Inlägg

Med husbilen genom Estlands världsarv

Helmine folk choir
Det lilla barnet visar mig runt i köksträdgården

En resguide till Estland

Malin Skinnar skildrar kvinnors sång i gränslandet Setomaa

Artikeln är  publicerad i  MIN HUSBIL  – Sveriges Största Husbilstidning. Text & Foto Malin Skinnar 

Står på en äng i Estland med husbilen

Estland – vårt mångsidiga grannland

En resa mellan byarnas skördefester är en stor  upplevelse av smaker, sånger, hantverk och folklore. I klungor samlas man och sjunger natten lång, till elden brunnit ned och dragspelarna somnat

Estland  – vårt mångsidiga grannland har modet att blanda uråldriga traditioner med  digitala kommunikationer.  Jag färdas, förundras och fylls!

Båten över Östersjön

– För er som ska köra ut i Europa är  resan genom Estland, Lettland och Litauen ett  spännande alternativ till färjorna mot Tyskland. Stränderna på andra sidan Östersjön är oändligt långa, rena och vackra. Längs med vägen finns intressanta städer och upplevelser. Det går mängder av skepp från Sverige raka vägen in till Tallinns underbara gränder.  Så vi struntade i södra Europa och stannade och njöt Estland fullt ut istället. 

Fricamping i Estland med husbilen
Timmerhus i Setomaa Estland
Helmine folk choir

Underbara Tallinn   

Här är förbluffande vackert. Husen i gamla stan lyser i olika färger, slingrande kullerstensgator och ringmur, torggummor längs ringmuren säljer sitt vackra hantverk.

Husbilen fylldes av blommiga vantar, linnesjalar samt ovanligt designade reflexer  som här kallar “helkur”.  Jag som sällan handlar blev helt bedårad av allt tovat och täljt, broderat och stickat.

Dessutom glittrar jag numera i mörkret. I Estland finns nämligen en lag att man skall bära reflexer på kappans högra uppslag nattetid vilket utvecklat mängder av juvelliknande medaljonger att bära.   

 

Tallinn är den bäst bevarade medeltidsstaden I Europa och värd en långtur med guide. Här får vi vår nordiska historia klarlagd, med det snillrika Hansakompaniets handelsvägar ut över Östersjön.  Den pedantiska ordningen i de Estniska magasinen gjorde visst Tallinn till  bas för hela handelskompaniet. Guiden är intensiv, rolig och tydlig. 

Designbutiker och mysiga cafeer blandas med konstnärers gallerier. Här kan man stanna hur länge som helst men idag skall vi ut på landsbygden.

Vi ska besöka två Unescoskyddade områden I Estland, uppmärksammade för sina immateriella värden: Setomaa i sydöst  och Kihnu ute i Rigabukten.  

Här var en gång tre svensktalande bygder på denna ö i Estland.
I Estland finns massor av yoga, meditation, vandring eller sångläger
Fisk och lökfestival i Augusti
Odla tomater, lök och gurkor , sen stundar skördefesten.

Motorcyklister i folkdräkt på Kynö  – Kihnu

Vi börjar på den mytomspunna ön Kynö eller Kihnu som det heter på estniska. Den ligger två timmars färjeresa ut i Rigabukten. När jag kör av den pråmliknande färjan  möts jag av festligheterna omkring en regatta. I hamnen säljs det fisk och bakelser. Här är faktiskt alla kvinnorna klädda i folkdräkten; randig, knälång kjol, sjalett och lågskor. Besökare från hela världen lockas precis som jag av öns säregna traditioner. Kynös kultur sägs även vara en ledstjärna för jämställdhet mellan könen och har listats av Unesco som ett kulturarv värt att beskyddas.   

