Inlägg

Husbilen till norra Rumänien

Malin o Gumma i dörr

sjunger med finherrar bland bergen Vi for med färjan från Ystad till Polen och sen ned via Karpaterna in i Slovenien till Ungern vidare mot landskapet Mara Mures i Rumänien. Jag tror vi körde fyra dygn för att äntligen landat i Satu Mare vid Rumäniens norra infart strax under Ukrainska gränsen. dagarna går samman. Sträckan […]

Hur kastar man saker?

Hur gör man sig av med saker
Hur gör man sig av med saker

malins röj och mirakel

Hur kastar man egentligen sina saker? Hur vet man vad man behöver sen eller vem man kommer bli? Längst ned i detta inlägg kommer mitt bästa tips! När man gör ett uppbrott är det uppenbart hur mycket man samlat på sig för att leka bofast. Dubbla ting, gamla sladdvindor, tusen oinsatta foton, massor av halva men bra strumpor. Jackor utan dragkedja, vispar och konstiga uttorkade kemikalier som man köpt för något specifikt ändamål. En del har hundra gummiband eller billioner pennor. Milliarder böcker som sparars eller LP fast skivspelaren saknar stift …

Jag börjar tro att hamstrandet är en bön för odödlighet. Att vi genom tingen etsar oss fast i epoker och pyntar vår personlighet med mackapärer.

Mina bästa tips för att flyttstäda eller röja för det allmänna välbefinnandet är följande: Tänk ut ett mål med fortsättningen. Vad vill du lägga tid på? Allt du förvarar kostar kvadratmeter, värme och hyra. Att ha 17 olika hammare men ingen du hittar eller ens en hel ger dåligt utslag på bofunktionen. Gör skyltar och lägg på ditt största golv och rusa runt som en tok och lägg föremål enligt följande.

1) Nödföremål
2) Minnen
3) Antikt o Värdefullt
4) Loppis
5) Återvinning inkl Myrorkontainern
6) Ge närstående
7) Ge vänner
8) Spara för framtidsdröm
9) Ge bort ett helt hushåll till främling

Sortera, vila, sortera, promenera, sortera, fotografera! Åk till återvinningen kl 3!

Se dig själv i en femårsperiod frammåt. Ta och fantisera fram en livsepok. Allt vi gör blir sedan minnen. Blir det vi bär med oss. Skapar lycka, trötthet och kantstötningar. Välj kurs – fixa målet som morot för drift och styrfart. Håll fanan högt och välj farled. Eller avskaffa all trygghet, ställ dig beredd och låt vinden föra dig till nya världar.

Kanske är inte projektet du drömmer om mer än fjäder i hatten. Se om din dröm ger dig vingar. Om det du sparar på och bär med dig ger dig styrfart så du, just du, når ditt mål.

Jag ritade upp utrymmet jag hade föresatsen att passa in i. Det var ju en kabyss i en husbil: 10 kvm + förarhytt. Satte skyddstejp på golvet i huset och ritade ut det nödvändigaste. Bädd, wc, vatten, kök, kläder, mat. Mitt mål var extremt: en husbil, men jag hade stark lust att se hur livet kan te sig som mobil planerare. Vad fanns det plats för utöver det?

Teskedar, femton sandaler, fin sned lampa.. superdunsäcken som läcker i var söm?

Jag ville inte ha hyllor fylla av reseskildringar. Jag ville vara resande. Jag ville inte söka jobb, jag vill brinna och koka och göra: skapa efterfrågan. Jag ville inte betala för att värma upp förråd för att mögel och möss inte skulle knapra på mina reserver. Jag ville lägga pengar på smarta platsbesparande nödvändigheter istället som gjorde packade och resande lätt. Livet rikt.

