Intrasslad i ett virrvarr av skönhet somnade jag på toppen av berget. I flera veckor hade jag sökt prinsen. Jag var så fruktansvärt trött av den där skiftnyckeln. Han hade gömt den i min bil och jag bar den villrådigt sökande sen han hastigt o lustigt gick upp i rök. Hans händer. Ville hitta hans händer igen. Testade allas nävar längs vägen men ingen tycktes passa skiftnycklen.

Med en kvinnas list som få kunde ana, såg jag till att alla män jag mötte greppade hans verktyg. Vissa tog i med båda händerna, andra brukade fötter. Nån vred med tändernas hjälp så saliven spruta – men inget hände. Jag fortsatte vidare – gick land och rike genom tordönsdunder och kulvertar. Sökte bland skuggor och under stenar.. i upplysta kapell och skumma kojor. Men ingenstans stod han att finna.

Nån hade sett prinsen bland molnen. I det mörkblå efter stormen. En annan bland strimlor när det regnat. Så jag klättrade uppåt.. Tog bergets stigar mot dess topp strax under molnen. La mig vid bumlingens hjässa och bad honom visa mig min tilltänkta. Utan rädsla för att varken bli bergtagen eller förstelnad frågade jag efter min prins.

Berget såg på mig gäspades sin tusenåriga mosses andredräkt och gapskrattade! Det fräste pollen ur hans näsborrar och hela nejden blev parad och allt började guppa o poppa runt om mig. Havet höjde sig en smula för att kika på spektaklet och blommorna vred sig fnittrande och lite rodnande upp ur jorden…

Sen var de plötsligt helt stilla. Allt var stilla.. Och jag var som bedövad av knoppande puppor och mirakel. Någon sa jag var allergisk.. men jag tror inte det.. Det var en förtrollning av annan sort och jag somnade mitt i några ystra spindlars porrdans på min haka.

När jag vaknade var skiftnyckeln borta och endast våren låg vid min sida. Hon bad mig ursäkta de små blommornas ohämmade skrattsalvor och viskade att med sommaren kommer alltid nya nya tider.

Nysande kravlade jag ned från bergets kind.. vinkade våren farväl och klappade bergets runda mage. På nått underligt vis lyckades jag åla mig ned mot bergets fötter. Sen var det en ny dag. Utan skiftnyckel. Och sommar.