Hur kan nån glömma sin mamma, sa han
– Bless Sweden.. thank you Sweden!!!
De skrattade o slog ut sina armar. Stora bubblande skratt som om hjärtat sköljdes av iver.
Jag bjöd förra midsommar med mina asylsökande nyvänner på en tur till havet där min far skulle sjunga. Aldrig hade de sett en kör med kostymklädda herrar sjungandes i en kohage. Så märkligt o mäktigt vid blåhavet mitt i den gula solnedgången. Inga kvinnor i kören? -Why?
Försökte förklara Ale Stenar, tradition, solkalendrar och fornreligion. Midsommarvaka. Körsång och dirigent. Människor på filtar mitt i naturen.
De hisnade av stupen runt skeppsättningen. Häpnade av att se ett hav överhuvudtaget och här helt sett från ovan..
De förvånades att mitt bland körsångarna stod min fader, 83 år och sjungandes i studentmössa medan min Mor satt på filt med korg och kakor.
det står gubbar i kohagen och sjunger
– Your father! Oh, God bless your father. Is he a student? De log med värme o stolthet. – But who own the cows? Will he bring them home tonight? Can we help? I am strong. Why do they choir sing for the cows? Why do all those people sit on the ground? Your dear mother, she should have a chair!
Jag visste ej var jag skulle börja berättadendet om landet Sverige.
Startade med korna eftersom de klev runt alla picknickande körnjutare.
-De flesta bönder äger nuförtiden över 200 djur om de ska klara sig.. förklarade jag, fast jag känner flera lantbrukare som inte hunnit skaffa sig varken fru eller barn.. för de sliter så väldigt hårt på gården…
– But why? I can work for them so they can get a family? No life with no kids.. I lost my parents. I can help anyone.
– Tell them… We want to help this kind people of Sweden to make a good life. Please tell them.
slitna bönder med massor av mjölk
Jag sa att bönderna inte brukar handkraft. Att de har maskiner bredare än vägen, tyngre än hus med värdet av en livstids mat. Att stora muskedunder sköter jobbet för 15 män o fler – allena. Och att apparaterna är så dyra så han måste jobba dygnet om.
– What? I can’t belive it? Like a very strange fairytail? Anyway, tell them we are strong. We are here to help. Poor farmers, no wife, no life…. Who will drink all his milk?
Just då berättade jag inte fortsättningen om att vi i kungadömet Sverige har regler som gör att vi inte får betala vad man mäktar för utförd tjänst. Att avtal o regler gör att ingen har råd att korrekt avlöna någon som inte kan jobb o språk perfekt om denne inte på något vis bringar storkosan till industrin.. Jag struntade i att förklara att småbrukare o stressade entreprenörer hellre knäar själva än anställer medhjälpare för att hålla sig lagliga.
you know our country?
Just då kändes min beskrivningar som en saga än märkligare än den förra, så vi gick till Kåseberga hamn för att få lite verklighetsanknytning istället. Metspön och båtar.
Där bjöds vi ombord av skepparen som själv kordinerat läkare i krigshärdar just i deras land. – Oh you know our country! Min nyvän slog förvånad ut armarna! – Yes?
Skepparn demonstrerade vad ett segel är o hissade focken fast vi låg i hamn. Underbara internationella människor som bjöd oss läsk o guidning ombord. Kabyss o binge.. bo på en skuta. Liv.
I hamnen vaggade vi av o an o lyssna till verklighet i märkliga länder och äventyr på stora seglatser.
månens silverhänder
Sorgset förundrades jag över att en del kan färdas fritt mellan kontinenter för evigt medan vissa får vagga på förläggningar … kanske lika länge.
Så gick vi vidare, skrattade åt att orden säkerhetsbälte o soptunna är galet långa ord med så otroligt kort innebörd.
Tränade L och SCH-ljud samt ”gräs och grus o gubbe”.
– Gammelgubbe o Jordgubbe… Det va himla konstiga begrepp för så olika fenomen men till sist tystnade vi av månen. Han drabbade oss från ovan med sina långa silverhänder i midsommarnatten. Länge satt länge tysta i vaka.