Ville inte bo på en hållplats

För mig är frid och mysighet viktigt. Naturen. Hur kommer jag dit? Det tog mig 2,5 år att avyttra mina saker. Som konstnär och kulissmakerska hade jag förråd upp över öronen. Min verkstad full av material som kan vara bra att ha. Jag bodde i naturens sköte på vackraste vildvidder i Skåne, men om jag ville bo och verka? Hur kunde jag lösa det? Att jag blev mobil påverkade vilka jobb jag kunde genomföra. Jag ville umgås mer med människor då jag arbetade och inte fastna i stora hantverksprojekt. Allt som plockades undan påverkade vad jag kunde säga ja eller nej till. Och gav fler öppningar.

Bär bostaden med mig …

Tillslut hade jag bara det viktigaste i två resväskor och en sjal. Vinterkläder låg i en box i det enda utrymme jag hade utöver husbilen: ett rött litet fint utedass. Det blev inte ens fullt. Eftersom jag hade så lite plats var allt tvunget att vägas och väljas.

Jag följde ett visst tankesystem

1) Vad gör jag 5 år frammåt?
2) Vision för denna livsepok – medelåldern?
3) Hur mår jag bra?
4) Vad följer på denna epok?

Vision och fakta, dröm o krass realism

Sen sorterade jag rum för rum med stora högar enligt ett specialsystem. Jag fick bara titta på en grej i 10 sekunder. Tog valet längre tid hamnade saken i mitten av rummet för genomgång nästa dag. Hjärnans intryck mognar under natten och de prylar hjärtat hoppar till av första dagen är lättare att sortera nästa dag.

Tillhör människans gener att bevara o försvara det vi samlat. Men behövs bara med nötter, inte påskpynt och tombuteljer

1) Hög för Fara/ Krig/ Nöd dvs vad behövs egentligen? Trasig brandsläckare och kletiga plåster gör ingen nytta. Ordna!
2) Minnen. Saker du inte har nytta av: titta på dem med vän och välj ut 10 viktiga. Resten fotograferas och sätts in i fotobok med texter. Lätt göra minnesbok via nätet. Eller titta, lukta, kläm på föremål, säg åh vad fint och bränn eller skänk!
3) Allt med värde över 1000:- lägg i en hög och gå antikhandel eller sälj via nätet samma vecka.
4) Allt under 1000:- värde, ge till någon kär. Hämtar de inte så ge till grannen eller någon som verkligen behöver.
5) Allt fint och praktiskt som du ej behöver av mindre värde: samla i hög och åk 1 gr om dag till återvinning och ställ i deras fina kontainer för Emmaus eller Myrorna.
6) Allt tungt som ska ges bort måste hämtas omgående annars samla allt och beställ frakt då du kan röra dig i flytten.

Det bortsorterade måste iväg direkt för att inte bli ett nytt tankemoment om ett halvår

När jag var klar hade jag allt en människa behöver, tak, bädd, möjlighet till matlagning, kyl, frys, bord, soffa, badrum. En ytterdörr, en farkost. En vision och ett mål. Det var inte lätt men det bar mig över tröskeln till en ny tid. I det nya får inget onödigt plats. Inte ens jobbåtaganden som kräver yta. Hjärnan smalnar av och skärper sig. Blir en fisk i tidsstimmet, smidig att röra sig vidare. Beredd. Min trädgård frågade många om. Oh ja! Jsg älskade mina skogar och ängar, vedboden och min himmel. Men nu har jag många gläntor och bor där träden kallar. Ett annat sätt och möjligt vis att trivas på!

Ett etta med kokvrå på fyra hjul

Hand med mossa

här kommer mitt bästa tips!

Skapa ett rum för hushåll. Ge ett färdigt hem till en av alla våra nykommande. Jag vet att nästan alla i min ålder har ett extrahemman att ge vidare. Gör det! Ge dina finaste saker till någon utan rötter här. Ett nytt fint bohag! Lättare göra sig av med släktknenoder om man vet att någon behöver det så mycket mer än du!

Ge en flykting allt praktiskt hon behöver för att starta sitt nya liv på en främmande kontinent

The women´s blues Österbotten

Desiree med gitarr i husbil
Desiree med gitarr i husbil

sjungna berättelser i min husbil

Här kan du få höra en otrolig berättelse av Desiree. En berättelse om hennes anmoder och guldringen hon bär.

