Inlägg

Stjärnbärerskan

På ryggen stod hon, av Rodopis skuldror

En berättarfilm av Malin Skinnar

Älskade önska – om du förr inte hann

Lev du människa.
Av stjärnfall o drömmar.
Hoppas – tro och bli till.

Denna saga är inte sagt. Inte sjungen. Inte tydlig. Men hörd om natten vid midnatt. Just efter åskan och regnen. Lyssna till min berättelse från Rodopibergen.

Fiol Sofia Teljebäck Högstadius o Henrik Nybom. Berättelse och film Malin Skinnar, Människa Karin Svensson och två fantastiska skogsbarn.

På ryggen stod hon, av Rodopis skuldror

På ryggen stod hon

– På ryggen stod hon.
Under himmelen.
Vid Rhodopes skuldra. Med skålen högt.
Fångade stjärnfall som ingen sett.
Plockade gnisterbit o drömmar.

Satte samman. Till färdig udd.
For och gav. Stjärnor ur skålen.
Den snidade från boden. Till dem som bad.

För kraft att åter drömma.

Höll upp en stjärna o lät den falla.
Singla en gång till. För den som inte hann.

Skynda min älskade.
Ger dig ett stjärnfall.
Blunda min lilla.
Vill dig ett liv.
Lyfter din stjärna.
Igen och igen.
Älskade önska.
Om du förr inte hann.

Din egen Tindra – Din andra Stjärna.
Din skira Längtan – Du lilla Tärna.

Lev du människa.
Av stjärnfall o drömmar.
Hoppas o tro
och bli till.

Så kunde förblindade se. Förstummade ropa.
Och frusna räcka handen mot sin himmelen.
Dansande åter sin önskan.

Hon samlade bland tuvor, bland barr o kottar – de bitar som höll världarna samman.

Så stilla under vintergatan. Den höga vägen.
Vid människans sinne. I sin träskål.
Den för osten. Den snidade, röda.
Målad av Baba i gammeltid.

I den skålen, den runda, skavda, samlade hon jordens himlar. Stjärnbärerskan på Rhodopes skuldra.

Och jag stod där. Nära hennes platser. På vägen i mörkret. Timmerbil det enda som hördes när något ljöd. Och fåglarna. Som togs av lodjuren. Och vargarnas hesa sagor.

Där var jag.

Och hörde. Från träden – sagor igen. Som om Rodopi svämmar över.

Och jag gråter. Var gång på hennes runda slänter.

Får av något. Stora ord. Och måste luta mig mot träden för att fatta. Sen åka för att själv få plats.

Stjärnplockerskan från Bulgarien

Denna saga är inte sagt. Inte sjungen. Inte tydlig. Men hörd om natten vid midnatt. Just efter åskan och regnen.

Av Malin Skinnar

Ur boken ATT KLÄ SIG I ETT FOLKS ANDEDRÄKT
51 dagar i Bulgarien av Malin Skinnar

Det verkar faktiskt gå lika bra att gå vid sidan av. Den som tänder en eld tycks alltid få besök.

Denna saga är inte hörd, inte sagd, inte berättad

Jag har en trädgård i hela världen.
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

En berättarfilm av Malin Skinnar

Älskade önska – om du förr inte hann

Lev du människa.
Av stjärnfall o drömmar.
Hoppas – tro och bli till.

Denna saga är inte sagt. Inte sjungen. Inte tydlig. Men hörd om natten vid midnatt. Just efter åskan och regnen. Lyssna till min berättelse från Rodopibergen.

Fiol Sofia Teljebäck Högstadius o Henrik Nybom. Berättelse och film Malin Skinnar, Människa Karin Svensson och två fantastiska skogsbarn.

Jag har en trädgård i hela världen.

På ryggen stod hon

– På ryggen stod hon.
Under himmelen.
Vid Rhodopes skuldra. Med skålen högt.
Fångade stjärnfall som ingen sett.
Plockade gnisterbit o drömmar.
Satte samman. Till färdig udd.
For och gav. Stjärnor ur skålen.
Den snidade från boden. Till dem som bad.
För kraft att åter drömma.

Höll upp en stjärna o lät den falla.
Singla en gång till. För den som inte hann.

Skynda min älskade.
Ger dig ett stjärnfall.
Blunda min lilla.
Vill dig ett liv.
Lyfter din stjärna.
Igen och igen.
Älskade önska.
Om du förr inte hann.

Din egen Tindra – Din andra Stjärna.
Din skira Längtan – Du lilla Tärna.

Lev du människa.
Av stjärnfall o drömmar.
Hoppas o tro
och bli till.

Så kunde förblindade se. Förstummade ropa.
Och frusna räcka handen mot sin himmelen.
Dansande åter sin önskan.

Hon samlade bland tuvor, bland barr o kottar – de bitar som höll världarna samman.

Så stilla under vintergatan. Den höga vägen.
Vid människans sinne. I sin träskål.
Den för osten. Den snidade, röda.
Målad av Baba i gammeltid.

I den skålen, den runda, skavda, samlade hon jordens himlar. Stjärnbärerskan på Rhodopes skuldra.

Och jag stod där. Nära hennes platser. På vägen i mörkret. Timmerbil det enda som hördes när något ljöd. Och fåglarna. Som togs av lodjuren. Och vargarnas hesa sagor.

Där var jag. Och hörde. Från träden.
Sagor igen. Som om Rhodope svämmar över. Och jag gråter. Var gång på hennes runda slänter.

Får av något. Stora ord. Och måste luta mig mot träden för att fatta. Sen åka för att själv få plats.

Stjärnplockerskan från Bulgarien

Denna saga är inte sagt. Inte sjungen. Inte tydlig. Men hörd om natten vid midnatt. Just efter åskan och regnen.

Av Malin Skinnar

Ur boken ATT KLÄ SIG I ETT FOLKS ANDEDRÄKT
51 dagar i Bulgarien av Malin Skinnar

Denna saga är inte hörd, inte sagd, inte berättad

Det verkar faktiskt gå lika bra att gå vid sidan av. Den som tänder en eld tycks alltid få besök.
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Saltoluoktas guldbröllop

Guldbröllopp en klippt och tecknad illlustration av Malin Skinnar

Vägrallare, kriget och finsk tango…. orden omfamnade ett sekel av konsekvenser.

Bord

Guldbröllop…tänkte jag mig… strax efter middagen me de lyckliga tu. Det verkar så underbart att fira. 

De satt så tysta.. sa liksom ingenting men strålade så starkt att jag var tvungen att fråga. – Jo.. de firade.. tyst i hemlighet och all sin enkelhet, gifta i femtio år minsann.

Jag målade på servetten och skrev en dikt. Deras glädje fortplantade sig, och längtan föddes i bröstet. Så stilla bar de varandras liv. Så blygt  de skålade för kärleken.

