För livets skull – Anatolien
En sjungande kulturbärare i Huddinge – Anatoliens skimrande duva.
– Searching for the Women’s Blues –
Havva Kutlu är poet, sångerska och musiker. Under åren i Sverige har hon hunnit lära sig svenska, utbilda sig till legitimerad sjuksköterska och sjungit på många scener. De patienter som har turen att möta Havva på Huddinge Lasarett är lyckligt lottade.
Få människor är så varma, goa och inkännande som Havva.
Havva Kutlu och jag möts utanför Stockholm när jag passerar med Världens Minsta Kulturhus. Vi ska livesända berättelser från min husbilsstudio. Jag blev så oerhört berörd av Havvas röst. Sången är så stark.
Lyssna på den livesända videon ovan och läs här min berättelse.
Havva kom hem till sina föräldrars gård. Det var en svår tid för hennes mamma låg sjuk och saknaden efter Fadern var stor.
Han var en kämpande man. En god Far som gav dem alla kurage att fortsätta. En man som överlevt svåra skador men ändå lyckats ge sina femton barn en trygg uppväxt.
Havva går ut i stallet och ser att luckan till duvslaget stod öppen. Luckan till duvslaget som hennes Far byggt och skött genom hela hennes liv.
I samma stund som Havva upptäcker den vidöppna luckan, reser sig duvflocken och lämnar stallet samtidigt.
De flyger rakt uppåt och ut mot himmelen. Som om de virvlar upp mot molnen… vingar, näppar, ögon… Hundra fågelbröst som reser sina kroppar mot skyn.
Tusentals vingar slag – ett ljud som nästan inte kan beskrivas.
Likt en silvervirvel av vingar, tjockt susandes uppåt mot molnen flög duvorna iväg.
Det var som en hälsning.
En viskning från Fadern. En uppmaning att fånga livet och låta drömmen bli sann.
Havva gick in till sin Moders bädd.
Hela livet var på väg att förändras. Gården… djuren, stigen – allt som varit hennes barndom. All trygghet skulle rubbas.
Mamman såg på henne.
Hennes ögon.
I den stunden kände Havva en urkraft.
En väldig känsla som kom med en smärtsam insikt; livets förgänglighet.
Samtidigt kom en outsinlig kraft. Det var som om Pappans duvor kommit med bud. Att de flaxat, swishat och snurrat runt henne med budet att leva – att samla sig.
Att ta verklighetens möjligheter på allvar och föra livskraften vidare.
– att fånga sin egen stund på jorden.
Ljuset fladdrar. Livesändningen avslutas. Jag älskar dessa möten längs vägen. Husbilsstudion är som en egen farkost, en magisk kokong eller flygande matta. Allt som sker här inne blir stort, starkt och på något vis väldigt tydligt.
Vi tittar på en karta.
Avstånden är långa; jättelånga.
Sverige – Turkiet Anatolien – Svealand . Huddinge – Ankara.
Tänk att klara komma allena . Att lära sig ett främmande språk. Jobba ihop sina studiemedel. Studera till sjuksköterska och sen hitta ett arbete. Den förmågan kräver oerhört fokus. Det är många minuters ensamhet att bemästra.
Ingen av syskonen bor här, det är bara Havva som gett sig av. Lämnade för att följa sina drömmar. För att hitta möjligheter till egen inkomst. För att sen kunna satsa allt på musiken. Följa stigen in musiken – in i sångerna för livets skull
Anatolien ligger i Turkiet och Havva bor i Stockholm. Hon har landat i Sverige som en skimrande duva med de mest vackra kärlekssånger du kan tänka dig.
Havva arbetar som sjuksköterska på Huddinge Sjukhus och de patienter som får chans att möta henne är lyckligt lottade.
Jag tror få människor är så goa och inkännande som Havva.
Vi har skrattat mycket tillsammans.
Men även gråtit, för vi blir lika berörda av de traditionella folksångernas exakta poesi. De träffar en rakt in i hjärtat.
Men när tårarna torkats kokar vi turkiskt kaffe. Det är svart och starkt och vi brukar koffeindarrande bryta ihop av skratt åt verklighetens tokigheter tills vi bara kippar efter andan.
Havva är en skatt. En magisk kulturbärare i kalla Norden. Hon har som en skimrande duva landat i Gävle och jag hoppas alla får höra hennes sånger.
Att stå nära klangen då hon väver in den svenska vardagen i Anatoliens urgamla visor är magiskt.
Havva låter själen tala helt av sig själv.