Jag reste till Österbotten på Finlands Västkust, via Lappland för att söka Europas Blues. Sången som minnets känsel bär historiska spår var man än kommer. I byn Sundby nära Jakobstad invid en liten sjö ligger ett stort hus med mycket musik. Där bor Desiree Saarela med maken Anders Portin, en katt ett barn och hundra drömmar.

Gitarrcase i husbil i solnedgång

Desiree och jag möttes för fyra år sen på Ingesunds Musikskola i Värmland där vi båda studerade Finnskogsmusik. Jag fastnade för hennes mörka stämma och vi för varandras tankar. Under långa skogspromenader i snön diskuterade vi livet och verkligheten. Jag hittade ett par trägummor kastade i en container. Två små täljda träfigurer som jag tog med till mitt lilla studentrum. När jag lämnade skolan var Desiree en av dem jag verkligen kom att sakna. Hon fick gummorna när jag packade för avfärd och hon ropade då jag for att vi måste ha delad vårdnad om dem.

Våra skapargummor sjunger oss legender …

Träskulpturer

Åren gick och när vi nu möttes visade det sig att såväl hon som jag gjort varsin Emigrantvisebok, ovetandes om varandras projekt. Vi talade vidare och hon ville jag skulle måla hennes kommande CD-bok Mellan Världar. Just dessa dagar gör vi klar bilderna och hennes visbok kommer ut före sommaren.

Sjungna dokument ur det förflutna …

Huset de bor i, Desiree och hennes make Anders är byggt på en skogstomt invid sjön fullt av instrument och planer. Det var spännande att vara där och så oerhört lärorikt. Hela Österbottens finlandsvenska delar är för oss i Sverige obekanta. Men i Österbotten ses svensk tv och lyssnas TT- nyheter medan vi i Sverige knappt vet om att Österbotten finns. Märkliga är våra länders vägar. Samma vagga olika uppväxt. Jag läste Finlands historia av en finlandssvensk professor och fick helt andra bilder av Norden. Nu reser jag för att lära mer.

Hungrig eller utsvulten på berättad historia. Familjers sanningar. Vill höra, lära, leva.

Pappa med liten unge på knät sjungande.

Desirees make Anders har inte bara byggt deras hus och en fantastisk studio utan trallar även oerhört vackert. Fina gamla visor och egna kompositioner. Tror nog deras barn får alla livets sången på tungans tröskel. Jag tittar mig noga omkring. Här ska jag måla en sångbok med låtar ur Desireés liv.

Alla blir nyfikna på en husbil och många lämnar mig en visa …

Glada äter mat o talar

Marianne Maans, folklivsskildrare och musiker kom på besök. Mer av henne i nästa veckas blogg, likaså Anders pappa, Max Portin som kom med diktboken och sjöng tolkningar av visor från traktens skalder. Fantastiska dagar vid Sundby Gård utanför Jakobstad. Det slog mig igen hur hårt musiker arbetar för att få leva med musiken. Att det är så mycket passion som driver de toner vi tar för givna.

Minnets själ – den verkar vilja sjungas …

Besökare i husbil

Här bor en familj där musiken talar mellan generationer. Det är rikt att få historia beskriven genom toner. Österbotten är för mig främmande och ändå så hemma. Vi gick långa promenader och under dagarna i Sundby fick jag av i uppdrag att måla Österbottniska sånger av Desiree Saarela.

Visor till en sångbok med hennes lyrik ..

Desiree med gitarr i husbil

Imorgon på min SöndagsBlogg från ateljén kan du se mer av hur mitt och Desireés arbete med boken utvecklats. Kvällen sjönk över nejden och gäster kom och for. Jag fick låna tvättmaskin och vädra husbilsfiltarna på bryggan. En god vän till Anders kom och installerade högtalare i bilen och jag njöt av den tydliga ursvenskan – den forntida vackertalet från folket på andra sidan!

Språk är sin egen musik ..

Chausson Flash Solnedgång

Malin Storyteller Logo

Österbotten … vi vet nästan ingenting om folket på andra sidan.