Nöjt… eller kanske ska jag säga.. tacksamt.

Jag klippte till ett porträtt och ritade av dem. Insiprerad av deras lycka och funderade.

– Om jag blevo gift i morgon arla – friad till på toppen o upp ottan. Skred som brud till altaret med gullegubbe fin – min – äktenskapstummel o evigheten.. Då skulle jag med nöd och näppe hinna fira som de… Ett guldbröllop.

Skulle kunna hinna  före 100… Just när jag fyllt mina 95… Om nu maken min var vid liv och hälsan god, jorden låg still och vädret bestod… – Då!  Då skulle jag fira.

Ett uns av stress av allt mycket man kan o skolat. Borde och gjort. Jag var så oerhört ogift där mittemot deras frid och tacksamhet. 

Men vi delade långbord, berättelser och deras hemliga stund.

Högtidsfirandet  fick inte ropas ut och gastas. Nej, det viskades om  kärleken, turen att hittas och satsa. Om nöden, glädjen och händerna som hölls genom livets vedermödor.

Ingen av de andra runt långbordet anade…  Bara vi som satt mittemot invigdes i ceremonin. Vi satt placerades som slumpen bjöd till kvällens supé på Saltoluokta Fjällstation. 

Brasan sprakade, midnattssolen brann och vandrare stod i klungor utanför matsalen.

Fjällstationens värdinna hade ropat in oss pö om pö att sitta med dem som hon valt att placera oss invid. En vänlig  sed, långt från slutna sällskapens kyla.

Det sorlandes och  talades,  jämfördes och visades; kartor, foton eller vandrarblessyrer. En måltid med någon man aldrig mött men som nu delade hela fjällvandringen med; torrt som blött.

Vi återkom till det där med guldbröllop.

Jag skulle ju kunna hinna fira före min hundraårsdag? Om jag bara finge mig en friare imorgon kunde det faktiskt inträffa just före nittiofem; om maken min var vid liv och hälsan god. – Ja om  jorden låg still och vädret bestod! Då skulle även jag hinna i kapp… fira segern att för evigt förenats.

Ett uns av stress grep mig av allt. Intill en kvinna i skilsmässokval och på min egen mobil ett osvar från honom som allt kretsade kring.

Det är så mycket man missar om man inte hittar rätt… så mycket man skulle, borde och ha gjort. Men, vi fick iallafall dela bord med lyckan.

Vi skålade för kärleken och talade om rallarnas väg. Om att som barn sakna familjen i Finland och att sen  som vuxen våga skapa sin egen samvaro. Att hittandet blev så viktigt. Om tilliten och att välja att värna om varandra. Så värdefullt.

Deras ansikten log… men liksom mer stillsamt, ja ungefär som Langas vatten i solnedgången.

Deras ögon log… men liksom mjukt som Kirkaus pyttesmå fjällblomster.

Deras hjärtan log.. ja, jag hörde det… men mjukt som löven i fjällbjörken borta vid bäcken. Och att sitta nära dem gav livsmod.

Jo, nu firades kärleken  – även om de inte ville basunera ut det. Sagan blev sann, de flyckades faktiskt hitta och bevara varann.

Men vi fick inget säga; ville verkligen vara i lag som vem som helst vid  fjällstationens långbord.

Så som de alltid levat; sida vid sida som vem som helst.

– Så vi satt där hemligt vetandes, mittemot guldbröllopsparet och höjde vårt glas.

De firade livet med fjälltur längs sträckan han byggt. Han pekade på stenrösen och asfalt. Bilder på bordet. Kort från Kodak.  Vägrallare  han var och hon styrkekvinna från Tornedalen. Liten då de möttes förstås. Hon hade ett enormt ansvar. Han själv kom som  krigsbarn medan  hon skötte syskonflocken i grannbyn. De visste nock vad ensamheten betyder. Vad det innebär att överleva ännu en vinter fast det egentligen inte borde gått.

–  Skötte du småsyskonen?

Jo, hon nickar… det var lite svårt.

–  Kom du som krigsbarn?

Karelen du vet, sa han och stök luggen åt sidan.

Visste jag?  Vad vet vi egentligen om våra grannländers smärtsamma nittonhundratal?  Vi tittade på kartan. Ett dygn tog det för kriget att nå fram. Varningen kom, ränseln packades och djuren drevs ut på vägen. Det var mammor och barn som vallade. Rädslan kunde ingen tala om. Alla var satta ur spel. Livets etik. Varandets vetande. Inte en Gud skymtade mellan träden.

Men så möttes de.

Klart att de gjorde… han såg henne nog, det sa han och log. Han sökte, fann och vann. Livets största vinst. En människa som hon att dela framtiden med. Inget kunde bli bättre och tiden var plötsligt möjlig att greppa igen. Planera. Forma vardagen och förmera…

De gifte sig och dansade finsk tango.

– Varje lördag minsann! Ingen alkohol, bara tangons berusande toner. Den  bästa karln, det var du av dem alla. Kön av kvinns ringla inför nästa dans men du var min!

Guldbröllopp en klippt och tecknad illlustration av Malin Skinnar

Kvinnor stod som spön i backen.  Tur en inte är svartsjuk, sa hon. Bättre kavaljer är svår att finna.

Men när det var Humpa var dansen deras.

Snabba steg, något fler än den skridande tangon. Samspel och vickning – rörelse och skratt. En knyck på nacken och  han var hennes. En liten vinkning och hon var hans.

En dans blev två.. blev flera och till sist ett helt liv.

De gick nu till PRO för att svänga och var årsdag hit till Stora Sjöfallet för att minnas.

Bergen färgades röda…

Jag och min väninna såg oss om efter lämpliga friare. På trappan satt en hord mycket manliga skäggiga vandrare.

Pling!

I var näve en mobil som pillrades på något infernaliskt.

Ingen tittade upp… men solen gick iallafall inte ner.

Hört, skrivet & målat på  Saltoluokta Fjällstation   av Malin Skinnar 

Vandringsstugor på STF
Bord

Restips för mingel på fjällstation

Saltoluokta fjällstation är ett bra basläger för den som vill vandra, mingla och njuta naturen i världsarvets Laponina utan att gå långt. Men det är även härifrån alla erfarna ger sig av ut i  vildaste Sarek.

Man reser med buss till Kebnats båtplats  via Gällivare. Från Saltoluokta kan man även ge sig av ut i Sarek eller följa ledade stigar vidare och över bergen mot Kvikkjokk fjällstation. Det går tåg med direktbuss sombeställs via SJ.

Just Salolukotas trerättersmiddag är bästa stället att slå sig i slang med främlingar för den blyge. Samtliga gäster bokar in sig senast kl 15 samma dag och ropas upp av värdinnan för bordsplacering  17:50.

