När alla gått hem och tystnaden lagt sig mellan stock och sten så la jag mig på myren och somnade. Trodde aldrig jag skulle somna mitt i skogen men skogens skymning smyger sig på en så man tillslut är inbäddad i hemligheter och drömmar. Tyst är det inte … om ni tror det … Nej, istället inträder en sorts rusningstid. Mörka, hala bökdjur kutade förbi oss och en flock kronhjortars klövar studsade nästan på min näsa.

Plötsligt talade någon till mig. En lilja eller en älva. Jag visste inte vad jag såg. Lugn bara sa hon, det finns inget vackrare än djur i språng! Jag låg så stilla jag kunde medan djur efter djur strök förbi mina ögon, kinden och min panna. Plötsligt kittlade det vid örat.. Något sirligt, slingrande kröp upp ur marken..

– Sommaren, väste hon, sommaren har kommit! Jag såg mig omkring. Så förvånad. Tänk att sommarn reste sig just där jag lagt mig att vila.

Det var omtumande. vackra sånger hördes från alla håll och kanter. Jag var omsluten av dröm och sanning, liv och tid. Hemligheter, sagor och klövdjur. Det doftade gott av allt som växer. Vid skymningstid är skogens blommor på bal. Allt förstärks.

Mossans alla gröna stjärnor började tindra. Marken bubblade och porlade. Något stort och yvigt kom ur skogen. Jag trodde det var en älg men såg sen att det var en liten människa med ett blomfång i famnen.

Plötsligt kastade hon blommorna över mig. Men då märkte jag att det var en stor famn vatten hon burit på inlindat i slöjor. Jag hade hört att älvor älskar att retas och att om jag mot all förmodan skulle möta en älva så skulle jag vara beredd på vad som helst. Men de blir så lätt skrämda så man får vara varsam.

Jag smög nu bort från mossen och satte mig på en sten. Lät marken hålla om mina fötter. När jag suttit länge länge hörde jag små viskande fnitter under stenen. Mina skosnören var hopknutna och jag såg något skimra under roten.

Jag visste inte att man kunde se dem i skymningen. De är helt tysta men väldigt nyfikna. Sitter man still tillräckligt länge kommer de. Men se dem inte direkt i ögonen. Då blir de rädda och försvinner. Ser du en räv finns alltid en älva inom hörhåll.

Om skägglaven rör sig bland grenarna kan en utav småfolkets spejare gett sig ut för att kolla vem du är. Lägg dig då helt stilla tills de snusat på din kind, nypt dig i tårna eller kanske hällt vatten över dig. Man vet aldrig så noga med älvor.

Ett säkert tecken på skogsväsen i nejden är himmelens färgskiften. Om du ser blå moln mot rosa aftonsky kan älvor vara nära. Smyg ut, sätt dig stilla och vänta. När du suttit länge kan det hända att någon börjar tala med dig. Ofta på främmande språk. Svara med vissel eller nynna. Bäst är att sjunga det du vill ha sagt. Då kanske älvan sjunger åter.

Just på mossar med gungfly finns de flest olika raser. Just liljeälvor med lila plym är mycket ovanliga men man kan råka få syn på dem. Ta med pinglor. De älskar ljudet av tingel tangel. I Tyresta Nationalpark finns gott om hackspettar, räv, vildsvin och en liten population av lilaplymad älva. De är mycket rädda för människor men som sagt väldigt nyfikna. Bäst är om du klär ut dig till en älva du med. Pappor i älvstass är det vackraste som finns. Man kan få syn på älvor om tre pappor i utklädda älvdräkt dansar på en äng. Då kommer de absolut fram för att leka med er.