Svenskarna yra av lycka och glömska

Svenskarna lämnade en fruktansvärd fattigdom och blev yra av lycka och glömska. 

Tro och hopp förknippades med armod  och ödmjukt livsmod åkte ut med badvattnet.

Televisionen blev vårt nya altare. En gemensam njutning av det goda.

Illustrationer & Berättelse Malin Skinnar 

Television, tro och tradition

Trons och hopp förknippades med armod  och traditioner och ritualer för ödmjukt livsmod åkte ut med badvattnet. Televisionen blev vårt nya altare. En gemensam njutning av det goda.

Men nog är det en ganska märklig ersättning av budet om  om att du skall älska din nästa som dig själv – födelsen som källan till vår tideräkning?

Och kanske bara den som sluppit be för fred och frihet kan hänge sig fullständigt åt ankor i predikstolen. För just samlingen runt Kalle Anka må varit en harmlös ingrediens i en yttre värld präglad religionsbataljer och grannen Sovjetunionens undvikande av religiösa uttryck.

Det stora skiftet

Att vi ville från religionens påbud är dock begripligt. Människan skulle vara gudfruktig, underdånig den högsta och budets förkunnare, prästerna, skulle aktas som heliga.

Men att vi blev så radikalt annorlunda än resten av världen. Det är iallafall förunderligt för de flesta förutom oss själva.

Sverige lyckades skapa sociala välfärdsreformer som byggde på turen att ny teknik kunde förädla inhemska naturtillgångar; samtidigt som folk kämpade sig till rättigheter i en industrialisering av samhället som slukade de flesta.

Övergång mellan bondesamhälle till industrisamhället var en extrem förändring.

När sedan Europas gränser flyttades fram och åter undkom Sverige  krig med neutralitetens ögonbindel och svensken kunde odla nya traditioner byggda på en helt egen verklighetsuppfattning.

Vi behövde inte be för maten och inte heller sörja i grupp för de stupade.

Avskaffa magi och helgon

Att så många kunde mobilisera kraft för en välfärdsreform i början av seklet kanske berodde på att de flesta läsa och skriva. Inte bara de bemedlade utan faktiskt alla och sen ett ganska långt tag.

Från 1600-talet ålades husbonden nämligen att utbilda gårdsfolket och husandakten med  den lilla skriften kallad Katekesen. Den fick  en avgörande roll.

Förmodligen är det den största insatsen som Lutheranismen gjorde i Sverige – att alla skulle kunna läsa för att förstå  Katekesen.

Då visste man att alla skulle gå mot samma mål och de bannade irrlärornas sekter skulle mista grogrund.

I Dalarna ville bönderna dock inte ändra kyrkospråket från det vedertagna rabblat av obegriplig latin.

– Varför? Var det kanske lättare att styra med Guds ord på ett språk som ingen kunde ifrågasätta – med eller utan fruktan för den högste?

Luther avskaffade magi, helgon och annat eteriskt som inte gick att kontrollera.

Precis som i alla rörelser  kunde sen den styrande eliten lätt nyttja religionen auktoritärt för att påverka massorna med ord ur himmelsk härkomst. Husförhör och helvetesläror gjorde folket ängsliga för felsteg. Och stat och kyrka gick samman om en gemensam kung för fosterlandet.

Stadskyrkan och adeln hade kontrollen och världen gick sin gilla gång.

Men så en dag kom tekniken som gjorde alstring av bestående energi möjlig. De stora ogrässkogarna blev stor exportvara och den rena malmen kom upp i temperaturer som gjorde stål utan dess like. Fattigsverige blev en maktfaktor i Europa.

Nu kunde glesbygden leverera bomber och granater.

Men religion och vapen kan det mest hårdföra folk omdanas till fogliga medborgare.

I öst sågs religionen som ett opium för folket, kuvade under tsar och feodalherrar. Och intellektuella filosofier annekterades av militanta maktutövare som förbjöd religiösa  villfarelser.

Kanske var det enda vägen där feodalherrar nyttjade Guds ord för egen vinning. Men det söndrade även folkets gemensamma värdegrund och hoppet om ett bättre liv.

Det gällde att inordna sig, tystna och överleva.

I Sverige  hade Lutheranismen dock sett till att alla; fattig som rik – faktiskt  kunde läsa. Om än det var för att pränta Katekesens budskap hos allmogen så gjorde det även att andra åsikter kunde spridas.

Alla kunde formulera sig skriftligen  och åsikter om vitt skilda ämnen reproduceras bredare än via muntliga agitatorer. Väckelserörelsen var en av de strömningar som  under 1800-talet kunde nå fram skriftligt ännu effektivare än via muntliga agitatorer.

