Varje dag, slås jag av hur stort det är. Både inne och ute. Och hjärnan har ett bo. Alla intryck ro. Jag är i mitten av allt och hemma i ett. Har minimala ytor och extrem rörlighet. Själva bodelen har det mesta och var sak sin plats. Husbilen är lite som ett klädesplagg. Måste passa kroppen för att fungera. Jag har investerat i vissa saker som gör det roligt att bo till vägs.

Smart teknik gör allt smidigt oavsett om det är ett finurligt klädstreck, smäcklås till skåpen eller dyr apparatur som ökar boendets oberoende av andra. Jag gillar verkligen funktion. Saker som är genomtänkta och håller. Blir också jätte frustrerad av kass industridesign. Men allt jag valt fungerar faktiskt och jag blir lika glad av avancerade finesser som av finurliga husmansknep.
Jag har några avgörande investeringar för att kunna röra mig fritt. Solcell på taket, gps och förbränningstoalett. Trenne ting som gör livet galant till vägs.

Det blir tydligt hur mycket jag förbrukar i denna rullande bostad. Allt som skall in måste ut. Så är det bara. Det är lite som att bo i en våg. Allt märks och inget kan slösas. Tror det är rätt väg att gå. Det totala förminskandet trimmar hjärnan att slipa behoven. Ingen kan bli liggande, stående, glömt. Kör jag med disken osäkrad har jag den snart i huvudet.