Trolla läskigt till lätt med Cinderella

förbränningstoalett ombord med liten film Liten yta med stor rymd kräver smart teknik – annars blir det liten yta med mycket bestyr. Man kan inte undgå vissa ting som boende till vägs. Det mesta blir oerhört påtagliga som vatten, värme, energi, skräp och att tömma avloppet. Det är viktigt för mig med en toalett som […]

Reportage om mig i husbil & husvagn

Klipp ur tidning

möten och möjligheter Husbilen medför så många kontaktytor. Överallt. Spännande möten, nya grannar .. inneboende, uteboende, tillit och äventyr. Samtidigt är jag fri att lämna när jag vill. Fri att styra, ställa, tänka, agera. En detalj jag inte reflekterade över. Dessutom är jag numera alltid är hemma överallt, oavsett adress click to find out more. […]

BLUNDA OCH BACKA MED HUSBIL

reinkarneras till en tjock gubbe eller vara en mullgumma

 

FILM OVAN: pimpinett husbil bland tjocktradare, gubbar och diesel

.

Att köra ombord på Stena Gothica med husbil kräver fokus. Det är här de tuffa karlarna med milslånga släp backar ombord med knappa marginaler. Om man kör ombord framlänges, och allt för tidigt just bara för att man tyckte att nån där inne viftade, så måste man tyvärr backa av …. Men då gäller det bara att lyssna till sjömännen och tänka att det omöjliga nog kan gå bara man blundar.

Detta är godsfärjan Nynäshamn Liepaja .. Tung gungar hon med hundra hemliga hannar i sin mage.

.

Trivs nog väldigt bra bland långtradare, diesel och reflexer … Men min bil ser lite blek ut .. borde ha lite timmer på taket.

.

Vi fick inga sjömansvisor tyvärr fast vi försökte … Min kollega Astrid Selling kämpar med sångfångsten.

.

Jag undrar alltid vad sjömän gör i oskiftet … och nu fick jag veta. Bongodreads från Göteborg diktar …

.

Och kom med tre ark till kaffet … ute var det silverregn och morgonen en fin start på en spännande resa.

.

Sen hymna han glädjen och kärlek livet – i vackraste dikten till Mor… Gav oss av det som på arket var skrivet – en gåva just innan vi och for …

.

Inträngd på godsfärjan mot Liepaja

Malin Storyteller Logo

Jag trodde jag var tvungen att reinkarneras till en tjock gubbe för att klara köra husbil. Men det går lika bra att vara en mullig gumma.

Det är något med sånger i lador

searching for the women´s blues – estonia

Söker Europas Blues
kör öster ut

Hamnar på små vägar
som blir mindre och mindre

Seto singers

Kommer inte bort
hur långt bort jag än är

Är alltid hemma

Bor i min farkost
söker vägen från mitten

Traditionella sångare

Hör sång i lador
sång på höskullar
sång runt eldar

Lyssnar till legender
de sjungna

Estland Setomaa – Nedsaja Village

Vi har kurs i husbilen

Det är som något jag minns
men inte varit med om
i min livstid

Nån annans minne
bekant som om det vore min barndom

mitt saftglas
min pöl

Badande barn

Sånglägret pågick i tre dygn
kurser även i och vid min rullande farkost

Workshop vid husbil

sångläger i min husbil i byn nedsatta östra estland – setomaa

De kom i skrud
kvinnorna

Runobärarna till sångsysterns minne

Kvädessångare Setoma

I gränsland bara 4 kilometer till Ryssland.

Vattenkanna

Överallt sång, skratt och lek

Setodräkt

Och trötta fröknar som nöjt vilade i min trädgård …

Ja, så var det i bygden Nedsaja och så blir det igen när Augusti månen än en gång lyser över eldar, rökbastu och runosånger.

Traditionellt klädd man i Setomaa, Estland

.

Malin Storyteller Logo

Jag reser i Österland – gripen av klangen – ålderdomligheten vävd med det nya. Minnet av urgamla sångord. Dynamisk folklore.