Är du där under midsommar eller annan högtid får du se en del av deras urgamla traditioner, men ta chansen att boka guiden Mare Mätas. Hon berättar om säljägarfolkets kultur och sjunger öbornas sånger som är mer än 2000 år gamla 

Köksträdgården 

Åter på fastlandet kör jag fel men får hjälp av tjej som erbjuder mig parkera på hennes garageuppfart över natten. Jag är vilse i Pärnu och det börjar skymma.  De har plats och och tycker inte jag ska behöva allena på en camping. Det låter mysigt och jag lotsas hem till deras lilla gröna villa strax utanför centrum. Hennes dotter visar upp hundens cirkuskonster medan vi talar om världen, husbilar, facebook  och om livet som ung mamma i Estland.

Trädgårdslandet har Mormor anlagt och det är av henne hon lärt att safta och sylta. Arbetstillfällena är få och trädgården drygar ut ekonmin. Nu är mormor i himmelen men kunskapen finns kvar och jag lämnar nästa morgon med en korg full av kompotter och en ny vän  

Alla samtalar på festen, deyt känns som om alla har viktiga hemligheter att dela med sig av.
Alla samlas till fester kopplade mot årstiderna
Ett kärt par möts efter femtio år.
Sjunga i klunga verkar ske helt naturligt så fort en eld tänds.
Skördefeterna avslöser varandra från by till by.

Svensktalande i Estland   

Jag kör nu vidare till färjeterminalerna i Harpsuund och på halvön Nuckö för att besöka de forna svensktalande öarna Ösel/Saaremaa, Dagö/Hiiumaa och Ormsö/Vormsi.

Där blir svenskesternas öde mycket påtagligt. En röd stuga på Ormsö  har en guldplakett på väggen som informerar att alla på denna gård gav sig av.

Det gör ont i mig.. jag ser äppelträdet, blommorna vid förtukvisten.. minnen av dem som byggde och skapade ett liv.

Hör om paniken då grannar deporterades mot okänt öde i Sibirien. Om de fasansfulla besluten att lämna allt de har för flykt bland havets svarta vågor.

Om småsystrar som själva fick ro mot redden för att för att plockas upp av en lots medan Farfar stannade på gården allena för att sköta djuren och vänta på den försvunne sonen.

Jag känner barnbarnet till en Moder som gömde sin nyfödde i en stövel till skydd mot stormen, för att i skydd av natten fly över havet i en liten eka. Efter motorhaveri drev de in  mot Gotska Sandön där  familjen räddades. Men vägen dit satte spår för livet. Vissa kom aldrig fram. Att besöka dessa platser är att gå genom historiens sammanhang och förstå flyktingens utsatthet Jag följer stigen mellan vassruggarna. Hör barnen som leker.. precis som då innan allt förändrades. 

 

Malin Skinnar funderar på flykten från Ormsö
Berättelserna om flykten, sekunden de klev ned i ekan och skjöts ut från stranden följde mig. Jag målade och målade och målade.
Campar vid Dagös stenstrand

Aiboland Museum – Rannarootsi Muuseum

Över 80.000 människor flydde vid den sovjetiska ockupationen hösten 1944 och 25.000 av dem hamnade i SverigeFrån svenskbygderna lämnade över 8000 människor och öarna blev därmed nästan helt utrymda.    

I Hapsal/Haapsalu  finns det fina Aibolandsmuseet som skildrar den svensktalande befolkningen i kustbältet. Det är mycket värdefullt att besöka för att få en bild över den svensktalande befolkningens kulturyttringar och leverne. Här finns svensktalande guider och  även spännande berättelser för de minsta av Lydia Kalda.  Se gärna min film om TorsdagsTanternas broderade minnesväv 

Jag njöt av långa ständer med märkta vandringsleder

Det är underbart att färdas med husbil i Estland

Hon ger mig ett äpple och går vidare i vattenbrynet.

Varg på Dagö – Hiiuma

Jag besöker en barndomsvän som flyttat åter till Estland från Öland dit hon kom med sin Mamma 1990.

