Höga Transsylvanien
Husbil på serpentinväg
Vägen smalnade, himmelen mörknade, dimman tätnade, bergen stupade. Ösregn. Långtradare. Tre timmar kvar till byn.
Stjärnor. Moln. Dimma. Upp och ned genom väderleken som spelade spratt mellan dalgångar.
Små hus. Rök ur skorsten. En ko. En häst. Höbalar. Klockan skjuts fram en timme.
Österlandet öppnar sig.
Det spritter i kroppen av välbehag. Jag känner mig hemma.
Taktegel i små brickor. Handslaget. Byar ringlar sig. Truckcenter. Bankomat. Räkna Ron. Hundra Ron lite mer än dubbla kronan.
Köra igen. Dricka vatten på flaska. Goda bubblor.
Köra mer.
Stup.
Det ringlar väg ovan huvud.
Det ringlar väg nedan huvud.
Det ringlar långtradare uppför berget.
Vi nedför.
Baam.
Plötslig insikt av stup.
Jätte brant.
Ser stugan på botten av dalen.
Funderar på räcket …
Böjt.
Tänker på taket.
På bondens familj.
Hur många husbilar har vält över?
Ned i gröten?
I halmbalar?
Blir man gift då?
När man trillar genom skorstenen.
Baam..
Tankar går in i kroppen.
Jag behörskar mig.
Baam.
Armar börjar tänka.
Baam.
Tungan domnar.
Boom.
Tittar frenetiskt på vägen.
Den regnar.
Nej himmelen droppar.
Eller billyktor glimmar.
Vatten. Jord och måne.
Parkeringsficka i grevens tid.
Min vän Johan tar över.
Rullar på trean.
Pumpar på bromsen.
Och vi kommer ned.
Man skola icke köra om natten i främmande land.
Men vi är framme i Rumäniens Transsylvanien.
Vildsvinslever kokad i vitlöksmjölk. Lyckobo.
Ny dag.
Vägen som beskrivs kommer ganska snart efter gränsstaden Oradea mellan Rumänien och Ungern. Precis som många gränsbygder ligger i oländig terräng där få kunnat bygga och bo. Det är därför väldigt klokt att inte köra över en gräns om natten i nysnö.
Vi var på väg med husbilen till Tara Nomada, vandrarhemmet som drivs av holländaren Jordi Kromwijk och hans fru högt uppe i bergsbyn Runc i närheten Apuseni Nationalpark.
Följ gärna min sida Visit and Stay Romania
Video från husbilsfärden in i Rumänien
