Stackars glittrande trälbarn
Förfärliga och fåniga tidningar. Rubriker om kungafödslar. Sida upp o sida ned. Jag skäms…
– ” Oh I heard Sweden is a Kingdom?”
Jag frågas ofta om den märkliga svenska seden på mina resor.
Som folklorisk berättare har jag alltid dubbla skor.
Kliver med nyfiken iver in bland kors och krus, virvlar runt i hänförelse över vad människors kulturarv, till djup förfäran av vad slentrianmässig tradition och tro kan göra.
Att de föds in i en roll är slaveri. Så länge landet har kvar sedvänjan som krona på verket tror jag inte på vad vi yttrar i världen.
Monarki är ett jättehål i friheten.
Barnen hjärntvättas in i ett kungahus för att behaga ett rike.
Varenda land, tidning, företag eller myndighet som nyttjar slavbarnen och deras föräldrar i PR-syfte är precis som forntida utställare av sk särartade människor och djur.
Monarkins bäbisar fostras till demokratins nickedockor. Hur kan det vara tillåtet?
Ingen unge vill sitta på konserter o vinka med föräldrar. Hjärntvätt o statlig hets må bort oavsett tradition. Det spelar absolut ingen roll hur snälla och trevliga de än är.
Jämlika samhällsbyggen kan inte acceptera nedärvda rollspel.
En kungaätt måste röstas ut över tvenne val ty vi har ännu konstigt nog, grundlagsskyddad träldom i Sverige.
Jag tycker att det är väldigt obehagligt att monarki kan fortsätta när republik som alternativ funnits sen evighet.
Inte bara pinsamt utan helt förbryllande när vi dessutom jobbar internationell humanitetspolitik
Som demokrati med humanistiska värden kan vi inte driva mänskliga rättighetsfrågor i världen med uppmaning om progress för lika värde när vi samtidigt tillåter tvångsärvd titel.
Och när detta finns kvar utan uppror förstår jag att mycket sker godtyckligt i Sverige.
Det är allvarligt med monarki och ärftlig rätt om än bara symbolisk när det handlar om barndom och demokrati. Det är lagen som sätter kronan på verket.