När utbildningen som landskapsarkitekt var färdig i Lund var hemlängtan för stor och Mor och dotter flyttade åter för att  bygga upp en sagolik trädgård som nu är en turistattraktion på ön.

Här på Dagö är naturen mycket lik Ölands. Samma kalkstenslager sträcker sig under havet och bildade detta landskap.

Enar, ängar och får på bete. En varg sägs ha kommit till ön vi ser till att djuren hålls i stallet om natten. Det doftar trädgårdsland och kamomill. Jag somnar i husbilen vyssad av vågornas sång vid Östersjöns strand.  Västerhavet säger min värdinna och önskar godnatt.   

Vandringsleder, myrar, fladdermöss och sjungande sand   

Estland är verkligen ett kur- och hälsoland. Ekobönderna är många och kreativa unga blåser liv I gamla jordbrukstraditioner. Man är rädd om sin nyfunna frihet, kämpar för att bredda och fördjupa sin kultur. Med den charmiga universitetsstaden Tartu som utgångspunkt tar man sig lätt ut I naturen med husbilen. Fint uppmärkta vandringsleder går genom hela landet.

Här finns enorma sandgrottor med ovanliga fladdermöss, mäktiga myrar och skogar som ger fågelskådare glädjefnatt. Här kan du vandra, hyra stugor och uppleva stillhet. 

Estlands kustlinje är dessutom berömt för speciella sandkorn som sjunger i vinden. En sällsam upplevelse när man går längs de milslånga stränderna.  Här en artikel från Lettlands sjungande stränder

Varg på ön, vi måste ta in djuren mot skymningen
Det är många som sköter om dina gamla trähus i Estland
Vattnet är gott och släcker törsten på sånglägret i Nedsaja
Med säckpipa erövrar hon världen med sitt estniska folkband
Smyckade dräkter för att bevara och försvara skaldandets kraft i Setomaa, Estland
Helmine folk choire Estonia

Setomaakvinnors sångsköldar  

Målet med min resa är att få höra den ovanliga Setoklangen. Kvinnorna sjunger med en klang jag aldrig tidigare hört. 

Unesco har betecknat deras kvädessång som unik och värt att hålla vid liv för framtiden; ett immateriellt världsarv. 

Setomaa ligger I gränslandet Ryssland/Estland. Här klär sig kvinnorna till fest I bröstsköldar som enligt traditionen fångar sångord och skyddar familjen. 

Deras glittrande pannband skall täcka ögonbrynen och under sjaletten finns en ställning av flätat lin som ger huvudduken dess fyrkantiga form.

De möts regelbundet  och sjunger långa ballader – uråldrliga, traditionsbundna improvisationer där den skickligaste skalden hyllas. Dräkternas glittrande band trollbinder mig.

Jag färdas mellan byarnas skördefester och upplever smaker, sånger, hantverk och äkta folkliv.  De har även särskilda  lökveckor I klungor samlas man och sjunger natten lång, till elden brunnit ned och dragspelarna somnat.   

Setomaa har många körer som reser intrenationellt med sina spännande sång och kväden
Paljettdiadem som tillhör huvudbonad på Setomaas folkdräkt
Nedsaja ligger i gränslandet Ryssland, Estland men många influenser genom tider.
Kaffe och kaka på graven i Estland

Kaffe och kaka med duk på graven

I Obinitsa, i Setoomas centralort, möts alla släktingar en gång om året för att hedra sina anfäder. Det var en av de mest sällsamma upplevelser jag erfarit på en kyrkogård. På gravarna dukas det upp till fest och ett mjukt sorl av gästande besökare minglar runt på kyrkogården. Alla kommer hem från när och fjärran för att hedra sina döda anfäder och samtidigt visa upp de nyfödda. 

En delad sorgedag i livets tecken där generationers led åskådliggjordes mellan snittar, huttar, barns lek och vuxnas skålande för hälsan.  