– Mååånschheeen..
tomma sovstäder och ödsliga bygder
– Where are the villages.
Jag som varit på deras kontinent visste vad de menade. Platsen med brunnen och gammelmor som vyssar barnbarnens nyfödda. Myller av barn, gamla och unga. En plats med sorl o samtal, chans för möten.
Jag visade dem några vi passerade: Herrestad o Nybrostrand, Ystad turistsuburb… Tomma tysta tegelvillor, flaggstång o vägren. Klippta häcken och massa skyltar.
– BARN KÖR SAKTA: men ingen unge syntes.
den oändligt tjocka svenska ensamheten
– But why do old people shop them self in Ystad? I saw many old people in Coop yesterday. Where’s the family? The kids?
Jag förklarade Sveriges välfärdspolitik. Dess framsteg o baksidor. Att vägar byggts, parker sköts, skolor, sjukhus och även flyktingförläggningen som är deras lunga o överlevnad.
Att allt bygger på detta system men så klart har en baksida. – Ensamheten. Den oändligt tjocka ensamheten.
Jag märkte jag saknade nyanserade ord för oberoende, social enslighet och övergivenhet på engelska. En självständighet som inte gör det självklart för familjer att sköta varandra.
jag kan hjälpa de gamla att handla
Jag berättade om ålderingsvård o hemtjänst som ska hinna koka ägg på tre minuter, hälsa, mata och säga adjöss inom 4.
Om dyra medeciner som håller oss levande med en tomhet o ensamhet som är gastkramande.
– I want to help people to get happy, sa den ena, I can make the eggs, sa den andre. And I can help the Old Parents shop sa den tredje.
-Oh my God, sa han igen, I want to help this kind people of Sweden shop.
jag har inga föräldrar att hjälpa .. de kan få mig
Den fjärde satt tyst. Föräldralös. Ett helt liv på gatan i armod. Hur kan man ha en mamma o pappan man inte sköter, vördar o stöttar? Han tittade ut över rapsåkrar och fält.
Vi var tyst när vi lämnade Ystads rondeller.
Åh kära Svea, jag önskar det moderna samhället utvecklas fort. Lika raskt som en gång industrialismen lyfte oss på fötter.
En riktning nu där alla på jorden levande ses likvärdiga.
globaliseringsanpassa våra trygghetssystem
Med öppna gränser så starka modiga asylsökande får bli entreprenörer och bruka all otrolig kraft de har för att överleva med eller utan våra papper. Med eller utan kunskap att läsa.
Riv upp och globaliseringsanpassa våra system som nu gör det omöjligt för fattiga o hjälplösa att ens kunna erbjuda sina tjänster, sin medkänsla och bli del av välfärden… Nu!
klaustrofobisk längtan
Att lämna sitt hem och land gör ingen med glatt mod. Men de som tillslut tar steget ut i det okända för överlevnad – besitter en eld som innehåller människans urkraft. Den förgås dock lätt i vankelväntans korridor.
– Känner ni er själv överflödiga i afton? Meningslösa i samlingar av döda sillar och söliga trädgårdssoffor. Ställ er till världens tjänst. Flyktingförläggningar är sprängfulla av oroligt vaggande människor.
en signad dag
– Din lilla guidade tur, din nypotatis eller din flätade midsommarkrans kan ge just en droppe hopp. En signad dag för att orka vara stark i skräckens väntan.
Som det är nu finns unga starka män o kvinnor som får onödiga förläggningstrauman ovanpå all kompakt sorg de redan bär. – Gla Missåmmar, lärde vi oss o hälsade alla vi mötte.
vill du veta hur man gör?
– Vill ni veta hur man gör rent praktiskt?
Flyktingförläggningar är inga armerade fånggårdar. Det är bostäder med öppen grind. Åk och sätt er på en offentlig bänk på området med en flak jordgubbar.
Bjud till samtal dela en liten jordgubbe. Finns så mycket längtan efter glädje. Någon som säger välkommen, vem är du? Nån som inte bär samma gastkramande vånda. Nån som inte gråter.
är du blyg
Är du blyg? Övervinn detta och gör det i mänsklighetens tjänst. De har det värre.
– Finns så mycket enkelt vi kan göra.
