Inlägg

Resguide Estland

Helmine folk choir
Det lilla barnet visar mig runt i köksträdgården

Med husbilen genom Estlands världsarv – Malins resguide till natur & kultur

Malin Skinnar skildrar kvinnors sång i gränslandet Setomaa

Artikeln är  publicerad i  MIN HUSBIL  – Sveriges Största Husbilstidning. Text & Foto Malin Skinnar 

Står på en äng i Estland med husbilen

Estland – vårt mångsidiga grannland

En resa mellan byarnas skördefester är en stor  upplevelse av smaker, sånger, hantverk och folklore. I klungor samlas man och sjunger natten lång, till elden brunnit ned och dragspelarna somnat

Estland  – vårt mångsidiga grannland har modet att blanda uråldriga traditioner med  digitala kommunikationer.  Jag färdas, förundras och fylls!

Båten över Östersjön

– För er som ska köra ut i Europa är  resan genom Estland, Lettland och Litauen ett  spännande alternativ till färjorna mot Tyskland. Stränderna på andra sidan Östersjön är oändligt långa, rena och vackra. Längs med vägen finns intressanta städer och upplevelser. Det går mängder av skepp från Sverige raka vägen in till Tallinns underbara gränder.  Så vi struntade i södra Europa och stannade och njöt Estland fullt ut istället. 

Fricamping i Estland med husbilen
Timmerhus i Setomaa Estland
Helmine folk choir

Medeltid och supervacker modern arkitektur 

Här är förbluffande vackert. Husen i gamla stan lyser i olika färger, slingrande kullerstensgator och ringmur, torggummor längs ringmuren säljer sitt vackra hantverk.

Husbilen fylldes av blommiga vantar, linnesjalar samt ovanligt designade reflexer  som här kallar “helkur”.  Jag som sällan handlar blev helt bedårad av allt tovat och täljt, broderat och stickat.

Dessutom glittrar jag numera i mörkret. I Estland finns nämligen en lag att man skall bära reflexer på kappans högra uppslag nattetid vilket utvecklat mängder av juvelliknande medaljonger att bära.   

 

Tallinn är den bäst bevarade medeltidsstaden I Europa och värd en långtur med guide. Här får vi vår nordiska historia klarlagd, med det snillrika Hansakompaniets handelsvägar ut över Östersjön.  Den pedantiska ordningen i de Estniska magasinen gjorde visst Tallinn till  bas för hela handelskompaniet. Guiden är intensiv, rolig och tydlig. 

Designbutiker och mysiga cafeer blandas med konstnärers gallerier. Här kan man stanna hur länge som helst men idag skall vi ut på landsbygden.

Vi ska besöka två Unescoskyddade områden I Estland, uppmärksammade för sina immateriella värden: Setomaa i sydöst  och Kihnu ute i Rigabukten.  

Här var en gång tre svensktalande bygder på denna ö i Estland.
I Estland finns massor av yoga, meditation, vandring eller sångläger
Fisk och lökfestival i Augusti
Horisonten
Odla tomater, lök och gurkor , sen stundar skördefesten.

Motorcyklister i folkdräkt på Kynö  – Kihnu

Vi börjar på den mytomspunna ön Kynö eller Kihnu som det heter på estniska. Den ligger två timmars färjeresa ut i Rigabukten. När jag kör av den pråmliknande färjan  möts jag av festligheterna omkring en regatta. I hamnen säljs det fisk och bakelser. Här är faktiskt alla kvinnorna klädda i folkdräkten; randig, knälång kjol, sjalett och lågskor. Besökare från hela världen lockas precis som jag av öns säregna traditioner. Kynös kultur sägs även vara en ledstjärna för jämställdhet mellan könen och har listats av Unesco som ett kulturarv värt att beskyddas.   

Är du där under midsommar eller annan högtid får du se en del av deras urgamla traditioner, men ta chansen att boka guiden Mare Mätas. Hon berättar om säljägarfolkets kultur och sjunger öbornas sånger som är mer än 2000 år gamla 

Köksträdgården 

Åter på fastlandet kör jag fel men får hjälp av tjej som erbjuder mig parkera på hennes garageuppfart över natten. Jag är vilse i Pärnu och det börjar skymma.  De har plats och och tycker inte jag ska behöva allena på en camping. Det låter mysigt och jag lotsas hem till deras lilla gröna villa strax utanför centrum. Hennes dotter visar upp hundens cirkuskonster medan vi talar om världen, husbilar, facebook  och om livet som ung mamma i Estland.

Trädgårdslandet har Mormor anlagt och det är av henne hon lärt att safta och sylta. Arbetstillfällena är få och trädgården drygar ut ekonmin. Nu är mormor i himmelen men kunskapen finns kvar och jag lämnar nästa morgon med en korg full av kompotter och en ny vän  

Alla samtalar på festen, deyt känns som om alla har viktiga hemligheter att dela med sig av.
Alla samlas till fester kopplade mot årstiderna
Ett kärt par möts efter femtio år.
Sjunga i klunga verkar ske helt naturligt så fort en eld tänds.
Skördefeterna avslöser varandra från by till by.

