Husbilen byts till minibil

My mobile stage.

Skiftestid  – byte av farkost

Videoberättelse och massor av bilder! Jag utvärderade och omvandlade mitt livsprojekt “Världens Minsta Kulturhus” från en husbil till liten minibil med takscen!

Hör min berättarfilm


Plötsligt hade jag en oerhörd lust att sitta på en gren och vifta på fötterna.

Jag ville fortsätta röra mig framåt – men på ett annat vis.

I mitt skapande och leverne är alltid vägen alltid central. Och jag ville ha mera tid för för att skapa, tänka, författa och leva.

Det finns inget bättre är en husbil. – Den rullar och är den är fantastisk som livsrum!

Men om man som jag kör, på ganska små vägar – som till mina fina gummor i Rumänska  bergen tex; där kom jag inte ens fram till gårdarna.

Och hos mina andra vänner får bilen stå en kilometer ifrån med ganska många får emellan.

Och hos mina gummor i Preluc Noua står husbilen i en backe så brant att husbilen lutar och gummorna faller.

Men jag ville ju ändå fortsätta mitt projekt. Så jag tänkte att kanske en liten bil gör det möjligt. Tänk om det nu är dags att göra på ett annat vis.

Men jag hade en annan känsla som växte… lusten att röra mig. Massor…. märkte hur mina fötter ville gå och hur jag på nåt sätt himmelen ville nå?

Hur kan man bo och leva och röra sig framåt – fast inte i en husbil?

Jag tänkte, jag målade och jag förvandlade min vision;  så nu söker nu en vanlig bil, en skåpbil, en van en combi, men den ska vara energisnål och liten.

Jag vet, jag får ju inte plats med lika mycket i en personbil som en husbil. Egentligen är ju husbilslivet som klippt och skuret för mig jag som älskar att färdas, alltid vill mötas och bjuda in människor i min rullande boning!  Hur ska något nånsin kunna konkurrera med rullande etta?

Liten Yta Stor Rymd
Guitar in a mobile home
Digital Nomad - Vad hände sen, illustration malin Skinnar

Liten Yta Stor Rymd – var ju min devis! Men min husbil svärmade över av projekt och egentligen var jag upplåst på verksamhet. Egentligen var det inte mycket rymd kvar i mitt liv. Husbil är dyrt….. inte om an bara står still och tankar ström från en lada och drömmer om andra länder.

Men om man som jag lever och skapar, sänder och säljer till vägs. Då måste allt fungera. Jag vill bo som i en lägenhet fast jag reser och kunna ta emot mina gäster i en snygg studio. Jag hade satsat på eget elverk, gasoltoa, perfekt isolering, snitsigt kök.

Allt mekaniskt och elektroniskt måste även vara av hög kvalitet eftersom jag är långt från campingar och allena i fjärran land ofta bland kalla berg och djupa dalar.

Det  kräver stor arbetsinsats för att få in pengarna om tekniken ska vara pålitlig… stor insats. Kanske skulle det nu vara dags att minimalisera ännu mera?

Alla mina stora projekt sträcker sig över fem år med hårt utvärdering på år tre och fyra  så jag vet vad år fem ska innefatta. Avveckling eller utveckling. Läs mer om det här.

Så nu kollar jag på små bilar som går fort. Inte för drömmen om ett vanlife utan för att kunna fortsätta utan press. Ekonomisk press. 

Jag gillar verkligen att köra bil, och jag gillar säkra bilar och energisnåla bilar.

Jag grubblade lite på hur jag ska hantera det här. Eller ganska mycket. Hjärnan var en fors av granskning och möjligheter. Hopp och stup.

Jag låg tillslut och målade mina tankar  fen hel natt. Postitlappar på hela golvet.

Ritade mina visioner som alltid då jag gör en förändring. Måste rita för att hinna sätta mig in i vad det innebär. Drar finger  i imman på spegeln, i gruset på vägen, på servetter på restaurangen.

Jag måste rita mig in i framtiden.

Cultural house on the road, Illustration Malin Skinnar
Minimalism i transportbil. Illustration Malin Skinnar

Mitt grubbel med alla hundra postitlappar blev tillslut följande lista:

Jag byter min älskade husbil mot ett litet fordon:  Enn lågenergibil med garanti – den ska ha ratt och ett förarsäte  – ett dubbelsäte på passagerarsidan.  Där ska jag bygga ett hyttskrivbord  med finnas plats för min Mac, min iPad och laddaren.

Och stort upplandingsbart batteri med  inverter och en bord med en hemlig inbrottsbox som larmar om nån försöker ta mina skisser, mitt fokus, mina teckningar eller mitt hjärta.

Dacia Folk Duster - Malin Skinnar project

Jag vill fortsätta att resa runt i Europas gränstrakter och lyssna på kvinnans blues.

Människans sånger. 

Lyssna till  hennes förmåga att läkas och längta och leva vidare.

