Inlägg

Saltoluokta och rallarens guldbröllop

Guldbröllopp en klippt och tecknad illlustration av Malin Skinnar

Vägrallare, kriget och finsk tango…. orden omfamnade ett sekel av konsekvenser.

Bord

Guldbröllop…tänkte jag mig… strax efter middagen me de lyckliga tu. Det verkar så underbart att fira. 

De satt så tysta.. sa liksom ingenting men strålade så starkt att jag var tvungen att fråga. – Jo.. de firade.. tyst i hemlighet och all sin enkelhet, gifta i femtio år minsann.

Jag målade på servetten och skrev en dikt. Deras glädje fortplantade sig, och längtan föddes i bröstet. Så stilla bar de varandras liv. Så blygt  de skålade för kärleken.

Nöjt… eller kanske ska jag säga.. tacksamt.

Jag klippte till ett porträtt och ritade av dem. Insiprerad av deras lycka och funderade.

– Om jag blevo gift i morgon arla – friad till på toppen o upp ottan. Skred som brud till altaret med gullegubbe fin – min – äktenskapstummel o evigheten.. Då skulle jag med nöd och näppe hinna fira som de… Ett guldbröllop.

Skulle kunna hinna  före 100… Just när jag fyllt mina 95… Om nu maken min var vid liv och hälsan god, jorden låg still och vädret bestod… – Då!  Då skulle jag fira.

Ett uns av stress av allt mycket man kan o skolat. Borde och gjort. Jag var så oerhört ogift där mittemot deras frid och tacksamhet. 

Men vi delade långbord, berättelser och deras hemliga stund.

Högtidsfirandet  fick inte ropas ut och gastas. Nej, det viskades om  kärleken, turen att hittas och satsa. Om nöden, glädjen och händerna som hölls genom livets vedermödor.

Ingen av de andra runt långbordet anade…  Bara vi som satt mittemot invigdes i ceremonin. Vi satt placerades som slumpen bjöd till kvällens supé på Saltoluokta Fjällstation. 

Brasan sprakade, midnattssolen brann och vandrare stod i klungor utanför matsalen.

Fjällstationens värdinna hade ropat in oss pö om pö att sitta med dem som hon valt att placera oss invid. En vänlig  sed, långt från slutna sällskapens kyla.

Det sorlandes och  talades,  jämfördes och visades; kartor, foton eller vandrarblessyrer. En måltid med någon man aldrig mött men som nu delade hela fjällvandringen med; torrt som blött.

Vi återkom till det där med guldbröllop.

Jag skulle ju kunna hinna fira före min hundraårsdag? Om jag bara finge mig en friare imorgon kunde det faktiskt inträffa just före nittiofem; om maken min var vid liv och hälsan god. – Ja om  jorden låg still och vädret bestod! Då skulle även jag hinna i kapp… fira segern att för evigt förenats.

Ett uns av stress grep mig av allt. Intill en kvinna i skilsmässokval och på min egen mobil ett osvar från honom som allt kretsade kring.

Det är så mycket man missar om man inte hittar rätt… så mycket man skulle, borde och ha gjort. Men, vi fick iallafall dela bord med lyckan.

Vi skålade för kärleken och talade om rallarnas väg. Om att som barn sakna familjen i Finland och att sen  som vuxen våga skapa sin egen samvaro. Att hittandet blev så viktigt. Om tilliten och att välja att värna om varandra. Så värdefullt.

Deras ansikten log… men liksom mer stillsamt, ja ungefär som Langas vatten i solnedgången.

Deras ögon log… men liksom mjukt som Kirkaus pyttesmå fjällblomster.

Deras hjärtan log.. ja, jag hörde det… men mjukt som löven i fjällbjörken borta vid bäcken. Och att sitta nära dem gav livsmod.

Jo, nu firades kärleken  – även om de inte ville basunera ut det. Sagan blev sann, de flyckades faktiskt hitta och bevara varann.

Men vi fick inget säga; ville verkligen vara i lag som vem som helst vid  fjällstationens långbord.

Så som de alltid levat; sida vid sida som vem som helst.

– Så vi satt där hemligt vetandes, mittemot guldbröllopsparet och höjde vårt glas.