Jag vet att även Blåhammarens fjällstation  i Jämtland har samma vänskapliga bordsplacering där hänsyn tas till ensamvandrare som alla visst hamnar vid ett och samma bord.

Om man söker vandringsvänner organiserar Matti HolmgrenJokkmokksguiderna  en vecka var år kallad Singel i Salto. Låter som dejtingtur men det är vänskapfärd. Sett dem flanera och tala, tänka, skratta.

PRO anordnar även vandringar för pensionärer. Det måste vara helt otroligt fyllt av djup och livskraft.

Jag ska fånga dig himlar – sång från min vandring

Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Sverige lämnades

Trehundratusen ogifta svenskor for till America

Emigrationen till Amerika

Målar mig genom smärta.
Målar mig genom hopp.

Övermod, sjunger de rädda.

Om Gud vill, ber de tvungna.

Lyssnar till historiska dokument.
Sjungna reportage.
Skillingtryck.

Våra Amerikavisor.
Ingen människa kliver ombord på skepp till
främmande land, mot annan kontinent om de inte måste.

Hunger.
Förföljelse.
Krig.

Jag lyssnar på svenskarnas öden. Vår missväxt och svält. Jag hör samma sånger som de facebook-rop jag nu läser. Från vänner i världen som nu ger sig av för hoppet om överlevnad.

1.2 milioner svenskar utvandrade till Amerika
25.000 till Australien
10.000 till Brasilien
Okänt men mycket stort antal till Canada via New York dit många ogifta män for dit. Ett okänt och stort antal for till Sydafrika och grundlade många farmar. Det var även ett stort antal emigrerade till Ryssland. Det sägs att 314 av St Petersburgs guldsmeder var svenskar.

Att komma som ny är alltid mycket svårt. Alla pengar slut efter biljett är kvitterad. Utmattade och okunniga om nya seder och bruk gjorde dem underlägsna bofasta. Man ska orka mycket efter steget är taget.

Trehundratusen ogifta svenskor for till America

Läser reportage i Hemmets Journal från 1930 om missionssystern från Norrland som modigt for till svenskkolonin i Brasilien för att understödja utvandrarnas ättlingar. De var då utslagna, sjuka och smutsiga. Levandes i svårt armod. Till Brasilien lockades många som var för fattiga för att utvandra till USA med förbetalda biljetter.

Trots svåra nederlag emigrerade ännu fler till Brasilien efter industrikrisen 1891 i Sundsvall och Stockholm. Även Kirunaborna såg ingen annan utväg än att ändå försöka emigrera efter storstrejken 1909 till Brasilien.

Trots rykten om ond bråd död i syd var nöden så stor att hoppet om ny chans gav dem modet att ändå våga.

Havet vagga mången själ.
Landet tiger still och öde.

Liten och stor.
Syster och bror.

Människornas livskamp.

Av Malin Skinnar under målandet av vår bok Thousands are sailing.

Paper cut art
Emigrantviseboken kan beställas från www.ejeby.se

Resguide Estland

Helmine folk choir
Det lilla barnet visar mig runt i köksträdgården

Med husbilen genom Estlands världsarv – Malins resguide till natur & kultur

Malin Skinnar skildrar kvinnors sång i gränslandet Setomaa

Artikeln är  publicerad i  MIN HUSBIL  – Sveriges Största Husbilstidning. Text & Foto Malin Skinnar 

Står på en äng i Estland med husbilen

Estland – vårt mångsidiga grannland

En resa mellan byarnas skördefester är en stor  upplevelse av smaker, sånger, hantverk och folklore. I klungor samlas man och sjunger natten lång, till elden brunnit ned och dragspelarna somnat

Estland  – vårt mångsidiga grannland har modet att blanda uråldriga traditioner med  digitala kommunikationer.  Jag färdas, förundras och fylls!

Båten över Östersjön

– För er som ska köra ut i Europa är  resan genom Estland, Lettland och Litauen ett  spännande alternativ till färjorna mot Tyskland. Stränderna på andra sidan Östersjön är oändligt långa, rena och vackra. Längs med vägen finns intressanta städer och upplevelser. Det går mängder av skepp från Sverige raka vägen in till Tallinns underbara gränder.  Så vi struntade i södra Europa och stannade och njöt Estland fullt ut istället. 

Fricamping i Estland med husbilen
Timmerhus i Setomaa Estland
Helmine folk choir

Medeltid och supervacker modern arkitektur 

Här är förbluffande vackert. Husen i gamla stan lyser i olika färger, slingrande kullerstensgator och ringmur, torggummor längs ringmuren säljer sitt vackra hantverk.

Husbilen fylldes av blommiga vantar, linnesjalar samt ovanligt designade reflexer  som här kallar “helkur”.  Jag som sällan handlar blev helt bedårad av allt tovat och täljt, broderat och stickat.

Dessutom glittrar jag numera i mörkret. I Estland finns nämligen en lag att man skall bära reflexer på kappans högra uppslag nattetid vilket utvecklat mängder av juvelliknande medaljonger att bära.   

 

Tallinn är den bäst bevarade medeltidsstaden I Europa och värd en långtur med guide. Här får vi vår nordiska historia klarlagd, med det snillrika Hansakompaniets handelsvägar ut över Östersjön.  Den pedantiska ordningen i de Estniska magasinen gjorde visst Tallinn till  bas för hela handelskompaniet. Guiden är intensiv, rolig och tydlig. 

Designbutiker och mysiga cafeer blandas med konstnärers gallerier. Här kan man stanna hur länge som helst men idag skall vi ut på landsbygden.

Vi ska besöka två Unescoskyddade områden I Estland, uppmärksammade för sina immateriella värden: Setomaa i sydöst  och Kihnu ute i Rigabukten.  

Här var en gång tre svensktalande bygder på denna ö i Estland.
I Estland finns massor av yoga, meditation, vandring eller sångläger
Fisk och lökfestival i Augusti
Horisonten
Odla tomater, lök och gurkor , sen stundar skördefesten.

Motorcyklister i folkdräkt på Kynö  – Kihnu

Vi börjar på den mytomspunna ön Kynö eller Kihnu som det heter på estniska. Den ligger två timmars färjeresa ut i Rigabukten. När jag kör av den pråmliknande färjan  möts jag av festligheterna omkring en regatta. I hamnen säljs det fisk och bakelser. Här är faktiskt alla kvinnorna klädda i folkdräkten; randig, knälång kjol, sjalett och lågskor. Besökare från hela världen lockas precis som jag av öns säregna traditioner. Kynös kultur sägs även vara en ledstjärna för jämställdhet mellan könen och har listats av Unesco som ett kulturarv värt att beskyddas.   