Maria of Bogdan Voda, Romania. Photo Malin Skinnar

Jag söker nu en miljöanpassad bil  som ska vara minst 210 lång i packutrymmet så man kan sova över när det behövs och vara energisnål, tystgående  och säker.

Den ska ha ett bra  tak för takbox/ taktält/scen och den ska va energisnål som attan med garanti. Jag ska klarar att betala av den oavsett framtida omställningar.

The Worlds Smallest Culture House - mobile stage, Illustration Malin Skinnar
Work in a mobile studio in Sweden
Searching for the women's blues, Romania. Collage by Malin Skinnar
Mobile home in Laponia, Scandinavia. Photo Malin Skinnar
The smallest Culture House in The World, malinstoryteller.com
Dacia Folklore Dokker and Duster
Winter roads of Sweden. Collage by Malin Skinnar
My mobile stage.
Skiftestid - byta husbil mot minibil. Illustration Malin Skinnar
Searching for the women's Blues - Romania
Lust for life - Illustration Malin Skinnar
The smallest culture ouse in the world. www.malinstoryteller.com

Det var det hela.

Eller inte helt det hela…   Läs om vad jag tror om husbilsmarknaden om några år.

Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Transsylvanien med husbilen

Med min Chausson Flash 510 slår jag läger mitt i naturen.

Offroad i Rumäniens Karpater

Rumänien är ett stort rike i mitten av Europa med en urgammal historia. Vackert, vänligt, lärorikt och överraskande. Skall ni resa till en plats med oöndliga vyer och stora berättelser, så res till Transsylvanien.
De rumänska Karpaterna är förutom källa till rik folklore, ett nav för Europas stora rovdjur. Man tror att här finns runt 5000 björnar uppe i bergen, 3000 vargar och 2000 lodjur. Dessutom massor av vildhundar. Här finns nästan inga stängsel utan getter och får vaktas och vallas. Ser du en ko beta finns alltid en herde i närheten med pålitlig hund som bäste dräng.

Vi lyckades filma allt jag aldrig trodde jag skulle våga som chaufför i husbilen.

Äppelträden blommar i i byar som ser ut att vara hämtade från Bröderna Lejonhjärta.

Vidsträckta Transsylvanien

Det vi kallar Transsylvanien är uppdelat i 16 områden med olika landskapsprägel. Här finns mjuka böljande jordbruksområden, kullar och slättland genomskuret av bergskedjan Karpaternas sylvassa bergstoppar i syd. Vi färdades genom nordvästra Transylvaniens Karpater där bergen är mer runda och skogsgröna.

Transsylvaniens mittpunkt är ett högland , 300-500 högt, omgivet av bergskedjan Karpaterna. I väst ligger Ungern med floddeltan som kopplar samman Rumäniens och Ungerns historia med aktiv handel och omtumlande gränsdragningar.

Inne i rumänska Transylvanien finns många ungersktalande byar. Ett laddat ämne av begripliga skäl eftersom alla släkled i gränstrakt sällan är kompatibla med nationers önskemål. Efter första världskriget blev Transsylvanien en bricka i fredsavtalet och kom att ingå i den Rumänska staten.

Här filmen hur vägen blev smalare och smalare … och nästan offroad.

Nyfiken ko kikar ut genom dörren i den Rumänska bergsbyn.

Livskunskap i Rumäniens hjärta

Kulturrikedomen är enorm, skönheten hänförande och folkets historia stark. Byarna här har genomlevt många politiska skiften. Sedan 60- talet styrdes Rumänien av diktatorn Ceausescu vilket isolerade folket från resten av Europa. Det är svårt för mig att förstå att allt detta var helt avskuret från oss fram till 89. Men vännerna här berättar om kölden, håglösheten och ett land i armod och förfall. Efter den dramatiska folkkuppen mot Cesusescu blev EU inträdet möjligt. Optimismen var stor i landet men det blev ett övermäktigt förfarande att kliva ut från total isolering till marknadsekonomi över en natt. Det klarar nog få företag. Många industrier gick omkull och hela städer påverkades.

Vi passerade bergens angränsande industristad, Turda som en gång slukat mängder av anställda för teknisk produktion mot dåvarande Sovjetunionen. Utanför staden sträcker rapsfälten ut sig åt ena hållet och bergen åt det andra.
Överallt småbrukare och små entreprenörer. Det liv som kan levas med egen täppa, känns eftersträvansvärt. Men det mest äldre som lyckats bo kvar. Varenda gård har nån sorts aktivitet på gång. Hästar passerar oss. Drar kärror med ved och säckar med utsäde. Alla arbetar för maten och värmen, skörden och veden. Laga tak och dika ut. Det som inte måste betalas med kontanter försöker många göra själv. Överallt små odlingar som bereds för hand. Äldre kvinnor går längs vägen med hacka och spade. Män bär yxor, kör droskor och baxar stockar. Små gummor för oxar med lass. Det är ett hårt liv men nog känns det som vi alla borde gå i en livsskola här. Som om något vi glömt och borde se till att lära oss illa kvickt, faktiskt bor här i Rumäniens hjärta. Livskunskap på riktigt.