De firade livet med fjälltur längs sträckan han byggt. Han pekade på stenrösen och asfalt. Bilder på bordet. Kort från Kodak.  Vägrallare  han var och hon styrkekvinna från Tornedalen. Liten då de möttes förstås. Hon hade ett enormt ansvar. Han själv kom som  krigsbarn medan  hon skötte syskonflocken i grannbyn. De visste nock vad ensamheten betyder. Vad det innebär att överleva ännu en vinter fast det egentligen inte borde gått.

–  Skötte du småsyskonen?

Jo, hon nickar… det var lite svårt.

–  Kom du som krigsbarn?

Karelen du vet, sa han och stök luggen åt sidan.

Visste jag?  Vad vet vi egentligen om våra grannländers smärtsamma nittonhundratal?  Vi tittade på kartan. Ett dygn tog det för kriget att nå fram. Varningen kom, ränseln packades och djuren drevs ut på vägen. Det var mammor och barn som vallade. Rädslan kunde ingen tala om. Alla var satta ur spel. Livets etik. Varandets vetande. Inte en Gud skymtade mellan träden.

Men så möttes de.

Klart att de gjorde… han såg henne nog, det sa han och log. Han sökte, fann och vann. Livets största vinst. En människa som hon att dela framtiden med. Inget kunde bli bättre och tiden var plötsligt möjlig att greppa igen. Planera. Forma vardagen och förmera…

De gifte sig och dansade finsk tango.

– Varje lördag minsann! Ingen alkohol, bara tangons berusande toner. Den  bästa karln, det var du av dem alla. Kön av kvinns ringla inför nästa dans men du var min!

Guldbröllopp en klippt och tecknad illlustration av Malin Skinnar

Kvinnor stod som spön i backen.  Tur en inte är svartsjuk, sa hon. Bättre kavaljer är svår att finna.

Men när det var Humpa var dansen deras.

Snabba steg, något fler än den skridande tangon. Samspel och vickning – rörelse och skratt. En knyck på nacken och  han var hennes. En liten vinkning och hon var hans.

En dans blev två.. blev flera och till sist ett helt liv.

De gick nu till PRO för att svänga och var årsdag hit till Stora Sjöfallet för att minnas.

Bergen färgades röda…

Jag och min väninna såg oss om efter lämpliga friare. På trappan satt en hord mycket manliga skäggiga vandrare.

Pling!

I var näve en mobil som pillrades på något infernaliskt.

Ingen tittade upp… men solen gick iallafall inte ner.

Hört, skrivet & målat på  Saltoluokta Fjällstation   av Malin Skinnar 

Vandringsstugor på STF
Bord

Restips för mingel på fjällstation

Saltoluokta fjällstation är ett bra basläger för den som vill vandra, mingla och njuta naturen i världsarvets Laponina utan att gå långt. Men det är även härifrån alla erfarna ger sig av ut i  vildaste Sarek.

Man reser med buss till Kebnats båtplats  via Gällivare. Från Saltoluokta kan man även ge sig av ut i Sarek eller följa ledade stigar vidare och över bergen mot Kvikkjokk fjällstation. Det går tåg med direktbuss sombeställs via SJ.

Just Salolukotas trerättersmiddag är bästa stället att slå sig i slang med främlingar för den blyge. Samtliga gäster bokar in sig senast kl 15 samma dag och ropas upp av värdinnan för bordsplacering  17:50.

Jag vet att även Blåhammarens fjällstation  i Jämtland har samma vänskapliga bordsplacering där hänsyn tas till ensamvandrare som alla visst hamnar vid ett och samma bord.

Om man söker vandringsvänner organiserar Matti HolmgrenJokkmokksguiderna  en vecka var år kallad Singel i Salto. Låter som dejtingtur men det är vänskapfärd. Sett dem flanera och tala, tänka, skratta.

PRO anordnar även vandringar för pensionärer. Det måste vara helt otroligt fyllt av djup och livskraft.

Jag ska fånga dig himlar – sång från min vandring

Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Höga Transsylvanien

Illustration och berättelse av Malin Skinnar
Hösteberg iTranssylvanien

Husbil på serpentinväg

Vägen smalnade, himmelen mörknade, dimman tätnade, bergen stupade. Ösregn. Långtradare. Tre timmar kvar till byn.

Stjärnor. Moln. Dimma. Upp och ned genom väderleken som spelade spratt mellan dalgångar.

Små hus. Rök ur skorsten. En ko. En häst. Höbalar. Klockan skjuts fram en timme.

Österlandet öppnar sig.

Det spritter i kroppen av välbehag. Jag känner mig hemma.