Är du där under midsommar eller annan högtid får du se en del av deras urgamla traditioner, men ta chansen att boka guiden Mare Mätas. Hon berättar om säljägarfolkets kultur och sjunger öbornas sånger som är mer än 2000 år gamla 

Köksträdgården 

Åter på fastlandet kör jag fel men får hjälp av tjej som erbjuder mig parkera på hennes garageuppfart över natten. Jag är vilse i Pärnu och det börjar skymma.  De har plats och och tycker inte jag ska behöva allena på en camping. Det låter mysigt och jag lotsas hem till deras lilla gröna villa strax utanför centrum. Hennes dotter visar upp hundens cirkuskonster medan vi talar om världen, husbilar, facebook  och om livet som ung mamma i Estland.

Trädgårdslandet har Mormor anlagt och det är av henne hon lärt att safta och sylta. Arbetstillfällena är få och trädgården drygar ut ekonmin. Nu är mormor i himmelen men kunskapen finns kvar och jag lämnar nästa morgon med en korg full av kompotter och en ny vän  

Alla samtalar på festen, deyt känns som om alla har viktiga hemligheter att dela med sig av.
Alla samlas till fester kopplade mot årstiderna
Ett kärt par möts efter femtio år.
Sjunga i klunga verkar ske helt naturligt så fort en eld tänds.
Skördefeterna avslöser varandra från by till by.

Svensktalande i Estland   

Jag kör nu vidare till färjeterminalerna i Harpsuund och på halvön Nuckö för att besöka de forna svensktalande öarna Ösel/Saaremaa, Dagö/Hiiumaa och Ormsö/Vormsi.

Där blir svenskesternas öde mycket påtagligt. En röd stuga på Ormsö  har en guldplakett på väggen som informerar att alla på denna gård gav sig av.

Det gör ont i mig.. jag ser äppelträdet, blommorna vid förtukvisten.. minnen av dem som byggde och skapade ett liv.

Hör om paniken då grannar deporterades mot okänt öde i Sibirien. Om de fasansfulla besluten att lämna allt de har för flykt bland havets svarta vågor.

Om småsystrar som själva fick ro mot redden för att för att plockas upp av en lots medan Farfar stannade på gården allena för att sköta djuren och vänta på den försvunne sonen.

Jag känner barnbarnet till en Moder som gömde sin nyfödde i en stövel till skydd mot stormen, för att i skydd av natten fly över havet i en liten eka. Efter motorhaveri drev de in  mot Gotska Sandön där  familjen räddades. Men vägen dit satte spår för livet. Vissa kom aldrig fram. Att besöka dessa platser är att gå genom historiens sammanhang och förstå flyktingens utsatthet Jag följer stigen mellan vassruggarna. Hör barnen som leker.. precis som då innan allt förändrades. 

 

Malin Skinnar funderar på flykten från Ormsö
Berättelserna om flykten, sekunden de klev ned i ekan och skjöts ut från stranden följde mig. Jag målade och målade och målade.
Campar vid Dagös stenstrand

Aiboland Museum – Rannarootsi och svenskbygderna

Över 80.000 människor flydde vid den sovjetiska ockupationen hösten 1944 och 25.000 av dem hamnade i SverigeFrån svenskbygderna lämnade över 8000 människor och öarna blev därmed nästan helt utrymda.    

I Hapsal/Haapsalu  finns det fina Aibolandsmuseet som skildrar den svensktalande befolkningen i kustbältet. Det är mycket värdefullt att besöka för att få en bild över den svensktalande befolkningens kulturyttringar och leverne. Här finns svensktalande guider och  även spännande berättelser för de minsta av Lydia Kalda.  Se gärna min film om TorsdagsTanternas broderade minnesväv 

Jag njöt av långa ständer med märkta vandringsleder

Det är underbart att färdas med husbil i Estland

Hon ger mig ett äpple och går vidare i vattenbrynet.

Varg på Dagö – Hiiuma

Jag besöker en barndomsvän som flyttat åter till Estland från Öland dit hon kom med sin Mamma 1990.

När utbildningen som landskapsarkitekt var färdig i Lund var hemlängtan för stor och Mor och dotter flyttade åter för att  bygga upp en sagolik trädgård som nu är en turistattraktion på ön.

Här på Dagö är naturen mycket lik Ölands. Samma kalkstenslager sträcker sig under havet och bildade detta landskap.

Enar, ängar och får på bete. En varg sägs ha kommit till ön vi ser till att djuren hålls i stallet om natten. Det doftar trädgårdsland och kamomill. Jag somnar i husbilen vyssad av vågornas sång vid Östersjöns strand.  Västerhavet säger min värdinna och önskar godnatt.   

Vandringsleder, myrar, fladdermöss och sjungande sand   

Estland är verkligen ett kur- och hälsoland. Ekobönderna är många och kreativa unga blåser liv I gamla jordbrukstraditioner. Man är rädd om sin nyfunna frihet, kämpar för att bredda och fördjupa sin kultur. Med den charmiga universitetsstaden Tartu som utgångspunkt tar man sig lätt ut I naturen med husbilen. Fint uppmärkta vandringsleder går genom hela landet.

Här finns enorma sandgrottor med ovanliga fladdermöss, mäktiga myrar och skogar som ger fågelskådare glädjefnatt. Här kan du vandra, hyra stugor och uppleva stillhet. 

Estlands kustlinje är dessutom berömt för speciella sandkorn som sjunger i vinden. En sällsam upplevelse när man går längs de milslånga stränderna.  Här en artikel från Lettlands sjungande stränder

Varg på ön, vi måste ta in djuren mot skymningen
Det är många som sköter om dina gamla trähus i Estland
Vattnet är gott och släcker törsten på sånglägret i Nedsaja
Med säckpipa erövrar hon världen med sitt estniska folkband
Smyckade dräkter för att bevara och försvara skaldandets kraft i Setomaa, Estland
Helmine folk choire Estonia

Setomaakvinnors sångsköldar  

Målet med min resa är att få höra den ovanliga Setoklangen. Kvinnorna sjunger med en klang jag aldrig tidigare hört. 

Unesco har betecknat deras kvädessång som unik och värt att hålla vid liv för framtiden; ett immateriellt världsarv. 

Setomaa ligger I gränslandet Ryssland/Estland. Här klär sig kvinnorna till fest I bröstsköldar som enligt traditionen fångar sångord och skyddar familjen. 

Deras glittrande pannband skall täcka ögonbrynen och under sjaletten finns en ställning av flätat lin som ger huvudduken dess fyrkantiga form.

De möts regelbundet  och sjunger långa ballader – uråldrliga, traditionsbundna improvisationer där den skickligaste skalden hyllas. Dräkternas glittrande band trollbinder mig.

Jag färdas mellan byarnas skördefester och upplever smaker, sånger, hantverk och äkta folkliv.  De har även särskilda  lökveckor I klungor samlas man och sjunger natten lång, till elden brunnit ned och dragspelarna somnat.   