Vi körde över bergen på slingrande vägar längs med floden. i Transylvanien.

Vi valde en slingrig väg

Vi ville göra en tvådagarstur med husbilen tvärs igenom Transsylvaniens nordvästra del från Turda till Ungerska gränsen. Färden var enastående vacker. Vägen slingrig och floden brusade nästan i linje med vägrenen. Jag rekommenderar dock alla att körhugade att välja stora landsvägen från Ungern öster in mot centralorten Cluj. Där kan man stanna och njuta bakelser, spatsera och se Transsylvaniens alla studenter flanera gågatan fram och åter. Vem du än frågar om råd kommer försöka hjälpa dig med tips. Värdshusvärdinnan pussade mig, kyparen kom med penna och ritade ut specialvägar på kartan och en man lotsade mig gåendes genom hela stan i jakt på grej till kameran. Nåväl, åter till beskrivningen. Från staden Cluj kan du köra söder ut mot industriorten Turda och söka dig in på småvägarna väster ut. Vi valde väg 75 från Turda via sub Piatra till Albac. Den sista delen av sträckan var det skyhöga berg på den ena sidan och vansinnesstup som jag är glad att jag inte såg på den andra. Det ömsom snöade och fluffade hela vita moln omkring oss. Jag färdades med skräckblandad förtjusning medan min kollega Daniel tjöt av stupycka.

Men Daniel var bergtaget stupkär och log förbi rasbranterna … Vi körde in i snömoln med sommardäck …

Ost och bröd i husbilen medan hästekipage går förbi.

Sub Piatra naturreservat

Men högst upp på toppen bör ni stanna över natten och vända åter ty deltavägen på västra sidan om Karpaterna är nästan inte farbar med stora skador i asfalten. Bergsvägen var dock inga problem, heller inte i norra Maramures små bygder. Håller man tungan rätt i mun, hastigheten låg och mod i blick är det en makalös väg förbi hästar, vagnar och ett och annat vedlass. Pensionat finns längs hela vägen och vi stannade i Sub Piatra på gården hos Pensuina Codro som har resturang mellan äppellundarna. Här kan man stanna och göra dagsvandringar i bergen och hänga med gummor vid staketen eller gubbar i baren. Hatt med brätte och stora stövlar verkar vara det som gäller.

I bergen finns nästan bara gamla kvar.

Farbara vägar i bergen

Bränsle för vintern är staplat överallt i Rumänien.

Pensuina Codro

Långtradare kör om häst och vagn samt cykel i velig manöver…

Gästfriheten är enorm i Rumänien. Det var svårt att få betala för att stå vid gästgiveriet med min Chausson Flash 510.

Gästfriheten är enorm

Var man än kommer behandlas man som om man var en släkting på visit. Det var till och med svårt att få betala för att få stå över natten på pensionatets innergård. Vi fick veta gömstället för nyckeln till duscharna och sen bjöds vi kaffe med några söta sopgubbar som råka komma samtidigt. Offroad med husbilen blir en tur mellan kaffekoppar och vänliga leenden.

Vita kyrkor i Rumänska Transylvanien.

Jag läser historia

Nästa morgon körde vi vidare. På ett ställe var det så trångt mellan berget och floden att vi nästan körde in under klippväggen med vattnet virvlandes längs vägrenen. Och just där, där ingen nånsin kunnat bygga eller bo, just där solen aldrig når in så låg det små, små brädkåkar klättrandes längs med klipporna. En romsk bosättning med stall och ladugårdar byggda på små pontoner klängande vid floden. Familjerns bodde på andra sidan vägen i en ravin vid stupet. Barn vinkade. En gumma ställde sig på tå för att se oss. Röken steg genom skorstenen och en häst kikade ut bakom ett plank. Vi hade ingen plats att stanna på. Byn var så inträngd mellan klippor och vägbana att det nästan såg overkligt ut. Efter fem kilometer vecklade en ny värld ut sig. Ljusa byggnader och rött handslaget taktegel. Kyrkspira i mässing och ett torg. Nästa resa måste jag få med mig översättare och höra mer om klippbyn i dalen.

Med min Chausson Flash 510 slår jag läger mitt i naturen.

Uppleva Europa på riktigt

Jag läste mycket om folkens historia under färden och kommer berätta mer om Rumänien efter hand på mina Folkloretisdagar. Det var lärorikt att geografiskt se så många bygder på en gång. Bara färden gjorde många obegripliga saker tydliga.

Ser man en ko finns alltid en herde strax intill.

Res hit

Rumänien är ett stort rike i mitten av Europa med en urgammal historia. Skall ni resa till ett land med stora vyer och oändliga berättelser, så res till Rumänien. Vackert, vänligt och överraskande.