Taktegel i små brickor. Handslaget. Byar ringlar sig. Truckcenter. Bankomat. Räkna Ron. Hundra Ron lite mer än dubbla kronan.

Köra igen. Dricka vatten på flaska. Goda bubblor.

Köra mer.

Självhushållarna har alla en ko var.

Stup.
Det ringlar väg ovan huvud.
Det ringlar väg nedan huvud.
Det ringlar långtradare uppför berget.
Vi nedför.

Baam.

Plötslig insikt av stup.

Jätte brant.

Ser stugan på botten av dalen.

Funderar på räcket …

Böjt.

Tänker på taket.
På bondens familj.
Hur många husbilar har vält över?
Ned i gröten?
I halmbalar?
Blir man gift då?
När man trillar genom skorstenen.

Baam..

Tankar går in i kroppen.
Jag behörskar mig.


Baam.


Armar börjar tänka.
Baam.
Tungan domnar.


Boom.


Tittar frenetiskt på vägen.
Den regnar.
Nej himmelen droppar.
Eller billyktor glimmar.


Vatten. Jord och måne.
Parkeringsficka i grevens tid.
Min vän Johan tar över.
Rullar på trean.
Pumpar på bromsen.
Och vi kommer ned.

Camping in Romania - Photo Malin Skinnar

Man skola icke köra om natten i främmande land.

Men vi är framme i Rumäniens Transsylvanien.

Vildsvinslever kokad i vitlöksmjölk. Lyckobo.

Ny dag.

Av Malin Skinnar   

Digital nomad skapar överallt.

Vägen som beskrivs kommer ganska snart efter gränsstaden Oradea mellan Rumänien och Ungern. Precis som många gränsbygder ligger i oländig terräng där få kunnat bygga och bo. Det är därför väldigt klokt att inte köra över en gräns om natten i nysnö. 

Vi var på väg med husbilen till Tara Nomada, vandrarhemmet som drivs av holländaren Jordi Kromwijk och hans fru  högt uppe i bergsbyn Runc i närheten Apuseni Nationalpark.  

Följ gärna min sida Visit and Stay Romania 

Inte så krokig men väldigt överrumplande och brant

Video från husbilsfärden in i Rumänien

Oktoberregn i norra Rumänien
Blommig kastrull och gröna glas
Husbilsresa genom östra Europa
Återvändsgränd i Transsylvanien
Illustration och berättelse av Malin Skinnar
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Forska på folksång

Malin Skinnars illustration av pedagogisk sångövning

Pedagogisk Upplevelse  #folksonglab

Malin Skinnars illustration av pedagogisk sångövning

Folksångerskan Susanne Rosenberg gör ett  konstnärligt forskningsprojekt om improvisationen i folksång.  Jag fick äran att livemåla på  Folk Song Lab   – en av Susannes  workshops som genomfördes sjungande – från början till slut.

Malin Skinnars illustration av pedagogisk sångövning
Girlang med musik tolkat i färg.

Alla tittar upp. Möter blygt varandras blickar. Susanne tar ton… med ögonen, med handen.. men ännu ingen röst.  Något ljuder, vi låter, ingen av oss vet vem som började – rummet sjunger. Vi gör en visa tillsammans, i stunden, med brum, hum och ringlande texter som skapar ett nu – en sång.

På konferensen #DetSjungnaOrdet höll  Susanne Rosenberg från Kungliga Musikhögskolan  en session på temat “forskningsperspektiven i mötet mellan text, musik och framförande”

Susanne gav hela sitt “Song Lab” sjungandes  och jag hade uppdraget att livemåla under konferensen. Inte en mening talades. Allt ordades i rytm och visa, gest och rytmer. Eller som en helt ljudlös sång via blicken. Ofta utan instruktioner.

Det var en sällsam upplevelse. Ord och bilder, färg och toner. Tystnad, mellanrum och förväntan.

De vackraste meningar flätades samman. Alla sjöng i varandras munnar, följde orden i sekunden och i nuet och deltagarna skapade lyrik och berättelser gjorda i stunden.

En av deltagarna fick rollen som försångare – sjöng det som föll henne in. Det kunde vara högt och lågt , poetiskt eller kaotiskt. Alla andra följde trevande med. Då och då utvecklades berättandet och alla föll in i den långsamma berättarsången.

Egentligen är improvisation en självklar del av vårt naturliga sjungande men tyvärr ofta en gömd mänsklig talang i vårt  proffsmanande samhälle.  Folk Song Lab öppnar sinnet igen.    