Svensktalande i Estland   

Jag kör nu vidare till färjeterminalerna i Harpsuund och på halvön Nuckö för att besöka de forna svensktalande öarna Ösel/Saaremaa, Dagö/Hiiumaa och Ormsö/Vormsi.

Där blir svenskesternas öde mycket påtagligt. En röd stuga på Ormsö  har en guldplakett på väggen som informerar att alla på denna gård gav sig av.

Det gör ont i mig.. jag ser äppelträdet, blommorna vid förtukvisten.. minnen av dem som byggde och skapade ett liv.

Hör om paniken då grannar deporterades mot okänt öde i Sibirien. Om de fasansfulla besluten att lämna allt de har för flykt bland havets svarta vågor.

Om småsystrar som själva fick ro mot redden för att för att plockas upp av en lots medan Farfar stannade på gården allena för att sköta djuren och vänta på den försvunne sonen.

Jag känner barnbarnet till en Moder som gömde sin nyfödde i en stövel till skydd mot stormen, för att i skydd av natten fly över havet i en liten eka. Efter motorhaveri drev de in  mot Gotska Sandön där  familjen räddades. Men vägen dit satte spår för livet. Vissa kom aldrig fram. Att besöka dessa platser är att gå genom historiens sammanhang och förstå flyktingens utsatthet Jag följer stigen mellan vassruggarna. Hör barnen som leker.. precis som då innan allt förändrades. 

 

Malin Skinnar funderar på flykten från Ormsö
Berättelserna om flykten, sekunden de klev ned i ekan och skjöts ut från stranden följde mig. Jag målade och målade och målade.
Campar vid Dagös stenstrand

Aiboland Museum – Rannarootsi och svenskbygderna

Över 80.000 människor flydde vid den sovjetiska ockupationen hösten 1944 och 25.000 av dem hamnade i SverigeFrån svenskbygderna lämnade över 8000 människor och öarna blev därmed nästan helt utrymda.    

I Hapsal/Haapsalu  finns det fina Aibolandsmuseet som skildrar den svensktalande befolkningen i kustbältet. Det är mycket värdefullt att besöka för att få en bild över den svensktalande befolkningens kulturyttringar och leverne. Här finns svensktalande guider och  även spännande berättelser för de minsta av Lydia Kalda.  Se gärna min film om TorsdagsTanternas broderade minnesväv 

Jag njöt av långa ständer med märkta vandringsleder

Det är underbart att färdas med husbil i Estland

Hon ger mig ett äpple och går vidare i vattenbrynet.

Varg på Dagö – Hiiuma

Jag besöker en barndomsvän som flyttat åter till Estland från Öland dit hon kom med sin Mamma 1990.

När utbildningen som landskapsarkitekt var färdig i Lund var hemlängtan för stor och Mor och dotter flyttade åter för att  bygga upp en sagolik trädgård som nu är en turistattraktion på ön.

Här på Dagö är naturen mycket lik Ölands. Samma kalkstenslager sträcker sig under havet och bildade detta landskap.

Enar, ängar och får på bete. En varg sägs ha kommit till ön vi ser till att djuren hålls i stallet om natten. Det doftar trädgårdsland och kamomill. Jag somnar i husbilen vyssad av vågornas sång vid Östersjöns strand.  Västerhavet säger min värdinna och önskar godnatt.   

Vandringsleder, myrar, fladdermöss och sjungande sand   

Estland är verkligen ett kur- och hälsoland. Ekobönderna är många och kreativa unga blåser liv I gamla jordbrukstraditioner. Man är rädd om sin nyfunna frihet, kämpar för att bredda och fördjupa sin kultur. Med den charmiga universitetsstaden Tartu som utgångspunkt tar man sig lätt ut I naturen med husbilen. Fint uppmärkta vandringsleder går genom hela landet.

Här finns enorma sandgrottor med ovanliga fladdermöss, mäktiga myrar och skogar som ger fågelskådare glädjefnatt. Här kan du vandra, hyra stugor och uppleva stillhet. 

Estlands kustlinje är dessutom berömt för speciella sandkorn som sjunger i vinden. En sällsam upplevelse när man går längs de milslånga stränderna.  Här en artikel från Lettlands sjungande stränder

Varg på ön, vi måste ta in djuren mot skymningen
Det är många som sköter om dina gamla trähus i Estland
Vattnet är gott och släcker törsten på sånglägret i Nedsaja
Med säckpipa erövrar hon världen med sitt estniska folkband
Smyckade dräkter för att bevara och försvara skaldandets kraft i Setomaa, Estland
Helmine folk choire Estonia

Setomaakvinnors sångsköldar  

Målet med min resa är att få höra den ovanliga Setoklangen. Kvinnorna sjunger med en klang jag aldrig tidigare hört. 

Unesco har betecknat deras kvädessång som unik och värt att hålla vid liv för framtiden; ett immateriellt världsarv. 

Setomaa ligger I gränslandet Ryssland/Estland. Här klär sig kvinnorna till fest I bröstsköldar som enligt traditionen fångar sångord och skyddar familjen. 