Vända på smal väg med husbilen i Lettland

Mobile home on tour by Malin Skinnar

extremkörning och youtube Hade jag inte haft youtube i mobilen hade jag inte klarat av att vända med husbilen. I jakten på Lettiska musiklärare körde jag vilse bland nedlagda kolshoser  på vishan. Men jag lyckades vända! På en femöring … Jag körde i flera timmar och vägen blev mindre och mindre. Tillslut var det bara […]

Husbilen genom östra Europa

Husbilen Chausson Flash 510, med milsvid utsikt

följ med oss till Maramures mjuka kullar Med vinglig uppkoppling har jag försökt blogga från Rumäniens mjuka kullar uppe vid gränsen mot Ukraina! Men nu funkar det och flera berättelser laddas upp efter hand ikväll. Europa är så fullt av intressant och rik  kulturhistoria. Man behöver bara snirkla en mil hit och en mil dit […]

Husbilen till norra Rumänien

Malin o Gumma i dörr

sjunger med finherrar bland bergen

Vi for med färjan från Ystad till Polen och sen ned via Karpaterna in i Slovenien till Ungern vidare mot landskapet Mara Mures i Rumänien. Jag tror vi körde fyra dygn för att äntligen landat i Satu Mare vid Rumäniens norra infart strax under Ukrainska gränsen. dagarna går samman. Sträckan lång. Natt blev dag, och timmar dygn. Jag är här för att sjunga med gullegummor och finherrar på landsbygden. Denna gången ville jag resa hit med husbilen för att kunna ta mig överallt. Det har varit en oerhört intressant resa genom kultur och historia, nutid och livskunskap. Mer loggar om färden och tips kommer. Jag är nu på resande fot och uppkoppling knapp. Se igen under veckan och framöver specifikt på onsdagar när det gäller husbilandet. En fantastisk färd. Gör den! Jag tipsar gärna om hur man går till väga.

Jag kom till Rumänien för en timme sen

Häst o vagn i Rumänien

Återvände med husbilen för att få uppleva allt en gång till

Hos sångaren Nicolai Maramures

De fantastiska självhushållarna i Maramures

Sjunga med farbröder i Rumänien

Jag är här för att sjunga med äldre i bergen

Utsikt Maramures Kyrka

Samla sånger och författa min bok

Kyrkogård Sapanta Rumania

Under kommande veckor beskriver jag husbilsfärden hit

Hos självhushållarna i Rumänien, Maramures, Fântâne

Vi reste från mellansverige till Ystad över till Polen med färjan – sen ned över Karpaterna in i östra Slovakien, sneddade över nordöstra Ungern och in i Rumänska Maramures strax under Ukraina. Resan tog oss 4 dygn med fokuserad körning.

Man med får Rumänien

På FB kan du ställa frågor och kommentera min blogg.

Gå in och gilla MALIN STORYTELLER

Malin o Gumma i dörr

Jag är starkt berörd av alla de människor jag mött

Res hit! Det är en förunderlig färd genom otroliga landskap in i en främmande värld av svunnen kunskap

Självhushållarna Rumänien

Hos självhushållarna i Maramures färdas man för att lära sig leva igen

Bokskog bilväg

I Stockholm finns Experience Transylvania som jag samarbetar med. De kan skräddarsy program vare sig du reser med dem eller allena.

Reportage om mig i husbil & husvagn

Klipp ur tidning

möten och möjligheter Husbilen medför så många kontaktytor. Överallt. Spännande möten, nya grannar .. inneboende, uteboende, tillit och äventyr. Samtidigt är jag fri att lämna när jag vill. Fri att styra, ställa, tänka, agera. En detalj jag inte reflekterade över. Dessutom är jag numera alltid är hemma överallt, oavsett adress click to find out more. […]

FÖTTERNA PASSAR KASTRULLEN

måste kanske hitta en man som passar till gitarren

Här är så litet så allt måste passa samman. Liv med handlande. Tankar med projekt och absolut fötter med kastruller.
Kanske ska jag hitta mig en man som passar till gitarren. En liten, liten som kan sitta och spela medan jag kör bland sagor och legender.

Tossorna passar kastrullerna i husbilen

kanske ställs liv på sin spets i husbilen precis som förhållanden gör i relationsskeppet

Fått superfina innetossor från lilla orten Sladus i östra Lettland av min sångguide folksångerskan Zane Smite. Nu ska inga fötter kylas under bordet. Vackra fotdon med uråldrig smart teknik som håller kroppen varm och energikostnader nere. Jag samlar inte bara på smart teknik till min husbil ur nutid. Utan även visdom sen generationer. Kvinnan på marknaden sa till Zane, att jag skulle sy läder under den tovade sulan så kommer de hålla i evighet. Jag har hängt upp dem på väggen. Flyttar runt dem i min kabyss. De är mina nya blommor.