Malin Skinnars illustration av pedagogisk sångövning

En sång som fick vingar i samma sekund som den förtäljdes.

Blygsel ersattes med förundran, osäkerhet med samstämmighet och stelhet gick över i  leklust.

Kan ännu inte beskriva  stunden då lyssnande sångare besjöng varandra eller uttryckte sig med de ord som just då föll över tungans tröskel. Det var så oerhört mjukt och omslutande. Tror jag skulle vilja  kalla det sannsång. En mänsklig, öppen ton som borde fridlysas och upphöjas.

Det är fantastiskt att Vetenskapsrådet nu uppmärksammat Susannes samskapande forskning.

Ytterligare en  stark pedagogisk upplevelse var att de frågor som kom från deltagarna föll in i rytmen av sången.. liksom smygandes in som när vi var små och hoppade långrep på rasten… Man måste passa på att hoppa in då det är möjligt för att inte avbryta flödet – leken.

Flow är verkligen just det – att vara i nuet så stunden och ingivelsen kommer i takt och ton med alla andra: helt, lugnt och harmoniskt.

En stor dag för sinnet!

Malin Skinnar, livemålare och röstsökare

Malin Skinnars liveillustration av pedagogisk sångövning

Malin Skinnar målar flow under en session med improvisationer för sångare.

Malin Skinnars illustration av pedagogisk sångövning

Malin Skinnars illustration av pedagogisk sångövning

Malin Skinnars illustration av pedagogisk sångövning

Malin Skinnars illustration av pedagogisk sångövning

Vetenskapsrådet  har beviljat Kungliga  Musikhögskolan ett stort stöd till  Susanne Rosenbergs konstnärliga forskningsprojekt Folk Song Lab .   Forskningsprojektet skall utveckla och utforska nya modeller för kollektiv improvisation i folksång.

“Folksången  tar form när den framförs och är därmed  att betrakta som en kognitiv ram.”
Malin Skinnars illustration av pedagogisk sångövning

The illustrations above are graphic recordings made by me, Malin Skinnar, during the workshop.  Live painting with digital ink.

Malin Skinnar www.malinstoryteller.com

Malin in Romanian TV

Stirile Pro TV, Agries, Romania

O scriitoare din Suedia își dorește să promoveze tradițiile și muzica autentică din România

Stirile Pro TV, Agries, Romania

Dimma i Transsylvanien

I am a swedish storyteller travelling Europe   “Searching for the womens Blues“. Here below is e reportage from Stirile Pro TV in Romania about my visit in Agries.

The old traditions are important to all of us. Sustainble living is a golden treasure. One day we all will need to know how to make things on our own. Electricity and internet is not a stable source. To spend time on countryside of Maramures is a  life-university to put on the cv.

Världens minsta kulturhus på besök i Rumänien

“O scriitoare din Suedia cutreieră lumea în lung și-n lat într-o casă pe patru roți și ne învață ce înseamnă să trăiești frumos, departe de tumultul marilor oraşe.

A ajuns în #Maramureș, ademenită de folclor şi oamenii de aici. Şi-a propus să învețe tradițiIle noastre și să le așeze în paginile unei cărți cu ilustrații, totul din dorința de a promova muzica noastră autentică.

“Uite de ce îmi place #România. Este mâncare adevărată pe care toţi suedezii ar vrea s-o consume. E sanataoasă, din propria grădină!”, a precizat scriitoarea.

Malin Skinnar este freelancer şi a ajuns pentru prima oară în Maramureș în urmă cu 4 ani. S-a întors aproape în fiecare an, iar acum vrea să le arate şi altora cum se trăieşte aici. Impresionată de traiul oamenilor de la ţară, suedeza spune că s-a îndrăgostit de mâncarea noastră şi de tradiţiile încă vii.

“Aici în România aveţi o comoară de cântece şi oameni care încă ştiu să trăiască în satele mici, fără electricitate şi au puterea de a face orice cu mâinile lor şi sunt apropiaţi de animale”, a mai spus Skinnar. Casă şi atelier de creaţie îi este o rulotă! Deşi este vegetariană, Malin s-a lăsat convinsă de oamenii care au primit-o în casele lor să consume carne de porc.

