Husbilen medför så många kontaktytor. Överallt. Spännande möten, nya grannar .. inneboende, uteboende, tillit och äventyr. Samtidigt är jag fri att lämna när jag vill. Fri att styra, ställa, tänka, agera. En detalj jag inte reflekterade över.

Dessutom är jag numera alltid är hemma överallt, oavsett adress click to find out more. Och på så vis helt närvarande där jag befinner mig. Det är påtagligt. känslan av här och nu. Inget tak som ska läggas, rum som ska spacklas eller trädgård som ska gro. Jag odlar möten och skördar berättelser. En vägbonde med mobil lada.

Det påverkar allting. Val av jobb, möjlighet till umgänge, nya bekanta och även svar på uppdrag. Det som tar mycket utrymme, fungerar inte. Det som kräver lång framförhållning behövs ej. Jag är numera helt mobil och det gör mig även mentalt rörlig. En människa med huset på ryggen är smidig och kan göra väldigt många saker. Min trädgård kommer bli Europas vilket betyder att jag spelar på en ny planhalva. Fram till hösten är min arbetsplattform i Svealand. Men långsamt märker jag hur jag ändrar beteende. Ändrade förutsättningar ger sannerligen helt nya möjligheter.

Förut bodde på Dalkulla Ängalänga, mitt i skogen på Österlen i Skåne. Bland undersköna ekängar, harar och hjortar, kossor, örn och varg. Ja, det var så vildvuxna skogar omkring att ulven strök runt knuten om natten. Jag njöt av traktens historia, husets alla vinklar och vrår. Jag älskade hennes marker, golvtiljor och bjälkar. Snödropparna, påskliljorna och fågelsången. Jag sökte hennes historia och lärde mig allt om forna tiders bruk och don. Edvin byggde mitt hus 1914 och jag byggde om henne 2004.

Att bo i hus är att vara i en famn. Samtidigt lämnade jag mitt hemman ofta, och i långa perioder. Att skydda sitt hus under resa krävde mus och tjuvfälla, värmevakt och frostkontroll, postlådetöm och snöröjning, eller stormsäkring. Jag eldade som många av oss för kråkor och ofta funderade jag på välfärdens fantastiska ledningar inuti husen som faktiskt försvårade pendlande och vistelser långt bort.

Trots att jag nästan byggt hela huset själv så grundande jag husets alla teknikaliteter på att vara på en och samma plats. Men i verkligheten var jag så mycket mer rörlig. Vattenledningar ingjutna i golv och väggar, bopålar djupt i myllan.
Varför bygger vi hem för bönder om vi är resande och pendlande? Det var där jag började fundera på mina möjligheter. Skulle jag kunna gå till vägs på samma sätt som matroser till sjöss. En liv på hjul borde väl vara möjligt.

Under onsdagar kommer jag berätta om livet i husbilen men även om hur det är att utföra arbete i bilen och att leva som digital nomad. Kastar mig huvudstupa in i en värld full kunniga husbilsboare som delar med sig av knep och knåp för att det ska fungera. Det är ett underbart virrvarr av svar som jag nu sakta men säkert börjar nysta upp.

Så, på Onsdagar skriver jag om Husbil, Smart teknik och Digital Nomadism.
Och på torsdagar råder ‘Liten Yta Stor Rymd’:
om att lämna bofast liv för en etta med kokvrå på fyra hjul.

Vill du läsa intervjun med mig av Maria Andersson från tidningen Husvagn & Husbil så finns reportaget här: TRYCK HÄR. Vi hade en rolig eftermiddag på Djurgården, talandes om livet, drömhytter, egenskapad värld och alla dess möjligheter.