Blommor i Lettland

en ullig gullig liten gubbe som kokar kaffe och sjunger ballader

Det är roligt att bo så här litet för allt blir viktigt. Man kan inte ha något som inte brukas. När bilen köptes skaffade jag illgröna kastruller. Det är sådant man kan få plats med i form av dekor här. Och nu kan fötterna stå bredvid!

Kanske ställs liv på sin spets i husbil precis som förhållanden gör i själva relationsskeppet. Livets relationsskepp. Man bör ju faktisk kliva ombord på varandra, med samma respekt som sjömän sin båt. Och sen ansvarigt mönstra av om relationen inte brukas så inte nån gift ligger och förfars. När man bor litet märker man sånt. Om nån tar plats som inte bryr sig. Minimalismen skärper funktionen av liv.

Men, nog skulle jag kunna hitta mig en liten man! Min bädd tål dock visserligen 230 kilo enligt manualen. Men utrymmet runt bädden är så himla smått så han får nog allt dyrka mig om det ska gå. Ganska bra selektering av partner. De dras genom nålsögat direkt. Kan han vandra? Fixar han rusningtrafik. Gnäller han över småsaker? Tål han mina brända kastruller och och sjunger en visa om kärleken när vi tappat nyckeln?

Kastruller i miniskåp

Men oavsett gröna tofflor, frejdiga friare och brända kastruller så har jag har en finfin trädgård varhelst jag landar. Det är ganska fantastiskt. En sorts vidsynt värld där allt är möjligt … Glad jag gjorde slag i saken så jag får vara med om allt detta sköna!

Jag kör mitt hem mellan sagor och legender ….

Malin Storyteller Logo

Här är så litet så allt måste passa samman. Liv med handlande. Tankar med projekt och absolut fötter med kastruller.

ARKITEKTUR OCH UMGÄNGESYTOR

Jam i husbilen

.

– Hur stort hus vi än har så sitter hela familjen och har mysfredag i soffan, sa Robin 5 år. Förundrad över den stora herrgårdens alla rum familjen fått lånat under sommarlovet. Jag har alltid tänkt på det. Hur man oavsett rymd till syvene och sist ändå samlas på mycket liten yta. Att det är där arkitektens talang märks. Det är inte är storlek som påverkar trivseln utan umgängesytans kärna: matbordet och soffa. På rätt vis får människor och därmed samtal plats att blomma.

Myskoden ..

Vi har kurs i husbilen

.

När jag 15 år senare skulle välja husbil, dök lill-Robins ord upp i mitt huvud. Hans klarsynthet blev blev min ledstjärna och jag anammade myskoden som min egen formel: om många får plats runt bordet, så blir det skratt och livet glatt. Min husbils rymliga sittgrupp vann därför över hundra skåp, och dubbelsäng i knähöjd. Konsekvensen av låg långbädd påverkade ju även det umgängeskoden, eftersom 2 meter långa bäddar kräver längre husbil och därmed bekymmer att parkera i stan.

Umgängesregeln …

Workshop vid husbilen

.

Då och då tänker jag på det där stora huset med sina 14 rum, jättevind och dubbelkällare. Hur mycket luft som skulle möbleras! Alla dessa dörrar att låsa – fönster att larma, skorstenar att feja. Som om skyddet för människan, själva huskåpan, blev en egen organism som skulle skötas. Avfuktning i källare, tak som skulle lagas, trädgård som växte igen om man inte betade som ett får. Att det är lite feltänkt – allt det där stora, det fastsatta hemmet i sten och mylla, när man ändå inte är bonde. Värmekostnader – fuktdränering – fasadfix och väg … För att inte tala om värmen för ytor som rymmer onödig lagring. De sväljande vindarna – ekorrens lust.

Huskåpan har blivit ett ok för många …

Bord i husbil

.

I valet av husbil förtydligades verkligen umgängesregeln. Det blir tydligt på minimal yta. Det är inte storleken på bilen som avgör rymden, utan arkitektens outsinliga klurighet. Har hen satsat på umgänge eller lugnläge? I vilken husbil finns plats för oväntat besök … och skratt.

Förälskade mig först i en blå med lila plyschsoffor och kristallkrona …

Fika i husbilen

.

Det finns en dock stora amerikanare som gör mig svag. Husbilar på 10 meter, stora som tåg med riktiga rum och salar, med prång, skåp och plats för allt. Jag förälskade mig i en blå koloss med lila plyschsoffor och kristallkrona … Där hade jag haft plats för såväl lugnläge med sängkammare som stor sittgrupp. En del av de amerikanska bilarna har till och med garage med plats för en liten bil och nästan plats för en verkstad. Inuti bilen! Eller utrymme för motorcykel och kajak. Kanske häst! Men problemet är att själva fordonet får inte plats i stan heller inte på vänners bakgårdar eller smala karpatiska bergsvägar.

Utrymmet …

Kort husbil på bakgård

.