În satul #Agrieș, scriitoarea a îmbrăcat straie populare şi a “gustat” şi din tradiţiile locului. “Parcă a crescut în satul nostru, aici. Aşa o văd că pe o simplă femeie din satul nostru”, s-a declarat încântată Teodora Purja, cântăreață de muzică populară.

Proiectul suedezei este susţinut de prieteni şi de cei care o urmăresc pe site-ul de socializare. Ei plătesc pentru fiecare 100km parcurşi şi primesc un loc de cinste în cartea ei.

Adina Timis, Stirila Pro TV, Romania, nov 2018

Sjunga på munnen utan att kunna ett språk

Photographer and storyteller visiting Doina singers in the village of Agries, Transylvania.

Teodora and Lenuta Purja with story singer Malin Skinnar . Swedish- Romanian culture exchange

Lenuta and Teodora Purja sings with Malin Skinnar from the smalles culture house on wheels.

The smallest culture house on wheels in Agries, Romania
Världens Minsta Kulturhus fick besök från Rumänsk tv under sin visit hos folksångerskorna Teodora och Lenuta Purja i norra Rumänien.
Malin Skinnar with the smallest culture house on wheels visiting folk singers in Romania
Malin Skinnar www.malinstoryteller.com

Just born

Animerad papercut av Malin Skinnar föreställande Jungfru Maria och barnet
Animerad papercut av Malin Skinnar föreställande Jungfru Maria och barnet

My animated story about the child just born, long long ago. (english below)

Min videoberättelse om den sedan länge nyfödda på svenska kommer här .

(Swedish please scroll down)

I am crying rivers and cannot stop when I listen to the legend of the girl who claimed she was carrying Heaven’s Child. About her boyfriend, the loyal carpenter who wedded her in spite of the ridicule. Their travels and their hardships. Their agony and their hopes.

…. She was so incredibly young. And with a father with wishes so hard to comprehend. And the stable where she finally found shelter. And The Star Men.

Shadows.

Awake and waiting through the night.

It is dark here too. Stars parked above and beyond the fjords and bath houses. Ice that sings. Illuminated forest trails. Elks and slippery roads.

It still grabs me, this story, in the midst of the enlighted atheism of our times. Every time I listen to the stories and legends. The tales of mothers trying to protect their offspring, the little ones.

They are everywhere. Timelessly. Carrying baby into future.

Marjattas way back home

I ponder the eternity that it takes to help the unborn to manage walking alone. From wobbly legs to determined running. All the little teeth that want to come through. All the schoolyards that may be crossed.

…All the roads that may be followed. And those just seen with but a glimpse. And then those, again, that should never be exposed.

Mothers carry. It’s what they do.

And then, eventually, we learn to walk and travel this big ball. As new-born grown-ups, putting one foot in front of the other, always adapting to make the most of our time here.

I see so many of us being like infants. Not quite as fragile, perhaps, but tentative, searching … a nest … a shelter … to rest.

I want to believe that it’s worth struggling to make things work. Wishing all of us good fortune on our travels, on our walk along the road, a place to stay in someone’s heart. To find peace some place. A stable protecting hand. Like hers … there, in the stable, with the child.

May we all find the time to settle, to find the strength to grow and extend ourselves. May we all find that we mean something to someone, where even just a little goes a long, long way.

Lyrics, video and song and storytelling by Malin Skinnar. Adaption from Swedish to English Ingvar Karpsten. Recorded improvisation by Erik Ronström.

Malin Skinnar, studio, south sweden

Den sedan länge nyfödda – Himmelens Barn

Gråter flod utan hejd då jag hör legenden om flickan som sa sig bära himmelens barn. Om pojkvännen, den trofaste timmermannen som äktade henne trots hån. Vandringen o våndan. Smärtan o hoppet. Så ung hon var! Och sån obegriplig fader.

Spiltan som skydd för natten. Stjärnemännen. Skuggor och vaka.

Allt griper mig.

Lyssnade på min fröken Anna-Greta Höglund i Malung. Varsitt ljus. Skolbänk med lock man fick i huvudet om man slog igen det fel. Tossor. Blåmörker ute. Stjärnan över älv o badhus. Sjung-isar. Elljusspår. Älg och halka. Liten. Spark och yllemössa. Hallonvantar, Abba och jeans. Krubba, trolldeg och saga. Ingen skillnad på nu o då. Sanning o kansken, snöboll och kärlek.

Ett huller av intryck att förhålla sig till.

Kerub i kyrka

Nu i min nutid med total ateism grips jag ändå. Varenda gång av de gamla legenderna. Av alla mödrars historier för att skydda de små.