Läs min artikel på sajten Till Minne Av Livet om denna vackra sedvänja.

PÅ turen får jag många besökare i husbilen.
Att färdas med husbil ger möjlighet att bjuda in främlingar som ganska snart blir vänner för livet.

IT och Digitala Nomader

På landsbygden i de baltiska staterna arbetar många utomlands för att återvända och bygga upp sitt gård. Folkkulturen är stark, stoltheten stor och kunskapen om vad krig kan göra med ett folk gör alla envist kämpande för vardagens lycka.

Estland har de främsta IT teknikerna, den bästa IT säkerheten och flest digitala nomader i världen. Det är en öppen digital nation där man även kan rösta online vid valet och varannan VD är kvinna. Det är ett ungt land med urgamla rötter som kämpar och lyckas för att växa.

Estonian Eco farm
Husbil på väg mot fyren Kihnu
Malin Skinnar färdas med Världens Minsta Kulturhus i Europa och söker "kvinnans blues"

Geografi  

Estland är lika stort som Danmark och gränsar till Ryssland, Finland Lettland och Sverige. Landskapet är mestadels platt jordbruksbygd med stora myrområden och massor av sjöar. Kustlinjen består av vita sandstränder och skärgården har uppåt 1500 öar. De största floderna är EmajõgiNarva och Võhandufloden   

Det känns som om barn leker här, koncenterat och länge i Estland. Skönt. Inte telefoner i var hand.
Hela Augusti är det musikfester överallt i sydöstra Estland
I Farmors köksträdgård är livet underbart
Många ekobyar med många barn i Estland

Rökbastu och lugna samtal

Ester är glada för sina traditioner och försöker väcka liv i de som försvunnit under ockupationen. Att bada bastu är en tradition som dock alltid funnits oavsett regim och unesco har utmärkt detta lögande som en av världens immateriella kulturarv värda att bevara till eftervärden. 

På landet tycks det som om  var gård har en egen rökbastu.  Den tänds långt före gästerna anlänt och det är noga hur det sköts. Folk möts, samtalar och badar i dammen om det finns för att samlas i bastun. Nåde den som väsnas. Efteråt ses alla över  en sorts knytis i köket eller bastuhuset och samtalen är lugna och långa. 

Att basta är en ritual där även barnen visar respekt och stillnar. Hälsan handlar om att ge kroppen bästa möjlighet till återhämtning. Det vet esterna. Sanatoriets svavelhaltiga lera ger huden lyster och själen ro. Det är värt att prova  

Besök www.visitsetomaa.ee och pricka in din resa på en av de stora festhelgerna I sommar och få dig en kulturupplevelse för livet.

Solnedgång med springande barn
Tallskog i Setomaa sydöstra Estland.
Jane Vabarna i Setodräkt

Befolkning  

Estniskan är ett finnougriskt språk besläktat med finskan och på långt håll ungerska. Befolkningen uppgår till 1,3 miljoner och sägs tala bäst engelska i EU. Estland delas även av en stor rysktalande grupp och språk påverkar identitet till viss del. Det finns fler erkända minoritetsspråk i Estland, däribland finska och faktiskt svenska.

Det baltiska området kristnades sent och den gamla tron påverkade livet långt in i nutid. Numera räknar sig endast 25 procent tillhöra någon kyrka och de ryskortodoxa och lutherska trossamfunden samsas om de som är kvar.

Estlands digitala infrastuktur är utvecklad med Wifi-stop likt busshållplatser i varenda by. Ester är vana att rösta online och signera digitalt sen länge.    

Minnen från krigen och Sovjettiden är inte lätta att tala om. Såren är djupa hos den äldre befolkningen.  De som växt upp under 90-talet har dock en radikal iver att utveckla landet till en självständig nation. De vill skapa en framtid och ett nu på helt egna villkor. En kompromisslös kraft tycks sjuda i Estland och  jag upplever att de unga vägrar låta sig tyngas av historien. Nu är nu och den som sår den skördar.