Deras glittrande pannband skall täcka ögonbrynen och under sjaletten finns en ställning av flätat lin som ger huvudduken dess fyrkantiga form.

De möts regelbundet  och sjunger långa ballader – uråldrliga, traditionsbundna improvisationer där den skickligaste skalden hyllas. Dräkternas glittrande band trollbinder mig.

Jag färdas mellan byarnas skördefester och upplever smaker, sånger, hantverk och äkta folkliv.  De har även särskilda  lökveckor I klungor samlas man och sjunger natten lång, till elden brunnit ned och dragspelarna somnat.   

Setomaa har många körer som reser intrenationellt med sina spännande sång och kväden
Paljettdiadem som tillhör huvudbonad på Setomaas folkdräkt

Lyssna till sång i Setomaas Lador

Nedsaja ligger i gränslandet Ryssland, Estland men många influenser genom tider.
Kaffe och kaka på graven i Estland

Kaffe och kaka med duk på graven

I Obinitsa, i Setoomas centralort, möts alla släktingar en gång om året för att hedra sina anfäder. Det var en av de mest sällsamma upplevelser jag erfarit på en kyrkogård. På gravarna dukas det upp till fest och ett mjukt sorl av gästande besökare minglar runt på kyrkogården. Alla kommer hem från när och fjärran för att hedra sina döda anfäder och samtidigt visa upp de nyfödda. 

En delad sorgedag i livets tecken där generationers led åskådliggjordes mellan snittar, huttar, barns lek och vuxnas skålande för hälsan.  

Läs min artikel på sajten Till Minne Av Livet om denna vackra sedvänja.

PÅ turen får jag många besökare i husbilen.
Att färdas med husbil ger möjlighet att bjuda in främlingar som ganska snart blir vänner för livet.

IT och Digitala Nomader

På landsbygden i de baltiska staterna arbetar många utomlands för att återvända och bygga upp sitt gård. Folkkulturen är stark, stoltheten stor och kunskapen om vad krig kan göra med ett folk gör alla envist kämpande för vardagens lycka.

Estland har de främsta IT teknikerna, den bästa IT säkerheten och flest digitala nomader i världen. Det är en öppen digital nation där man även kan rösta online vid valet och varannan VD är kvinna. Det är ett ungt land med urgamla rötter som kämpar och lyckas för att växa.

Estonian Eco farm
Husbil på väg mot fyren Kihnu
Malin Skinnar färdas med Världens Minsta Kulturhus i Europa och söker "kvinnans blues"

Geografi  

Estland är lika stort som Danmark och gränsar till Ryssland, Finland Lettland och Sverige. Landskapet är mestadels platt jordbruksbygd med stora myrområden och massor av sjöar. Kustlinjen består av vita sandstränder och skärgården har uppåt 1500 öar. De största floderna är EmajõgiNarva och Võhandufloden   

Det känns som om barn leker här, koncenterat och länge i Estland. Skönt. Inte telefoner i var hand.
Hela Augusti är det musikfester överallt i sydöstra Estland
I Farmors köksträdgård är livet underbart
Många ekobyar med många barn i Estland
Solnedgång med springande barn

Rökbastu och lugna samtal

Ester är glada för sina traditioner och försöker väcka liv i de som försvunnit under ockupationen. Att bada bastu är en tradition som dock alltid funnits oavsett regim och unesco har utmärkt detta lögande som en av världens immateriella kulturarv värda att bevara till eftervärden. 

På landet tycks det som om  var gård har en egen rökbastu.  Den tänds långt före gästerna anlänt och det är noga hur det sköts. Folk möts, samtalar och badar i dammen om det finns för att samlas i bastun. Nåde den som väsnas. Efteråt ses alla över  en sorts knytis i köket eller bastuhuset och samtalen är lugna och långa. 

Att basta är en ritual där även barnen visar respekt och stillnar. Hälsan handlar om att ge kroppen bästa möjlighet till återhämtning. Det vet esterna. Sanatoriets svavelhaltiga lera ger huden lyster och själen ro. Det är värt att prova  

Besök www.visitsetomaa.ee och pricka in din resa på en av de stora festhelgerna I sommar och få dig en kulturupplevelse för livet.

Tallskog i Setomaa sydöstra Estland.
Jane Vabarna i Setodräkt

Esternas historia och framtidskraften

Estniskan är ett finnougriskt språk besläktat med finskan och på långt håll ungerska. Befolkningen uppgår till 1,3 miljoner och sägs tala bäst engelska i EU. Estland delas även av en stor rysktalande grupp och språk påverkar identitet till viss del. Det finns fler erkända minoritetsspråk i Estland, däribland finska och faktiskt svenska.

Det baltiska nationerna kristnades sent och den gamla tron påverkade livet långt in i nutid. Numera räknar sig endast 25 procent tillhöra någon kyrka och de ryskortodoxa och lutherska trossamfunden samsas om de som är kvar.

Estlands digitala infrastuktur är utvecklad med Wifi-stop likt busshållplatser i varenda by. Ester är vana att rösta online och signera digitalt sen länge.    