Det var många långa kringelloopar min hjärna skulle vindla innan jag valde kortaste bilen på marknaden. En Chausson Flash 510, med bara ett rum fast väldig rymd. Min bil får plats på normala parkeringsfickor, är snål i dieselåtgång och kostar nästan inget att värma upp. Liten och lätt men plats för möten!

Mobila kontoret till vägs …

Husbil vid älv i klart väder Haparanda

.

Min rullande kabyss har justerbar övervåning. När gäster kommer kan mitt kontor snabbt omvandlas till festsal med jam runt bordet. Våning två, sängen ovan, går liksom upp i rök med kalleankiskt julaftonsmagi och hänger som ett extratak över matbordet. Om smågäster blir trötta sänks extravåningen ned över sittgruppen och erbjuder ett mysigt krypin. Chaussons takhöjd gör att vi vuxna trots allt kan sitta kvar runt bordet. Mysigt för små och praktiskt för vuxna. När gästerna sen gått kan jag sänka ned takbädden hur lågt jag vill för att själv klättra till kojs utan att böka med en räddning i soffan. Mitt lilla vardagsrum eller oftast arbetsrum, står alltså intakt inför nästa dag, lämnat precis som det var.

Justerbar övervåning och därmed kortare parkeringsyta

Workshop i husbilen

.

Jag har även huserat workshops och möten i bilen och jag tror många småentreprenörer kommer se möjlighet att skippa kontor med dessa kompaktbilar. Eftersom sängen inte syns, upplever jag inte att det är privat att ta in främlingar i bodelen. Den ser bara ut som ett ljust mobilt kontor med pentry. Jag väljer själv ljusinsläpp och utsikt för mina möten. Ställer bilen efter solen och kan leva där jag verkar.

Ställer bilen efter solen

Köra i Riga

.

Varje gång jag kör min mobila studio är jag lycklig för den är så liten. Jag kan nämligen stå överallt och brukar få plats på överbokade färjor eller kan jobba på en vacker parkering utan att störa någon. En kort bil får plats på vänners bakgårdart! Kort sagt – liten yta – massa rymd!

Just på där wifi funkar som bäst

Husbil

.

En märklig bonus är att höjden på bilen ger mig överblick. Stor skillnad mot en låg personbil som kräver viss coolhet att köra i nya städer. En husbil är som en stor varningsskylt! Man behöver bara titta, blinka, och byta fil! Alla ser en och man erbjuds liksom plats på något underligt vis. Folk tränger sig inte förbi en och man ser långt och kan planera körningen.

En husbil är som en stor varningsskylt

Bron Härnösand

.

Med GPS som bästis och en backkamera som coach, är det ingen som anar att jag är nybörjare. Det är till och med roligt att upptäcka nya städers märkliga trafiksystem. Det trodde jag aldrig att jag skulle säga då jag var hyperstressad bara i Stockholm för 10 år sen. Nu skulle jag nog våga Rom. Eller inte nog.. jag skulle våga det. Kanske Bombay..

GPS som bästis …

Malin Storyteller Logo

Att göra slag i saken och följa sina drömmar ger en oerhörd kraft att våga det man inte törs. Man får styrfart.

BASLÄGER FÖR MOBILA SOLISTER

Malin Skinnar, digital nomad debattör

2,5 miljonensamhushåll i Sverige men husbilar byggs för par

Vi har alla förutsättningar för att leva och verka mobilt idag. När skonsamma drivmedel skapas kan vi tillverka flyttbara kokonger.   En ny typ av samhällsplanering för yrkesverksamma digitalister kan gro. Jag ser många fördelar.

 

Jag tror det kan vara ett alternativ för kroniskt rörliga samhällsmedborgare. Flera av oss lever redan i pendling. Vad skulle ske om man gör det fullt ut. Bebor den plats man verkar på. Stanna där man är istället för att fara och flänga.

 

Campingentreprenörer skulle kunna starta temakedjor som vi rörliga ansluter oss till och knyta upp platser med universitet och företag på orten. Boendebrist minimeras och arbete sökas där möjlighet ges. Ett självklart levnadsvis för entreprenörer och kreativa startade. Liten yta, mindre insats. Man är där behov av tjänster och utbyte finns.

Jag ser många ekonomiska och miljömässiga fördelar med rörliga samhällsmedborgare – inte som bilparken ser ut nu dock.

Husbil 6 meter

av nöden skilda som pendlar veckovis

Nej, alla behöver inte sin gamla gata. Många har av yrkesskäl ändå lämnat sin barndoms ängder. För att inte tala om kärleksmigranter. Eller i nöden skilda som pendlar veckovis för att kunna möta barnen eller ta hand om åldrande föräldrar. Vad händer om man bygger klimatanpassade husbilar för fullvuxna; bygger underbara campinggårdar med gemensamhetskök och kontor, studio, ateljé, snickeri och bilverkstad?