Alla jag möter känns fokuserade, ambitiösa och mycket effektiva. De vill att framtiden bär ljus. Och imorgon är redan här. 

Detta är Setomaa, gränslandet Ryssland och Estland.

Text och Bild  Malin Skinnar  för tidningen Min Husbil

Grusvägarna är långa i Setomaa.
Malin Skinnar www.malinstoryteller.com
Ombord på färjan med husbilen till Estlands skärgård

Min mig är tio steg före

Malin ser ut över landskapet
Malin ser ut över landskapet

Min mig är tio steg före

Att nå sitt eget mål kräver visioner vidare än riktpunkten.

Jag är ute med min mig. Hon vill något.
Jag lyssnar. Jag fixar. Ber vänner om hjälp. Främlingar om stöd.

Min mig är tio steg före. 
Jag sliter med logistiken långt därefter.

Hon därinne har något i sikte. Vis av att bebo min kropp vet jag att hennes vingar bär. Men det är inte lätt. Denna gång så mycket nytt att lära. Okänd farled.

Förvånad reser jag med. Lite modig måste jag vara. För hon tar mig till situationer som jag aldrig erfarit.

Drar mig in och ut genom skog och dal. Över konungadömen in i republiker. Mellan wifi-jakt och kartspår. Hon där inne har något i sikte.

När detta tillstånd infinner sig är det ingen ide att tveka.
Bara att verkställa. -Tar i tu med ting jag aldrig nånsin gjort…

Vy över stockholm från husbilsfönster med dator
Vyn över havet från husbilen

Jag muddrar egen farled. Det tar tid.

Går inte snabbt. Ej fort. Kräver fokus. Tro hopp och kärlek. Lust. Envishet. Märker att jag blir stingslig av tvivlare. Glad av de fria. Den som inte prövar hon faller ändå till slut av pinn vare sig hon vill eller ej. Att göra det jag gör verkar ta lika mycket tid som när jag byggde mitt hus. Jag sökte hem dagligen i 2 år. Fann och byggde i 1,5.


Malin Skinnar bygger skulptur med hampa, stockar och stenar på Landart festival Rugen.

Nästan som nu. Muddrar min farled och kastar ankare där jag tror det funkar.

Man kan inte riktigt veta hur man gör för att erövra egen kunskap och förverkliga visioner.

Det går bara att prova. Åse och iaktta. Försöka för det är väl det enda som är möjligt.

Pröva sina vingar. Förmågan. Tro på att lusten är nödvändig nedärvd överlevnadsgen.

Att nå sitt mål kräver visioner vidare än riktpunkten. Jag vet att jag kanske bommar. Men det gjorde även Columbus. År 1492 trodde han att den snabba vägen till Indien låg i hans kölvatten.  Den västliga vägen till Indien.

Att anträffade helt fel kontinent spelade mindre roll. Huvudsaken är att den som genomför en vison försöker och tror på sitt syfte.  Jag ska inte långt och länge. Inte erövra. Bara lära mig hur man gör för att leva mobilt.

Man måste försöka. Lägga en sten intill den andra. Ett steg framåt och själv följa efter med kroppen sin. Tänka. Hoppas. Göra.


Malin Skinnar och Annika Lykta byggde landartskulptur av hampa och stockar på stranden. En soltork.

Man måste försöka. Lägga en sten intill den andra. Ta ett steg framåt och själv följa efter med kroppen sin. Känna, hoppas, göra. Det är ingen idé att leva någon annans liv. Det är bara den man råkar bebo som är värd att haka på.

Det är iallafall den enda varelse man egentligen hinner fatta något av.  Måste muddrar egen farled med inre visioner.

Malin Skinnar Storyteller

Lite modig måste jag vara, för hon tar mig till situationer jag aldrig erfarit …