Minnen från krigen och Sovjettiden är inte lätta att tala om. Såren är djupa hos den äldre befolkningen.  De som växt upp under 90-talet har dock en radikal iver att utveckla landet till en självständig nation. De vill skapa en framtid och ett nu på helt egna villkor. En kompromisslös kraft tycks sjuda i Estland och  jag upplever att de unga vägrar låta sig tyngas av historien. Nu är nu och den som sår den skördar.

Alla jag möter känns så oerhört fokuserade, ambitiösa och mycket effektiva. De vill att framtiden bär ljus. Och imorgon är redan här. Inget ska stoppa dem igen. 

Detta är Setomaa, gränslandet Ryssland och Estland.

Text och Bild  Malin Skinnar  för tidningen Min Husbil

Grusvägarna är långa i Setomaa.
Ombord på färjan med husbilen till Estlands skärgård

Mina vänner på sajten Freedom Travel har skapat fina reseloggar från Estland med husbil. Kika vidare där för massor av ingående beskrivningar, tips och vägar!  

Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Höga Transsylvanien

Illustration och berättelse av Malin Skinnar
Hösteberg iTranssylvanien

Husbil på serpentinväg

Vägen smalnade, himmelen mörknade, dimman tätnade, bergen stupade. Ösregn. Långtradare. Tre timmar kvar till byn.

Stjärnor. Moln. Dimma. Upp och ned genom väderleken som spelade spratt mellan dalgångar.

Små hus. Rök ur skorsten. En ko. En häst. Höbalar. Klockan skjuts fram en timme.

Österlandet öppnar sig.

Det spritter i kroppen av välbehag. Jag känner mig hemma.

Taktegel i små brickor. Handslaget. Byar ringlar sig. Truckcenter. Bankomat. Räkna Ron. Hundra Ron lite mer än dubbla kronan.

Köra igen. Dricka vatten på flaska. Goda bubblor.

Köra mer.

Självhushållarna har alla en ko var.

Stup.
Det ringlar väg ovan huvud.
Det ringlar väg nedan huvud.
Det ringlar långtradare uppför berget.
Vi nedför.

Baam.

Plötslig insikt av stup.

Jätte brant.

Ser stugan på botten av dalen.

Funderar på räcket …

Böjt.

Tänker på taket.
På bondens familj.
Hur många husbilar har vält över?
Ned i gröten?
I halmbalar?
Blir man gift då?
När man trillar genom skorstenen.

Baam..

Tankar går in i kroppen.
Jag behörskar mig.


Baam.


Armar börjar tänka.
Baam.
Tungan domnar.


Boom.


Tittar frenetiskt på vägen.
Den regnar.
Nej himmelen droppar.
Eller billyktor glimmar.


Vatten. Jord och måne.
Parkeringsficka i grevens tid.
Min vän Johan tar över.
Rullar på trean.
Pumpar på bromsen.
Och vi kommer ned.

Camping i Rumänien

Man skola icke köra om natten i främmande land.

Men vi är framme i Rumäniens Transsylvanien.

Vildsvinslever kokad i vitlöksmjölk. Lyckobo.

Ny dag.

Av Malin Skinnar   

Digital nomad skapar överallt.

Vägen som beskrivs kommer ganska snart efter gränsstaden Oradea mellan Rumänien och Ungern. Precis som många gränsbygder ligger i oländig terräng där få kunnat bygga och bo. Det är därför väldigt klokt att inte köra över en gräns om natten i nysnö. 

Vi var på väg med husbilen till Tara Nomada, vandrarhemmet som drivs av holländaren Jordi Kromwijk och hans fru  högt uppe i bergsbyn Runc i närheten Apuseni Nationalpark.  

Följ gärna min sida Visit and Stay Romania 

Inte så krokig men väldigt överrumplande och brant

Video från husbilsfärden in i Rumänien

Oktoberregn i norra Rumänien
Blommig kastrull och gröna glas
Husbilsresa genom östra Europa
Återvändsgränd i Transsylvanien
Illustration och berättelse av Malin Skinnar
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Rullande kulturhus i Mark Levengoods Sverige!

Foto från SVT Sverige om Malin Skinnar
SVT följer Malins Husbil

Den 11 mars kl 19 var gjorde Världens Minsta Kulturhus premiär i SVT Sverige! Filmteamet klev ombord och skildrade mitt rullande kulturhus.  Film i filmen blev det med livesändning på Facebooksidan samtidigt. Ombord var sånggruppen Tetra med artisterna, Anna Ottertun, Maria Stellas, Ingrid Brännström och Sanna Källman. De sjöng ur vår  nyutgivna Vaggvisebok Tussa Lulla.

Jag vill höra vår historia genom dem som bär minnet i sångens ränsel. Sitta tätt intill och höra livet sjunget.  På Världens Minsta Kulturhus kom Ellen Pontara ombord och vi talade om hennes otroligt fina film “Origins – a window towards voices
Snart möts vårt sökande och skapande i workshop och föreläsningen “Två berättelser om Rösten”.  