 

Om man håller qigong på morgonen och friskis me gym på eftermiddagen? Det borde gynna allmänhälsan. Kanske skulle alla pigga men sorgsna änkor och änklingar delta i matlag och finna varandra live, utan tinder och tokerier. Hitta en vän bland kastrullerna och möta våren tillsamman. Ja… tänk om ….

Vad händer om man bygger vinteranpassade husbilar för fullvuxna som möter själsvän och blir lyckliga i alla sina dar …

entreprenörer on the road

Digitala möjligheter och snabb uppkoppling gör att många av oss kan arbeta nästan överallt. Den enda tid i livet som styr kommunplacering är barnens skolgång, deras kamrater och ro. Men vi är en hord utan småttingar och campingindustrin har nog inte sett möjligheten.

 

Fritidshusbyggarna har sedan länge 40 år anammat nutiden och utvecklat sommarhusen till klimatsmarta åretruntbostäder. Tvärtom barndomens sommarstugor vars konstruktion bestod av restvirke och eternit där ingen klagade på utedass och golvdrag. Det skulle vara billigt och enkelt. Men plötsligt såg ökade vår lust till helårsbosättning i naturen och många miljömedvetna slog sig in på hemmasnickrarnas. Nu har flertalet torp godkända avlopp och finurliga värmesystem . Och självklart hälsotestat byggmaterial.

Ingen klagade på restvirke och eternit med utedass och golvdrag …

husbilsbadrum

måste finnas massor av bra innovationer på universiteten

Det förvånar mig att husbilsbranchen som framställer ganska exklusiva objekt dock inte fått till några hållbara regalskepp ännu. Det verkar duga med bling. Bill Cosbyinspirerade bodelar med belysta spritskåp och skinnsoffa.

 

Få tillverkare talar om energibesparing, smart isolering, hälsosamma material, realistiska krocktester och giftfri glykol. Man tycks tro att kunderna vill ha mörka kajutor toppade med kompass och kassettpotta. Jag torr dock inte att det stämmer. Det måste finnas massor av bra innovationer på universiteten runt om i världen färdiga att testas på husbilsflottan.

Smart teknik som gynnar miljön, det självständiga campandet och personliga säkerheten ombord. Inom friluftsindustrin har man gått hur långt som helst i fråga om vikt och materialval och nyttjat försvarets och rymdindustrins forskning för att hitta bättre lösningar. Saker som inte behöver fördyra process eftersom framstegen redan är gjorda.

Cosbyinspirerade bodelar med 80-talsbling toppade med potta … det känns som det finns ännu en oprövad stil

Fintossor i husbil

terrängsäkrade vinterhytter parade med en Polsk prinsessa

Men de händer saker! I Polen görs Globe-Traveler, en kompaktbil som designmässigt är banbrytande och efterföljare lär dyka upp. http://globe-traveller.eu Jag önskar jag var rik nog att starta nytt fabrikat och bedriva avel mellan modeller. Bara här i landet har vi många skickliga husbilsbyggare. Jag skulle tex parat S-Karossers terrängsäkrade vinterhytter med en Polsk  Globe Traveler, lagt till + 1 meter längre bodel och sökt upp det där företaget som gör välvda glaskupoler med solceller i för panoramavyer på hotell i Saudiarabien. Sen skulle jag bygga finfina energibesparande ljusa vinterhem som kan brukas av studenter som bostad eller kontor för digitala nomader.

 

 

Jag skulle tex parat S-Karossers terrängsäkrade vinterhytter med en Polsk prinsessa och hämtat välvt solfångarglas i främre orienten

solister är inga eremiter

The Guardian utnämnde Stockholm till ”the global capital of living alone” med våra 60 % singelhushåll. En tydlig trend i hela landet som har uppåt 2,5 million ensamboende vuxna. Vilken enorm kundgrupp det skulle kunna vara för en husbilstillverkare! Ja, även för campingkungar som kunde hålla hov året om med kreativa kommuners backup . Arkitekterna inom småhusindustrin har mött upp solisterna. Men hos husbilsbranschen bryts inga mönster. Långbäddar och duotänk på mässa efter mässa.

Miljöanpassade bilar, krocktestad inredning, ljus bodel och hälsosamma material kommer stå högt i kurs … Vilken enorm kundgrupp som väntar den husbilstillverkare som satsar

Äpplefat i husbil med takljus.

pensionister med barnbarn överallt

Solisten har klivit upp bredvid kärnfamiljen som koncept för ett normalhushåll. Att vara soloboende är inte synonymt med eremit utan består oftast av många vänner på trivselbesök mixat med en och annan friare. Alltså, en stor grupp växande äventyrare med helt andra umgängesbehov än gifta som tycks sluta sig för att grilla. Även sängval verkar skilja sig markant åt.
Solisten söker bil med underbar dubbelbädd medan gifta tycks föredra separata långbäddar med snarkskydd i aktern. Solisten klättrar hellre upp ett snäpp för att korta bilen än att inte kunna parkera i stan för mingel.

snart kommer husbilen med divan som går att fälla ut till romantisk aftonpärla för frierier …

Ökade ensamhushåll

seniorer med snits och studenter som bits

Jag ser en grupp till: solokvinnor med barnbarn utspridda i landet. De som just nu går i pension med stor lust att till aktivt leverne med natur, människor och kultur. Var finns deras bilar? Husbilen med divan som går att fälla ut till superromantisk aftonpärla, en vrå för hunden och en lovern, ljus bodel med vida isolerglas och färdiga bekvämlighetstillval. Miljömärkta bilar samt kör och parkeringsvänliga. Eller unga entreprenörsnomader och studenter med extrem miljömedvetenhet.

