Med världens minsta kulturhus far jag land och rike kring, sökandes Europas Blues. Idag på min lördagslogg landar idag i Hökarängen utanför Stockholm hemma hos folkmusikerna Maria och Olof Misgeld. Idag bjuder vi på skillingtryck, emigrantvisor och trall.

Det är roligt att vara roddare till miniscen i husbilen. Mina tygrosor får äntligen utrymme och allt som glimmar blir guld. Jag vet att Maria är lika tokig i blommiga sjalar som jag så idag måste scenen vara skillingtrycksfin!

På min lördagsblogg får ni höra vänner och bekanta spela eller berätta. Ganska praktiskt med en mobil scen och molnvy. Jag ställer bilen där musikanter finns och efter hand som min digitala nomadteknik förbättras kan jag göra saker bättre och snabbare. Lycklig över mitt mobila kulturhus!

Maria, jag och Olof gjorde emigrantviseboken Thousands Are Sailing för 1 år sen. Jag målade sångerna, Maria samlade in dem och Olof tecknade ned noter. Ett otroligt spännande uppdrag. Mer kommer efterhand på bloggen. Vi jobbade som besatta för att skapa boken med knappa medel och lyckades baxa projektet i hamn, kravlandes men glada. Dag Westling och Maria gav samtidigt ut sin CD med egna tolkningar av skillingtryck från Sverige, Finland och Irland.

På tal om minimalism som är en stor del av mitt liv som digital nomadlärling får saker och ting nya perspektiv. Det underbara köket hemma hos Misgeld Family fullt av allt, går inte att omsätta till min kabyss. Här är det fint som en julkalender. Allt har färg och skimmer. Unikaboxar, gamla kakburkar, vackert tungel och praktiskt tangel. En sladd, en gardin och ett barn. Här bor det skapande människor i varenda vrå. Ett av sovrummen hyser en ung oljemålare dessutom. Ett mysigt hemman!

Vi bestämde oss tidigt för att vi ville vara skapande musiker båda två, berättar Maria. Då gäller det att samarbeta om utrymmet. När den ene gör sina uppdrag är den andra mera hemma. Maria håller just nu på och förbereder två års master på musikhögskolan där fördjupning i trall och egna tolkningar av folkskatter blir basen. Så himla spännande. Allt Maria gör blir fint som slingrande kurbits och det låter blommigt utan krusiduller. En unik blandning. Följ hennes blogg som kommer bli en viktig kanal under kommande sångfördjupningar.

 Inne i studion ligger travar med noter och färdigpackade cd-skivor som skall levereras. Just nu turnerar Maria med vokalgruppen Irmelin som kom ut med ny CD i vintras. TRYCK HÄR

Om två veckor följer jag med Maria till Tobo där Irmelin ger kurs i kulning och folksång. Då blir det undersköna trallar i husbilen. TRYCK HÄR

För mig är folksånger sjungna dokumentärer. Skillingtrycken är verkligen rop från våra förfäder och emigrantvisorna är är blues rakt av. Gastkramande beslut om liv flätat med hopp. Att ta del av våra historiska visor är att lära sig leva. Vi är inte så mycket mer än den lilla korta stund vi har att förvalta på jorden. För en del går det väl, andra sämre. Men kämpar gör vi alla. Livsgnistan, den sköra elden som ständigt tänds av hoppet är allt. Ständigt återkommande i varenda sång. Eller förklaringar till det ödesdigra beslutet byggt på hopp som förklarar det som för andra kunde betraktas som övermod.

På vägen hem lyssnar jag på en äldre CD av Maria och Olof. Margits Sånger utgiven på Misgeld Music. Det är visor tolkade av Maria på helt eget vis.
För mig är de som en liten vind. Jag vill stå i dem och njutlyssna, klä mig i en annan människa tankar. Maria hittade den norska sångerskan Margit Finnekåsas visor 1999 och blev gripen. Jag förstår henne. De är så oerhört ömsinta. Margit levde 1904-1989 och hörde i sin tur sångerna av sin Far och Gudmor. Jag lyssnar förtrollad i bilen då jag kör vidare. TRYCK HÄR

De sista två filmerna är Painted Poem filmer jag gjort till vårt gemensamma emigrantviseprojekt med pappersanimationer från min husbilsstudio. I samarbete med Bo Ejeby Förlag gav vi ut vår sångboken. TRYCK HÄR