Setomaa har många körer som reser intrenationellt med sina spännande sång och kväden
Paljettdiadem som tillhör huvudbonad på Setomaas folkdräkt

Lyssna till sång i Setomaas Lador

Nedsaja ligger i gränslandet Ryssland, Estland men många influenser genom tider.
Kaffe och kaka på graven i Estland

Kaffe och kaka med duk på graven

I Obinitsa, i Setoomas centralort, möts alla släktingar en gång om året för att hedra sina anfäder. Det var en av de mest sällsamma upplevelser jag erfarit på en kyrkogård. På gravarna dukas det upp till fest och ett mjukt sorl av gästande besökare minglar runt på kyrkogården. Alla kommer hem från när och fjärran för att hedra sina döda anfäder och samtidigt visa upp de nyfödda. 

En delad sorgedag i livets tecken där generationers led åskådliggjordes mellan snittar, huttar, barns lek och vuxnas skålande för hälsan.  

Läs min artikel på sajten Till Minne Av Livet om denna vackra sedvänja.

PÅ turen får jag många besökare i husbilen.
Att färdas med husbil ger möjlighet att bjuda in främlingar som ganska snart blir vänner för livet.

IT och Digitala Nomader

På landsbygden i de baltiska staterna arbetar många utomlands för att återvända och bygga upp sitt gård. Folkkulturen är stark, stoltheten stor och kunskapen om vad krig kan göra med ett folk gör alla envist kämpande för vardagens lycka.

Estland har de främsta IT teknikerna, den bästa IT säkerheten och flest digitala nomader i världen. Det är en öppen digital nation där man även kan rösta online vid valet och varannan VD är kvinna. Det är ett ungt land med urgamla rötter som kämpar och lyckas för att växa.

Estonian Eco farm
Husbil på väg mot fyren Kihnu
Malin Skinnar färdas med Världens Minsta Kulturhus i Europa och söker "kvinnans blues"

Geografi  

Estland är lika stort som Danmark och gränsar till Ryssland, Finland Lettland och Sverige. Landskapet är mestadels platt jordbruksbygd med stora myrområden och massor av sjöar. Kustlinjen består av vita sandstränder och skärgården har uppåt 1500 öar. De största floderna är EmajõgiNarva och Võhandufloden   

Det känns som om barn leker här, koncenterat och länge i Estland. Skönt. Inte telefoner i var hand.
Hela Augusti är det musikfester överallt i sydöstra Estland
I Farmors köksträdgård är livet underbart
Många ekobyar med många barn i Estland
Solnedgång med springande barn

Rökbastu och lugna samtal

Ester är glada för sina traditioner och försöker väcka liv i de som försvunnit under ockupationen. Att bada bastu är en tradition som dock alltid funnits oavsett regim och unesco har utmärkt detta lögande som en av världens immateriella kulturarv värda att bevara till eftervärden. 

På landet tycks det som om  var gård har en egen rökbastu.  Den tänds långt före gästerna anlänt och det är noga hur det sköts. Folk möts, samtalar och badar i dammen om det finns för att samlas i bastun. Nåde den som väsnas. Efteråt ses alla över  en sorts knytis i köket eller bastuhuset och samtalen är lugna och långa. 

Att basta är en ritual där även barnen visar respekt och stillnar. Hälsan handlar om att ge kroppen bästa möjlighet till återhämtning. Det vet esterna. Sanatoriets svavelhaltiga lera ger huden lyster och själen ro. Det är värt att prova  

Besök www.visitsetomaa.ee och pricka in din resa på en av de stora festhelgerna I sommar och få dig en kulturupplevelse för livet.

Tallskog i Setomaa sydöstra Estland.
Jane Vabarna i Setodräkt

Esternas historia och framtidskraften

Estniskan är ett finnougriskt språk besläktat med finskan och på långt håll ungerska. Befolkningen uppgår till 1,3 miljoner och sägs tala bäst engelska i EU. Estland delas även av en stor rysktalande grupp och språk påverkar identitet till viss del. Det finns fler erkända minoritetsspråk i Estland, däribland finska och faktiskt svenska.

Det baltiska nationerna kristnades sent och den gamla tron påverkade livet långt in i nutid. Numera räknar sig endast 25 procent tillhöra någon kyrka och de ryskortodoxa och lutherska trossamfunden samsas om de som är kvar.

Estlands digitala infrastuktur är utvecklad med Wifi-stop likt busshållplatser i varenda by. Ester är vana att rösta online och signera digitalt sen länge.    

Minnen från krigen och Sovjettiden är inte lätta att tala om. Såren är djupa hos den äldre befolkningen.  De som växt upp under 90-talet har dock en radikal iver att utveckla landet till en självständig nation. De vill skapa en framtid och ett nu på helt egna villkor. En kompromisslös kraft tycks sjuda i Estland och  jag upplever att de unga vägrar låta sig tyngas av historien. Nu är nu och den som sår den skördar.

Alla jag möter känns så oerhört fokuserade, ambitiösa och mycket effektiva. De vill att framtiden bär ljus. Och imorgon är redan här. Inget ska stoppa dem igen. 

Detta är Setomaa, gränslandet Ryssland och Estland.

Text och Bild  Malin Skinnar  för tidningen Min Husbil

Grusvägarna är långa i Setomaa.
Ombord på färjan med husbilen till Estlands skärgård

Mina vänner på sajten Freedom Travel har skapat fina reseloggar från Estland med husbil. Kika vidare där för massor av ingående beskrivningar, tips och vägar!  

Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Höga Transsylvanien

Illustration och berättelse av Malin Skinnar
Hösteberg iTranssylvanien

Husbil på serpentinväg

Vägen smalnade, himmelen mörknade, dimman tätnade, bergen stupade. Ösregn. Långtradare. Tre timmar kvar till byn.

Stjärnor. Moln. Dimma. Upp och ned genom väderleken som spelade spratt mellan dalgångar.

Små hus. Rök ur skorsten. En ko. En häst. Höbalar. Klockan skjuts fram en timme.

Österlandet öppnar sig.

Det spritter i kroppen av välbehag. Jag känner mig hemma.

Taktegel i små brickor. Handslaget. Byar ringlar sig. Truckcenter. Bankomat. Räkna Ron. Hundra Ron lite mer än dubbla kronan.

Köra igen. Dricka vatten på flaska. Goda bubblor.

Köra mer.

Självhushållarna har alla en ko var.

Stup.
Det ringlar väg ovan huvud.
Det ringlar väg nedan huvud.
Det ringlar långtradare uppför berget.
Vi nedför.

Baam.

Plötslig insikt av stup.

Jätte brant.

Ser stugan på botten av dalen.

Funderar på räcket …

Böjt.