Sånggruppen Tetras samarbete med Malin blev Tussa Lulla Vaggvisebok
SVT följde med Malin Skinnar in i Världens Minsta Kulturhus
Världens minsta kulturhus finns i en husbil
SVT ombord i Malins rullande kulturhuset
Malins husbil är en camping I kultur

Foton ur SVT inslaget 11 mars 2017.

Marc Levengoods tv-team kom på besök i husbilen. Tetra med Maria Stellas, Anna Ottertun, Ingrid Brännström, Sanna Källman och värdinna Malin Skinnar.
Malin Skinnar www.malinstoryteller.com

Femårsplanen skapar egen styrfart

teckning med två små gubbar och en stor kvinna i eka
tecknad kvinna med odjur i sitt går

Femårsplanen

Femårsplanen skapar inre styrfart. Jag ser tiden framför mig. Märker att minnen tar stor plats och präglar mina val. Livet består ju inte bara av nuet och morgondagen utan vi alla verkar  ha epoker som sätter  spår i vårt inre. Tittar man på sin egen väg så är det vårt förflutna som bildar tydliga öar. En seglats genom livets arkipelag.  Den jag möter blir min spegel. Jag måste nog själv sätta farleden – så gott det går.

Visionen tycks vara styrfarten och det passerade en sorts barlast som ger tyngd åt livets farkost. En balanserande punkt som gör att man inte stjälper runt vid minsta lilla våg. Tänkte styra kosan dit näsan pekar istället för att låta kärlekar eller jobb prägla mitt liv. Minimalism blev ett medel för att nå mitt mål. Satte jobb, umgänge och bo i samma skuta för att testa.

teckning med två små gubbar och en stor kvinna i eka

visionen är styrfarten

De toppar man kommer upp på är fantastiska när man följer sin inre kompass och väl värda mödan. För mig har det varit att klara av att minimera mitt bohag till ett så smidigt bagage att jag faktiskt kan bebo en farkost.

När jag var liten drömde jag om en eka. Byggde den under bordet och drömde om vågor. Men det bidde en etta på fyra hjul med kokvrå istället. Ett hem som kan utvecklas till studio, ateljé eller sovrum beroende på lust och omständigheter.

Mysa i kojan

bebo en farkost

Att göra mig av med allt, downshifta och bli en digital nomad är förstås möjligt för jag är boende i ett jämlikt, digitalt samhälle utan barn. Men jag tror alla kan tillämpa modellen för att fokusera sin kraft. Bortkollrade av stress och önskningar verkar vi missa vardagen och gastar grattis och hurra som livsuppehållande mantra på fb i parti och minut.

Jag undrar ofta varför men tror det handlar om samma sak som gravitationen. Vi måste klamra oss fast i systemen som gör våra liv verkliga och meningsfulla innan vi trillar av pinn. Ritualer hjälper oss att hålla insikten om rymden stången.

-Hej och Goddag, Glad Påsk och Hurra.

Ballongpojke med flyttlass. Teckning

epokeskiften

Men mest tror jag vi lever i epoker. För mig är det tydligt när minnesbanken präglats. De förhållanden jag haft, jobb, vänner och vardag blir tillslut det som kallas mitt liv. Vissa perioder har varit oundvikliga. Andra saliga. Några ointressanta.  Femårsplanen ska skapa min styrfart.

Jag minns 2-4  årsåldern, 5-6 årsåldern , 7-10 årsåldern, 16-23 årsåldern, 24-38 årsåldern, 39-47 årsåldern.  Märker att minnen av vardagen blixtrar och väser. Tidsepoker som givit min personliga självbild en sorts mening. Alltså måste vardagen vara väldigt viktig för oss.

Spana mot det okända

minimalistisk livsstil

Skulle man inte på sin  fyrtioåttonde födelsedagen kunna prägla sina rutiner med en minimalistisk livsstil precis så som man tillåtit arbete, stress och kärlekar bilda kontentan av ens existens?  Plötsligt kändes det som om jag måste starta direkt, nu på studs om jag skulle lyckas med min manöver innan nästa epok är över.

Jag satte mig i bilen och for i väg mitt nyårsnatten år 2014-15, mol allena. Insåg att det jag gör är det som blir min tid innan sextio. Att det faktiskt är en ny epok som landar i mitt knä och att jag är vuxen nog att se det. Kanske också modig nog att förstå livets kurva. Som en liten fågel landade åldern på min axel, färdig att kläs i den skrud jag valde.

Fordon täckt av snö

ting tar tid

Ting tar tid. Jag vet det. Och de enklaste saker måste få grogrund för att växa. De måste skyddas och skötas, kanske försvaras och stöttas. Hur lång tid tar det innan en ide slår rot?

Två år slog jag fast och beräknade att det tar sammanlagt fem år för den att bära frukt. Men fröet har redan vilda groddar som sprätter i bingen.

tecknad häst och naken kvinna

det gäller att satsa

Är det för svårt för mig? Jag hörde rösten inom mig som babblat på under bilkörningen dagen före. Nej, hur skulle min egen livslust egentligen kunna vara för svår?

