Jag älskar männen
Allena med bil i Nord och Öst
Jag älskar männen.
– Ja… gubbarna, snubbarna, herrar och killar.
Alltid reser jag allena. Å aldrig är jag ensam.
– Behöver hjälp och får hjälp.
De bjuder, lyfter och knixar. Låter mig gå före och kollar så jag är ok. Sen blinkar dom snabbsnyggt som bara en hanne kan som vet att han är bra nog exakt som han är.
– Nice car! Welcome, you may stay, there is a celebration here. Come join us!
Det är morgon. Jag försöker parkera. Behöver frukost. Fattar inte parkeringsautomaten. Husbilen stor.
– No, you don’t need to pay! Just come in!
Resturangen är grön. Väggarna höga. Stora fönster. Min bil utanför. Ägaren kommer förbi igen.
– Where are you from?
Jag svarar och han ler.
– Alone?
– Ja ungefär litegrann .. fast inte…
Han skrattar.
– Come sit with us!
Jag få plats vid personalbordet. Teet ryker. Bröd och omelett.
– Förresten, säger den mullrande, jag är singel bara så du vet.
Han ber någon hämta en karta. Sen utbryter en lång debatt om vilken väg som är lämpligast härifrån.
Alla bryr sig.
Ägaren som just friat, pratar konstant i telefonen, säger han ska åka och ber de andra hjälpa mig ut från parkeringsfickan.
Sen blinkar han sådär snabbt och snyggt som bara en hanne kan som vet han är bra nog som han är; yvig och perfekt buffligt artig.
Jag trivs.
Känner hur influensan sjunker undan. Hur jag måste kamma mig lite och nynna på en sång.
Lite läppglans. Hjälper tyvärr ej förkylningsögonen.
Ägaren far iväg och jag är kvar på hans resturang omhuldad av personalen.
Jag skrattar.
Skriver några mess och dricker mitt te och funderar på lyckan att få bada själen i olika världar. Att få vara där glädjen att finnas kan brisera när som helst – utan konsekvens.
Grubblar mycket på frågorna jag får om rädsla.
– Är du aldrig rädd eller så?
Nä aldrig.
– Bara smart väljandes manöver men absolut inte rädd.
Står bland stim av långtradare – I fred.
Äter på kantin och sylta – I fred.
Sitter vid motorvägshak – I fred.
Och på gasstationer med sockrat kaffe i plastmugg – I fred.
– Går sällan på glasad resto. Trivs bland gubbryggar. Slår läger med snälla åkare som kör Europa runt för att få dagen att gå ihop. Som facetajmar barnen på kvällen från dragiga parkeringar.
Minglar bland muskulösa. Diesel och olja. Ständigt beroende av hjälp lotsas jag – vinkas och dirigeras. Beskyddas, beundras och respekteras.
Det var bara det jag ville berätta om en dag till vägs i östra Europa.
Snart på väg till gammelfarmor och djuren på berget.