Och visst blir det självklart med valfri bildekor helt utan märkliga fartränder …

Husbil uppifrån på parkeringsruta i stad

på liten yta blir man medveten om konsekvensen av slit och släng

Jag tror på bilar där grunden till hytten utformas kring fricamparens behov med sollcell, elverk och förbräningstoalett. Cykelställ bak med tvättmaskin som dynamotrampas när man ändå cyklar kvällsmilen.  Energisnåla fordon och lägenheter är a-o. Men de ska självklart inte drivas fossilt. Om man inför minskad hastighet på rullande lägenheter klarar man att byta ut drivmedel mot annat. Vi kommer inte kunna ha kvar lyxfordon på vägar utan bara nyttotrafik om vi ska hålla miljömålen. Men hem som följer personer mellan platser tror jag kan vara ett bra alternativ till vansinnesbyggen som måste kosta miljön massor då de byggs. En nyproducerad husbil måste ha bästa isolering så gasåtgången och el minskar minskar.

 

Vad sker om hela studentbyar, som Campus i Växjö eller Lund med kronisk bostadsbrist tänker om. Miljömässigt är hjulboende om man inte kör ovarsamt, försvarbart. Det som skall in i bilen måste ut. Man vräker inte på med värme då man är borta, man kan inte duscha utan att fylla på vatten och måste själv rena det som skall ut. Man hanterar latrin och sopor direkt och har inte plats för kopiösa inköp eller allmänt habegär. Jag ser framför mig nytänkande campingentreprenörer som utvecklar smarta yrkesplattformer. Kollektiva solister med delat gym, storkök och fika.

Husbil framruta vy sjö om höst

mobil mantalsskrivning bland molnen

Men hur skulle det gå om alla gav sig av? Alla gör inte samma sak. Men vi som vill bör lagligen fritt kunna mantalsskriva oss mobilt och lösa det medborgerliga ansvaret kontrollerat och modernt precis som vi lever. Vi har fler och fler yrkesutövande nomader och på sikt bör man kunna anmäla sig i den EU region man ämnar verka, sjukförsäkra sig privat och få en anpassad socialförsäkring. Japp, det var allt.

Husbilar är fantastiska fordon för småentreprenörer, möten och workshops. Mobila kontor till vägs ligger i tiden.

Workshop i husbilen

Malin Storyteller Logo

Husbilars inredningsideal är ännu präglat av ett Bill Cosbyinspirerat 80-tal, mörk träimitation, spritskåp och skinnsoffa toppat med potta på hjul.

BLUNDA OCH BACKA MED HUSBIL

Ombord på färjan med husbilen till Estlands skärgård

reinkarneras till en tjock gubbe eller vara en mullgumma

 

FILM OVAN: pimpinett husbil bland tjocktradare, gubbar och diesel

.

Att köra ombord på Stena Gothica med husbil kräver fokus. Det är här de tuffa karlarna med milslånga släp backar ombord med knappa marginaler. Om man kör ombord framlänges, och allt för tidigt just bara för att man tyckte att nån där inne viftade, så måste man tyvärr backa av …. Men då gäller det bara att lyssna till sjömännen och tänka att det omöjliga nog kan gå bara man blundar.

Detta är godsfärjan Nynäshamn Liepaja .. Tung gungar hon med hundra hemliga hannar i sin mage.

.

Trivs nog väldigt bra bland långtradare, diesel och reflexer … Men min bil ser lite blek ut .. borde ha lite timmer på taket.

.

Vi fick inga sjömansvisor tyvärr fast vi försökte … Min kollega Astrid Selling kämpar med sångfångsten.

.

Jag undrar alltid vad sjömän gör i oskiftet … och nu fick jag veta. Bongodreads från Göteborg diktar …

.

Och kom med tre ark till kaffet … ute var det silverregn och morgonen en fin start på en spännande resa.

.

Sen hymna han glädjen och kärlek livet – i vackraste dikten till Mor… Gav oss av det som på arket var skrivet – en gåva just innan vi och for …

.

Inträngd på godsfärjan mot Liepaja

Malin Storyteller Logo

Jag trodde jag var tvungen att reinkarneras till en tjock gubbe för att klara köra husbil. Men det går lika bra att vara en mullig gumma.