mött – en samhällets styrkebärare – var fylld katastrofala bilder som gjorde att hjärnan inte hann med att sovra och läka. Denne storsinta, vänliga, starka och modige man hade gått sönder..
Det var så smärtsamt att erfara… Han kunde inte längre höra helikopterns rotorblad utan att brista, inte se snabba lampor släckas och tändas utan att skrikande falla till marken som om något livsfarligt nalkades… Inte heller sova djupt utan att vakna och slå knogen söndrad i väggen.
Jag var hans granne en period – hörde genom huset skriken om natten och anade vilka bilder han genomlevde. Aldrig sjönk hans sinne in i djupsömn, alltid beredd på det värsta och allt kunde trigga. Lindormen är för mig en gestaltning av helvetet av att vara inlåst i chock och inte kunna ta sig ut förän någon tror att man ändå är en människa.. och kanske inte förrän man själv tror att kroppen besitter allt det den en gång var om än i ormens skrud… Den som vill ge kärlek kanske får….
Jag klippte min pappersberättelsen om Lindormen med ett ömt hjärta. Önskade att alla som behöver hittar en famn för ro – om inte en människas kanske skogens, trons eller musikens famn…
Den starke mannen jag berättade om – med skrämt sinne och frusen chock hittade mareldens glittrande vattenspegel i Västerhavet. Till strandbrynet gick han om natten och stod i timmar o stök vattenytan i mörkret medan tusen glimmande små kroppar lös upp vattnet omkring honom… ett livets bad för att orka. Ett eget ljus i mörkret där han just då i stunden alltid kunde få vila.