Egentligen är det bara att sätta ena foten framför den andra. Sen vips så är man på en ny plats med annan överblick. Ändrade förutsättningar och därmed nya möjligheter.

husbilsbadrum

svedjefinnarna i finnskogen

Körde förbi ett gammalt finnskogspörte. Att vara svedjebrukare i dessa täta tassemarker måste varit ursvårt. För dem tog det 3-5 år innan rågen gav skörd och fröna de satte var ej fler än högra handskens tumme.

Ändå klarade de sig och befolkade hela västsveriges djupa skogar. Nog skulle väl jag då klara att skaffa mig ett mobilt hem med företag ombord utan att coola vippen, anno 2015, med mobilen på fickan!

Svedjefinnar


liten yta med mycket rymd

Nyåret tvåtusenfemtons  tredje kördygn strukturerade jag femårsplaner mellan slirande långtradare i snömodd och insåg att det jag nu skulle göra blir faktiskt min kommande epok. Den kommer sätta spår i framtiden och jag väljer det själv. Detta vill jag ha gjort.

Stannade och sov på ett motell. Mös bland brunt och grått. Satt i baren med skramlande frysdiskar och kände en märklig frid. Detta är faktiskt  ett verkligt livsprojekt. Inte bara en tillfällig färd utan något som omvandlar hela det sätt jag lever och arbetar på. För att skapa stor rymd på liten yta krävs fokus. Och det ger glatt humör.

Två enkelbäddar på hotell
Malin Skinnar www.malinstoryteller.com

Okänd väg och fallgropar

Malin på väg genom vinterlandskapet
Malin på väg genom vinterlandskapet

Okänd väg och fallgropar

Jag ska köpa mig en husbil. Ett rullande hem där jag ska bo året runt.  Det är roligt att vara mig just nu. Jag ser glad ut i ögonen. Jag ser det själv i backspegeln. Min sjal och mobilen är det enda jag behöver. Jag kutar ut och in på husbilsbilfirmor i landet.

Frågar efter seriös hjälp och får mycket skiftande bemötande. Jag vet inte om det är vanligt att tjejer själva söker husbil.  Ser att kunderna runt om mig är äldre och kommer som par. Jag ska köpa min första  husbil. Undrar om nån av dem jag möter bor året runt.

Söker husbilar i vintermörkret

Jag vet verkligen inte vad jag ska titta på för husbilar. Men det är roligt. Kunderna pekar och visar vänligt då jag frågar. De säger de haft en sån bil innan och att jag ska passa mig för visst. Här är en värld lika okänd som dejtingrymden. Full av fallgropar.

Bilens stamtavla är något jag bör kolla. Importerad, en eller fler ägare, historik? Folk verkar liksom i alla andra världar här välja vad alla andra väljer och fortsätta på samma märke de en gång haft. Jag ska köpa ett rullande hem.  Ett åretruntbo. En okänd värld.

Titta in i bilens motor

Jag tittar på formen. Ser bara framför mig hur jag reser och når okända platser, möter främlingar och har tid att stanna till hos gamla vänner. med mitt rullande hem.

Varenda husbilsvisit blir till en drömvision om hur jag kokar te. Minimalism är lockande. Behöver visst bara tepåsar. Jag kör genom vinternatten.

Teckning av Malin Skinnar

Jag öppnar  min trettiosjunde husbilsdörr denna vecka. Låset faller av. Kan lås falla av? Jag inser att det är mycket som måste kollas innan jag slår till.

Att gå okända stigar innebär fallgropar.  Att parera alla bekymmer ingår i en vandring mot nya mål. Inget att oja sig över. Men det är mycket att ta in.

Teckning. Bilmek lyfter kvinna i röd klänning och håller hennes bil i famnen.
Malin Skinnar www.malinstoryteller.com

Friaren och kvadraten

Husbil om kvällen
Husbil om kvällen

Att bli minimalist och flytta in i husbil kräver sin kvinna. Dricker kaffe och läser vidare på blocket och tusen kommentarer på forum. Husbilens kropp verkar liksom skapt för en människa. Jag är trött men iverglad.  Den innehåller så mycket. Motor, rymd och förråd. Skydd mot vädrets makter, banditers intrång och glider som en farkost genom natten. Där finns garderob, kyl och skåp. Spis, dusch och toalett. En bädd, lite lampor och en ytterdörr.

Undrar var gästen kan hänga jackan, han med muskler och fickor fylla av guld.

På golvet i huset jag hyr har jag tejpat upp 14 kvadratmeter yta och börjat packa ned allt som man absolut måste ha som vagabond. En kvadratmeter innehåller ratt och förarstol. Den andra passagerarens. Här finns inte mycket yta att samla ting på. Reflexväst och förstahjälpenbox är det enda som får plats under sätet. En kompass, kartor och en mugg i handskfacket. Att flytta in i husbil är ett projekt.

Ok, jag fattar.  Jag måste röja. Att bli minimalist kräver specialfokus och lite mod.

Jag samlar i lådor allt jag inte kan göra mig av med. Eftersom jag redan har flyttat från min ateljehus på Österlen för ett halvår sen så har jag redan gjort mig av med det mesta.  Allt som är kvar känns livsviktigt, skapt för en människa.