Tänker på taket.
På bondens familj.
Hur många husbilar har vält över?
Ned i gröten?
I halmbalar?
Blir man gift då?
När man trillar genom skorstenen.

Baam..

Tankar går in i kroppen.
Jag behörskar mig.


Baam.


Armar börjar tänka.
Baam.
Tungan domnar.


Boom.


Tittar frenetiskt på vägen.
Den regnar.
Nej himmelen droppar.
Eller billyktor glimmar.


Vatten. Jord och måne.
Parkeringsficka i grevens tid.
Min vän Johan tar över.
Rullar på trean.
Pumpar på bromsen.
Och vi kommer ned.

Camping i Rumänien

Man skola icke köra om natten i främmande land.

Men vi är framme i Rumäniens Transsylvanien.

Vildsvinslever kokad i vitlöksmjölk. Lyckobo.

Ny dag.

Av Malin Skinnar   

Digital nomad skapar överallt.

Vägen som beskrivs kommer ganska snart efter gränsstaden Oradea mellan Rumänien och Ungern. Precis som många gränsbygder ligger i oländig terräng där få kunnat bygga och bo. Det är därför väldigt klokt att inte köra över en gräns om natten i nysnö. 

Vi var på väg med husbilen till Tara Nomada, vandrarhemmet som drivs av holländaren Jordi Kromwijk och hans fru  högt uppe i bergsbyn Runc i närheten Apuseni Nationalpark.  

Följ gärna min sida Visit and Stay Romania 

Inte så krokig men väldigt överrumplande och brant

Video från husbilsfärden in i Rumänien

Oktoberregn i norra Rumänien
Blommig kastrull och gröna glas
Husbilsresa genom östra Europa
Återvändsgränd i Transsylvanien
Illustration och berättelse av Malin Skinnar
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Forska på folksång

Malin Skinnars illustration av pedagogisk sångövning
Malin Skinnars illustration av pedagogisk sångövning

Pedagogisk Upplevelse  #folksonglab

Folksångerskan Susanne Rosenberg gör ett  konstnärligt forskningsprojekt om improvisationen i folksång.  Jag fick äran att livemåla på  Folk Song Lab   – en av Susannes  workshops som genomfördes sjungande – från början till slut.

Malin Skinnars illustration av pedagogisk sångövning
Girlang med musik tolkat i färg.

Alla tittar upp. Möter blygt varandras blickar. Susanne tar ton… med ögonen, med handen.. men ännu ingen röst.  Något ljuder, vi låter, ingen av oss vet vem som började – rummet sjunger. Vi gör en visa tillsammans, i stunden, med brum, hum och ringlande texter som skapar ett nu – en sång.

På konferensen #DetSjungnaOrdet höll  Susanne Rosenberg från Kungliga Musikhögskolan  en session på temat “forskningsperspektiven i mötet mellan text, musik och framförande”

Susanne gav hela sitt “Song Lab” sjungandes  och jag hade uppdraget att livemåla under konferensen.

Inte en mening talades. Allt ordades i rytm och visa, gest och rytmer. Eller som en helt ljudlös sång via blicken. Ofta utan instruktioner. Det var en sällsam upplevelse. Ord och bilder, färg och toner. Tystnad, mellanrum och förväntan.

De vackraste meningar flätades samman. Alla sjöng i varandras munnar, följde orden i sekunden och i nuet och deltagarna skapade lyrik och berättelser gjorda i stunden.

En av deltagarna fick rollen som försångare – sjöng det som föll henne in. Det kunde vara högt och lågt , poetiskt eller kaotiskt. Alla andra följde trevande med. Då och då utvecklades berättandet och alla föll in i den långsamma berättarsången.

Egentligen är improvisation en självklar del av vårt naturliga sjungande men tyvärr ofta en gömd mänsklig talang i vårt  proffsmanande samhälle.  Folk Song Lab öppnar sinnet igen.    

En sång som fick vingar i samma sekund som den förtäljdes.

Blygsel ersattes med förundran, osäkerhet med samstämmighet och stelhet gick över i  leklust.

Kan ännu inte beskriva  stunden då lyssnande sångare besjöng varandra eller uttryckte sig med de ord som just då föll över tungans tröskel. Det var så oerhört mjukt och omslutande. Tror jag skulle vilja  kalla det sannsång. En mänsklig, öppen ton som borde fridlysas och upphöjas.

Det är fantastiskt att Vetenskapsrådet nu uppmärksammat Susannes samskapande forskning.

Egentligen  borde alla ha denna pedagogik i skolan. Sjungna lektioner. Sjungna instruktioner. Eller bara tillitens undervisning där improvisation och lyhördhet blir vägledande.

Ytterligare en  stark pedagogisk upplevelse var att de frågor som kom från deltagarna föll in i rytmen av sången.. liksom smygandes in som när vi var små och hoppade långrep på rasten… Man måste passa på att hoppa in då det är möjligt för att inte avbryta flödet – leken.

Flow är verkligen just det – att vara i nuet så stunden och ingivelsen kommer i takt och ton med alla andra: helt, lugnt och harmoniskt.

En stor dag för sinnet!

Malin Skinnar, livemålare och röstsökare

Malin Skinnars illustration av pedagogisk sångövning

Vetenskapsrådet  har beviljat Kungliga  Musikhögskolan ett stort stöd till  Susanne Rosenbergs konstnärliga forskningsprojekt Folk Song Lab .   Forskningsprojektet skall utveckla och utforska nya modeller för kollektiv improvisation i folksång.

“Folksången  tar form när den framförs och är därmed  att betrakta som en kognitiv ram.”

Malin Skinnars liveillustration av pedagogisk sångövning

Malin Skinnar målar flow under en session med improvisationer för sångare.

Malin Skinnars illustration av pedagogisk sångövning

Malin Skinnars illustration av pedagogisk sångövning

Malin Skinnars illustration av pedagogisk sångövning

Malin Skinnars illustration av pedagogisk sångövning

Malin Skinnars illustration av pedagogisk sångövning

The illustrations above are graphic recordings made by me, Malin Skinnar, during the workshop.  Live painting with digital ink.

Malin Skinnar www.malinstoryteller.com

Malin in Romanian TV

Stirile Pro TV, Agries, Romania

O scriitoare din Suedia își dorește să promoveze tradițiile și muzica autentică din România

Stirile Pro TV, Agries, Romania

Dimma i Transsylvanien

I am a swedish storyteller travelling Europe   “Searching for the womens Blues“. Here below is e reportage from Stirile Pro TV in Romania about my visit in Agries.

The old traditions are important to all of us. Sustainble living is a golden treasure. One day we all will need to know how to make things on our own. Electricity and internet is not a stable source. To spend time on countryside of Maramures is a  life-university to put on the cv.