De finns i hela världen – bärades babyn till framtid.

Det tar så oändligt lång tid att lyfta en ofödd till gående.

Från stapplande till springande. Alla tänder som ska tränga fram, alla skolgårdar som ska korsas. Alla vägar som kan följas, bara skönjas eller bör döljas.

Mödrarna bär.

Sen går vi där på klotet. Nyfödda vuxna. Och försöker sätta ena foten framför den andra.

Anpassa oss för att förverkliga vår stund på jorden.

Så många vi är sedan länge nyfödda. Inte lika sköra som de minsta. Men ändå nästan lika osäkert sökande efter bo … ro … tro…

Det räcker med väldigt lite för att odla väldigt mycket.

Teckning av madonna med häst

– Tro på att det nog är nån mening att kämpa trots allt.

Önskar alla på den långa vandringen, fristad i någons hjärta. Fred i något land. Och beskydd av någons hand.

Må alla människor få chans att vila, kraft att växa o ro att spira.

Må alla, var och en av oss, få känna av betydelsen som medmänniska.

Malin Skinnar, storyteller and animator sharing the story of Maiden Maria – a story about motherhood and life it self far from modern stress.

Animerad papercut av Malin Skinnar föreställande Jungfru Maria och barnet

Jag som skriver heter Malin Skinnar, är berättare och stopmotion animatör. Jag gör sånger och berättelser, digitala tittskåp och små filmer. Just denna blev som ett  evangelium, en julberättelse som påminner om vår allas sköra levnad och överlevnad. Långt från julklappedagar och religion. Bara en berättelse om att försöka få en annan att börja leva.

Malin Skinnar www.malinstoryteller.com

Midsommarblues – en visa i natten

midsommarbrud
midsommarbrud

Midsommarblues av Malin Skinnar.

Alla blommorna
som väntar
Alla timmarna
som längtar
Ja vet – ja vet
att de e
årets längsta dag o de..
Alla blommorna
som ska va
under kinden min

Alla dimmorna
i gryningstimmarna
Så man borde gå hem me nån
Hem me nån
Nån nån nån nån nån nån nån nån nån

midsommarvisa på gitarr

En blomma för dig
En blomma för mig
En blomma för dom
som orkat börja om …

Jag vet inte varför
alla sånger
verkar handla om dig?
Men de gör dom ..
a de gör dom
om o om o om igen
De gör dom..

prinsessans sko
Midsommarblues
Alla sånger verkar handla om dig

Min gode vän Omar Falero i Uruguay översätter mina sånger. Omar och jag har ännu ej mötts mer än via FB.  Varsågod, text på spanska!

Esta es la traduccion de midsommarblues hecha por Omar Falero, Uruguay, para todos mis amigos de habla hispana: El blues de san Juan

animerad video

Todas las flores

por las cuales espero
Todas las horas
que añoro

Sí sé, lo sé
que este es
el día más largo del año, ya lo sé bien

Floristen hade skapat konstverk inför högtiden som beskrev liv och död i ömma blomsteruppsättningar.

Todas las flores
que estarán
en mi mejilla

Todas las nieblas
en las tempranas horas de la mañana,
deberíamos irnos a casa con alguien
a casa con alguien
alguien, alguien, alguien

Kvinna beundrar man som spelar

Una flor para ti
Una flor para mí
Una flor para aquellos
que
han soportado el tener que recomenzar

No sé por qué
parece que todas las canciones
tratan sobre ti
Pero ellas lo hacen
ellas lo hacen
una y otra vez, otra vez
Ellas lo hacen

midsommarbrud

Här är fler visor från min skog

SVT ombord med vaggvisor och flamenco

Husbilen är ett Kulturhus som nu kommer på tv
Marc Levengoods tv-team kom på besök i husbilen. Tetra med Maria Stellas, Anna Ottertun, Ingrid Brännström, Sanna Källman och värdinna Malin Skinnar.

SVT Sverige följde med  Världens minsta Kulturhus på husbilsturné längs västkusten. Snart kommer vi på en TV -apparat nära dig.  Mark Levengood leder programmet och det är en stor ära för oss att få vara med!

Under hela förra året målade  jag vaggsångsbilder till sångerskorna i Tetra.  Anna Ottertun, Maria Stellas, Ingrid Brännström och Sanna Kjellman ville skapa en visbok med sånger från hela världen.  Och det gjorde vi.