Bara köksprylar täcker de 12 kvadratmeter jag har att fylla och då är duschkabinen i den blivande husbilen full. Det går ju inte. Jag kokar en kopp kaffe och sjunker in i blockets bilder igen. Inser att även mina koppar måste vara små i husbilens kropp.

Husbil i vinterskrud

Nyårsgryningen blommar genom huset.  Det är vackert. Solstrålar genom is och snö. Jag kan inte sova. Packar upp och stuvar om. – En stereo är väl bra? Alla mina skulpturer. Rivjärnet? En våg? Mormors jättefina filtar. Gästtofflor i storlek 47.  Ja.

Jag måste ha extratofflor för dunderfantastiska herrn som ska komma förbi. Friaren in spe. Han som är lika äventyrlig som jag och skall driva bilen ur lerpölar och själen fram via  regnbågar. Hans tofflor! De måste få plats.

Folk klarar ju gifta sig?

Men en man som fryser om fötter kan ju inte hålla mig vaken om natten i husbilen. – Eller vad skriver jag? Varm menar jag ju.

Näpp, det funkar inte för en minimalist i jakt på glädjen. ” Tofflorna bort, ingen komfort, här ska det röjas hola, hola, hopp!”

Malin Skinnar www.malinstoryteller.com

Nyfikenhetens bigbang o nyårsnatten

Rymdkvinna vid sin tjur

Det är nyårsnatt. Jag kör från stad till stad i sökandet efter husbil. En boning på hjul som ska rymma mitt liv och alla mina drömmar. Lämnar västkusten via riksvägen mot Sörmland. Strax intill Kolmården exploderar himmelen i tusentals raketer. Det är midvinter och tolvslag.

Stannar och vevar ned rutan.  I mörkret ett fågelstreck. De paddlar med trötta vingar över himmelen.  Små och stora  fåglar i skrämda flockar lämnar  villatomternas raketbombardemang för att ta skydd i skogen. Men inte heller där är det tyst. Vid ett torp i fjärran ser jag raketer fläta stjärnor och måla planetkaskader över nejden. Jag funderar på lejonen inne på Kolmården. Undrar om skötarna vyssar dem genom natten.

Kör vidare. Tankarna fokuserade till en spjutspets. Jag är beredd. Inser att jag har möjligheten att styra min kosa varhelst jag vill. Klädd i dun och kängor far jag mellan husbilsförsäljare och tittar på än det ena mobila huset efter det andra. Jag vet inte vad jag ska ta fasta på? Stort litet, långt eller kort ekipage?

Men jag  har beslutat mig. Jag ska köpa en husbil och gå in som digital nomadlärling. Jag ska ge bort allt jag äger och se hur långt mina vingar bär utan fundament och proppade förråd. Pröva om det går. Jag vet att projekt tar tid. Allt tar tid. Liv är tid. Jag måste klä mig i utforskarens dräkt och ge mig av.

Ett gäng guldgrävare i nacken.

Jag har ingen aning om varken motorer eller karosser. Men jag vet att min kropp och mina sinnen vill något helt annat än det jag erfarit hittills. Måste prova nu för om ett haft sekel är jag definitivt död. Min kropp går i detta nu mot en nyfikenhetens big bang. Jag måste testa.

Vid tolvslaget får jag lite vånda och messar min första kärlek. Han svarar. Han med bergsbestigarhänder och snus. Förlist liksom jag i nyårsnatten.

När längteritual är avklarad kör jag vidare. Behöver plötsligt ingenting. Slapp tolvslag. Slapp önskningar. Slapp passion och förhoppning.  Är bara lyckligt lyft i hågen med äventyr till sinns.

Vi bor på en planet  men ramar in våra dagar i platta förklaringsmoduler som om vi inte skulle bo på den mest vidunderliga platsen i universum. Vi knallar och går, klagar på väder och köper dyra resor till en strandremsa på andra sidan jorden.  Studerar oss utbrända,  fertititetsfixar familjer, förhållandekärvar oss otrogna och går i parterapi.

Men jistanes … vi bor ju på ett klot i rymden! En snurrande boll mitt i alltet strax inunder månen. Skulle vi inte bara kunna gå ut och kyssas eller göra ett nyårsvrål istället. Mäta universum med rop och dansa rumba.  Känns verkligen inte som raketer, diagnoser, god jul, utbrändhet och fasta är det som möter existensens storhet – friheten att välja.

Rymdkvinna vid sin tjur

Hej på dig du, hur går det människa? Jag hör en röst intill mig men  inser att ingen finns där.  Den sista tiden, har jag besatt av iden att förändra min existens, inte umgåtts med någon.  Det är min mig, min själv som börjat babbla var gång jag sätter mig vid ratten.

Jag tittar ut i mörkret och häpnas över stjärnorna. Mängden. Så nära de är. Jag kör här mitt ibland dem.

Tror vi ställer oss till flockens tjänst och gastar nyårsönskningar för all slippa utforska. Liksom en oviktig galder slungas böner för framtiden istället för att strategiskt göra slag i saken. Högtider verka rama in vår existens så vi nöjer oss med vad vi har. Vissa skulle säga att de ger oss stadga i den ovisshet som livet medför. För mig ger de dock myror i sinnet.  Kan aldrig medverka.