Väckelserörelser började få fäste i 1800-talets Europa och förenade många olika grupper till en demokratisk utveckling.

Sverige var en av Europas fattigaste nationer under förrförra seklet, men även här orkade man samla sig för att omformulera det vedertagna.

Det är bara några generationer bort och jag känner dem vid namn och handling som överlevde missväxt och armod.

Var socken fick noggrant ansvara över de sina. Socialt skulle alla i bygden dra sitt strå till stacken och årsvis inhysa gamla eller föräldralösa barn. En hård press för gårdarna och katastrof för behövande som fick betala med undergiven tacksamhet, skuld och skam.

Sociala system liknande rotegång finns ännu kvar i hela världen men med olika innehåll och rättesnöre.

Förmodligen hoppade vi av den religiösa karusellen för vi orkade inte med att minnas bön och ödmjukhet när vi äntligen hade det bra.

Att samlas och ingjuta hopp

De gamla berättelserna om rotegång som skulle säkra dagen för dem utan tak över huvud var så obehagliga att vi knappt står ut när vi hör dem. Lådor som hette rotekistor med äldre handikappade, svaga och sjuka som bars mellan gårdar årsvis. Hade de tur fick de ligga invid elden och putta pinnar i brasan. Som en askunge.

Men oturen var mångas.

Vem bryr sig om den utan släkt och vänner som åldrats? Vad hände med alla släktingar till dem som for till Amerika med hoppet om att komma åter med kappsäck full av gull.

Sorgliga, fruktansvärda berättelser om rotekistor som ställt i stallet bland djuren, om mentalt sjuka som tjudrats i båsen. De lämnade jordelivet ganska snart.

Electricitetens tempel

Samma var det väl förmodligen då  elektriciteten gav oss möjligheter som vi inte kunnat drömma om. Då ville vi nog inte veta av den ödmjuka bönen mer. Heller inte riter för att blidka mörkrets makter eller mat för di små under jårdi.

Att betala kommunalskatt blev svenskens bön. Nu skulle allt ordna sig.

Julen i Norden var en skiftets högtid och långt före religionens uttryck firades blot och offrades för att vårens fruktsamhet skulle komma till stånd.

Många ritualer levde kvar i bondesamhället.  Alla skulle skänka till fattighuset på jul och smulor ligga kvar på golvet ifall de döda gick igen.

De obemedlades totala utsatthet ersattes av fattighus senare och  1918 av en ny fattigvårdslag som gjorde att   fattigstugor, fattigauktioner och rotegång förbjöds, och ersattes med barn och ålderdomshem.

Men jag vet att det verkade saknas eldstad i många av ålderdomshemmens uthus. Platser där gamla och mentalt sjuka fick tak över huvud. Kanske bodde de med djuren även långt in i den så kallade välfärden, annars hur klarade de sig?

Berättelserna är så många om hur de fattigaste en dag om året fick äta sig mätta. På julafton. Och att det är den dagen man i ödmjukhet visar sin generositet.

Jul, jul, strålande jul, glans över vita skogar – eviga längtan till ljus och frid!

Hunger och överlevnad

Svältperioderna under missväxtåren 1867-69 påverkade Sveriges radikalt. 

Folk överlevde eller dog… som de gick och stod. Många vågade satsa utan säkerhet. Nöden var så stor. Bättre fly än illa fäkta. Via emigration och hopp om ny chans i Amerika, Brasilien, Canada, Australien eller Ryssland så gav man sig av. Jag kan inte föreställa mig något mer skrämmande än att ta de stora skeppen till västern den vilda, med babyn i knytet och gammelmor vid stav.

Andra slet som statare med betalning i natura och årsvisa byten av gårdar.

I nord gick man på säsongsvandring och tog hugg längs vägen eller herrarbete på gods och herresäter 

Liv påverkas av hunger och överlevnad. Religion och trosföreställningar är en andligt vattnad etik för att bygga gemensamt hopp. Ett samspelande och delande mellan medborgare för att samhället ska fungera.

Våra högtider påminner om den gemensamma viljan för fortsättningen. Ett sätt att önska varandra ett Gott Nytt År med samma klangbotten.

Vilken är det nu?

Modblilådor och nyårslöften med mindre skärmtid?

Jag mår illa….

Men det är detta som är att vara människa. Det vi vinner på karusellerna förloras på gungorna. Nu har vi allt men gnäller över att vi inte hinner se varandra i ögonen runt svällande julbord.