SVT Sverige följde for med oss runt på ringlande vägar längs en magisk skogssjö utanför Limmared medan kameramannen tålmodigt skrattade i kurvorna. Tetra kom ombord med sina sångskatter ur vår bok-cd Tussa Lulla.

Därefter kom en finurlig poet och till sist flamencovännen Ellen Pontara som gjort världens finaste film om att söka sångens källor. Fina dagar, snö,fokus, skratt och värme i Världens Minsta Kulturhus.

Världens Minsta Kulturhus
Ellen Pontara söker flamencons och jojkens samstämmighet
Flamenco i världens minsta kulturhus
Husbilen är ett Kulturhus som nu kommer på tv
SVT filmer på besök i Sveriges Minsta Kulturhus hos Malin Skinnar
SVT ombord i Malins rullande kulturhuset
Besök av SVT i Världens Minsta Kulturhus
Sveriges Televisions filmteam för programmet Sverige! av Marc Levengood, följde Världens Minsta Kulturhus i två dagar.
Malin Skinnar söker berättelser längs vägen via dem hon möter med husbilen. www.malinstoryteller.com
Husbilen i ett isande vackert snölandskap med Malin Skinnar
Malin Skinnar www.malinstoryteller.com

Vaggvisebok av Malin & Tetra

tetra musikteater ger ut CD och sångbok tillsammans med Malin Skinnar som målat.

Tillsammans med Ejeby förlag
producerar Musikteater Tetra
o Malin Storyteller världens
VAGGVISEBOK TUSSA LULLA
för de allra minsta och deras gulleföräldrar


Jag har målat en hel bok med vaggvisor från världen. En bok när barnet inte kan sova eller för fina små sånglekar på förskolan. 

Musikteater Tetra har skapat visorna medan jag målade. En bilderbok med CD, sångtexter och noter. Alla visor finns på orginalspråk men även översatta. 

Sångerskorna är Ingrid Brännström, Anna Ottertun, Maria Stellas och Sanna Kjellman, utgivet på Bo Ejeby förlag.

Varsågoda, här kommer mina små stopmotion-animationer från vår sångbok! 

Måla sånger för världens alla mammor och pappor

Vaggviseboken Tussa Lulla ges ut på BO EJEBY FÖRLAG.

Det var ett stort samarbete med många frågor och långa skypesamtal för att få alla bilder att smälta ihop med text och musik.Men det blev fint! Jag målade och tetrorna skapade musiken.

Malin Skinnar och Sångteater tetra i Göteborg gör en samling vaggvisor från världen. Den kommer ut till jul.

Malin Skinnars illustrationer till Tetras Vaggvisebok från världen

Jag jobbade i min mobila husbilsateljé och står där fokus på jobbet ger störst inspiration. I vanliga fall målar jag i studion under tiden Tetra skapar. Så trivs bäst. I sekundskapandet. Att vara där det sker. Få klättra in och klä mig i folkvisors andedräkter. Höra nyanser i stämmor som direkt blir färger genom fingrarna. Min mobila atelje är ett litet bo för frid. En trampolin till friheten som min väninna sa.

Dop och vaggvisebok med sånger från världen kommer ut julen 2016.

Lever nog som på en flygande matta. En konkret farkost. En rullande boning i vilken jag kan resa och skapa – vara med och gå hem igen.
Överallt – hela tiden. Jag behöver mycket ro. Mitt huvud är som en parabol – aldrig av – men jag vill kunna jobba med mina inspirationsforsar. Att besluta mig för en mobil atelje var ett stort beslut men det bästa någonsin. En sorts rullande sinnesfrid.

Malin Skinnar i sin husbil.

Dopbok för de minsta av Malin Skinnar och Tetra.

tetra musikteater ger ut CD och sångbok tillsammans med Malin Skinnar som målat.

Bland tusen stjärnor – tindra mitt barn
Lägg dig hos din ängamor
Lyft min lilla – Nanna o nynna
Blunda lilla – Nanna o nynna

Bland tusen tårar – snyfta mitt barn
Öppna famnen ängamor
Håll min lilla – nanna o nynna
Vila lilla – Nanna o nynna

Bland kärleksvindar – seglar mitt barn
Lägg dig hos din ängamor
Kyss min lilla – Nanna o nynna
Dröm du lilla – Nanna o nynna

Bland molnens ängar – leker mitt barn
Öppna famnen ängamor
Sov du lilla – drömmarna är fina
Vila lilla – drömmarna är dina

Mammas lilla pärla torka dina tårar – Mammas lilla pärla torka dina tårar

Tyssa Lulla CD av Tetra med illustrationer av Malin Skinnar till vaggviseboken.

