Bara det som sker räknas
I affirmationernas o skrockens tidevarv, giftemålens och högtidernas ritualiserande – traditioners bångel och terapiernas mångel – så målar jag bilder om kärleken.
Kanske för att orka – för att få bada i färger – för viljan att förverkliga det jag tror på är större än missmodet. För att hoppet, skrattet och lusten är större än vanmakten.
För att jag vet att hoppet är det enda som bär när allting rämnar.
Men annars är jag är krass realist, republikan o ateist – ogillar firande över datumzoner och annan domedagstro.
Skålar aldrig och ropar sällan hurra…
– Men jag vill att alla ska få ro i sina själars botten. Tak över huvud. Mål o kraft samt en egen vän att vila tanken hos!
Och att alla ska ha någon som kämpar för en.
Tack alla ni som försöker o vågar.
Detta är mitt nyårstack.
Tack alla ni som inser att vi bor på svirrklot i rymden; fria att hjälpa och agera.
Tack alla ni som ger av er tid, ert rum och er privata sfär, för att räcka handen till en främling.
När världen kokar, grannen gråter och nöd tär på mellanmänskliga förehavanden så är det bara medmänniskor som kan visa vägen.
När alla nyheter är för svåra för att vi ens ska våga läsa om det… så finns det något vi kan göra…
Vi kan faktiskt hjälpa en annan individ fullt ut. Till hundra procent.
Att ge en endaste människa sin hand påverkar precis allting.
– Allting.
Det är inte tanken som räknas.
Inte köpta fraser.
Inte likes och åsikter.
Bara det som sker i verkligheten.
Bara det som sker… i verkligheten.