Stannar bilen, tankar och kör vidare.

Jag målade under hela Rumänienresan.

Förändringar tar tid. Det sker ej av sig själv med ett löfte och skål. Utveckling är ingen önskan. Det är hårt slit och massa fällor. Det kräver strategi och delmål. Men framförallt tro på att det man känner inombords verkligen är värt att ta vara på.  Min bil går vidare genom natten. Passerar samhälle på samhälle. Tankarna hoppar mellan väglinjer och framtidsplaner.

En flicka gråter vid en lykstolpe.  Rastlösa natthingstar hänger utanför lokalen. En fight mellan askungen och hennes prins bromsas av klackförsedda valkyrior utanför Kimstad. Finns det ingen vuxen som säger henne att vi är fria att göra något helt annat och välja våra drömmar. Höjde musiken och körde vidare.

Att överleva livet

På radion musik som gör mig mjuk och tårögd. Stannar bilen. Pussar nyårsnatten och hälsar som ska rymma mina drömmar.

Nyårssmällarna har tystnat. Dansar med mig själv under himmelens päll.

Jag bor i en skolbänk

röd sardinföepackning med konungabild
Skolbänken

Visioner på husbilens lilla yta ger hjärnan rymd.  Nu plötsligt kan jag snabbt anpassa mig för att föra drömmar i hamn eller ut på okänd mark. Kabyssen i husbilen är faktiskt som en skolbänk. Hon känns så bilkroppen.  Kompakt och full av papper.  Mysigt fyrkantig puttrar hon fram,  full av papper och plast som gör håret elektriskt. Min husbil bär en nog en själ och nu låter hon mig pyssla på sitt lock.

Det är som om jag bor i en skolbänk. Minns ni? Bänkpapper, locket man lutade på pannan, ljudet då det slog igen. Förväntan. Terminsstarten, doften. Radergummin. Rosa eller gröna. Gråvita. Plast och papper. Kungakronor och katter. Bilar. Pennfack, pennvässare linjal. 30 cm.  Tittade på den där linjalen hela dagarna. Som min bil. Den är full av fasta format. Och möjligheter, husbilens lilla yta

Liten Yta Stor Rymd

image image image image image image image

Allt i husbilen blir som att leka hus och hem.

mackrill och sardiner i husbilen

Minns exakt hur långt 30 cm är och hur jag grubblade på vilket årtal som skulle bringa mig min 30-årsdag och om det var kopplat till linjalen.  Sen bet jag på blyertspennan och förgiftades förmodligen så farligt som bly tycks vara. Varje dag.  Evigt långt bort. Liv och framtid. Historia och pyramider. Stearinljus. Lucia. Glitter och sångpapper i bänken. Som nu i min bil. Glitter och sångpapper.

Inte glömma lucianattlinnet. Hette det så? Nattlinne?  Frågachans-lappen man inte vågade ge. Då var drömmarna stora, styrfart stark och visioner väldiga trots liten yta. Precis som nu. Jag känner igen det!

Undrar vad det är dom egentligen gör att min husbil känns som en skolbänk förutom att den är liten och ska plockas och röjas i jämt. Kläs och skyddas. Det är tydlig likhet med en låda själva stuvandet men  det är något annat.

Tror jag vet vad det är.  Jag bebor min dröm. En möjlighet. Jag har dator och ritblock, kartor och väska. Får inte plats med mer. Jag skapar här. Hela bilen är en berättarboning, en farkost, en lyckostuga. Det är här jag kan blogga, författa, måla, resa, mötas, dra mig undan. En yta för skapande och kunskap. Compact living med stor rymd gör visioner smidiga.

Grön mat i husbilen

Känner en djup inre harmoni. Som om jag kom på knepet. Att man kan vara mobil, vetgirig o fokuserad. Att precis som på höstterminens första dag fylla skolväskan med förväntan! Mitt liv är min fröken. Vi får se vad hon säger i morgon …

Kokar grön mat denna veckan och får äta det som finns på hyllan. Sardiner i vackra prassliga konservförpackningar.  Tänk att någon har designat dessa fina, sardinburkar! Fickplutor med silverfisk och chili. De heter stora namn och står på undanskymda hyllor.  Har kung och havsfruar eller bistra sjömän på etiketten.

Egentligen är det bara sardinburken som halkat efter hela matindustrins lätta eller produktvisande design. De ser ut som smycken på min hylla. Viktiga och livsansvariga. Stoppar en i fickan och en gaffel. Bryggan, iPad och vatten. Jobba.

Denna vecka blir det bara salta fiskar med gröna sköna kvistar till frukost, lunch o middag. Målarfokus! Vaggvisebokens sista bilder ska färdigställas. Inget får störa. Jobbar utan paus. Det är så jag fungerar. Hinner inte handla och hämta nya intryck. In i skolbänken och verkställ drömmar.

röd sardinföepackning med konungabild

Lite ensidig kost kanske men jag skall inte gnaga blyertspenna så det är nog hälsomässigt ok.

Kontor i husbilen med digitala ritbord.