Vetenskap, forskning och iver

Att vara en ivrig människa bidrar till framtida utveckling. Varenda liten unge påminner oss om vår fantastiska förmåga att testa verklighet med hela kroppen.

Vi blir stora och utvecklas till fokuserade specialister eller kliver in som del av ett skrå. Andra surrar likt mångfacetterade humlor, svepandes runt som länkande katalysatorer mellan slutna läger.

Ingen forskning utan passion, ingen utveckling utan nyfikenhet. Vi leker oss till kunskap eller förvärvar erfarenheter via nödens påfund.

Många av oss möter tidigt gåtan om vår plats på jorden, existensens kärna. Det kan vara så omtumlande att vi sluter sinnet och pinnar vidare och låtsas som det regnar fast vi swishar runt på ett klot i ett hav av stjärnor.

Andra försjunker i vetenskapens grubbel och analyserar strategiskt teser som ställs mot varandra.

Jag blir rörd av alla forskare som försöker visa det minsta mot det största, det outgrundliga mot det befintliga, det förflutna mot det förunderliga. Vilken makalös livsgärning!

Jag tänker på min lilla stig att hur vi än lever befinner vi oss alla i en forsande kunskapsflod där frågor, svar och upplevelser, faktiskt har samma värde. Utan det ena skapas ej det andra.

Allt vi förmedlar har betydelse!

Att sprida sina erfarenheter, dela med sig och inte stöldsäkra sin talang är nog det viktigaste för människans utveckling.

Ofta skälls sk social media för ytlighet men för mig har det varit en digital lägereld där det minst oanade kan inträffa. Där människor utan naturliga mötesstråk plötsligt får ta del av varandras livsrum.

Internet som fenomen är just  öppet och flödande, med styrande algoritmer slår sönder dess möjlighet att vara flödande. Och tyvärr har social media blivit helt osocial. Vi grupperas och kategoriseras av Facebooks algoritmer.

Men internets öppning finns där. Och alla är en del av utvecklingen. Att kommunicera är att skapa rörelse, rörelse kan leda till något vi inte tänkt på. Varenda en är viktig. Man vet aldrig vilket eko som föder nya gensvar och möjligheter.

– En sorts kunskapsfusion som kan leda vidare till en nya konklusioner. Oväntade vinklar av varandras verklighet där vi delar med oss av erfarenhet och fakta.

Nobeldagen skulle kunna vara barnens vetenskapsdag. Alla förskolor och skolor kan utforska något och eller be alla dela med sig av en liten upptäckt!

Kanske upptäckten är iakttagen tusentals gånger förut men förmodligen inte berättad av just dig i det sammanhanget du befinner dig.

Inte för just den du har intill dig.

Allt vi gör och skapar, tycker och tänker ger vågor på ytan. Ringar som smälter in i varandra och utvecklar en vision vi själva inte tänkt på. Det är därför torg, internet och offentliga rum, brokigt sammansatta släkter med många olika viljor viktiga. För klangen kan få ett helt annat gensvar. Debatten är katalysatorn för en fortsättning. Ljuset.

På min Nobeldag tänkte jag ska gå ut och ta reda på hur man snabbast springer genom djupsnö hos grannbarna. Sen tror jag noga jag ska visa kunskapskällan https://www.ted.com för min Far och höra om han i gengäld vill förklara hur man räknar med X … för hand. Vissa kan ännu konsten att forma siffror med bly.

Japp, så får det bli idag på Nobeldagen – som hyllning till alla som försöker greppa klotets mirakel och möjligheter.

Dock avstår jag från social media till vi uppfinner en plattform utan styrande algoritm. Som det en gång var, när alla sorlade hullerombuller utan filterbubblor och faktaborgar på något som kallades internet. Som ännu finns där fritt och möjligt utan lajks och nätjättars annonstrålande av vår benägenhet att trycka på det vi längtar efter.

Vi måste själva städa när utvecklingen går så fort att troll, skrock och hopp blandas samman med forskningens extremt utvärderade antaganden.

Men pratet, ringarna på vattnet, viljan att tycka, tänka och berätta är dock lika viktig som forskarens grundligt mödosamma väg. Men inte samma sak.

#forskning #nobelpris #opensource #kunskap  #socialmedia #internetstiftelsen