Allt handlar om hunger

Och mättnad handlar om förmåga att få dagen att gå samman – och förmågan att handla beror på om näring, klimat och samarbete.

Och samarbete handlar om tillit, handel och utbyte – och utbyte gynnas av tillit och tillit ger möjligheter.

Och möjligheter kan utnyttjas vilket justeras av lagar – och lagar byggs på värdegrund.

Och värdegrund härrör ur ett långsamt uppbyggt kulturarv – och kulturarv påverkas av förståelse. Och inga revolutioner börjar på en dag. De har odlats i generationer -redo en dag att blomma.

Och förståelse utvecklas av kunskap – och kunskap silas  filosofiskt. Och filosofi utvecklas av kommunikation – och kommunikation breddas av bildning.

Samexistens

Och samarbete gynnas av förståelse och förståelse ökar via berättelser. Och berättelser ger insikt och insikt ger förståelse och förståelse ger tålamod och otålighet kan väcka  om frihet finns. Och ideér spirar av fantasi. Och fantasi leder till visioner. Och visioner gör människan fri. För den med visioner brinner av lust som inte kan stoppas –  som vulkan inuti själen.

Saknas möjlighet så skapas hopp.

Föds hopp så finns det chans.

Finns det chans så väcks det känslor.

Finns det känslor så skapas  lust och och vad som helst är möjligt.

En liten människa kan vända allt om vi tror på individen och vet att ingen revolution kommer utan mängder av tankar som stötts och blötts i evighet.

Lust påverkas  av erfarenhet. Och erfarenhet flätat med hopp kan skapa något vi aldrig varit i närheten av.

Hopp ger visioner.

Visioner ger handlingskraft.

Och handlingskraft balanseras av etik.

Jag tror det är därför vi igen och igen försöker skapa en värdegrund som gör att vi orkar oavsett börda. Att det är filosofins och den varsamma religionens budskap. Att det vi odlar får spira även för vår nästa.

Hoppet, fantasin och längtan är människans superkraft.

En kraft som gör att vi trots allt driva människokolossen  framåt. Med eller utan religion, med eller utan filosofi, med eller utan knapptrycksenergi.

– Samexistensens kraftkälla.

– Allt det tänkte jag och undrade varför största delen av världens familjer samlas kring världsreligionernas etiska höjdpunkter för fest, åminnelse och vördnad, medan vi i välfärdens land rafsat ihop svindyra julklappar och sätter Kalle på repeat.

När allt började med Sveriges tv-jul hade grannen Sovjetunionen sedan länge avskaffat julkrubba och ersatt tomten med Fader Frost. En levande figur i de ryska gamla folksagorna med åtföljande kallbadsritualer  ganska långt från den Ortodoxa trons fromma.

Kanske försökte Sverige vara en modern julfirare mellan öst och väst och neutral även vad gäller detta. Varken bock som klappade på, julbord för döda eller Jungfru Maria och barnet.

Det är något med mörkret, med natten den mörka och långa. Men bock och klappar, hopp , lucia och tärnor i ljus. Norden kanske hade för skrämmande ritualer för att inte lägga locket på folktraditionen.

Men tänk ändå att just Kalle Anka och en Sjungande Syrsa kunde ersätta allt detta mörka, gnistrande och magiska. Att det kunde samla ett helt folk framför TV på julaltaret. Det är väl ganska intressant ur värdsligt perspektiv om än inte himmelskt.

Fast kanske ändå inte. Svenskarna är komna ur ett land med stora skogar och svårkontrollerad kyla och äntligen, efter industrialismens genomslag  var denna krampen om hungern  utrotad.

Vi hade välfärdslagar och förmåga att stå utanför årstiders påverkan inför kommande år. Religionen kunde kastas över bord. Ingen orkade med fattigdomsbesvärjelser och ritualer.

Kraften kunde tämjas och styras. Elen hade kommit. Radion stod på piedestal  i finkammaren och sen kom TV som en  madonna lysande av  välgång och lycka. Ur henne kom allt vi kunde drömma om och drömmen blev sann, sannare än sannast  med skärmar som besvarade allt vi kunnat önska sen urminnes tid.

I begynnelsen var ordet. Och det hördes från skärmen i tid och otid och  gav oss meningen med livet. Meningen med julen, och samvaron.  Vattendrag dämdes. Sjöfall tömdes. Ledningar lotsade kraft till julstjärnor och torktumlare. Sen vart det P3, pingpong, ipod och ipad och fredagsmys rakt in himmelen.