Världens minsta kulturhus på besök i Rumänien

“O scriitoare din Suedia cutreieră lumea în lung și-n lat într-o casă pe patru roți și ne învață ce înseamnă să trăiești frumos, departe de tumultul marilor oraşe.

A ajuns în #Maramureș, ademenită de folclor şi oamenii de aici. Şi-a propus să învețe tradițiIle noastre și să le așeze în paginile unei cărți cu ilustrații, totul din dorința de a promova muzica noastră autentică.

“Uite de ce îmi place #România. Este mâncare adevărată pe care toţi suedezii ar vrea s-o consume. E sanataoasă, din propria grădină!”, a precizat scriitoarea.

Malin Skinnar este freelancer şi a ajuns pentru prima oară în Maramureș în urmă cu 4 ani. S-a întors aproape în fiecare an, iar acum vrea să le arate şi altora cum se trăieşte aici. Impresionată de traiul oamenilor de la ţară, suedeza spune că s-a îndrăgostit de mâncarea noastră şi de tradiţiile încă vii.

“Aici în România aveţi o comoară de cântece şi oameni care încă ştiu să trăiască în satele mici, fără electricitate şi au puterea de a face orice cu mâinile lor şi sunt apropiaţi de animale”, a mai spus Skinnar. Casă şi atelier de creaţie îi este o rulotă! Deşi este vegetariană, Malin s-a lăsat convinsă de oamenii care au primit-o în casele lor să consume carne de porc.

În satul #Agrieș, scriitoarea a îmbrăcat straie populare şi a “gustat” şi din tradiţiile locului. “Parcă a crescut în satul nostru, aici. Aşa o văd că pe o simplă femeie din satul nostru”, s-a declarat încântată Teodora Purja, cântăreață de muzică populară.

Proiectul suedezei este susţinut de prieteni şi de cei care o urmăresc pe site-ul de socializare. Ei plătesc pentru fiecare 100km parcurşi şi primesc un loc de cinste în cartea ei.

Adina Timis, Stirila Pro TV, Romania, nov 2018

Sjunga på munnen utan att kunna ett språk

Photographer and storyteller visiting Doina singers in the village of Agries, Transylvania.

Teodora and Lenuta Purja with story singer Malin Skinnar . Swedish- Romanian culture exchange

Lenuta and Teodora Purja sings with Malin Skinnar from the smalles culture house on wheels.

The smallest culture house on wheels in Agries, Romania
Världens Minsta Kulturhus fick besök från Rumänsk tv under sin visit hos folksångerskorna Teodora och Lenuta Purja i norra Rumänien.
Malin Skinnar with the smallest culture house on wheels visiting folk singers in Romania
Malin Skinnar www.malinstoryteller.com

Just born

Animerad papercut av Malin Skinnar föreställande Jungfru Maria och barnet
Animerad papercut av Malin Skinnar föreställande Jungfru Maria och barnet

My animated story about the child just born, long long ago. (english below)

Min videoberättelse om den sedan länge nyfödda på svenska kommer här .

(Swedish please scroll down)

I am crying rivers and cannot stop when I listen to the legend of the girl who claimed she was carrying Heaven’s Child. About her boyfriend, the loyal carpenter who wedded her in spite of the ridicule. Their travels and their hardships. Their agony and their hopes.

…. She was so incredibly young. And with a father with wishes so hard to comprehend. And the stable where she finally found shelter. And The Star Men.

Shadows.

Awake and waiting through the night.

It is dark here too. Stars parked above and beyond the fjords and bath houses. Ice that sings. Illuminated forest trails. Elks and slippery roads.

It still grabs me, this story, in the midst of the enlighted atheism of our times. Every time I listen to the stories and legends. The tales of mothers trying to protect their offspring, the little ones.

They are everywhere. Timelessly. Carrying baby into future.

Marjattas way back home

I ponder the eternity that it takes to help the unborn to manage walking alone. From wobbly legs to determined running. All the little teeth that want to come through. All the schoolyards that may be crossed.

…All the roads that may be followed. And those just seen with but a glimpse. And then those, again, that should never be exposed.

Mothers carry. It’s what they do.

And then, eventually, we learn to walk and travel this big ball. As new-born grown-ups, putting one foot in front of the other, always adapting to make the most of our time here.

I see so many of us being like infants. Not quite as fragile, perhaps, but tentative, searching … a nest … a shelter … to rest.

I want to believe that it’s worth struggling to make things work. Wishing all of us good fortune on our travels, on our walk along the road, a place to stay in someone’s heart. To find peace some place. A stable protecting hand. Like hers … there, in the stable, with the child.

May we all find the time to settle, to find the strength to grow and extend ourselves. May we all find that we mean something to someone, where even just a little goes a long, long way.

Lyrics, video and song and storytelling by Malin Skinnar. Adaption from Swedish to English Ingvar Karpsten. Recorded improvisation by Erik Ronström.

Målar i mitt hus framför brasan

Den sedan länge nyfödda – Himmelens Barn

Gråter flod utan hejd då jag hör legenden om flickan som sa sig bära himmelens barn. Om pojkvännen, den trofaste timmermannen som äktade henne trots hån. Vandringen o våndan. Smärtan o hoppet. Så ung hon var! Och sån obegriplig fader.

Spiltan som skydd för natten. Stjärnemännen. Skuggor och vaka.

Allt griper mig.

Lyssnade på min fröken Anna-Greta Höglund i Malung. Varsitt ljus. Skolbänk med lock man fick i huvudet om man slog igen det fel. Tossor. Blåmörker ute. Stjärnan över älv o badhus. Sjung-isar. Elljusspår. Älg och halka. Liten. Spark och yllemössa. Hallonvantar, Abba och jeans. Krubba, trolldeg och saga. Ingen skillnad på nu o då. Sanning o kansken, snöboll och kärlek.

Ett huller av intryck att förhålla sig till.

Kerub i kyrka

Nu i min nutid med total ateism grips jag ändå. Varenda gång av de gamla legenderna. Av alla mödrars historier för att skydda de små.

De finns i hela världen – bärades babyn till framtid.

Det tar så oändligt lång tid att lyfta en ofödd till gående.

Från stapplande till springande. Alla tänder som ska tränga fram, alla skolgårdar som ska korsas. Alla vägar som kan följas, bara skönjas eller bör döljas.

Mödrarna bär.

Sen går vi där på klotet. Nyfödda vuxna. Och försöker sätta ena foten framför den andra.

Anpassa oss för att förverkliga vår stund på jorden.

Så många vi är sedan länge nyfödda. Inte lika sköra som de minsta. Men ändå nästan lika osäkert sökande efter bo … ro … tro…

Det räcker med väldigt lite för att odla väldigt mycket.

Teckning av madonna med häst

– Tro på att det nog är nån mening att kämpa trots allt.

