Jag lämnar facebook – flyttar inomlands
Vi har fred, mat, frihet. Vi kan leka, röra oss, tala men varandra. Men vi lever till näts och jag är en av dem som producerar blå frukt till nätets monster.
Min filmberättelse om Babels Torn som byggdes allt för högt.
Jag har börjat hata social media. Den är inte social. Utan vansinnig.
Vi går in i värsta livsfällan med alla likes och nätliv.
Jag känner verklig ångest när jag ser småbarnen med skärmen tryckt mot ögat, när jag ser vilda teens stilla ivra över effekter.
Jag mår illa av att folk dejtar via nät och att den finaste mekanism som finns, kropp, syn, reaktion och hjärna skrumpnar.
Vi sitter klistrade vid en glasbit i handen och stirrar på andras världar.
Jag har alltid tyckt livet är konstigt. Men nu är det värre än nånsin. Och det är inte internets fel. Utan den sk sociala median – sockerbiten – där vi enkelt kan hjärta och tumma varandra. Vi luras in i ensamhet.
Jag är i en stor revolt inombords och släcker mina så kallade sociala kanaler.
Instagram, bort. Facebook, bort. LinkedIn, bort.
Jag lever i pass om fem år för att hinna fånga dagen. Nu en ny tid. Kokar inombords…
Det känns så vansinnigt bortkastat allt liv just nu.
Vi har fred, mat, frihet. Vi kan leka, röra oss, tala men varandra. Men vi lever till näts och jag är en av dem som producerar blå frukt till nätets monster.
Men jag älskar att skriva, att berätta.. fast vad är vitsen.. Är i tid av att montera ned, stänga och leva.
Vet ej hur än.
Malin Skinnar
Artikel om bra ting med facebook innan det blev världens värsta kartläggning av allas beteende.