Här har  jag och Maria Stellas i MUSIKTEATER TETRA som översätter den Grekiska visan, tolkat orden till en sjungbar vaggvisa på svenska. Det är en stor sång när man hittar orden … så stor att själen vibrerar. Om mamman i himmelen som vyssar sitt barn med havets vindar till hundra sovandes suckar.

Lullabies from the world, illustration by Malin Skinnar.

Norsk vaggvisa ur Vaggsångsboken med Malins skinnats illustration och tetras CD och texter.

Malin Storyteller Logo

Att måla sånger är som att få kliva in i främmande världar och få dem i sina fingrar …

Sångboken i mina händer

Singersongwriter sitter på sängen ocj komponerar låt med ett brev i handen. Illustration Malin Skinnar

studio och atelje i husbilen

Nu har jag Désirée Saarela-Portins CD och sångbok i mina händer! Jag fick äran att illustrera skivboken “Mellan Världar”. En hel bilderbok med hårt omslag.

Det är stort att få måla någons sånger. Jag har min ateljé i husbilen och inrättat liv efter mobilt skapande. “Mellan världar” är min fjärde illustrerade bok. Och en annan väntar nu på ritbordet.

Man illustrerar helt allena sen finns allt kvar i andras händer. Det är en märklig sak själva skapandet. Mycket naket och bart. Oskyddat.

En vibration av liv som blir en samling fokuserade uttryck.

Désirée Saarela är en kvinna med fantastiska visor sprungna ur Österbottens glesbygd.

Malin framför egna konsttryck

Malin Skinnars illustration av sången Byn

De man drömt om men inte fått

Musiker spelar och friar på bädden för brud

passionerade forskare med höghatt

Kvinna beundrar man som spelar

Jag vill berätta om livet.
Om det minimalistiska steget.
Min nuvaro.
Existensen i skiftesepoken.

Om platsen på liten yta
där rymden råder och möjligheter planteras.

Jag har ju slängt allt jag äger för jag levt
så in i norden länge att det inte gick
att röra sig bland alla skatter.

Mitt skelett blev långt med.
Utrymmet räckte inte till.
Huvud bland raketer och vintergata.
Kroppen lång av tid men vig.
Kan böja mig och kyssa friare.
Hämta in dem i min kabyss och släppa ut dem till våren.

Det är så konstigt,
ty när man är liten och ny
tror man livet blir trängre av tiden.
Men det är bara förhållningen som snärjer.
Man måste helt enkelt in i ny rymdstass
för att nå dit man vill.

En bra sak med skiftestid är att man kan få
gamla avdankade rockmusiker
att förälska sig i en och stanna.
Såna man drömt om men inte fått.
Nu står de där med gitarren i dörren,
glittrar å weilar.

Eller nobelpristagarna.

De passionerade forskarna med höghatt.
Man måste kommit upp sig i åren
för att hitta de prisade.

Tyvärr kan jag dock varken ta forskare med höghatt
eller stjärnor med gitarr för min boning är så himla liten.

Musiker spelar och friar på bädden för brud

Friaren på bädden, teckning av Malin Skinnar

Vi är en flock med telefonen som bibel.

Man måste helt enkelt in i ny rymdstass för att nå dit man vill.

Vilka saker ska jag behålla?

En bra sak med skiftestid är att man kan få gamla avdankade rockmusiker …

Kärleksbrunst.

Nu står de där med gitarren i dörren, glittrar å weilar.

Hela nätterna lyser mobiltelefonen över ensamma hjärtans bäddar.

Man måste kommit upp sig i åren för att hitta de prisade …

Blyertsteckning i görande.

Huvud bland raketer och vintergata …

Mannen älskar sin kvinna. Kvinnan älskar sin man. Frid.

Hämta in dem i min kabyss och släppa ut dem till våren …

It was nice in paradise.

Kroppen lång av tid men vig – kan böja mig och kyssa mina friare.

Måste hitta mig en liten man med hög hatt.

Alla bilder målade under tråna, längtan och passionerad förväntan. Konsttryck går att beställa via min PLATTA PAKETBUTIK .

Malin Storyteller Logo