Önskar alla på den långa vandringen, fristad i någons hjärta. Fred i något land. Och beskydd av någons hand.

Må alla människor få chans att vila, kraft att växa o ro att spira.

Må alla, var och en av oss, få känna av betydelsen som medmänniska.

Malin Skinnar, storyteller and animator sharing the story of Maiden Maria – a story about motherhood and life it self far from modern stress.

Animerad papercut av Malin Skinnar föreställande Jungfru Maria och barnet

Jag som skriver heter Malin Skinnar, är berättare och stopmotion animatör. Jag gör sånger och berättelser, digitala tittskåp och små filmer. Just denna blev som ett  evangelium, en julberättelse som påminner om vår allas sköra levnad och överlevnad. Långt från julklappedagar och religion. Bara en berättelse om att försöka få en annan att börja leva.

Malin Skinnar www.malinstoryteller.com

Vandra i Low Atlas

Trekking guide in the Atlas mountains

Berättarfilmen om en främling

Trekking guide in the Atlas mountains

Tillit – att vara trygg med en främling

Jag tänkte under hela vandringen i Atlasbergen… Att jag skulle berätta den.. om den lågmälda vänligheten i Low Atlas. Om färgerna och skönheten.

Om Berbernas vandringsleder som det ömmaste vandrarområde jag sett o erfarit.. Så mjukt och ovanligt. Så mycket omsorg om oss för att vi skulle trivas, hitta och må bra.

Två veckor vandrade vi genom Atlasbergens skulderblad. Jag blev helt betagen av vägen. Den smala snirklande långsamma vandringen från by till by.

Genom södra Marockos decemberröda himlar gick vi, vilade och sov vi. Såg terasserna som om våren måste lysa av kärlek.  – Saffran…. Atlas guld.

Se min film ovan från vandringen.  Det är en halvmålad dagbok från bergen i syd. Jag har länge tänkt göra den och nu förbereder vi en dokumentärfilm om mitt sökande efter kvinnors sång i gränsland. Reser åter till Marocko snart igen.

Jag var helt tagen av Low Atlas. Folk var så innerliga. Berberna i bergen. Odlandes på terasser. Tror det måste vara sagolikt på våren, då när öknen blommar. Rosa, lila, gula terasser.

Åsneföraren är byns långtradare. De går på smala stigar där ingen bil kan fara. Över bergskammar genom dalar. Packade med korg och rep. Lastad med frukt och konserver. Täckta av mattor. Det knirrar. Rep mot läder.

Han hackar. Löken, tomaten, sardinen. Limpan. Säger; “akta dig frun.. för solen, spången, smutsen…” håller handen stöttar.

Unge mannen i butiken som sålt bussbiljetten till byn uppe i bergen, följer sedan själv med oss. Han ser vår ringa massäck och säger att den inte duger. Följer med oss till marknaden och fyller kartongen med kex och frukter.

Sen slår han följe till byn i bergen två timmar bort. Översätter. Lämnar över ansvaret. Vi skall få den bäste guiden med  största vanan att ledsaga ovana. Han sover sen på golvet, insvept i en pläd och reser åter nästa dag.

Det är kyligt ute. Fukten vinner över  elden.

Händer starka. Gester hjälpsamma.

Bergen vänliga, gamla och låga.

Var by har en byäldste att förhandla med. Vi satt på golvet med stora tebrickor. Röda vävda, vackra mattor. Det blir tyst inombords.. av förundran.

I de små byarna finns speciellt avsedda gästhus för vandrare.  Det är december och kalla nätter. Tjocka vävda filtar. Mjuka gluggar. Djup sömn  i Atlas svarta nätter.

På morgonen då vi vaknar – femtio kvinnor tyst väntande.  Väverskorna. På gyllene klippor ligger matta efter matta. Visar för oss. Vill handla allas mattor. Vävar jag  aldrig kunnat drömma om. Knutet vid eld och färgbad. Men som vandrare kan man inte bära med sig mer än en brosch.

Mitt hjärta slår. Väven är verkligen maten, taken och livet.  När vi  lämnat packar de ihop. Femtio kvinnor rullandes sina mattor reser sig upp.

Solen. Andningen. Hoppet.

Barnen kommer stilla. Rusande som en klase – nyfikna bakom. Sjalen.Hur knyter de dem… Örhängena. Mammor ropar.

Vi lämnar i gryning för att nalkas nästa byn i skymning. Tiden är våra fötter. Måste fram före mörkret.

– Skynda nu frun, säger vår guide när jag åter igen stannar hänförd och skådar.

Sanden speglar himmelens rosa, himmelens röda och himmelens purpur.  I fjärran tycks bergen lyfta skymningen tills vi är framme, så vi hinner nog.

Berbisk familj utanför sitt hus
Målad husfasad i Atlasbergen av södra Marocko
Filmad dagbok från vandring i Atlasbergen
Malin Skinnar www.malinstoryteller.com

Midsommarblues – en visa i natten

midsommarbrud
midsommarbrud

Midsommarblues av Malin Skinnar.

Alla blommorna
som väntar
Alla timmarna
som längtar
Ja vet – ja vet
att de e
årets längsta dag o de..
Alla blommorna
som ska va
under kinden min

Alla dimmorna
i gryningstimmarna
Så man borde gå hem me nån
Hem me nån
Nån nån nån nån nån nån nån nån nån

midsommarvisa på gitarr

En blomma för dig
En blomma för mig
En blomma för dom
som orkat börja om …

Jag vet inte varför
alla sånger
verkar handla om dig?
Men de gör dom ..
a de gör dom
om o om o om igen
De gör dom..

prinsessans sko
Midsommarblues
Alla sånger verkar handla om dig

Min gode vän Omar Falero i Uruguay översätter mina sånger. Omar och jag har ännu ej mötts mer än via FB.  Varsågod, text på spanska!

Esta es la traduccion de midsommarblues hecha por Omar Falero, Uruguay, para todos mis amigos de habla hispana: El blues de san Juan

animerad video

Todas las flores

por las cuales espero
Todas las horas
que añoro

Sí sé, lo sé
que este es
el día más largo del año, ya lo sé bien

Floristen hade skapat konstverk inför högtiden som beskrev liv och död i ömma blomsteruppsättningar.

Todas las flores
que estarán
en mi mejilla

Todas las nieblas
en las tempranas horas de la mañana,
deberíamos irnos a casa con alguien
a casa con alguien
alguien, alguien, alguien

Kvinna beundrar man som spelar

Una flor para ti
Una flor para mí
Una flor para aquellos
que
han soportado el tener que recomenzar

No sé por qué
parece que todas las canciones
tratan sobre ti
Pero ellas lo hacen
ellas lo hacen
una y otra vez, otra vez
Ellas lo hacen

midsommarbrud

Här är fler visor från min skog