Husbilen byts till minibil
Skiftestid – byte av farkost
Videoberättelse och massor av bilder! Jag utvärderade och omvandlade mitt livsprojekt ”Världens Minsta Kulturhus” från en husbil till liten minibil med takscen!
Hör min berättarfilm
Plötsligt hade jag en oerhörd lust att sitta på en gren och vifta på fötterna.
Jag ville fortsätta röra mig framåt – men på ett annat vis.
I mitt skapande och leverne är alltid vägen alltid central. Och jag ville ha mera tid för för att skapa, tänka, författa och leva.
Det finns inget bättre är en husbil. – Den rullar och är den är fantastisk som livsrum!
Men om man som jag kör, på ganska små vägar – som till mina fina gummor i Rumänska bergen tex; där kom jag inte ens fram till gårdarna.
Och hos mina andra vänner får bilen stå en kilometer ifrån med ganska många får emellan.
Och hos mina gummor i Preluc Noua står husbilen i en backe så brant att husbilen lutar och gummorna faller.
Men jag ville ju ändå fortsätta mitt projekt. Så jag tänkte att kanske en liten bil gör det möjligt. Tänk om det nu är dags att göra på ett annat vis.
Men jag hade en annan känsla som växte… lusten att röra mig. Massor…. märkte hur mina fötter ville gå och hur jag på nåt sätt himmelen ville nå?
Hur kan man bo och leva och röra sig framåt – fast inte i en husbil?
Jag tänkte, jag målade och jag förvandlade min vision; så nu söker nu en vanlig bil, en skåpbil, en van en combi, men den ska vara energisnål och liten.
Jag vet, jag får ju inte plats med lika mycket i en personbil som en husbil. Egentligen är ju husbilslivet som klippt och skuret för mig jag som älskar att färdas, alltid vill mötas och bjuda in människor i min rullande boning! Hur ska något nånsin kunna konkurrera med rullande etta?
Liten Yta Stor Rymd – var ju min devis! Men min husbil svärmade över av projekt och egentligen var jag upplåst på verksamhet. Egentligen var det inte mycket rymd kvar i mitt liv. Husbil är dyrt….. inte om an bara står still och tankar ström från en lada och drömmer om andra länder.
Men om man som jag lever och skapar, sänder och säljer till vägs. Då måste allt fungera. Jag vill bo som i en lägenhet fast jag reser och kunna ta emot mina gäster i en snygg studio. Jag hade satsat på eget elverk, gasoltoa, perfekt isolering, snitsigt kök.
Allt mekaniskt och elektroniskt måste även vara av hög kvalitet eftersom jag är långt från campingar och allena i fjärran land ofta bland kalla berg och djupa dalar.
Det kräver stor arbetsinsats för att få in pengarna om tekniken ska vara pålitlig… stor insats. Kanske skulle det nu vara dags att minimalisera ännu mera?
Alla mina stora projekt sträcker sig över fem år med hårt utvärdering på år tre och fyra så jag vet vad år fem ska innefatta. Avveckling eller utveckling. Läs mer om det här.
Så nu kollar jag på små bilar som går fort. Inte för drömmen om ett vanlife utan för att kunna fortsätta utan press. Ekonomisk press.
Jag gillar verkligen att köra bil, och jag gillar säkra bilar och energisnåla bilar.
Jag grubblade lite på hur jag ska hantera det här. Eller ganska mycket. Hjärnan var en fors av granskning och möjligheter. Hopp och stup.
Jag låg tillslut och målade mina tankar fen hel natt. Postitlappar på hela golvet.
Ritade mina visioner som alltid då jag gör en förändring. Måste rita för att hinna sätta mig in i vad det innebär. Drar finger i imman på spegeln, i gruset på vägen, på servetter på restaurangen.
Jag måste rita mig in i framtiden.
Mitt grubbel med alla hundra postitlappar blev tillslut följande lista:
Jag byter min älskade husbil mot ett litet fordon: Enn lågenergibil med garanti – den ska ha ratt och ett förarsäte – ett dubbelsäte på passagerarsidan. Där ska jag bygga ett hyttskrivbord med finnas plats för min Mac, min iPad och laddaren.
Och stort upplandingsbart batteri med inverter och en bord med en hemlig inbrottsbox som larmar om nån försöker ta mina skisser, mitt fokus, mina teckningar eller mitt hjärta.
Jag vill fortsätta att resa runt i Europas gränstrakter och lyssna på kvinnans blues.
Människans sånger.
Lyssna till hennes förmåga att läkas och längta och leva vidare.
Jag söker nu en miljöanpassad bil som ska vara minst 210 lång i packutrymmet så man kan sova över när det behövs och vara energisnål, tystgående och säker.
Den ska ha ett bra tak för takbox/ taktält/scen och den ska va energisnål som attan med garanti. Jag ska klarar att betala av den oavsett framtida omställningar.
Det var det hela.
Eller inte helt det hela… Läs om vad jag tror om husbilsmarknaden om några år.